♥

Nu kommer nästa del.. Jag vet att det kanske är lite sent, men eftersom jag lovat er en del så tänkte jag bättre sent än aldrig.. ;P

"Ja, eller alltså..".

"Jag är en bra lyssnare!", försäkrade jag honom om och log.

"Ja det tror jag säkert.. men..". Vi satt tysta ett tag. Det ända som hördes var brummandet från läskautomaten som stod borta i ena hörnet. Jag la min ena hand på hans knä och såg på honom.

"Hur tror du att det kommer bli sen?", frågade han plötsligt.

"Vad menar du?", sa jag och såg frågande på honom.

"Ja, när du åker, och när jag turnerar vidare..?". Jag blev tyst en lång stund. Det här var något jag aldrig riktigt vågat tänka på.

"Mmh..", mumlade jag till svar.

"Jag menar.. jag kommer i alla fall att sakna dig..".

"Ja, jag med..", svarade jag och såg honom rakt i ögonen.

"Fast sakna dig då menar jag såklart..", var jag snabb med att tillägga. Justin skrattade innan han la sin hand över min som fortfarande vilade på hans knä.

"Jag kommer verkligen verkligen verkligen sakna dig..".

"Jag kommer också verkligen verkligen verkligen sakna dig och jag vill verkligen verkligen verkligen inte tappa kontakten trots att vi kommer befinna oss 38487 mil ifrån varandra..", svarade jag och log svagt. Justin strök försiktigt bort en hårslinga som lagt sig framför mitt ena öga.

"Lovar du?".

"Jaaa men det är klart!", sa jag och fortsatte.

"Frågan är om du lovar.. Du kommer förmodligen glömma mig lika snabbt som vi lärde känna varandra..".

"Säg inte så! Dig kommer jag aldrig glömma! Jag..", han tystnade en lång stund innan han suckade djupt..

"Jag tror jag.. jag typ älskar dig..". Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle svara. De där tre orden, att de kunde betyda så mycket! Aldrig hade någon sagt så till mig, kanske mina föräldrar någon gång då och då, men aldrig med så mycket mening bakom. Jag kände hur jag nästan blev tårögd. Snabbt drog jag handen under ögonen för att slippa mascararänder.

"Typ älskar mig?", frågade jag honom och log. Innan han hunnit svara hoppade jag upp i hanns famn och satte mig gränsle över honom. Jag höll hans ansikte i mina händer och kysste honom försiktigt och länge.

"Du är så amazing, vet du det?", sa jag och log brett innan jag kysste honom igen. Justin log han med och la sina båda händer på min rygg, tryckte sig närmre mig och besvarade kyssen. Jag drog mina fingrar genom hans hår medan hans händer sökte sig innanför tröjan och upp längst min rygg. Jag rös av välbehag vilket fick honom att stanna upp mitt i rörelsen.

"Fryser du?", frågade han och såg nästan oroligt på mig.

"Nejdå, när man sitter såhär nära en het kille som dig finns nog inte den den risken", svarade jag och blinkade. Justin skrattade innan han fortsatte att stryka mig över ryggen, långsamt upp och ner. Jag kysste honom passionerat och drog in hans doft. Kysste honom längst halsen och hela vägen upp bakom örat.

'

Så satt vi länge. Utan att säga ett ord till varandra. Det var så mysigt att jag knappt kunde sluta le. Därefter la vi oss ner bredvid varandra i den smala soffan under ljusrör-belysningen och pratade om allt möjligt. Och när jag säger allt möjligt menar jag verkligen allt möjligt..

"Visste du att den största pingvinen som fanns blev 165 centimeter lång! Det är typ lika långt som mig! Jag är bara några centimetrar kortare!".

"Lika kort menar du?", sa Justin och flinade. Jag armbågade honom i sidan.

"Nej, jag är låång..", började jag men avbröts sedan av några hastiga knackningar. Jag och Justin satte oss kvickt upp till sittande position och såg mot dörren. Sekunderna därefter kom Alex in. När han fick syn på oss flinade han.

"Vi tänkte börja dra oss, men ni turturduvor kanske tänkte stanna kvar?". Justin himlade med ögonen.

"Nej, vi följer också med".. Han hjälpte mig upp ur soffan innan vi började gå mot utgången.