♥

Fick ett tips från en läsare vid namn Amanda om att jag kunde skriva en liten "resumé" i början av varje del från de sista raderna i den näst sista delen (dålig förklaring men jag hoppas ni förstår!). Så tänkte börja med det, tack för tipset! ;)

När Justin klev in i rummet kunde jag inte låta bli att le, han såg så söt ut med sitt något rufsiga hår. Jag vågade knappt tänka på hur jag själv såg ut.

"Shit Tyra, förlåt jag är så ledsen. Det var inte meningen. Förlååt!", sa han medan han korsade golvet och satte sig på sängkanten. Jag la ett finger över hans mun.

"Vadå förlåt? Du har inte gjort något fel". Först när han befann sig så här nära mig kunde jag se hur blek han var, näst intill likblek.

"Jo, om ni bara hade åkt med oss i bilen hade inget av det här hänt! Jag är så ledsen. Och du fattar inte vad orolig jag vart! Mår du bra?".

"Men säg inte så, ingenting var ditt fel! Det här är sånt som händer! Och ja, jag mår bra!", sa jag och log lugnande mot honom.

"Jag trodde nästan du var död när du låg där på marken.. Du fattar inte hur rädd jag var. ".

"Så jag är nog en ganska bra skådespelerska trots allt?", sa jag och knuffade honom lätt i sidan. Han flinade innan han med ens blev seriös igen.

"Nej men shit, se bara vad dom gjorde med dig, vilka äckel!", han drog handen strax under mitt öga. Jag antog att jag hade fått en blåtira där.

"Men vadå, såg du oss? Eller mig? När jag låg där?", frågade jag och såg upp på honom.

"Ja.. när vi åkte förbi med bilen så såg vi en massa folk i en stor klunga, och sen såg jag Milla..", han tystnade och ryckte på axlarna.

"Ja, och sen såg jag dig". Jag la en hand på hans och log.

"Men nu är jag ju bra! Hur är det med dig? Du borde gå hem och lägga dig!".

"Jag tror dig inte, menmen, säger du det så! Jo jag mår bra, lite i chock fortfarande bara. Hoppas dom där äckeltjejerna åker fast..".

"Aw, du är så himla söt Justin! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig!".

"Ja, inte ligga sönderslagen på ett sjukhus i alla fall..", muttrade han.

"Men kom igen! Det var ju verkligen inte ditt fel!". Justin ryckte bara på axlarna till svar.

"Är du hungrig?", frågade han sedan. Jag kastade en snabb blick på klockan innan jag svarade.

"Justin, vet du vad klockan är?".

"Snälla? Då har jag en anledning till att stanna längre.. och jag behöver inte oroa mig för att du svimmar av eller något..", han såg bedjande på mig.

"Haha, ja visst.. för mig är det lugnt, men du har väll intervjuer imorgon? Måste inte du sova?".

"Äsch, dom börjar inte förens 12! Jag kommer snart..", han skuttade upp ur sängen och gick med raska steg ut från rummet.

'

I samma stund som Justin lämnat rummet så kom mamma in igen. Hon måste ha stått och försökt att tjuvlyssna bakom dörren. Jag berättade snabbt för henne om hur läget var. Och vi kom tillsammans överens om att hon skulle åka tillbaka till hotellet och få lite sömn, hennes djupa ringar under ögonen avslöjade att det var något hon verkligen skulle behöva.

"Men du har ju mitt mobilnummer, visst kommer du ihåg det? Jag kan skriva upp det på en lapp och lägga det här om du skulle glömma..".

"Mamma, jag har inte blivit senil om det är det du tror!".

"Nej, men för säkerhetsskull. Och sen har jag mobilen på hela tiden om det är något, så tveka inte på att ringa!".

"Jaja, gå och lägg dig nu!", sa jag. Mamma log mot mig och gav mig en hejdåkram.

"Vi kommer tillbaks om några timmar!".

'

När Justin kom tillbaka igen höll han i två kassar, en i varje hand.

"Utbudet var inte så stort, men det var några affärer som redan öppnat..".

"Öh, inte så stort?", upprepade jag när han ställde ner kassarna på sängkanten och började packa upp.

"Munkar, juice, mackor.. nån yoghurt tror jag och kakor!". Han knögglade ihop kassarna och slängde dom det lilla nattduksbordet som knappt rymde något mer än väckarklockan och vattenflaskan som redan stod där.

_________________________________________

'

Lite hastigt slut, men huínner inte mer.. Fortsättningen kommer imorgon!

Hinner inte skriva mer just nu, så här kommer en kort bit.. Lovar fortsättningen senare ikväll!

___________________________________________________

'

Jag öppnade sakta ögonen och möttes av ljusrörens bländande belysning. Den var så stark att jag var tvungen att kisa. Vart var jag någonstans? Luften jag andades in var frisk och luktade plast, plast och skurmedel.

Försiktigt försökte jag ta stöd med armbågarna för att sätta mig upp, men jag kom inte så längre än halvvägs förrän det tog emot, hela ena armen värkte.

"Aoo", kved jag och knep ihop ögonen igen.

"Tyra, Tyra hör du mig?", hörde jag en välbekant röst innan jag kände någons hand emot min panna.

"Mamma?", frågade jag och öppnade ännu en gång motvilligt ögonen.

"Åh, gumman! Jag är här nu, mamma är här! Hur är det fatt? Jag har vart så orolig! Mår du bra, är du okej?". Jag nickade långsamt till svar.

"Jag har ont i armen, och i huvudet.. vart är jag?", svarade jag och såg mig omkring. Innan hon hade svarat kunde jag lista ut det själv genom att de möbleringen i de rummet jag befann mig i.

"På sjukhuset.. men som tur är är läget inte så kritiskt som det kanske låter. Du fick ju några sparkar mot huvudet men..", mamma fortsatte prata men jag slutade att lyssna och kom med ens ihåg vad jag råkat ut för. Tjejernas blickar flög förbi framför mig, deras röster ekade i mitt huvud.

"Tyra, är du säker på att du är okej?", sa mamma oroligt och såg på mig. Hon måste ha märkt att jag slutat lyssna på henne.

"Jadå, jag är bara.. lite trött..".

"Ja jag förstår det, klockan är bara 5 på morgonen och..", mer hann inte mamma säga innan en sjuksköterska kom in i rummet. Hon log vänligt mot mig och skakade min hand försiktigt.

"Åh, vad skönt att se att du vaknat! Vi har varit ganska oroliga.. Mitt namn är Dr. Clave, och du är Tyra, inte sant?"

Jag nickade till svar innan hon fortsatte.

"Jag vet att det kan vara jobbigt för dig att ta in allt som hänt, men innan du somnar om skulle jag bara behöva be dig om en liten tjänst, tror du att du klarar av det?".

Även denna gång nickade jag till svar.

"Toppen! Jo det är så att polisen gärna skulle vela prata lite snabbt med dig, helst så fort som möjligt. Dom står här utanför. Tror du att du skulle orka..?".

"Ja, visst..", svarade jag och rätade på mig.

