♥

Det blir tyvärr ingen mer del ikväll, men imorgon så! :D (Då är det btw även konsertdagen! ;P)

_____________________________________________

'

"Det här är så overkligt!", sa jag och log mot Justin.

"Javet, det är riktigt vacker!", svarade han.

"Nej, alltså jag menar inte utsikten.. fast den är ju i och för sig också overkligt vacker.. men jag tänkte mer på allt. Att sitta på ett tak med dig, Justin Bieber. Hela världen vet vem du är. Att JAG av alla skulle få träffa dig liksom. Jag fattar inte! En trist tjej från en liten håla i Sverige.. Det går inte ihop!". Justin såg länge på mig innan han svarade.

"Jag är också från en liten håla, och du är absolut ingen trist tjej, i så fall hade du ju inte suttit här! Och jag är jätte glad över att jag fick träffa DIG, det är minst lika overkligt för mig".

"Aww Justin, jag trodde det inte fanns killar som dig!".

"Hur menar du nu?", sa Justin och flinade.

"Ja men du vet.. du är inte en sån kille som bara ska visa dig stor och stark, snygg och cool hela tiden. Med dig kan man prata, du ska se killarna hemma i min klass, eller i hela skolan rättare sagt. Alla killar är så himla.. barnsliga. I alla fall 90% av dom..".

"Påstår du att jag är svag och ful kanske?", sa Justin och gapade överdrivet stort. Jag började skratta.

"Nej, det förstår du väll att jag inte..". Jag han inte prata till punkt innan Justin fortsatte.

"Va va va, är det verkligen det du tycker?". Innan jag hann svara så brottade han ner mig på cementgolvet.

"Så svag är jag inte!", sa han stolt medan han höll fast mig i båda armarna och flinade. Jag försökte vrida mig loss utan vidare framgång. Justin såg bara på mig leendes.

"Pfft, jag var ju inte beredd!"..

"Skyll på det!", sa Justin. Våra ansikten var bara centimeter ifrån varandras nu, jag andades långsamt och såg röken som kom ur min mun. Det var så kallt att jag huttrade till. Jag slöt ögonen och lyfte långsamt på huvudet. Jag kände hans läppar emot mina, de var betydligt varmare än resten av luften som omslöt oss. Jag kände hur Justin log men han reste sig inte utan fortsate kyssa mig. Så fort han släppt min ena hand la jag den bakom hans rygg under jackan och tryckte honom närmre mig. Jag kysste honom längst halsen vilket fick honom att flåsa lätt. Han drog sina händer genom mitt hår medan tungan försiktigt sökte sig längre in i min mun. Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att det kunde kännas så.. bra? Plötsligt kändes vanliga kyssar så obetydliga. Jag lät min hand leta sig under Justins tröja och började smeka hans mage.

Justin och jag ryckte till och såg åt sidan. Där stod en kille på insidan av ,vad jag antar var sviten, och såg frågande på oss. På bara någon sekund stod vi upp, båda lätt generade. Justin bugade mot honom (fråga mig inte varför) medan jag skrattandes försökte dra med mig honom. Innan vi i världens fart började ta oss ner för brandstegen, som egentligen var en smal trappa, så slängde jag en snabb blick bakom axeln, och bara genom att se killen i fönstrets blick kunde jag se att han precis kännt igen Justin. Hans haka hängde och ögonen var stora som tefat medan han gestikulerade och såg ut att ropa på någon annan som troligtvis också befann sig i samma rum.

"Han kände igen dig!", ropade jag skrattandes hack i häl på Justin.

"Ja, det var ju en himla tur att han inte gjorde det medan vi låg där.. morgondagens rubriker hade inte vart så roliga i så fall!".

"Verkligen!", höll jag med flåsandes. Plötsligt stannade Justin så tvärt att jag höll på att snubbla över honom. Han vände sig om och såg rakt på mig och log.

".. men jag hade det i alla fall jätte kul, så det hade fortfarande vart värt det om han fångat oss på bild".

"Aw, Justin!", sa jag innan vi skyndade oss ner de sista våningarna för att inte riskera att killen kom efter.