♥

Innan jag satte på datorn puffade jag till en kudde och satte bakom ryggen. Sedan tryckte jag på "on" och knappade in koden jag nyss fått av receptionisten. Jag loggade in på facebook och kollade in de senaste händelserna. Alice hade tydligen köpt en hundvalp. Jag klickade upp fotot och studerade det noga. En gyllenbrun klump satt i mitten av bilden, och bredvid sig hade han ett stort hundben. Åh så söt, tänkte jag innan jag klickade mig vidare till nästa "nyhet".

'

Jag började spela tetris. De färgglada klossarna föll över skärmen och bildade torn som bara blev högre och högre. Flera gånger var jag bara en hårsmån från att förlora, men på något underligt sätt klarade jag mig alltid i sista sekunden. När jag var just i ett sådant "nära-att-förlora moment", så hörde jag en välbekant röst en bit bakom mig.

"Tyra?"

Jag vände mig motvilligt om (eftersom jag visste att det skulle innebära en säker förlust) och fick se ingen mindre än Justin komma rakt emot mig. När han bara var någon meter framför mig stannade han upp.

"Whut´s up Tyra, vad gör du här?", han log brett mot mig och inväntade ett svar.

"Eh..eh, jag spelar.." fick jag fram och pekade på skärmen. Han böjde sig över mig för att se vad jag menade, och i samma sekund dök de feta bokstäverna upp på skärmen. "YOU LOSE".

Han började skratta men jag var snabb på att försvara mig.

"Det var ditt fel, du tog min uppmärksamhet.. annars är jag grym!"

"Ska jag tro på det?", sa han och höjde ena ögonbrynet.

"Ja, det borde du".. Det blev tyst ett tag innan jag frågade.

"Men vad gör egentligen DU här?"

"Tjaa, jag kom precis tillbaka till hotellet och såg dig, så jag gick över hit för att kolla läget".

Jag nickade långsamt och plötsligt frågade han.

"Är det okej om jag sätter mig?"

Jag såg på honom med stora ögon innan jag utbrast:

"Självklart!"

Han slog sig ner i fotöljen som stod mitt emot soffan jag satt i.

"Såå, vart kommer du ifrån?", han såg mig rakt i ögonen och la huvudet lite på sne.

Jag skrattade kort och svarade.

"Sverige, hörs det på min engelska eller?". Justin var snabb på att svara.

"Nejnej, det var absolut inte så jag menade! Jag hörde bara att du hade en speciell brytning.. men du pratar ju grymt bra för att vara från Sverige!". Jag gav honom en skeptisk blick innan jag svarade.

"Njaa.. alltså engelska är ju inte mitt starkaste ämne om man säger så..". Han viftade med handen.

"Äsch, jag förstår ju iallafall vad du säger!", sedan log han igen.

"Men du, jag måste bara fråga dig.. Är du Justin Bieber, du vet, den riktiga?". Jag kände att frågan kom lite opassande, men jag var bara tvungen att fråga. Han blev tyst och jag skämdes nästan över att jag sagt det.

"Japp, det är jag är den "riktiga"!", sa han och skrattade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, så jag sa bara:

"Cool".

"Haha, ja kanske, men hur vet du vem jag är?", sa han och spelade förvånad. Jag log och skakade på huvudet.

"Hur skulle jag inte kunna veta vem du är?". Sedan fortsatte jag snabbt.

"Föresten, hur gick konserten?".

"Joo.. alltså. Det gick väll helt okej!", svarade han och log. Jag log snett tillbaks och förklarade hur min och Millas föräldrar inte låtit oss gå.

Därefter flöt samtalet på som sanden i ett timglas. Vi pratade om allt möjligt.