"Så bra! Jag har redan sagt till dom att inte stanna allt för länge, för du behöver all vila du kan få".

"Okej", svarade jag och såg hur hon lämnade rummet. När poliserna kom in var mamma snabbt framme och hälsade innan hon återigen slog sig ner på den lilla pallen bredvid fönstret.

'

Poliserna frågade ut mig om händelsen. Hur mycket jag kom ihåg, om jag sagt någonting till dom, vad dom gjort, om jag hade slagit tillbaks, hur dom såg ut osv. Slutligen tog en av de två poliserna fram en svart mapp som de började bläddra i. Hon sträckte fram ett tunt häfte till mig fylld med bilder på tjejer i olika åldrar.

"Känner du igen någon?". Jag studerade varje bild noga innan jag kunde konstatera:

"Ja, hon och hon.. och hon. Men det är dom enda."

"Tack så mycket för hjälpen, det är dom vi haft som misstänkta. Dom kom med på övervakningskameran och sedan hittade vi deras bilder på facebook. Inga rutinerade brottslingar det där inte..", sa hon och log mot mig.

"Ja men det var nog bara det vi hade för tillfället.. vi återkommer kanske någon annan dag, visst fick vi ert mobilnummer?", frågade den andre polisen och såg på mamma.

"Yes, ring bara om det är något!", svarade hon.

"Absolut, krya på dig Tyra!". I samma stund som de stängt dörren efter sig suckade jag djupt.

"Nu vill jag sova..", sa jag.

"Ja lite sömn är du allt värd!", sa mamma och strök mig i pannan innan hon fortsatte:

"Men du, skulle du orka med en sak till..?". Jag tvekade en stund innan jag svarade.

"Okej då, men bara om det går snabbt.."..

"Jadå det tror jag nog.. Justin har väntat här hela natten, han har varit så orolig. Så om han bara kunde få se att du mår bra..", så fort jag hörde hans namn så blev jag med ens piggare. Hur kunde jag nästan ha glömt bort honom? Allt jag tänkt på de senaste minuterna var hur trött jag var och hur gärna jag ville sova.

"Skulle du kunna hämta honom?", frågade jag mamma. Hon måste ha märkt hur jag plötsligt piggnat till för hon log finurligt mot mig innan hon svarade.

"Absolut!".

Ursäkta om jag tjatar, men jag måste bara säga: TACK för alla kommentarer! Blir skitglaad! :D

När vi kom tillbaka till det vad Justin och gänget kallat "chillrummet" så kom Milla skuttandes mot mig.

Nu kommer nästa del.. Jag vet att det kanske är lite sent, men eftersom jag lovat er en del så tänkte jag bättre sent än aldrig.. ;P

"Ja, eller alltså..".

"Jag är en bra lyssnare!", försäkrade jag honom om och log.

"Ja det tror jag säkert.. men..". Vi satt tysta ett tag. Det ända som hördes var brummandet från läskautomaten som stod borta i ena hörnet. Jag la min ena hand på hans knä och såg på honom.

"Hur tror du att det kommer bli sen?", frågade han plötsligt.

"Vad menar du?", sa jag och såg frågande på honom.

"Ja, när du åker, och när jag turnerar vidare..?". Jag blev tyst en lång stund. Det här var något jag aldrig riktigt vågat tänka på.

"Mmh..", mumlade jag till svar.

"Jag menar.. jag kommer i alla fall att sakna dig..".

"Ja, jag med..", svarade jag och såg honom rakt i ögonen.

"Fast sakna dig då menar jag såklart..", var jag snabb med att tillägga. Justin skrattade innan han la sin hand över min som fortfarande vilade på hans knä.

"Jag kommer verkligen verkligen verkligen sakna dig..".

"Jag kommer också verkligen verkligen verkligen sakna dig och jag vill verkligen verkligen verkligen inte tappa kontakten trots att vi kommer befinna oss 38487 mil ifrån varandra..", svarade jag och log svagt. Justin strök försiktigt bort en hårslinga som lagt sig framför mitt ena öga.

"Lovar du?".

"Jaaa men det är klart!", sa jag och fortsatte.

"Frågan är om du lovar.. Du kommer förmodligen glömma mig lika snabbt som vi lärde känna varandra..".

"Säg inte så! Dig kommer jag aldrig glömma! Jag..", han tystnade en lång stund innan han suckade djupt..

"Jag tror jag.. jag typ älskar dig..". Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle svara. De där tre orden, att de kunde betyda så mycket! Aldrig hade någon sagt så till mig, kanske mina föräldrar någon gång då och då, men aldrig med så mycket mening bakom. Jag kände hur jag nästan blev tårögd. Snabbt drog jag handen under ögonen för att slippa mascararänder.

"Typ älskar mig?", frågade jag honom och log. Innan han hunnit svara hoppade jag upp i hanns famn och satte mig gränsle över honom. Jag höll hans ansikte i mina händer och kysste honom försiktigt och länge.

"Du är så amazing, vet du det?", sa jag och log brett innan jag kysste honom igen. Justin log han med och la sina båda händer på min rygg, tryckte sig närmre mig och besvarade kyssen. Jag drog mina fingrar genom hans hår medan hans händer sökte sig innanför tröjan och upp längst min rygg. Jag rös av välbehag vilket fick honom att stanna upp mitt i rörelsen.

"Fryser du?", frågade han och såg nästan oroligt på mig.

"Nejdå, när man sitter såhär nära en het kille som dig finns nog inte den den risken", svarade jag och blinkade. Justin skrattade innan han fortsatte att stryka mig över ryggen, långsamt upp och ner. Jag kysste honom passionerat och drog in hans doft. Kysste honom längst halsen och hela vägen upp bakom örat.

'

Så satt vi länge. Utan att säga ett ord till varandra. Det var så mysigt att jag knappt kunde sluta le. Därefter la vi oss ner bredvid varandra i den smala soffan under ljusrör-belysningen och pratade om allt möjligt. Och när jag säger allt möjligt menar jag verkligen allt möjligt..

"Visste du att den största pingvinen som fanns blev 165 centimeter lång! Det är typ lika långt som mig! Jag är bara några centimetrar kortare!".

"Lika kort menar du?", sa Justin och flinade. Jag armbågade honom i sidan.

"Nej, jag är låång..", började jag men avbröts sedan av några hastiga knackningar. Jag och Justin satte oss kvickt upp till sittande position och såg mot dörren. Sekunderna därefter kom Alex in. När han fick syn på oss flinade han.

"Vi tänkte börja dra oss, men ni turturduvor kanske tänkte stanna kvar?". Justin himlade med ögonen.

"Nej, vi följer också med".. Han hjälpte mig upp ur soffan innan vi började gå mot utgången.

'

Blev tyvärr inget inlägg idag, men imorgon kan jag garantera er ett! ♥

____________________________________

SVAR: Haha, jo jag förstår vad du menar, ska försöka tänka på det! ;) Tack för tipset!

