♥

Så löd mitt svar. Han var snabb på att svara.

'

Vi gick runt i olika affärer i några timmar till efter det. Jag köpte en t-shirt till, men sedan kände jag att det fick räcka för idag. Jag hade redan shoppat för 1500! Egentligen kanske det inte var så jätte mycket, jag hade ju trots allt sagt till mig själv att jag verkligen skulle passa på att shoppa mycket nu när jag ända är här i USA, och dessutom hade jag några tusenlappar kvar att spendera från mitt, säkert års sparande.

"Är ni trötta, ska vi ta en fika?", frågade Millas mamma och såg ut över oss alla. Vi nickade ivrigt vilket resulterade i att vi bara några minuter därefter slagit oss ner på ett starbucks café.

"En morotskaka och en sådan där kaffedrink, fast den får inte vara stark!", sa jag till mamma som skulle gå iväg och beställa.

"Så.. när ska jag få träffa Justin då?", sa Milla när vi satt ensamma kvar vid ett bord. Jag lyfte ena ögonbrynet och såg på henne.

"Jag vet inte, det kommer när det kommer.. Jag vet inte när han kan. Ta det lugnt!".

"Ja, men bäst för dig att det är snart". Svarade hon och satte näsan upp i vädret. Jag orkade inte svara utan reste mig istället upp och gick iväg för att hämta sugrör som fanns fint nedstuckna i ett glas framme vid kassan. Jag måste verkligen försöka berätta för Justin om hur det ligger till. Kanske skulle han ändå gå med på att träffa Milla en gång till bara för min skull? För att jag skulle slippa alla förklaringar och suckar från mina föräldrar, eller ja, främst min mamma. "Du vet att du inte får vara ute själv, speciellt inte på natten. Någon kunde ha kidnappat dig! Har du läst om blablabla.. Förstår du inte hur farligt det är? Nej, du får sova på en madrass i vårt rum så vi kan ha koll på dig, jag trodde vi kunde lita på dig. Tyra, förstår du inte vad som kunde ha hänt?". Jag kunde se hennes förtvivlade blick framför mig, men skakade direkt bort den bilden från mitt huvud. Ja att tala sanning och säga som det är är nog uteslutet från mina förslag. Min mamma är nog den mest överbeskyddande mamma som existerar, hon hade blivit galen.

'

När vi alla fikat klart begav vi oss vidare tillbaka mot hotellet. Ingen verkade vara så sugen på att shoppa mer. Hela vägen tillbaks gick jag och funderade över vad Justins överraskning kunde vara. Tänk om han köpt värsta julklappen eller något, jag hade ju ingenting till honom! Shit, det skulle jag ju ha tänkt på tidigare.. Fast om det var en julklapp hade han väll ändå gett den lite tidigare.. eller? Jag försökte tänka ut om jag hade med mig någonting från Sverige som han kunde få. Nej, jag hade nog ingenting mer än en halvt uppäten marabou som låg nedtryckt någonstans i min resväska, men det var väll knappast något att ge bort.

'

När vi kommit upp till vår våning så klev jag ur hissen och började med raska steg gå genom korridoren mot hotellrummet. Jag ville inte riskera att hamna gåendes bredvid Milla, just nu kunde knappt se på henne, så irriterad var jag.

"Vi ses om någon timme då vi ska ut och äta!", hörde jag mammas röst innan de stängde dörren bakom sig, likaså gjorde Millas föräldrar. Själv kunde jag inte hitta nyckeln till vår dörr vilket gjorde att jag ändå fick vänta in Milla. Precis när hon vridit om låset till vår dörr så hörde jag en röst en bit bort.

"Tyra?". Jag vände mig om och längst bort i andra sidan av korridoren stod Justin.