♥

'

Men hittills, vad säger ni? HISS eller DISS? ;P

______________________________________________

'

"Ursäkta, är du möjligtvis Tyra?". Det var en äldre dam som frågade mig, hon såg ut att jobba här.

"Jaa.. hurså?", svarade jag tveksamt.

"Ja men jag tänkte väll det. Följ mig, Justin bad mig hämta dig..". När hon uttalade hans namn blev hon med ens på sin vakt och såg sig spionaktigt omkring innan hon ledde mig in i receptionen och ut ur en bakdörr. Samma väg vi tagit tidigare i veckan för att undvika paparazzis. Hon ledde mig fram hela vägen till bilen och öppnade dörren till baksätet åt mig. Artigt tackade jag för hjälpen och hoppade in. Först när hon stängt bildörren fick jag syn på Justin som satt i sätet bredvid. Jag blev så chockad att jag hoppade till en aning.

"Ooh oooooh", visslade han när han mötte min blick innan han fortsatte:

"Snygging!". Jag blev en aning generad, om det var för hans plötsliga uppträdande eller hans kommentar visste jag inte.

"Du med!", sa jag och log brett mot honom innan jag böjde mig fram och kysste honom. Han knäppte sig loss från bältet och hoppade närmre mig medan han besvarade kyssen. Sedan drog han sin hand genom mitt hår några gånger innan vi plötsligt avbröts av ett plötsligt harklande från framsätet. Vi satte oss snabbt till rätta innan chauffören försiktigt frågade.

"Vart var det ni skulle?".

"Black River 43", svarade Justin innan han såg på mig och flinade. Nyansen i mina kinder tycktes bara bli ännu rödare men ändå kunde jag inte undgå att fnittra hysteriskt, samtidigt som jag med en hand för munnen försökte dämpa mig.

"Såå.. vad har du gjort idag då?", började jag att fråga Justin för att inte få chauffören att känna sig skyldig till den pinsamma tystnaden som uppstått. Men han han inte svara innan jag började skratta igen, vilket fick Justin att göra detsamma. Så satt vi hela resan sen, försökte starta en vettig konversation gång på gång. Men var det inte jag som började skratta så var det han.

'

När vi klev ur bilen var jag nästan tårögd av allt skrattande. Jag måste vara övertrött, var min tanke när vi klev in i en stor inglasad byggnad. Justin såg sig kort om innan han tog min hand och drog mig med honom.

"Kom, vi skyndar innan fotograferna hittar oss..". Kenny, Justins livvakt och ännu en storväxt kille jag inte kände igen var snabba på att få personalen i vad jag antog var en restaurang, att visa oss till vårt bord. När servitören öppnade dörren in till de rum där vi bevisligen skulle sitta tappade jag nästan hakan.

"Vi sitter här utanför!", sa Kenny till Justin innan de stängde dörren efter sig och lämnade oss två ensamma i det stora rummet, som egentligen såg ut att rymma minst 20 personer.

"Woow..", sa jag och gick fram till vad man skulle kunna kalla för ena väggen. Saken var bara den, att väggen bestod utav glas, och bakom glaset simmade fiskar av alla dess slag, och jag tror till och med kunde skymta en havssköldpadda. Justin kom upp bakom mig och kramade om mig bakifrån.

"Ballt va?", utbrast han.

"Verkligen!", sa jag och drog med handen längst glaset.

'

Efter att ha studerat fiskarna en lååång stund och diskuterat om vad de alla hette, eller vad de hade för "ras" som jag sa (vilket Justin tyckte var väldigt kul eftersom han sa att det bara är hundar och katter som har raser) så slog vi oss ner vid ett av borden.

"Vad får det lov att vara att dricka?", frågade kyparn som precis kommit in.

"En cola tack!", sa jag och log.

"Samma här!", fortsatte Justin. Kyparn ställde ner en varsin meny framför oss innan han lämnade rummet igen.

'

Vi satt där i flera timmar och pratade om allt mellan himmel och jord, uttryckligen. Men sedan kom vi olyckligtvis in på ämnet jag så länge inte önskat fanns, framtiden.

"Shit vad jag kommer att sakna dig!", utbrast Justin plötsligt. Jag såg honom rakt i ögonen och fick verkligen koncentrera mig för att inte låta tårarna börja rinna. Istället svalde jag en gång innan jag svarade.