____________________________________

'

Om du också har en fråga eller vet något du tycker kan bli bättre eller helt enkelt bara vill berömma ( x) ), hör av dig i en kommentar så lovar jag ett svar! ;)

Nu kommer en ny lång del! Hoppas ni gillar den! :) Kom ihåg att ni gärna får lämna en kommentar sen, ni förstår inte hur mycket dom betyder! Blev skitglad efter förra inlägget då jag fick 5, man får typ "glädjeryck" av att läsa varenda en av dom! x) ♥

Killarna låg fortfarande utsträckta i soffan och skrattade när Justin kom tillbaka.

"Ni är ju bara liiite onormala..", sa han och suckade djupt. Jag skakade på huvudet och började skratta jag med.

"Inte du också!", utbrast Justin och slog till mig med en kudde.

"Love is in the air..", började Alex och Chris sjunga tyst och vagga fram och tillbaka i takt. Justin tog i allt var han hade och drämde till dom så hårt med kudden att alla runt hela bordet tystnade och såg mot vårt håll med stora ögon.

"Det är lugnt, ingen kom till skada!", sa Justin och höll oskyldigt upp båda händerna i luften. Med ens fortsatte konversationerna där de nyss slutat ljudnivån i rummet höjdes.

"Nä, ska vi gå iväg ett tag innan jag slår till dom RIKTIGT hårt..", sa Justin till mig och nickade menande mot Alex och Chris. Jag nickade och log.

"Sure!". Justin ställde sig upp och drog upp mig ur soffan. När vi nästan var framme vid dörren så kastade jag en snabb blick på Milla för att se om hon kanske var sur för att vi gick. Men till min lättnad var hon helt uppslukad av den där dansaren hon delat fåtölj med. Hon satt med ena armen om honom och skrattade åt något han nyss sagt. Hon tycktes inte ens ha tid till att se upp när jag ropade hennes namn. Jag ryckte på axlarna och började gå mot Justin som stod och höll upp dörren åt mig.

"Vilket kap Justin, både snygg och smart!", hörde jag hur Alex ropade efter oss. Jag vände mig om och lipade medan de skrattade hysteriskt.

"Sorry om dom är lite.. speciella", ursäktade sig Justin.

"Haha, det är lugnt, dom är ju bara roliga!".

'

Vi passerade dörr efter dörr innan Justin plötsligt stannade. Han höll händerna för skylten på dörren.

"Gissa vad det står?", frågade han och flinade. Jag kliade mig på hakan och la pannan i djupa veck innan jag kom med en chansning.

"Hm.. kan det möjligtvis stå Justin Bieber?".

"Nej ännu bättre!", utbrast han och hoppade åt sidan.

"Justin den snygga, godhjärtade, underbara, swaggiga, fantastiska Bieber..", läste jag högt från skylten.

"NAW, tycker du verkligen allt det där om mig?", sa han och log mot mig.

"Du är ju knäpp..", sa jag och skakade på huvudet. Justin drog upp ett kort ur bakfickan som han öppnade dörren med.

"Voíla!", sa han och slog ut med armen när dörren gled upp.

Jag gick in i rummet och såg mig omkring. Två soffor, ett sminkbord, en teve, två gitarrer, ett bord, en garderob och en läskautomat.

"Tjusigt!", sa jag och fortsatte.

"Vem är det här?". Jag studerade ett fotografi som föreställde Justin och två betydligt yngre barn som satt i hans famn.

"Mina syskon, Jazmyn och Jaxon!", sa han och ställde sig bredvid mig innan han fortsatte.

"Ja, alltså.. jag är ju inte den snyggaste på den där bilden.. men vi har inte hunnit tagit nya än!". Jag började skratta.

"Nejdå, du är minst lika söt som dina syskon!".

"Haha, bra försök där!", sa han och började skratta han med.

"Nej, men jag är seriös!", utbrast jag men kunde ändå inte sluta le brett. Jag försökte dölja leendet för att se ut som om jag verkligen menade vad jag sagt, men han var visst inte tillräckligt dum för att tro mig.

"Du är inte en så värst bra skådespelare!", sa Justin leendes och slog sig ner i soffan med en duns. Jag kom efter och satte mig alldeles intill honom.

"Säg vad du vill men jag tyckte i alla fall att du var söt!", sa jag och lutade mig mot honom.

"Kan du inte spela något!", fortsatte jag och lyfte försiktigt gitarren till honom.

"Eller nej, ännu bättre! Kan du inte lära MIG att spela gitarr!", jag såg på honom med bedjande ögon.

"Haha, visst! Vilken låt vill du lära dig?".

"Hm.. Kanske pray? Eller är den svår?", frågade jag.

"Nejdå, den är enkel!", svarade han och började med ens att plinga på refrängen. Sedan överlämnade han gitarren till mig.

"Först håller du fingrarna på den strängen, och den där..", började han förklara.

"Nejnej, inte den dära. Den! Ser du? Bra, fast du får inte hålla ner alla samtidigt. Försök vinkla fingrarna lite mer.. Sådär.. Fast åt andra hållet..".

"Men ååh, det här kommer ju aldrig gå!", skrattade jag.

"Jodå, vänta.. Sätt dig här!", sa han och tog gitarren och visade sedan att jag skulle sätta mig i hans famn.

"Okej, nu jäklar!", sa jag och slog mig försiktigt ner.

"Säg till om det blir för tungt!".

"Haha, du väger ju ingenting", sa han och satte gitarren framför oss båda.

"Sådär ja. kolla på mina fingrar! Du ska hålla den där.. och den där. Pröva du! Ja, bra, sen flyttar du bara den dit!", sa han och flyttade mina händer till de rätta ställena. Han fick det att låta så enkelt.

'

När vi suttit sådär i minst en kvart och skrattat åt hur dålig jag var så hade jag trots allt lärt mig två hela akord.

"Du är snabblärd!", sa Justin och skrattade.

"Kanske det, men den där låten var ju knappast enkel!", sa jag och skrattade jag med åt min otroligt dåliga fingersättning. Jag började plingade på strängarna sakta. Det lät ganska vackert. Eller så var det bara önsketänkande. För bevisligen så kunde jag inte spela gitarr.

"Du..", började han.

"Mmm..", mumlade jag och plingade på strängen ännu en gång.

"Eller nej, det var inget..", sa han kort. Jag vände mig om och såg på honom.

"Jo, vadå?".

"Nej men det är bara det..". Han blev tyst en lång stund.

"Vadå? Nu måste du ju säga!".

"Jag tänkte bara.."

'

'

Här kommer en ganska lång bit för att "gottgöra" er! Glöm inte att kommentera! :D♥

"Det är lugnt, det gör inget!", var Milla snabb på att svara.

"Vilken tur!", sa Justin. Jag log mot honom innan jag fortsatte.

"Vad duktig du var på scen!".

"Njaa.. jag vet inte riktigt. Jag har börjat få så ont i halsen under de senaste dagarna så rösten skar sig några gånger.. Min röstpedagog tyckte att jag borde ha ställt in konserten helt för att inte göra det värre eftersom jag har 3 konserter på rad nästa vecka.. Men det skulle jag aldrig klara av, fansen skulle blivit besvikna..".

