♥

"Bara bra, hur är det själv?", sa jag och log brett.

"Brabra, men vart är Ma.. Mi.. Milla?", frågade han och såg undrandes på mig.

"Hon har blivit matförgiftad, så hon kunde inte följa med..", sa jag. Justin svarade snabbt..

"Stackarn.. men du, kolla vad jag tog med mig!". Han drog fram två grön/röd randiga halsdukar. "Nu kan vi matcha varandra!".

"Åh, vilka tjusiga!", sa jag och började skratta medan han tog ett steg närmre mig och lindade halsduken runt min hals.

"Jag hade nästan glömt att jag packat med mig dom! Men nu kan vi ju se ut som två riktiga Red Fox fans!", han och hängde på sig sin egna, och sedan utbrast han.

"Sisten till hissen!". Först när han sprungit flera meter förstod jag vad han menade och sprang efter.

"Fuusk, jag förstod ju inte vad du sa!", fick jag fram mellan flåsningarna när vi hoppat in i hissen.

"Äsch, så säger du bara!", svarade Justin och blinkade.

'

När vi kommit ner till lobbyn kände jag igen samma livvakt som vart med oss tidigare under dagen. Han stod lutad mot en stor pelare och pillade med sin mobil. Justin gick mot honom och höjde handen i en hälsning.

Vi blev ledda till en stor bil med tonade rutor som stod och väntade på oss utanför hotellets entré. Justin öppnade dörren åt mig till baksätet och hoppade sedan in och satte sig bredvid mig.

"Slått något nytt tetrisrekord på senaste tiden då?", frågade han och flinade.

Jag puttade honom i sidan, ganska hårt, och fnös.

"Nä, faktiskt inte.. men jag har slått en hel del rekord på flera andra spel..", jag drog upp min iPhone för att visa honom.

"Åh, de där spelet har jag också!", sa han och pekade på en av mina appar.

"Jag är grym på det..", svarade jag och innan jag han säga något mer hade Justin tagit den ur mina händer.

"Kan jag prova?", sa han och började spela. Jag lutade mig närmre honom för att kunna se något. Han luktade jätte gott, jag ville egentligen borra in hela mig i hans hals och sniffa, men för att inte verka dum i huvudet lät jag bli och höll en bit avstånd.

'

När han spelat några omgångar tröttnade han och letade vidare efter något nytt att se på, då såg han min iPod app.

"Kan jag kolla? Vi har ju samma "spelsmak", så vi kanske har samma musiksmak också!", jag såg uppmuntrande på mig.

"Ja.. alltså, jag vet inte.. min musiksmak är ju lite..", jag visste inte hur jag skulle fortsätta. Alla mina mest spelade låtar var HANS låtar, hur skulle han reagera på det? Det kanske fick honom att tro att jag var precis som vilket annat skrikande, gråtande, hysteriskt fan som skulle göra vad som helst för att bara få se honom. En sån som spammade hans twitter med massor av kärleks-smörande och..

"Äsch, det finns ingen musik som är dålig om det är det du försöker säga!". Det blev tyst ett tag innan jag svarade..

"Nä, det är väll sant.. det är bara att kolla". Jag log mot honom medan han tryckte upp sidan, sedan svalde jag högt.