♥

______________________________________________

'

"Ursäkta, är du möjligtvis Tyra?". Det var en äldre dam som frågade mig, hon såg ut att jobba här.

"Jaa.. hurså?", svarade jag tveksamt.

"Ja men jag tänkte väll det. Följ mig, Justin bad mig hämta dig..". När hon uttalade hans namn blev hon med ens på sin vakt och såg sig spionaktigt omkring innan hon ledde mig in i receptionen och ut ur en bakdörr. Samma väg vi tagit tidigare i veckan för att undvika paparazzis. Hon ledde mig fram hela vägen till bilen och öppnade dörren till baksätet åt mig. Artigt tackade jag för hjälpen och hoppade in. Först när hon stängt bildörren fick jag syn på Justin som satt i sätet bredvid. Jag blev så chockad att jag hoppade till en aning.

"Ooh oooooh", visslade han när han mötte min blick innan han fortsatte:

"Snygging!". Jag blev en aning generad, om det var för hans plötsliga uppträdande eller hans kommentar visste jag inte.

"Du med!", sa jag och log brett mot honom innan jag böjde mig fram och kysste honom. Han knäppte sig loss från bältet och hoppade närmre mig medan han besvarade kyssen. Sedan drog han sin hand genom mitt hår några gånger innan vi plötsligt avbröts av ett plötsligt harklande från framsätet. Vi satte oss snabbt till rätta innan chauffören försiktigt frågade.

"Vart var det ni skulle?".

"Black River 43", svarade Justin innan han såg på mig och flinade. Nyansen i mina kinder tycktes bara bli ännu rödare men ändå kunde jag inte undgå att fnittra hysteriskt, samtidigt som jag med en hand för munnen försökte dämpa mig.

"Såå.. vad har du gjort idag då?", började jag att fråga Justin för att inte få chauffören att känna sig skyldig till den pinsamma tystnaden som uppstått. Men han han inte svara innan jag började skratta igen, vilket fick Justin att göra detsamma. Så satt vi hela resan sen, försökte starta en vettig konversation gång på gång. Men var det inte jag som började skratta så var det han.

'

När vi klev ur bilen var jag nästan tårögd av allt skrattande. Jag måste vara övertrött, var min tanke när vi klev in i en stor inglasad byggnad. Justin såg sig kort om innan han tog min hand och drog mig med honom.

"Kom, vi skyndar innan fotograferna hittar oss..". Kenny, Justins livvakt och ännu en storväxt kille jag inte kände igen var snabba på att få personalen i vad jag antog var en restaurang, att visa oss till vårt bord. När servitören öppnade dörren in till de rum där vi bevisligen skulle sitta tappade jag nästan hakan.

"Vi sitter här utanför!", sa Kenny till Justin innan de stängde dörren efter sig och lämnade oss två ensamma i det stora rummet, som egentligen såg ut att rymma minst 20 personer.

"Woow..", sa jag och gick fram till vad man skulle kunna kalla för ena väggen. Saken var bara den, att väggen bestod utav glas, och bakom glaset simmade fiskar av alla dess slag, och jag tror till och med kunde skymta en havssköldpadda. Justin kom upp bakom mig och kramade om mig bakifrån.

"Ballt va?", utbrast han.

"Verkligen!", sa jag och drog med handen längst glaset.

'

Efter att ha studerat fiskarna en lååång stund och diskuterat om vad de alla hette, eller vad de hade för "ras" som jag sa (vilket Justin tyckte var väldigt kul eftersom han sa att det bara är hundar och katter som har raser) så slog vi oss ner vid ett av borden.

"Vad får det lov att vara att dricka?", frågade kyparn som precis kommit in.

"En cola tack!", sa jag och log.

"Samma här!", fortsatte Justin. Kyparn ställde ner en varsin meny framför oss innan han lämnade rummet igen.

'

Vi satt där i flera timmar och pratade om allt mellan himmel och jord, uttryckligen. Men sedan kom vi olyckligtvis in på ämnet jag så länge inte önskat fanns, framtiden.

"Shit vad jag kommer att sakna dig!", utbrast Justin plötsligt. Jag såg honom rakt i ögonen och fick verkligen koncentrera mig för att inte låta tårarna börja rinna. Istället svalde jag en gång innan jag svarade.

"Jag kommer sakna dig också!", sa jag och log..

"Jätte mycket!".. tillade jag.

"Men jag kommer sakna dig ännu mer än jättemycket, jag vet inte hur jag ska överleva när du åker!", sa han, fortfarande med blicken spänd i mig.

"Äsch, säg inte så!", sa jag och log svagt mot honom.

"Vi borde rymma.. du vet, som Romeo och Julia!", utbrast han då. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hans förslag.

'

När klockan var halv 1 så var vi tvungna att lämna våra platser eftersom restaurangen skulle stänga. Jag ville verkligen inte åka hem, eftersom jag visste att det här förmodligen skulle bli min sista natt någonsin tillsammans med honom. Imorgon någon gång på eftermiddagen skulle planet lyfta, usch!

"Kan du inte sova över här inatt?", sa Justin när vi var tillbaks på hotellet och nickade mot hans rum.

"Men tror du verkligen att din mamma..", mer hann jag inte säga innan Justin fortsatte.

"Nejdå, oroa dig inte för henne! Hon har ett eget rum där hon förmodligen redan ligger och sover!".

"Säger du det så!", svarade jag och log mot honom medan han drog upp kortnyckeln och öppnade dörren.

'

Trots att jag den natten egentligen borde ha varit så glad, nöjd och lycklig som jag någonsin kunde bli så hade jag svårt att sova. Jag och Justin låg nerkrupna tätt intill varandra i hans säng och pratade långt in på småtimmarna. Han strök mig varsamt över ryggen och viskade att allt skulle bli bra, att vi skulle ses igen. Trots att jag så gärna ville tro honom så kunde jag bara inte.

'