"Oj shit 3 konserter?!.. Men jag hörde inte att rösten skar sig, förmodligen inte någon annan heller för den delen.. du hörde ju hur vi skrek! Du var grym!". Justin log tacksamt mot mig.

"Du var också grym, med tanke på att du tydligen var lite nervös!", sa Justin och flinade..

"Haha, åh nej.. pratade du med din mamma?", frågade jag honom och skrattade.

"Jaa..", började han men avbröts av Millas diskreta harklande. Jag hade nästan glömt att hon satt bredvid oss.

"Nämen, ska vi gå?!", sa Justin och reste sig hastigt för att sedan se frågande på oss.

"Vart då?", sa jag och reste mig jag med.

"Till chillrummet!", sa Justin med tillgjord röst innan han fortsatte.

"Där finns i alla fall betydligt skönare sittplatser än här..". Jag och Milla gav de vita plaststolarna en sista blick innan vi följde efter honom.

'

Vi gick tillbaks genom samma korridor som vi kommit ifrån och stannade framför en av dörrarna.

"Välkommen till mitt andra hem!", sa Justin och höll upp dörren. Vi klev in och såg oss omkring. Det såg i princip ut som ett vardagsrum, med orangea och fåtöljer utplacerade runt om i hela rummet.

"Så det här är ditt.. chillrum?!", frågade jag honom.

"Japp, det här är mitt chillrum! Eller ja, inte bara mitt som ni lär märka snart..", jag skulle precis fråga vad han menade med märka snart, när han fortsatte.

"Vill ni ha något att dricka?", han gick fram till en minibar och böjde sig ner..

"Det finns cola, fanta, sprite, vatten eller.. iste..".

"Jag tar gärna en cola..", började jag.

"Jag med", sa Milla kort. Jag var förvånad över att Milla sa så lite. Kanske var hon generad.. hon visste ju att Justin visste vad hon gjort mot oss, att hon försökt förstöra för oss, få oss att bli ovänner.. kanske hon skämdes nu? Men det kändes så olikt Milla..

"Varsågoda..", sa Justin och sträckte över två burkar till oss innan han slog sig ner i en av de största sofforna och öppnade sin egna burk.

"Vad fint det var här..", sa Milla och såg sig runt medan hon slog sig ner i en av fotöljerna.

"Tack så mycket..", sa Justin och tog en stor klunk men precis när han skulle fortsätta meningen så drogs dörren upp med ett ryck. Jag hoppade till och såg mot det hållet.

"Bonjour amigos!", sa Justin när en hel grupp unga killar uppenbarade sig i dörren följt av ett mindre gäng med både kvinnor och män som såg ut att vara i medelåldern.

"Hellooo Justinboyy!", sa en av dom och gick fram till minibaren, likaså gjorde de flesta andra. Först när de kommit fram till våran soffgrupp så kände jag igen dom, det var ju dansarna.

"Här är två kompisar. Tyra och Milla, det här är mina dansare.. Och därborta är min ljudkille, hon där håller på med ljuset.. Och resten.. ja, ni lär er med tiden". Vi hälsade på varandra innan de flesta andra dansarna slog sig ner i samma soffgrupp som vi satt i. Milla gjorde plats hos sig i fåtöljen vilket resulterade i att en av killarna slog sig ner där. Bara sekunderna därefter var han och Milla inne i en livlig diskussion.

"Ni hade träffats innan va?", sa Justin och nickade först mot mig och sedan mot en av dansarna.

"Japp det har vi, hon är ju en fena på att moonwalka, jag såg det med egna ögon! Visste du det?", svarade danskillen som presenterat sig som Alex.

"Ohlala, det måste du visa mig någon gång!", sa Justin och knuffade mig i sidan. Jag började skratta.

"Njaa, tveksamt hörru!", sa jag innan jag tog några klunkar av colan.

"Men du Justin, rösten klarade sig lät det som!", sa Alex och såg uppmuntrande på honom.

"Njaa, det gick väll helt okej.. lite falskt blev det emellanåt men det kunde gått betydligt värre så.. ja..".

"Äsch, det gick ju kanon, eller hur?". Han såg på mig och jag nickade ivrigt.

"Ja, det var ju det jag sa, det var bara du som märkte det!".

'

Efter att jag, Justin och Alex suttit och diskuterat huruvida man på bästa och coolaste sätt skulle öppna en colaburk i några minuter så kom ännu en av dansarna och slog sig ner bredvid oss.

"Neeej, du får sitta någon annan stans, det blir för trångt!", utbrast Alex medan han som nyss kommit försökte trycka sig ner bredvid honom.

"Skyll dig själv, jag sa ju att du inte skulle ha tagit den där extra kakbiten igår, du blir bara större och större för var dag som går!", svarade han och skruvade upp vattenflaskan och tog en klunk medan jag och Justin började skratta. När han fick syn på mig spärrade han upp ögonen.

"Ojj förlåt! Jag såg inte att du var här! Jag är Chris!", sa han och skakade min hand.

"Haha, det är lugnt, jag heter Tyra!", svarade jag och log mot honom.

"Tyra..?", frågade han och studerade mig noga.

"Jaa..", svarade jag utdraget och såg frågande på honom.

"Du är ju den där tjejen som Justin pratat om så ofta!", jag såg fortfarande på honom, lika frågande. Och sen på Justin.

"Alex, det där är ju..", Chris böjde sig fram och viskade något i Alex öra. Trots mitt tappra försök till att höra vad dom sa så kunde jag inte urskilja mer än en massa mummel. Justin knuffade till honom i sidan.

"Äsch, kom igen!".

"Oh oohhh..", visslade Alex när Chris pratat till punkt. Jag såg bara frågande på dom en efter en. Justin skakade snabbt på huvudet, men  trots det tyckte jag mig se att han rodnade lätt.

"Nej, någon som ska ha en till cola?", sa han och reste sig upp samtidigt som han viftade med hans tomma burk.

"Nej tack, det är bra..", svarade jag.

"Nej tack, men gärna lite romantik..", sa Alex och dunkade Justin i ryggen när han passerade för att gå till minibaren. Justin vände sig om och boxade honom lätt i magen innan han gick vidare medan Alex och Chris halvlåg i soffan och skrattade. Jag såg bara oförstående på dom där de låg och kiknade av skratt. När de såg mig så böjde sig Alex fram och viskade.

"Ja, Justin har pratat en hel del om dig.. På ett bra sätt såklart!". Han blinkade. Mer han han inte säga innan Justin kom tillbaka.

'

Hade ingen passande bra bild, så ni får bara en bild på soffan de satt i.. x)

"Njaa, den större delen av publiken skulle väll gå först, och som det ser ut nu är ju nästan alla kvar..". Milla suckade djupt och sjönk ner på marken.

"Ursäkta..?", började en röst en bit bort vilket fick Milla snabbt upp på benen igen. Jag snurrade runt och såg till min förvåning samma kvinna som visat mig bakvägen till scenen tidigare under konserten.

