Part 21
När vi stod i hissen på väg ner såg Justin på mig och frågade..

"Menar du att vi ska gå ut? Du vet ut ut? Ut på gatan alltså..?"
Jag såg förvånat på honom och svarade sen tveksamt.
"Ja, eller alltså.. vad känner du för?"
"Jo, det låter kul, men i så fall.. Okej, jag vet att det här låter töntigt, men i så fall måste jag ta med mig en livvakt.."
Innan jag han svara fortsatte han.
"Alltså, det är inte så konstigt som det låter, han kommer gå en bit bakom oss hela tiden.. bara ifall att. Vi kan bara låtsas att han inte finns. Jag förstår om du tycker att det är jobbigt, men jag har inget val.. så om du vill kan vi ju.."
"Justin, det är lugnt, jag ser inget problem med det". Han log tacksamt och drog upp mobilen ur fickan. Hissen stannade på bottenvåningen och vi gick ut. Justin började prata med någon i mobilen och strax därefter mötte vi upp en kraftigt byggd man utanför receptionen. Justin dunkade honom i ryggen som hej och log sedan mot mig.
"Då går vi då!"
'
Efter att ha utbytt några ord med en av receptionisterna så visade hon oss vägen till baksidan av hotellet. Vi gick igenom en lång korridor innan vi kom fram till dörren som krävde både nyckel och portkod för att öppna.
"Voila!", sa receptionisten när hon öppnade dörren och pekade med handen ut. Justin tackade artigt och gick ut med mig hack i häl. Vi kom ut på en smutsig återvändsgränd som man inte alls skulle kunna tro var baksidan av de annars så lyxiga hotellet.
'
Jag såg upp i himlen. Små, små snöflingor singlade sakta ner från himlen och la sig som ett lager florsocker på marken. Justin sträckte ut tungan och försökte fånga en. Jag skrattade innan även jag gjorde ett par försök.
"Så, vart tycker du vi ska gå?", frågade Justin mig och såg rakt in i ögonen.
"Ja alltså.. jag hittar inte så bra här, jag kom hit i förrgår.. men..". Jag han inte fullfölja min mening innan min mage började kurra högljutt, som på beställning.
"Vi ska gå och äta! Jag vet ett perfekt ställe..", svarade Justin och drog upp sina senapsfärgade byxor samtidigt som han ökade takten en aning.

Kommentarer
Trackback