I samma stund som vi klivit av planet satte jag i hörlurarna i öronen. Jag orkade inte vara social, jag behövde en stunds tänkande. Efter att ha tvekat någon sekund så satte jag på "favorite girl" med Justin som för tillfället låg högst upp på min lista med de mest spelade låtarna. Jag var rädd att kanske börja storgråta igen men satte tillslut på den och bet mig i läppen. Hans röst gav mig rysningar.
'
'
På vägen mot bagagebanden passerade vi ett antal "Welcome to Sweden" skyltar. Bara att se dom gjorde mig nästan illamående med tanke på hur långt ifrån Justin jag faktiskt befann mig. Försiktigt slog jag mig ner på en bagagevagn och stirrade på väskorna som passerade en efter en. Rosa, bruna, svarta och blåa.. Undra vad Justin gör just nu? Ligger han och sover på sitt hotellrum kanske? Eller är mitt uppe i en intervju? Jag lät armarna vila mot knäna och la huvudet i händerna.
"Är du okej?", hörde jag en röst bakom mig och kände en hand på min axel. Jag vred mig om och fick syn på mamma.
"Mmm..", mumlade jag till svar utan att varken sänka eller stänga av musiken.
"Säg till om du behöver prata..".
"Mmm..", mumlade jag till svar ännu en gång.
'
När vi samlat upp alla våra väskor och travat dom på på varandra började vi bege oss mot utgången. Våra småsyskon sprang i förväg medan jag, Milla och våra föräldrar kom lunkandes därefter. Jag tror faktiskt att alla av oss uppskattat minst en vecka till i USA, inte minst jag. Milla tycktes också vara väldigt deppig. Jag hade inte pratat med henne på hela flygturen eftersom vi suttit på olika rader, men jag antog att det var Justins dansare Math hon kärat ner sig i som hon nu var ledsen över.
"Är du ledsen över Math?", frågade jag och sneglade på henne. Hon nickade långsamt innan hon svarade.
"Ja.. typ. Vi hade så kul tillsammans och så ska det bara sluta såhär!", sa hon och skakade på huvudet.
"Jag vet, det suger..".
"Vi får åka dit igen snart, bara du och jag! Eller ja, åka dit där dom har konsert.., sa hon och log snett mot mig.
"Absolut! Det är ett måste! Det är ju bara att..", började jag innan jag hörde hur någon ropade mitt namn en bit fram vilket fick mig att stanna upp.
"TYRAA, TYRA..!". Jag förstod inte vem det var, för jag kände inte igen rösten. Men så fort vi kommit utanför de stora dörrarna som avskilde passagerarna från taxichaufförer och anhöriga så såg jag vart ropen kom ifrån. En liten grupp på max 8 personer stod på andra sidan avspärrningsrepen och ropade mitt namn gång på gång. I handen höll de alla en varsin kamera och avlossade bild på bild.
"Tyra, how is Justin? Hur träffades ni? Är det sant att du och Justin Bieber dejtade? Are you a couple?". Både svenska och engelska frågor haglade över mig. Jag blev så förvånad att jag inte kunde göra annat än att stirra på dom.
"Öhh..?", började jag men förstod sedan vad de var ute efter och fortsatte gå utan att säga så mycket som ett ord. De följde efter oss, sprang både framför och bakom och fotade.
"Stay away!", sa Millas pappa och höll ut en hand i luften när några av dom blev för närgångna. Resten av människorna på flygplatsen stod alla med nyfikna blickar och uttryckligen stirrade på oss som om vi vore utomjordingar. Dom trodde nog vi var en bunt kändisar som precis anlänt, eller det var i alla fall vad det såg ut som. Paparazzina följde oss hela vägen ut till parkeringen där vi hoppade in i två taxibilar.
"Oj, jag visste faktiskt inte att Justin Bieber var så stor!", utbrast mamma när vi rullade iväg.
