Part 65
Tack för era otroligt söta kommentarer, utan dom hade jag slutat skriva för länge sen.. Det säger jag inte bara för att, jag menar det verkligen! ♥
___________________________________
'
"Hellooo..", sa jag och log jag med och gav honom en kram. Innan han hann fortsätta så la jag till.
"Förlåt att jag är lite sen, men vi hade krismöte..". Jag himlade med ögonen medan Justin såg oförstående på mig.
"Krismöte? Om vad..?". Jag berättade om allt vi pratat om medan Justin lyssnade intresserat. När jag pratat klart utbrast han.
"Ja, men det var väll ett bra initiativ av era föräldrar, konserten kanske gör att ni blir kompisar igen!". Jag lyfte på ena ögonbrynet.
"Alltså, naee.. jag tror inte det va..".
"Ja, alltså jag kan ju ta upp er på scenen och låta er förlåta varandra där.. det är svårt att vägra när man väll står där med en så stor publik..", började Justin.
"Ha.Ha.Ha..", sa jag sarkastiskt men kunde inte låta bli att le av bara tanken.
'
När vi suttit där i en halvtimme så sa plötsligt Justin.
"Juste, kan inte du komma upp och träffa min mamma? Hon vill gärna träffa dig..". Jag stirrade på honom som om han precis berättat att hela världen skulle gå under om bara några minuter. Jag skruvade bedrövat på mig och såg på honom.
"Alltså, är det en så bra idé verkligen? Tänk om hon inte gillar mig.. då lär vi aldrig ses igen". Justin viftade med handen i luften.
"Nejdå, det är inte något slags förhör, men hon vill bara veta att du inte är typ.. någon reporter som försöker, ja du vet.. eller, det var vad hon sa. men jag tror hon bara är nyfiken..". Justin såg hur tveksam jag såg ut och fortsatte.
"Dessutom gillar hon dig nog redan. Hon hörde hela vårt.. bråk utanför mitt rum tidigare idag. Hon tyckte du verkade gullig och smart.. Att du skulle rulla in dig i lakan bara för att få vara med mig..", Justin flinade. Jag slog till honom med en kvarglömd tidning.
"Fast det tyckte ju jag också i och för sig.. Att det var gulligt alltså..". Han slängde sig över mig och kramade om mig hårt. Jag skrek till och började skratta när han kysste mig under hakan.
"Neej, jag är kittlig!", utbrast jag. Justin stannade upp och såg mig rakt i ögonen.
"Följ med då så slutar jag..", sa han och log finurligt.
"Okejokej!", sa jag och höll upp båda händerna som för att visa att jag gav mig. Justin reste sig och drog upp mig, innan vi gick mot hissen.
'
Hela vägen upp stod Justin och skrattade åt mina nervösa frågor.
"Justin tänk om jag gör bort mig? Hon kommer tycka jag är helt knäpp som inte kan prata normal engelska! Har jag jätte mycket accent när jag pratar? Ska jag springa och byta om först?". Plötsligt började Justin sjunga.
"When I see your facee, there's not a thing that I would change. Cause you're amazing, just the way you are!
And when you smile, the whole world stops and stares for awhile. Cause girl you're amazing, just the way you aaaare!". Jag log mot honom.
And when you smile, the whole world stops and stares for awhile. Cause girl you're amazing, just the way you aaaare!". Jag log mot honom.
"Du är jättegullig Justin, men du borde inte sjunga sådär innan du sett mitt face när jag ligger hemma och är magsjuk.. Då är jag nog inte så amazing och vacker längre..".
Justin skrattade högt medan vi började gå genom korridoren mot Justins hotellrum.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag tycker att du borde göra längre inlägg ;) annars är det jätte bra :D
Postat av: Anonym
jag tycker att du borde göra längre inlägg ;) annars är det jätte bra :D
Postat av: felicia
så himla bra skrivet! :D
Postat av: Angelina
Snälla en del till :D älskar novellen!!
Postat av: Johanna
Super duper bra!!!:D ofc ;)
Postat av: mia
jätte bra! :D
lite längre delar bara , men du är sjukt bra på att skriva!
Postat av: mia
jätte bra! :D
lite längre delar bara , men du är sjukt bra på att skriva!
Trackback
