♥

"Behöver du hjälp?", hörde jag en vänlig röst alldeles intill mig. Jag vände mig om och möttes av receptionistens milda leende.

"Nej tack, jag väntar bara på en.. kille..". Hon nickade förstående och blinkade sedan till mig.

"Lycka till!". Jag såg storögt på henne medan hon gick och satte sig vid datorn igen. Lycka till? Skulle de behövas..? Jag skakade bort tankarna och började bläddra i en broschyr som låg framför mig. Men jag han inte ens läsa klart rubriken innan jag hörde hans röst.

"Tyra!", jag vände mig mot det håll där rösten kom ifrån och möttes av Justins breda leende. Han höll ut båda armarna medan han med raska steg närmade sig mig. Jag sträckte även jag ut armarna och började nästan småspringa mot honom. Vi slog ihop i en liten duns och kramade om varandra länge, gungade fram och tillbaka.

"Välkommen tillbaka!", sa jag medan vi fortfarande höll om varandra.

"Tack så mycket", sa han och skrattade. "Jag har saknat dig..". Jag släppte honom inte helt men backade upp en bit för att kunna se hans ansikte. Sedan log jag och svarade.

"Jag har saknat dig med..". Han gav mig ännu en kram innan han sa:

"Ska vi sätta oss där eller?", han pekade mot en liten soffgrupp en bit bort.

"Visst", svarade jag och följde efter honom.

Vi sjönk ner bredvid varandra.

"Alltså, förlåt för att jag inte han säga hejdå, jag fick jätte dåligt samvete, men jag visste knappt att vi skulle åka, det blev på så kort varsel..", orden kom snabbt. Jag skakade på huvudet.

"Justin, det spelar ingen roll, det gör inget!", sa jag och log mot honom.

"Hur har din jul varit då?", frågade jag för att byta samtalsämne.

"Jodå, den var mysig. Det är alltid kul att träffa sin familj och sina släktingar. Men det kanske blev lite mycket julmat på slutet..", sa han och klappade sig om magen. Jag skrattade men innan jag hann säga något så fortsatte han.

"Hur var din jul då?".

"Helt okej, men jag och Milla pratar knappt med varandra längre.."

"Varför då?", sa han och såg frågande på mig.

"Kan du gissa en gång?", sa jag och flinade.

"Åhnej, säg inte att det är jag som är orsaken?"..

"Jo.. på sätt och vis, men du är ju bara orsaken, det betyder inte att det är ditt fel! Milla är ju som hon är ibland". Jag l pannan i djupa veck. Justin skrattade.

"Jaa, hon har smsat mig minst 20 gånger om dagen, och trots att jag inte svarar så fortsätter hon..".

"Ja, det säger ju sitt..", sa jag och log snett. Justin nickade medhållande. Det blev tyst ett tag innan jag frågade:

"När åker du vidare?".

"Jag har en konsert till om bara några dagar, och sen några intervjuer.. så jag tror det blir om en vecka". Jag nickade.

"Men ni har inga planer på att komma till Sverige och hälsa på eller?".

"Nae, inte som det ser ut nu. Jag hade jättegärna åkt dit men de som bokar in oss och sådant tycker bevisligen inte detsamma".

'

Vi satt och pratade oavbrutet i någon timme innan jag sa:

"Är du törstig?". Justin smackade tyst innan han svarade.

"Ja, jag tror faktiskt det!".

"Bra, för det är jag också.. jag går och fixar något!". Jag reste mig och gick bort emot baren som låg i en lokal alldeles intill lobbyn.

"Två av dom där drinkarna..", sa jag och pekade på en skylt. Bartendern började jonglera med flaskorna, skaka och vispa, hälla upp i två glas och sedan toppa dom med ett varsitt lysrör. Efter att jag betalat gick jag försiktigt tillbaks igen, med blicken fast på de båda glasen för att inte spilla.

"Voila!", sa jag när jag ställde ner glaset framför honom. Han såg imponerande först på drinken, och sedan på mig. Jag tog en klunk, och sneglade på honom. Han såg fortfarande på mig.

"Det är ingen alkohol i, om det är det du undrar", sa jag och skrattade innan jag tog en till klunk. Det smakade lime, lime och sockerdricka. Jag såg tillbaka på Justin för att se vad han tyckte om den. Men han hade inte smakat, utan satt fortfarande och bara tittade på mig.

"Vad tittar du på?", frågade jag och vände mig om för att se om det var någon där. Men jag såg ingenting. Nej, det var mig han tittade på. Jag ställde ner glaset på bordet och tog mig för pannan.

"Har jag någonting konstigt i ansiktet?", sa jag och skrattade. "Vi åt pizza till middag och jag har väll inte det prydligaste bordskicket om man säger så.. Det skulle inte förvåna mig om jag gått runt med en skinkbit i pannan ända sen dess..". Nu började även Justin att skratta, men blev med ens allvarligare så fort vi båda tystnat.

"Nejdå, det är bara det..". Han tystnade några sekunder innan han fortsatte. "Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här..". Jag såg oroligt på Justin. Var det nu han skulle säga att vi aldrig skulle kunna träffas igen? Det lät nästan så på rösten.

"När jag var hemma över jul så.. så saknade jag dig.. Jag vet att du säkert tycker att det här låter konstigt eftersom vi inte träffats många gånger alls men. Du är, jag vet inte.. så speciell! Fast alltså på ett bra sätt såklart! Det var riktigt länge sen jag kunde prata så här öppet med någon annan än mig själv, och samtidigt ha kul, och.. du är så himla söt och mysig!". Justin såg ner i sin drink. Isbitarna hade redan börjat smälta.

"Men Justin!", utbrast jag och sprack upp i ett leende.

"Jag vet inte vad jag ska säga men.. men jag har saknat dig enormt mycket också. Jag har tänkt på dig varje dag, och du är också jätte söt och mysig!". Jag log retsamt och lutade huvudet mot hans axel, sedan tog jag tag i hans hand. Justin knuffade mig lätt i sidan.

"Ey, passa dig.. För jag skojar inte", sa han och log. Jag vred på ansiktet och såg upp på honom, kände hans andetag slå emot mig. Sedan slöt jag ögonen och närmade mig honom. Han gjorde detsamma och kysste mig. Långsamt och länge.