Part 102
TIDIGARE:
Klockan tickade på och utanför började det skymma vilket kändes oerhört konstigt med tanke på att det fortfarande var sommar! Plötsligt plingade det på dörren i samma stund som det började skramla i låset. Justin och jag slet med ens blickarna från teven och såg på varandra. Jag svalde hårt innan vi båda försiktigt reste oss upp ur soffan. Tänkt om jag inte fick åka?
____________________________________
'
"Hur ska vi göra?", frågade jag Justin nervöst medan vi hörde hur ytterdörren öppnades nere i hallen.
"Vi berättar bara som det är?", sa Justin och log lugnande.
"Men tänk om dom säger nej, klockan är mycket och dom är säkert trötta och griniga.. vi kanske ska..". Innan jag hann fullfölja min mening avbröt Justin mig.
"Det ordnar sig, jag sköter det här the american way, du behöver inte göra så mycket som att lyfta ett finger!".
Jag såg frågande på honom.
"På vilket sett du än sköter det så tror jag nog det är bäst om jag förvarnar dom.. Gå in till mitt rum och vänta så går jag ner och berättar att du är här", sa jag och pekade mot mitt rum en bit bort.
"Deal", sa Justin och tassade tvärs över vardagsrumsgolvet och in till mitt rum. Jag gav honom en "tummen upp", innan jag själv började röra mig nerför trappan.
'
"Hejj Tyra, har det gått bra?", viskade mamma när jag kommit ner samtidigt som hon kämpade med att dra ner dragkedjan till stövlarna hon haft på sig. Bakom henne uppenbarade sig pappa med min lillasyster sovandes i famnen vilket förklarade mammas viskning.
"Jo det gick bra, men du jag måste få säga en sak..", viskade jag lika tyst till svar.
"Tyra flyttar du på stolen är du snäll?", sa pappa medan han försökte balansera sig fram över de överfyllda hallgolvet, fortfarande med min lillasyster sovandes i famnen. Jag drog försiktigt undan den och lät honom passera.
"Ja?", frågade mamma och såg upp på mig i väntan på en fortsättning.
"Eh.. jo alltså.. kommer du ihåg när vi var i USA..?", började jag, jag visste inte riktigt hur jag skulle formulera mig.
"Ja?", svarade hon ännu en gång. I ögonvrån kunde jag se hur pappa började gå upp för trappan, raka vägen mot min lillasysters rum. Jag var tvungen att stoppa honom, mitt rum låg alldeles bredvid min systers. Så nu fanns det ingen tid till att dra ut på vad jag ville ha sagt. Han skulle upptäcka Justin utan min förvarning om jag inte kom på något snabbt.
"Jo alltså Justin är här..", det blev tyst ett tag innan jag snabbt tillade.
"Nu, här i huset.. I mitt rum lixom..". Pappa stannade upp och såg på mig.
"Ja, alltså jag.. eller typ vi skulle behöva fråga er en sak..", fortsatte jag.
"Ja men vad trevligt!", sa mamma, men jag kunde se att hon innerst inne verkade en aning skeptisk.
"Jag kommer snart, ska bara lägga ifrån mig henne..", sa pappa och nickade mot min lillasyster.
"Ska vi sätta på lite tevatten?", frågade mamma.
"Ja, det kan vi väll..", sa jag och ryckte på axlarna innan jag började dra mig uppåt igen.
'
När jag gick in i mitt rum satt Justin på sängkanten med reste sig hastigt när han fick syn på mig.
"Kusten klar?", blinkade han leendes och gick mot mig.
"Kusten klar!", nickade jag och ledde honom ut till köket där både mamma och pappa nu befann sig.
'
Timmen därpå rullade på snabbare än förväntat. Mamma, pappa och Justin kom mer än väl överens och pratade på om allt möjligt.
Det var först när jag gick på toa under några minuter som Justin tog läget i akt att fråga om hur de ställde sig till att jag skulle få följa med hans turne en stund. Det var tydligen de som han kallade för "the american way", att prata själv direkt till föräldrarna. Så när jag kom tillbaks frågade mamma:
"Så du vill att vi ska säga till mormor och morfar att vi kommer en mindre till sommarstället den här sommaren?". Först stod jag bara där som ett frågetecken, men snart gick det upp för mig vad hon försökte få fram..
"Så jag får följa med?", frågade jag och småstuddsade på stället av lycka.
"Yes box darling, du ska med!", sa Justin och skrattade.
___________________________________________________
Ganska händelselöst kapitel, men det blir förhoppningsvis bättre när de väl åker! ;)
Part 101
Åh vad glad jag blev över att se att så många fortfarande kikar in här då och då och tuusen tack för att era söta kommentarer! :D Här kommer nästa del, blev ett bildlöst inlägg, han inte fixa bilder, men hoppas ni gillar den ändå! ♥
'_______________________________________________
'
Jag låg på mage över Justin och andades in av hans välbekanta doft.
