♥

"Hur känns det?".

"Bra, jag har bara lite ont i huvudet och ena benet..", började jag.

"Nej, jag menar allt runtom, jag såg att du redan sett tidningarna..".

"Jaha..", sa jag och tystnade innan jag fortsatte.

"Ja, men det känns väll okej antar jag.. borde jag känna något speciellt?".

"Nejdå, jag tänkte bara så att det inte var något du mådde dåligt över? Jag pratade nämligen med Anna, min kollega hemma i Sverige du vet. Och nyheten hade tydligen redan hunnit sprida sig dit också..".

"Oj..", var det ända jag fick fram.

"Ja fast det var bara någon liten bild på aftonbladets hemsida, det är inte alls lika stort som det tycks vara här..".

Jag nickade till svar innan jag tog en tugga av salladen jag precis blivit serverad.

"Äsch, det är väll bara häftigt, du håller på att bli kändis!", sa pappa skämtsamt och slog mig försiktigt på armen.

'

Timmarna riktigt kröp fram den eftermiddagen. Mamma och pappa tog med sig min lillasyster till något litet tivoli i närheten, så själv fördrev jag tiden framför datorn. Jag läste alla nyhetssidor jag kände till, kollade gamla klipp på youtube, spelade spel, och twittrade mer eller mindre var tionde minut innan jag kom på att jag kunde logga in på facebook, någon kompis borde ju vara inne.. Jag slängde en blick på klockan som stod placerad på nattduksbordet och kunde konstatera att hemma i Sverige var klockan inte mycket mer över 5 på eftermiddagen. Perfekt, då hade de flesta förmodligen redan kommit hem från skolan. I samma stund som jag tryckt på logga in så fick jag till min förvåning se att jag fått 5943 nya vännförfrågningar. Jag kisade för att se om det verkligen stämde, och ja, bevisligen gjorde det de. Men hur i..?

Det var Jennifer som skrivit till mig i chatten. Jennifer som var en av de få tjejer i skolan jag umgicks med.

Helloo Jenn!<3, svarade jag.

'

Vi pratade i säker en timme. Hon berättade om ryktena som cirkulerade i skolan om mig och Justin. Bilderna måste redan ha kommit dit. Sedan fick jag berätta hela min historia från början, eller ja.. inte exakt hela.. Men hur vi träffats, hur jag fått vara hans one less lonely girl och hur jag hamnat på sjukhus. Hon ville veta allt. Sedan (efter att jag minst 5 gånger försäkrat henne om att jag mådde bra och att jag lovat henne en autograf från Justin) så sa vi hejdå och jag loggade ut. Den där autografen visste jag inte om jag någonsin skulle fråga honom om, men jag hade inte mage till att säga nej.

'

När Justin kom tillbaka så låg jag och sov, men vaknade så fort jag hörde hur dörren klickade igen efter honom.

"Hello sleeping beauty!", utbrast han och flinade när jag vänt på mig och mötte hans blick.

Han gick fram till mig och la ner en stor blombukett med röda rosor i vattenkannan som stod på bordet intill.

"Oj, tack!", sa jag och sträckte på mig innan jag studerade dom på nära håll.

"Vad fina dom är!", fortsatte jag.

"Japp, precis som du!", sa han och kröp ner bredvid mig innan han kysste mig.

"Mhm, jag känner mig så otroligt snygg med sjukhuspyjamas, trassligt hår och kuddsträck i ansiktet..", sa jag och log snett.

"Äsch då, det är bara du som märker!", svarade han.

"Ibland är ju så söt så man vill äta upp dig!", sa jag och skrattade.

"Ta en tugga du om du vill!", sa han och körde upp hans arm i ansiktet på mig innan han började skratta han med åt min plötsliga "försvarsställning".

"Inte för att byta ämne.. jag smakar gärna på din arm en annan gång, men hur gick intervjun?", frågade jag och såg på honom.

"Jo den gick nog bra.. jag fick slingra mig runt en hel del frågor men annars så!".

"Är du inte nervös?".

"Ne, inte längre, man vänjer sig.. Första intervjun jag var med i sa jag ingenting alls, det var bara mamma som pratade! Men man lär sig med tiden..".

Jag nickade sakta..

"Du, jag säger inte heller det här för att byta ämne, men.. vad gör du på måndag?". Han såg rakt på mig innan jag svarade.

"Ingenting.. tror jag. Kanske packar..", sa jag och log snett. De faktum av att vi skulle hem till Sverige redan på tisdag gjorde mig deprimerad och nästan en aning rädd hur töntigt det än låter..

"Perfekt, boka inte in något den kvällen!", sa han och log en aning finurligt.

"Vad händer då?", frågade jag nyfiket.

"Det säger jag inte..", sa han och log nästan ännu bredare.. Och det gjorde han inte, trots att jag försökte få det ur honom hela den eftermiddagen..

'