♥

"Fyfan vad taskigt.. han var ju inte alls där"..

Jag spelade oskyldig, även om jag egentligen ville skratta av lycka, både för min och Millas skull. Hon hade gjort bort sig totalt och jag hade skämts enormt.

"Nej men jag lovar, seriöst! Han var där!"

"Shure bacon", sa hon dystert och kastade en baconbit på mig som legat ensam kvar på tallriken. Humöret fanns trots allt fortfarande kvar vilket jag blev glad över att se.

"Milla, jag lovar dig att innan den här resan är slut så ska du också få träffa honom", jag såg uppmuntrande på henne. Hon såg tillbaka på mig med rynkad panna, men någonstans långt inne i hennes ögon tycktes jag ändå se en gnutta hopp och iver.

"Nä nu måste vi dra oss vidare, vi ska inte slösa bort hela vår semester framför frukostbordet!", utbrast Millas pappa och slog ihop händerna. Så vi reste oss upp och begav oss till våra rum.

'

Höghusen reste sig högt över oss där vi spatserade fram längst gatorna. Vi hade under ett snabbt "familjeråd" kommit fram till att idag skulle det bli en shoppingdag. Inget turistande, utan enbart shopping här i närheten. Det var lika bra att göra sig hemma här i trakterna innan vi begav oss längre ut i landet som min mamma så klyftigt förklarat det.

'

Vi sprang ut och in ur victoria secret, forever 21 och alla andra "måste" butiker under hela förmiddagen. Den enda gången vi satt ner var när vi tog en snabbfika på "starbucks", även det just för att det är ett måste. Jag hade på senare tid börjat gilla kaffe lite smått, men då med massor av mjölk och socker i, så jag lyckades faktiskt få i mig en hel caffe latte. Milla däremot höll sig till den hederliga coca colan. I vilket land man än besökte var de en av de få drycker som aldrig svek en.

"Hur ska vi göra ikväll?", frågade Milla mig och skruvade upp det röda locket på cola flaskan.

Jag förstod direkt vad hon pratade om och svarade:

"Vi kan väll alltid försöka tjata på våra föräldrar, men det känns ju rätt meningslöst"..

Milla såg på mig med sorgsen blick.

"Jag vet, men det är alltid värt ett försök..", hon gick med samma fram till våra föräldrar som satt vid bordet bredvid och började försöka charma. Men kort där efter, efter flera om och men kunde vi konstatera att vi inte skulle få gå. Våra föräldrar hade börjat diskutera saken, och ett tag såg det riktigt ljust ut, men sedan kom de in på säkerheten, att vi inte kunde gå dit själva, sen kostade det för mycket och det hade tydligen fortfarande inte kommit över våran lilla miss med tiden från gårdagen. Så nej, konserten var bara att glömma.