"Nämen, är det du igen som är den lyckliga? Visst är det..", hon tog upp en lapp och såg vad som stod där innan hon avslutade meningen.

"Tyra.. och Milla? Visst är det ni?". Milla var snabb på att svara.

"Japp, det är vi!". Jag nickade medhållande.

"Ja, kom med mig, jag ska visa er vart ni ska!", Milla gav mig ett snabbt leende innan hon följde kvinna hack i häl, likaså gjorde jag.

"Så hur kommer det sig att du har en sådan här tur två gånger i rad?", sa hon och såg på mig med ett finurligt leende. Jag tänkte efter ett tag innan jag ryckte på axlarna och svarade leendes..

"Det är nog mest tur.. Väldigt mycket tur!".

'

Vi gick igenom en lång korridor med dörrar märkta med olika namn och olika crew och team. Jag läste tyst för mig själv på varenda skylt. "Dance crew, Camera crew, Margareth Lisebon, Ryan..". Vi svängde in i en annan korridor innan vi kom ut i ett stort rum, där det var ett helt gäng personer.

"Innan ni går in..", började kvinnan och började rota i midjeväskan hon hade runt höften.

".. så måste ni alltid bära dom här..", fortsatte hon och hängde på oss ett varsitt vip-pass som visade att vi var tillåtna att vistas i det här området.

"Ni kände Justin va?", frågade hon oss sedan. Jag nickade och såg mig runt i den stora lokal som vi nu befann oss i.

"Perfekt, då lämnar jag er här! Okej?", jag såg frågande på henne. Vadå lämnar oss, vart skulle hon gå?

"Justiiin!", ropade hon vilket fick en hel grupp med människor en bit bort att vända sig om och se mot vårt håll. Det var först då jag fick syn på honom. Justin fick syn på oss också och vinkade glatt.

"Ja, men hejdå då!", sa kvinnan och lämnade rummet. Justin vinkade åt oss att komma dit där dom redan stod. Milla och jag såg på varandra snabbt innan vi började korsa lokalen.

"Hola chicas!", sa Justin flörtigt och gav oss en varsin snabb kram. Gruppen som nyss pratat i mun på varandra tystnade och såg på oss. Jag kände hur nyansen i mina kinder sakta började stiga..

"Allihopa, det här är några kompisar.. Tyra och Milla.. Tyra och Milla, det här är.. ja.. några.. typ kompisar?", sa Justin och slog ut med armen över de människor som stod runt om honom.

"Är vi inte mer än dina kompisar, jag trodde vi var bästa vänner!", utbrast en av killarna och låtsades torka en tår.. Vi började skratta medan Justin gick fram och rufsade honom i håret.

"Du kommer alltid vara min bästa vänn", sa han och log.

Justin vände sig mot oss.

"Vi måste bara fixa klart det här.. så ni kan bara slå er ner därborta så länge..", sa han och pekade mot några stolar en bit bort. Så så fort vi artigt hälsat på var och en av de som befann sig runt Justin så gick vi bort och satte oss. Klungan av människor vi nyss hälsat på hjälpte Justin av med mikrofoner och dylikt och gick igenom någonting inför morgondagen lät det som. Nästan först en kvart senare var de äntligen klara.

'

Tänke göra "comeback" idag men då visar det sig att jag ska vara borta hela dagen.. så förhoppningsvis blir det ikväll, men om det inte kommer något då så lovar jag (på riktigt den här gången :P) att det kommer en ny del imorgon! Men ska som sagt verkligen försöka att få ihop i alla fall något litet idag.

'

xoxo, Tyra ;)

Förlååt för den sämsta uppdateringen, har så SJUKT mycket i skolan just nu att jag knappt hinner göra annat än att äta, sova och plugga.. -.- Här kommer en vääldigt kort bit bara för att visa att jag inte glömt er, men imorgon lovar jag mer! ;P

"Så det är såhär det känns att vara känd!", sa jag och log mot kameran. Jag kunde knappt förstå själv att jag som alltid varit så blyg faktiskt stod och pratade engelska med några helt random tjejer jag aldrig träffat förut. Jag kände mig nästan en aning stolt, det här skulle min engelska lärare ha sett. Tjejerna skrattade och pratade med mig ett tag till innan de var tvungna att gå. I samma stund som vi vinkat av varandra pep det till i mobilen.

"Jag tror våra föräldrar står utanför..", började jag och vände mig mot Milla. Men när jag såg smset så visade det sig att det inte alls var varken min mamma eller pappa som smsat.

"Ojj..", var det ända jag fick fram. Milla såg frågande mig innan jag fortsatte.

"Justin frågade precis om vi ville komma backstage!", jag såg upp på Milla med stora ögon.

"Men det är klart, skriv jaa!", sa Milla så snabbt att jag nästan blev förvånad, hon hade inte sagt ett ord till mig sen det visat sig att det var jag som fick komma upp på scenen och inte hon. Jag var tvungen att läsa smset ännu en gång innan jag svarade.

Det tog bara några sekunder innan jag fick ett svar.

Jag höll upp mobilen framför Milla så hon kunde se vad som stod.

"Shit", sa hon och log brett.

"Omg", sa jag och log jag med.

"Nej, inte omg, omb!", rättade hon mig och skrattade.

"Så du är inte arg längre?". Jag kunde inte låta bli att fråga, även om jag visste att det här kunde göra henne ännu surare.

Hon blev tyst en lång stund vilket fick mig att förvänta mig det värsta, men sedan ryckte hon nonchalant på axlarna.

"Jag har väll aldrig vart sur?". Jag skulle precis öppna munnen och motsätta mig hennes fråga, men sedan ångrade jag mig.

"Okej, skönt att höra!", svarade jag istället.

Nu skulle jag bara behöva få in namnet på novellen någonstans (eventuellt i ny header), nån som har lust att hjälpa lilla otekninska jag..?! Eller ännu bättre är ju om nån vet hur jag ska fixa min gamla design gjord av Jennifer för att få den att fungera igen, den var ju så snygg.. :(

När han kommit tillräckligt nära överlämnade han buketten och ställde sig bredvid mig där han sjöng och vevade med armarna i takt till musiken. Jag gjorde detsamma medan jag med smile-groparna uppe i pannan sneglade på honom. Han cirkulerade runt mig några gånger innan han strök sin hand utefter min rygg. Det kittlades så mycket att jag knappt kunde hålla tillbaka på skrattet. På skärmarna som satt upp monterade på varsin sida av scenen kunde jag se mig själv på närbild vilket bara fick mig att skratta ännu mera..

Precis innan låten tog slut så kom Justin och kramade om mig bakifrån vilket fick hela publiken att skrika i kör. Jag lutade huvudet mot honom kort innan han släppte mig.

"Du var amazing..", viskade han i mitt öra innan belysningen släcktes och Justin sprang ut från scenen. Publiken skrek fortfarande.

'

Efter att ha blivit utledd från scenen av samma danskille som visade mig in på scen så följde han mig vidare ut till

"Tyra?", hörde jag en bekant röst bakom mig. Men jag kunde inte komma på varifrån jag kände igen den. Kvickt vände jag mig om och möttes av ingen mindre än Pattie, Justins mamma!

