TACK, för era gulliga kommentarer, jag blir verkligen GRYMT glad av dom!! Ni förstår inte hur mycket dom betyder! :D Bara för det kommer en till del nu.. ;)
________________________________
'
Jag blev bländad av blixtarna från kamerorna som trycktes av med bara hundradelars mellanrum.
"Justin, hur mår du? Vart är du på väg? Hur gick ditt senaste uppträdande? Är det där din flickvän?", Justin överöstes med frågor. Själv försökte jag koncentrera mig på att se ner i marken och inte snubbla på något, eller någon. Men jag kunde inte låta bli att le när "flickvän" frågan ställdes. Haha, hur kunde dom tro något sådant?
Plötsligt blockerades min väg av en journalist som tryckte upp en mikrofon i ansiktet på mig.
"Hur är din relation till Justin?". Jag var tvungen att stanna upp, hon blockerade vägen för mig, och utan att tänka på det såg jag upp och hamnade mittemot en enorm kamera. Jag la armen för ansiktet medan blixtarna avfyrades.
"Ey, ur vägen!", hörde jag Justins livvakt säga. Han knuffade undan journalisten och hjälpte mig framåt. Justin slängde en blick bak mot mig och mimade, "är du okej?". Jag nickade kort och ökade stegen ännu för att komma ikapp honom.
'
Journalisterna följde oss hela vägen till hotellet men väl där blev de bedda att stanna av personalen så länge de inte tänkt att övernatta på hotellet. Vi stod tysta och var djupt inne i våra egna tankar hela vägen upp till våra rum. Först när vi stod utanför min dörr så öppnade Justin munnen.
"Vi klarar oss, du kan gå", jag förstod till en början ingenting, men sedan när jag såg mig själv över axeln såg jag att det var hans livvakt Justin hade pratat med. Han nickade och gick mot sitt hotellrum mitt emot Justins, när han passerade oss så sa jag tyst:
"Tack".. Han kastade en snabb blick på mig och började sedan skratta diskret. Så dum som jag kände mig då hade jag nog aldrig känt mig förut. Jag var verkligen bara en jobbig liten irriterande tjej som bara orsakade problem. Stackars Justin. Jag suckade högt och lutade huvudet i händerna.
"Ska vi sätta oss där ett tag, eller har du bråttom till något?", frågade Justin mig och nickade bort mot två fåtöljer som stod utplacerade i slutet av korridoren.
"Nejdå, jag har tid", mumlade jag till svar och följde sedan efter honom..