"Tror du det här verkligen kommer funka? Att jag följer med dig alltså..", frågade jag honom och såg in i hans ögon.
"Vad exakt tror du inte skulle funka?", svarade Justin och flyttade varsamt en hårtess från min panna som hade lagt sig snett över mitt ena öga.
"Jag menar.. allt! Jag kommer bara känna mig ivägen, och vad ska mamma och pappa säga tror du? Och jag menar, hela ditt crew och.. ingen kommer vilja ha mig där och..".
"Schh..", avbröt Justin mig och la sitt finger över mina läppar. Han såg på mig länge innan han fortsatte.
"Jag vill ha dig där, frågan är om.. om du verkligen vill följa med? Jag menar, du kanske har annat planerat nu under sommaren.. så jag förstår dig verkligen om du inte vill eller kan.. men du skulle verkligen inte vara ivägen, inte för någon! Och jag vill verkligen ha dig dä.. ja men du fattar!", han tystnade och vek undan med blicken.
"Justin, det är klart jag vill! Utan tvekan! Det kommer bli fantastiskt!", sa jag och sken upp.
"Så du menar att du.. att du typ.. följer med?", sa Justin och log försiktigt.
"Jaaa.. jag antar det!", svarade jag leendes. Justin log brett, omfamnade mig och drog mig ännu närmre honom.
"Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!", upprepade han och kysste mig länge, länge på munnen. Hans händer sökte sig in under min tröja och upp längst ryggraden medan jag kysste honom längst halsen. I samma stund som jag skulle se upp på honom så ringde telefonen och gav ifrån sig ett högt tjutande vilket fick mig att hoppa till.
"Aoootch!", utbrast Justin som fick min armbåge rakt i magen.
"Så går det!", sa jag och blinkade åt honom innan jag reste mig upp och gick för att svara. Jag hade egentligen velat låta bli, men var det mamma hade hon blivit uttryckligen galen, och säkert ringt polisen om jag inte svarat.. Det hade inte förvånat mig.
"Hej det är Tyra..", inledde jag samtalet.
"Hej Tyra, det är mamma". Jag hade haft rätt.
"Hur har du det? Åt du lassagnen?", frågade hon kvittrandes. Hon hade nog fått i sig ett glas för mycket. Jag sneglade på Justin som nu satt sig upp från soffan och tittade på mig.
"Jag.. jag har det bra och lassagnen är uppäten". Jag orkade inte berätta sanningen nu, den fick vänta.
"Ja vad bra! Jag tänkte bara säga att vi kommer hem om någon timme eller två".
"Okej..", svarade jag kort.
"Ja om du inte vill ha sällskap?".
"Nej, jag klarar mig!", svarade jag snabbt.
"Så bra, då ses vi senare!".
"Yep, hejdåå!".
'
"Vem var det?", sa Justin och såg frågande på mig när jag slagit mig ner i soffan igen.
"Mamma.."
"Phuu, ett tag trodde jag nästan pressen redan luskat ut vart jag är! Men vi lyckades nog dölja våra spår ganska bra!".
"Ja verkligen! Bra jobbat!", sa jag leendes och ruskade om honom i håret innan jag fortsatte:
"Men hur gör vi med mamma och pappa? Ska du åka innan dom kommer hem eller stannar du?".
"Jag ska ta med deras dotter till USA, så jag tror dom vill träffa mig, så det är väll lika bra att jag stannar? Jag sköter snacket så ordnar sig allt!", sa han och blinkade.
Jag gav honom en sarkastisk blick och skakade på huvudet.
"Lycka till!".
"Tack", svarade han och log retsamt vilket fick mig att i bara farten drämma till honom med soffkudden.
"Varsågod!", svarade jag och log lika retsamt tillbaks.
'
Klockan tickade på och utanför började det skymma vilket kändes oerhört konstigt med tanke på att det fortfarande var sommar! Plötsligt plingade det på dörren i samma stund som det började skramla i låset. Justin och jag slet med ens blickarna från teven och såg på varandra. Jag svalde hårt innan vi båda försiktigt reste oss upp ur soffan. Tänkt om jag inte fick åka?
Hejsan..
Hejsan kära bloggläsare! (om jag nu har några kvar..)
'
Har inte uppdaterat på vääldigt länge som ni säkert märkt, har varit bortrest och de få dagar jag varit hemma har jag inte haft någon lust över huvud taget för att skriva.. Men nu tänkte jag ge novellen ett nytt försök för nu är jag förmodligen hemma under större av delen av resten av sommaren. Men nu tänkte jag först bara fråga om det fortfarande är någon kvar som läser? Annars känns det lite onödigt.. så svara jättegärna i en kommentar om du vill att jag ska fortsätta! (det kanske låter som om jag tigger kommentarer, men vill bara veta om det är lönt för mig att fortsätta med novellen.. hoppas ni förstår! ;P )