"Helloo, så du är också här! Hur mår du?", sa jag och log ännu bredare.

"Jag mår bara bra! Hur är det själv?".

"Jo, det är bra här med.. är lite nervös bara, jag trodde aldrig jag skulle komma upp på scen.. jag har aldrig stått på en scen förut, jag kommer svimma!", babblade jag på innan Pattie la en lugnande hand på min axel.

"Äsch, det är ingen big deal! Hundra andra tjejer har redan klarat det, och alla är nervösa innan..". Jag log snett mot henne innan jag svarade.

"Jo, men jag var så oberedd, och nu är jag här lixom.. shit..".

"Ja, men det kommer nog gå bra.."

"Kom nu, du måste göra dig beredd", avbröt kvinnan oss. Jag vinkade av Pattie och småsprang ikapp kvinnan som med stora steg börjat gå iväg mot en liten grupp killar en bit bort.

"Ni fixar resten va?", sa hon till en av dom när vi kommit fram.

"Sure babe", svarade han och boxade till henne på armen. Hon skrattade innan hon såg ner på mig.

"Dom berättar vad du ska göra, okej?". Jag nickade och i nästa sekund hade hon vänt på klacken och försvunnit tillbaka dit var vi kom ifrån.

Jag såg på killen hon pratat med. Han såg ut att vara i.. 22 års åldern kanske?

"Så du ska vara Justins OLLG?", frågade han och log.

"Japp!", svarade jag och kände hur jag började rodna när hella gruppen av killar tystnade och såg på mig.

"Cool, så här kommer det att gå till.. När låten har kommit till sista refrängen så kommer Will, han där, springa ut med en stol på scenen. Därefter behöver du bara följa med oss. Vi leder dig ut till stolen, sen sköter Justin resten". Han blinkade och log ännu en gång.

"Uppfattat!", svarade jag och log tillbaks.

"Och en till viktig sak.. När låten är slut, sitt bara kvar på pallen så hämtar vi dig och leder dig tillbaks hit sen!", inflikte en av de andra killarna..

"Och en sista viktig sak.. Svimma inte, det ser inte så bra ut på scen om vi ska släpa ut en livlös kropp..", sa den jag pratat med först. Vi skrattade kort innan någon plötsligt hyschade på oss.

"Hör ni, han har börjat!". Killarna började i slowmotion dansa med i takt till musiken.

"Nervös?", frågade den ena av dom mig.

"Jaa, en aning..".

"Äsch, det går bra ska du se, dansa lite det får dig att slappna av. Kan du göra såhär?", frågade han och började moonwalka.

"Ja, fast inte så bra..".

"Får jag se då?". Jag backade och började.

"Ohlala, du kan ju visst!", sa han medan resten av killarna klappade händerna. Jag skrattade, men jag han inte säga något förän alla började räkna ner.

"Ten, nine, eight, är du beredd?", frågade han och såg på mig. Jag nickade. Nu kom nervositeten tillbaks.

"Great", sa han och tog min hand innan vi gick ut. Jag kunde höra Justins röst, men jag såg honom inte. Istället möttes jag av ett enormt folkhav. Det var nästan så jag tappade andan. Jag log så brett att jag automatiskt samtidigt öppnade munnen. Wow.

'

________________________________________________

2 random frågor du gärna får svara på! :)

Han spelade ett flertal olika låtar, somebodey to love, baby, och one time, därefter höll han ett kort "tal" eller vad man skulle kunna kalla det innan Jaden Smith kom ut på scenen. De sjöng never say never och dansade i takt tillsammans med de andra dansarna på scen. I den sista refrängen sprang Justin fram till publiken och "high five"ade fansen. När han kom fram till mig och Milla stannade ha tvärt upp och stod kvar där och sjöng ett tag. Jag gav honom överdrivna slängpussar, precis som jag lovat. Och jag tyckte att jag kunde se honom le bakom micken. Publiken började trycka mot vårt håll för att komma närmre Justin, men innan vi blivit undanknuffade så sprang Justin iväg till andra sidan vilket med ens gjorde det mer luftigt hos oss.

'

'

Plötsligt kom en äldre kvinna i 40-års åldern och ställde sig framför mig fast på scensidan, andra sidan av kravall staketet. Jag muttrade något surt och ställde mig på tå för att kunna se Justin där han befann sig på andra sidan av scenen, men hennes huvud var fortfarande för stort..

"Excuse me..", började hon.

"Ja?", svarade jag tveksamt, var det mig hon pratade med. Jag backade några steg från staketet. Hon var säkert en sån där säkerhetsvakt som ska se till att ingen blir mosad eller kvävd.

"Jag har en fråga till dig..", sa hon och log. Nu såg jag bara oförstående på henne. Hon kanske inte var en säkerhetsvakt ändå?

"Jaa..?", upprepade jag än en gång osäkert.

"Skulle du vilja vara Justins One Less Lonely Girl?". Jag tappade hakan. Hörde jag verkligen rätt? Men entusiasmen jag precis känt försvann med ens när jag kom och tänka på Milla. Hon hade ju redan blivit lovad. Jag suckade och skulle precis berätta att det inte var mig dom lovat, utan tjejen här bredvid när Milla själv utbrast:

"Det är JAG som ska vara Justins OLLG!", hon log brett och falskt mot mig och sa.

"Bättre lycka nästa gång..". Sedan vände hon sig återigen tillbaka till kvinnan.

"Det var mig den där killen lovat att få vara Justin one less lonely girl, ska vi gå in bakom scenen?".

"Jo, jag hörde det, men det går tyvärr inte, jag är väldigt ledsen..". Nu var det Milla som tappade hakan.

"Visst är det du som är..", började kvinnan. Hon drog upp ett anteckningsblock och läste vad som stod innan hon fortsatte.

"Tyra?". Jag nickade långsamt till svar.

"Ja, Justin hade valt ut dig, och vi måste alltid gå efter Justins vilja i första hand..", hon log mot mig och såg sedan ursäktande på Milla.

"Ska du hänga med eller?", fortsatte hon. Jag såg från Milla, sen tillbaka på henne.

"Jaa.. jätegärna!".

"Gå dit bort så öppnar jag grinden åt dig där!", sa hon och pekade åt sidan. Jag nickade och började på skuttande steg röra mig ditåt.

"Bättre lycka nästa gång!", sa jag till Milla innan hon försvann i resten av folkmassorna. Påväg till grinden tycktes flera tjejer förstå vad som var på gång.

"Ska du vara Justins One less lonely girl?!", utbrast de gång på gång med stora ögon.

"Jaa, jag tror det!", sa jag ivrigt.

"OMG OMG OMG, hon ska upp på scen! Shit.. Hälsa Justin!". Jag log och nickade åt allas kommentarer. Shit, hur kunde det kännas så stort helt plötsligt? Jag som knappt brytt mig när Milla berättat att hon skulle upp! Fjärilarna i magen bara växte sig större och större. Det här skulle bli en av de bästa kvällarna i mitt liv, det kände jag redan nu..

