Tidigare:
I samma stund som jag sminkat mig klart så plingade min mobil till som låg vid handfatet. Det var från Justin.
Jag saknar dig redan.. Kom så fort du är klar! xoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxox
Jag log brett för mig själv och satte upp håret i en slarvig tofs innan jag lämnade hotellrummet igen för att gå tillbaka till Justin.
________________________________________________
'
De sista timmarna som spenderades på hotellet gick på tok för snabbt. Jag och Justin låg på hans säng, pratade, skrattade, och åt skittles.
"Jag vill inte att du åker..", sa Justin plötsligt och såg mig rakt i ögonen.
"Jag vill inte heller åka..", började jag och log snett mot honom.
"Men åk inte då! Du kan stanna med mig, följa med på turnen!".
"Justin, du vet att jag jätte gärna vill, men det funkar inte, det skulle aldrig gå!", svarade jag. Justin blev tyst ett tag innan han svarade.
"Men du förstår inte hur mycket jag kommer sakna dig!". Jag kände hur tårarna började ta form innanför ögonlocken men bet mig hårt i läppen för att inte få dom att välla fram.
"Jag kommer sakna dig också, så grymt mycket..
sa jag med låg stämma och fortsatte.
"Tänk om vi aldrig ses igen, tänk om vi glömmer varandra, tänk om..", mer han jag inte säga innan Justin avbröt mig.
"Men tänk om det inte blir så då! Det är upp till oss att se till att vi ses igen, att vi håller kontakten!". Han kysste mig i pannan och tog min hand.
"We can do it!", sa han och log. Jag började skratta åt hans ordval och upprepade vad han precis sagt.
"We can do it!".
"Så ska det låta!", började han och fortsatte.
;
"Juste, på tal om att hålla kontakten.. Här!", sa han och sträckte sig efter en ihopvikt lapp som låg på nattduksbordet som han sedan gav till mig.
"Vad är det här?", sa jag och såg frågande på honom. På lappen stod ett flertal nerkladdade ord och namn.
"Det här.. det är mitt twitternamn, här är facebook och det här är kodordet jag har till min andra mobil om du ringer..", sa han och pekade på de olika siffrorna och namnen på lappen.
"LizzyPigear10?", läste jag högt och såg oförstående på honom.
"Ja alltså, det är min twitter, privata twitter.. min maneger sa att jag skulle ta något namn som var så olikt mig själv som möjligt, så ja, därav det vackra namnet!", sa han och flinade.
"Ja, det var ju inte så orginellt precis, Lizzy Grisöra..", sa jag och började skratta.
"Ne, men hittills har ingen kommit på att det är jag! Så, berätta helst inte för nån vem denne Lizzy egentligen är!", sa han och blinkade.
"Nejdå! Jag lovar!".
Justin hade bestämt sig för att följa med till flygplatsen för att säga hejdå. Så medan min och Millas familj klämde ihop sig i två taxibilar och begav sig dit fick jag åka med Justin, hans chaufför och så många som fyra av hans livvakter. De hade tyckt det var säkrast eftersom flygplatsen var så pass stor. Ju närmre flygplatsen vi kom ju närmre kom jag också verkligheten, att jag skulle åka hem, hem till Sverige. Tårarna brände bakom ögonlocken hela vägen, men genom att titt som tätt bita mig i läppen lyckades jag undgå att få de att välla fram. Justin måste dock ha sett det för han tog min hand och kramade den hårt innan han sa.
"Vi kommer ses igen snart, jag lovar!".
Jag log mot honom, böjde mig fram och gav honom en kyss.
'
Vi blev hänvisad till en ingång där det var betydligt mindre folk än vad det brukar vara så här dags på en flygplats, så jag antog att det var någon slags vip ingång. Och än så länge hade ingen sett Justin, jag antog att det var pga hans röda mjukisdress dom han dolde sig själv med.
"Mamma och resten skulle bara checka in bagaget, sen kommer dom hit", sa jag efter att ha lagt på mobilen och log mot den ena livvakten som skulle gå ut och informera chauffören om hur långt tid det ungefär skulle ta innan de behövde skjuts tillbaka. Han nickade förstående till svar.
"Grabbar, vi går bara dit bort en sväng..", sa Justin till livvakterna innan han tog min hand och ledde mig bort mot en bänk där vi slog oss ner.
"Shit, jag vill verkligen inte åka!", suckade jag och blundade. Då kände ja hur Justin la något i min hand. Jag öppnade ögonen och såg ner på det lilla föremålet.
"Jag vill att du tar den!", sa Justin och log mot mig.
"Men, det här är ju.. är det inte? Justin jag kan inte, den här använder du ju alltid!", sa jag. Han hade gett mig ett blått flätat armband, och jag visste precis vilket armband det var. I en intervjuv för nått år sedan hade han berättat att det var ett armband han i princip aldrig tog av sig. Han hade fått det när han var liten, och sedan dess alltid haft på sig det vid speciella tillfällen, det var istället för en maskot, hade han sagt.
"Nej Tyra, ta det. Då har vi en anledning till att ses igen! Du får låna det tills dess!". Nu kom tårarna en efter en rullandes nedför mina kinder. Jag kastade mig i armarna på honom och kramade om honom hårt och länge. Han tog händerna om mitt huvud och kysste mig sedan länge.
'
"Tyra!", hörde jag plötsligt en röst långt borta. Jag vände mig om och såg hur mamma vinkade åt mig borta vid en av ingångarna till säkerhetskontrollen. Det var dags att gå. Nu såg jag till och med hur en tår sökte sig ner längst Justins kind, men han var snabb på att torka bort den. Jag kramade och kysste honom om vartannat, och han gjorde detsamma mot mig. Strök mig över håret och torkade bort tårarna med hans tröjärm. Vi kunde inte förmå att släppa taget om varandra.
"Jag älskar dig!", sa Justin och log svagt. Hans ögon var blanka.
"Jag älskar dig med!", sa jag innan jag avbröts av mamma.
"Tyraa! Vi måste gå!", ropade hon. Jag gav Justin en sista kyss innan jag var tvungen att ta ett steg bak.
"Vi ses..", sa jag. Justin bet sig i läppen.
"Vi ses..", upprepade han och drog handen strax under ögonen. Men jag kunde inte gå utan stod orörlig på samma plats. Justin tog ett kliv fram och omfamnade mitt ansikte i hans händer.
"Vi kommer ses igen, deal?", sa han och log innan han var tvungen att torka bort ännu en tår från hans kind.
Jag nickade långsamt innan jag log och svarade.
"Deal". Sedan gav han mig en lång sista kyss innan jag var tvungen att vända mig om och gå. Med mascaran långt nerrunnen under ögonen vinkade jag åt honom minst 8 gånger medan vi fick lägga handbagaget på ett band, bli kroppsvisiterade och slutligen ta våra saker och gå vidare. I samma sekund som jag släppt honom med blicken så vibrerade min mobil till.
I LOVE YOU, xoxo Justin, löd smset. Jag kramade om de blåflätade armbandet och log.
Hela den hemresan föll tårarna en efter en ner i mitt knä, men inte bara av sorg, utan även av lycka.
___________________________________________________
Lämna gärna en kommentar om vad du tycker! :) ♥