♥

Vi såg förmodligen ut som en bunt vilsna hönor där vi sprang runt med händerna fulla av nyinköpta parfymer från taxfreen, handbagage, biljetter och jackor som på grund av all stress blivit för varma för att ha på sig. Vi hade kommit till flygplatsen minst 4 timmar innan planet skulle gå men ändå slutade det såhär. Vi kunde bara inte hitta rätt gate, och om bara några minuter lyfter planet mot USA, planet som jag, min familj, mina kusiner och deras föräldrar ska hinna med.

"Fråga någon då?!", skrek min jämngamla kusin Milla gång på gång i samma sekund som hon grep dag i första bästa förbipasserande. Det var en man med kostym och blå slips.

"Vet du vart gate 6A ligger?", frågade hon honom. Men till svar fick hon bara ett skak på huvudet. Milla var nära på att brista ut i tårar. Det här var en resa våra familjer planerat i ett helt år. Vi hade räknat ner dagarna tillsammans över msn varje dag, 365 dagar, och nu var vi nära att missa planet.

"HÄÄR BORTA", utbrast plötsligt min mamma och vi alla började springa åt de håll hon pekade åt.

'

En flygvärdinna skulle precis stänga dörren intill planet när vi dök upp. Alla röda om kinderna och med svettdroppar vilandes i pannan. Hon log och släppte på oss, "där hade ni tur..".

Passagerarna som redan satt i planet kollade snett på oss, men jag brydde mig inte. Vi hade hunnit med!

Jag sjönk ner i fönstersätet bredvid Milla och såg ut genom fönstret. Sedan satte jag i hörlurarna till iPoden och slöt ögonen. Min livs resa hade precis börjat.

'