'

Nog med det, läs och se vad det rätta svaret var! x)

'

"Va, ska du vara Justins 'one less lonely girl'? Alltså, gå upp på scenen och så?".

"Jaa, fatta vad häftigt!", utbrast Milla.

"Men, vadå, sa han bara ja? Bara sådär?", frågade jag.

"Jaa, fast jag flörtade ju lite också.. jag är ju ganska bra på sådant..", sa hon och blinkade.

"Du är inte avundsjuk va?", frågade hon och la huvudet på sne medan hon såg på mig.

"Nejdå..", sa jag och log. För innerst inne var jag faktiskt inte så värst avundsjuk. Jag menar, jag kunde i princip träffa Justin när jag ville.. Att stå på scen med honom hade förmodligen bara gjort mig svimfärdig. Jag var aldrig den tjej som hade de största replikerna på skolans musikaler och julspel, jag föredrog att stå längst bak i kören där man knappt varken syntes eller hördes. Så jag antar att det här var det bästa för både mig och Milla.

"Är du heeelt säker?", frågade hon igen. "Tänk bara att stå där på scen och se ut över folkmassorna medan han smeker ens kind!"

"Men du kan sluta att fråga, för vad hade du gjort om jag sa att jag VAR avundsjuk? Du hade ju knappast låtit mig gå upp och ta din plats i alla fall..". Milla ryckte på axlarna.

"Tjaa, man vet ju aldrig.. Jag kanske är lite mer omtänksam än vissa andra personer som bara tänker på sig själva hela tiden..". Jag såg på henne och lyfte ena ögonbrynet innan hon fortsatte.

".. men när jag tänker efter så.. nej. Du skulle nog aldrig få gå upp istället för mig. Jag får ju ta min chans medan jag kan, eftersom du aldrig låter mig träffa Justin utan smyger iväg själv med honom..".

"Men det här handlar inte om mig, det handlar om Justin. Vill han träffa dig så hade han svarat på dina sms.. Jag kan inte bestämma vem han ska träffa", svarade jag. Milla visste inte vad hon skulle säga utan fnös bara.

'

Tre timmar senare var arenan redan fullsatt. Hela publiken stod och sjöng några av Justins sånger, jublade åt Justins gitarrist som kom ut och spelade några låtar för oss, dansade till förbandet och jag började faktiskt prata med 3 amerikanska tjejer som hade ståplatserna bredvid mig och Milla. Dom sa att dom varit här sedan 10 imorse och köat eftersom de vart på meet and greet där det fått träffat Justin.

"Du skulle ha sett, han är såå mycket snyggare i verkligheten än på bild. Och han var jätte trevlig! Du hade förstått om du också vart där! Försök att få meet and greeet tickets nästa gång du ska på hans konsert, det är sååå värt det!". Jag kunde knappt låta bli att skratta när de pratat klart. Om de bara visste hur många gånger jag träffat honom..

Plötsligt började hela arenan att skrika hysteriskt. Jag hoppade till och vände blicken mot scen och förstod med ens varför. En stor järnkula hade uppenbarat sig på scen samtidigt som två enorma tv skärmar började visa en kort film, som liknade en reklamsnutt. I samma stund som den tog slut började lampor att blinka och rökmaskinerna att spruta rök. Sen kunde man höra Justins röst, vilket resulterade i att alla blev helt galna och skrek ännu högre, likaså gjorde jag.

Här ovan kan ni se Justins entré. :)

Tack för alla svar till min fråga i förra inlägget! Kul att höra att flera gillar den! :D

"Men Milla, vi har biljetter i golden circle, läängst fram. Så vi behöver inte kriga för bra platser.. vi behöver inte åka så tidigt!".

"Men för säkerhets skull! Man vet aldrig, det kan vara långa köer eller massa annat strul!".

"Jag tänker inte åka nu i alla fall, jag åker tidigast klockan 3!". Milla skruvade på sig innan hon svarade.

"Jaja, okej.. vi åker klockan 3 då.. Men då har vi bara 4 timmar på oss vet du..".

"Bara?".

"Okejokej, vi åker klockan tre!", sa Milla, hon tycktes inte orka diskutera den saken något mer.

'

Timmarna tickade på och plötsligt utbrast Milla:

"Är du klar? Vi ska gå om 10 minuter!".

Vi knackade på hos föräldrarna och sa det var dags att gå. De hade envisats med att följa med oss hela vägen fram till entrén för att se till att vi kom rätt.

"Kom nu ihåg att ha mobilen på heela tiden, och håll koll på varandra. Gå aldrig ifrån varandra..", sa Millas mamma.

"Vi kommer klara oss, ta det lungt!", suckade både jag och Milla i kör innan vi vinkade av dom och gick mot biljettluckorna intill den enorma arenan.

"We have this golden circle tickets, are we supposed to walk here?", lyckades Milla få fram på knagglig engelska till mannen som satt i biljettluckan medan hon höll upp våra biljetter.

"Nej, ni ska ditåt..", svarade han och pekade mot en annan ingång en bit bort. Vi tackade och gick vidare.

Väl där så fick vi komma in. Vi läste oss fram på skyltar innan vi slutligen hittade vår ingång, A 1-30.

"Woow", var det ända jag lyckades få fram när jag såg arenan. Den var minst dubbelt så stor som globen som jag var van med hemma i Sverige. Milla kunde inte göra annat än att instämma.

"Woooow".

Det var flera människor som redan radat upp sig längst kravall staketen. Halva golvet var redan fullt.

"Kom nu då", sa Milla och drog mig vidare. Vi gick fram mot scenen och fick visa våra biljetter ännu en gång för att komma in till de avgränsade stället precis framför scenen. Det var redan en stor grupp tjejer som var där, men vi lyckades trots det få platser alldeles intill scenen.

"Jahapp, vad gör vi nu i 3 timmar?", frågade jag Milla.

"Det kommer gå fort..", sa Milla och fortsatte.

"Vänta här! Passa min plats!". Jag såg oförstående på henne när och sprang i väg till sidan av våran avgränsade inhägnad och började prata med någon kille som stod där, fast på "scensidan", och gav instruktioner till en elektriker som stod en bit bakom honom. När Milla kommit fram till honom log han och nickade, sa någonting, nickade igen.. Någon minut senare kom hon tillbaks skuttande med världens leende på läpparna.

"Vad va det där om?", frågade jag henne.

"Vill du verkligen veta det?", frågade hon och flinade.

"Jaa, men det är klart!".

Men hennes svar gjorde mig långt ifrån lika glad som hon själv tycktes ha blivit.

___________________________________________

'

Nästa del kommer imorgon!

Någon som kan gissa vad Milla sa till killen? Den första som gissar rätt får en länkning (om någon nu lyckas gissa rätt..)! x)

'

Stoooor kram till er läsare som fortfarande läser! ;) ♥

I väntan på nästa del får du gärna svara på den här frågan:

'

Tack till er som fortfarande orkar kommentera.. blir superglad! :D Fortsätt så!!

Här kommer bara en kort bit, hinner inte skriva mer.. antingen kommer mer ikväll eller imorgon..

_________________________________

'

"Mhhh, vad gör du?", grymtade jag från sängen och lät huvudet sjunka ännu längre ner i kudden.

"Det är konsert idag, Justins konsert! Man måste ju göra sig i ordning i tid!", svarade hon och satte i hårfönen i eluttaget. Jag vände mig om och såg på klockan.

"Men den är ju bara halv 9! Du har hela dagen på dig, konserten börjar inte förän klockan 7 ikväll!", suckade jag.

"Den börjar då ja, men vi ska åka dit vid senast klockan 2 för att få platserna längst fram!", sa Milla och började föna håret. Hon hade bevisligen redan hunnit duscha också.

"Lycka till", sa jag och slöt ögonen igen.

"Nej, kom igen nu sömntuta! Du ska också upp!", sa Milla och började dra mig i armen innan hon fortsatte. "Vilken outfit ska jag ha? Den här.. eller den här? Fast jag tycker den här är ganska snygg också. Vilken skulle Justin gilla bäst tror du? Kanske lila, det är hans favoritfärg!".

"Du, jag bryr mig faktiskt inte, ta vad som helst bara!", sa jag och stretade emot. Jag skulle sova ett tag till. Men efter några minuters oavbrutet tjat från Milla kände jag att det var lönlöst att ens försöka vilket ledde till att jag också klev upp och tog en dusch.

'

Efter att ha duschat klart drog jag på mig min favorit outfit, den jag nästan alltid använde då jag ville känna mig lite extra fin, eller ja.. snarare snygg. Sedan satte jag upp håret i en slarvig tofs och drog på lite mascara.

"Nu är jag klar!", sa jag till Milla och slängde mig i sängen innan jag fortsatte.

"Skulle vi äta frukost på bufén idag eller ute?".

"Ute, dom vuxna skulle komma och knacka på när dom var klara", sa Milla och gjorde ännu ett försök till att sätta upp håret i en frisyr som jag visste skulle ramla sönder så fort hon rörde sig det minsta. Varje gång jag pratade med henne lät jag lite smått irriterad på henne, för det var precis vad jag var. Inte lika mycket som förut, men hon skulle ändå inte tro att jag glömt allt ihop hon gjort.

'

Efter att jag läst ut 2 kapitel ur min bok och Milla applicerat ett ton hårspray i sitt hår knackade äntligen de vuxna på dörren och sa att det var dags för frukost.

Vi åt på ett litet, litet café i slutet av en lång gata. Precis när jag skulle sätta tänderna i min baguette jag beställt så pep mobilen till.

Du kommer väll ikväll? xoxo Justin. Jag log brett innan jag svarade.

Det tog inte många sekunder innan han svarade.

"Varför blev du så glad för?", sa mamma och försökte kika över min axel för att se smset.

"Inget speciellt..", svarade jag och log hemlighetsfullt mot henne innan jag började äta av min baguette.

Tyras outfit.

Det blir tyvärr ingen mer del ikväll, men imorgon så! :D (Då är det btw även konsertdagen! ;P)

_____________________________________________

'

"Det här är så overkligt!", sa jag och log mot Justin.

"Javet, det är riktigt vacker!", svarade han.

"Nej, alltså jag menar inte utsikten.. fast den är ju i och för sig också overkligt vacker.. men jag tänkte mer på allt. Att sitta på ett tak med dig, Justin Bieber. Hela världen vet vem du är. Att JAG av alla skulle få träffa dig liksom. Jag fattar inte! En trist tjej från en liten håla i Sverige.. Det går inte ihop!". Justin såg länge på mig innan han svarade.

"Jag är också från en liten håla, och du är absolut ingen trist tjej, i så fall hade du ju inte suttit här! Och jag är jätte glad över att jag fick träffa DIG, det är minst lika overkligt för mig".

"Aww Justin, jag trodde det inte fanns killar som dig!".

"Hur menar du nu?", sa Justin och flinade.

"Ja men du vet.. du är inte en sån kille som bara ska visa dig stor och stark, snygg och cool hela tiden. Med dig kan man prata, du ska se killarna hemma i min klass, eller i hela skolan rättare sagt. Alla killar är så himla.. barnsliga. I alla fall 90% av dom..".

"Påstår du att jag är svag och ful kanske?", sa Justin och gapade överdrivet stort. Jag började skratta.

"Nej, det förstår du väll att jag inte..". Jag han inte prata till punkt innan Justin fortsatte.

"Va va va, är det verkligen det du tycker?". Innan jag hann svara så brottade han ner mig på cementgolvet.

"Så svag är jag inte!", sa han stolt medan han höll fast mig i båda armarna och flinade. Jag försökte vrida mig loss utan vidare framgång. Justin såg bara på mig leendes.

"Pfft, jag var ju inte beredd!"..

"Skyll på det!", sa Justin. Våra ansikten var bara centimeter ifrån varandras nu, jag andades långsamt och såg röken som kom ur min mun. Det var så kallt att jag huttrade till. Jag slöt ögonen och lyfte långsamt på huvudet. Jag kände hans läppar emot mina, de var betydligt varmare än resten av luften som omslöt oss. Jag kände hur Justin log men han reste sig inte utan fortsate kyssa mig. Så fort han släppt min ena hand la jag den bakom hans rygg under jackan och tryckte honom närmre mig. Jag kysste honom längst halsen vilket fick honom att flåsa lätt. Han drog sina händer genom mitt hår medan tungan försiktigt sökte sig längre in i min mun. Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att det kunde kännas så.. bra? Plötsligt kändes vanliga kyssar så obetydliga. Jag lät min hand leta sig under Justins tröja och började smeka hans mage.

Justin och jag ryckte till och såg åt sidan. Där stod en kille på insidan av ,vad jag antar var sviten, och såg frågande på oss. På bara någon sekund stod vi upp, båda lätt generade. Justin bugade mot honom (fråga mig inte varför) medan jag skrattandes försökte dra med mig honom. Innan vi i världens fart började ta oss ner för brandstegen, som egentligen var en smal trappa, så slängde jag en snabb blick bakom axeln, och bara genom att se killen i fönstrets blick kunde jag se att han precis kännt igen Justin. Hans haka hängde och ögonen var stora som tefat medan han gestikulerade och såg ut att ropa på någon annan som troligtvis också befann sig i samma rum.

"Han kände igen dig!", ropade jag skrattandes hack i häl på Justin.

"Ja, det var ju en himla tur att han inte gjorde det medan vi låg där.. morgondagens rubriker hade inte vart så roliga i så fall!".

"Verkligen!", höll jag med flåsandes. Plötsligt stannade Justin så tvärt att jag höll på att snubbla över honom. Han vände sig om och såg rakt på mig och log.

".. men jag hade det i alla fall jätte kul, så det hade fortfarande vart värt det om han fångat oss på bild".

"Aw, Justin!", sa jag innan vi skyndade oss ner de sista våningarna för att inte riskera att killen kom efter.