"Jag kommer sakna dig också!", sa jag och log..

"Jätte mycket!".. tillade jag.

"Men jag kommer sakna dig ännu mer än jättemycket, jag vet inte hur jag ska överleva när du åker!", sa han, fortfarande med blicken spänd i mig.

"Äsch, säg inte så!", sa jag och log svagt mot honom.

"Vi borde rymma.. du vet, som Romeo och Julia!", utbrast han då. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hans förslag.

'

När klockan var halv 1 så var vi tvungna att lämna våra platser eftersom restaurangen skulle stänga. Jag ville verkligen inte åka hem, eftersom jag visste att det här förmodligen skulle bli min sista natt någonsin tillsammans med honom. Imorgon någon gång på eftermiddagen skulle planet lyfta, usch!

"Kan du inte sova över här inatt?", sa Justin när vi var tillbaks på hotellet och nickade mot hans rum.

"Men tror du verkligen att din mamma..", mer hann jag inte säga innan Justin fortsatte.

"Nejdå, oroa dig inte för henne! Hon har ett eget rum där hon förmodligen redan ligger och sover!".

"Säger du det så!", svarade jag och log mot honom medan han drog upp kortnyckeln och öppnade dörren.

'

Trots att jag den natten egentligen borde ha varit så glad, nöjd och lycklig som jag någonsin kunde bli så hade jag svårt att sova. Jag och Justin låg nerkrupna tätt intill varandra i hans säng och pratade långt in på småtimmarna. Han strök mig varsamt över ryggen och viskade att allt skulle bli bra, att vi skulle ses igen. Trots att jag så gärna ville tro honom så kunde jag bara inte.

'

'

En läsare vid namn Selina gav mig tipset/önskemålet av att jag skulle lägga in fler bilder eftersom det ger en klarare bild av miljöer osv. Jag har försökt flera gånger men det tar sådan tid att hitta "bra" och passande bilder. Men jag håller med dig om att det är roligare med fler bilder, så jag ska försöka ändra på det så gott jag kan! :D

Börjar skriva på nästa del nu, får se om den kommer antingen ikväll eller imorgon! :)

'

Dagarna rullade på snabbare än vad jag hoppats. Jag visste att det snart var dags för att åka hem så därför kunde jag inte riktigt glädjas åt att vakna på morgnarna på samma sett som jag kunde i början av resan. Om förmiddagarna var jag för det mesta på hotellrummet och bara vilade som läkarna sagt åt mig, och framåt eftermiddagen gick jag antingen ut en sväng med resten av familjerna eller träffade Justin. Vi försökte att umgås så mycket det bara gick under de sista dagarna, oavsett om det gällde timmar eller minuter. Milla såg jag däremot inte mycket av. Hon hade verkligen fått upp ögonen för den där dansaren hon pratat med bakom scen efter Justins konsert, vilket var väldigt skönt för både Justin och mig. Inte för att vara taskig, men det var verkligen en lättnad att slippa behöva tänka på vad hon skulle tycka och tänka om allt jag och Justin gjorde.

'

Så löd smset som jag fick under måndags eftermiddagen när jag satt på Starbucks och drack en caffe latte, till hälften fylld av massa socker och mjölk. Jag kramade om mobilen och log brett.

"Jag börjar gå hem, ska försöka vila lite..", sa jag och reste mig. Bättre ursäkt kom jag inte på. För egentligen hade ,speciellt mamma, uppskattat om jag suttit kvar ett tag till.

"Gör så gumman!", sa hon innan hon fortsatte.

"Vilken tid ska ni träffas?", trots att jag skulle kunna svara i samma sekund som hon ställt frågan så låtsades jag tänka efter ett tag.

"Runt 5 sa han.. Nere i receptionen.".

"Okej, vi ska också ut och äta så vi kommer nog gå tillbaka ganska snart vi med.. Kom förbi mitt och pappas hotellrum innan du går sen bara!".

"Okej, hejdå så länge!", sa jag och vinkade till resten vid bordet.

'

Så fort jag stängt hotelldörren efter mig sprang jag fram till datorn och satte på "Higher" samtidigt som jag satte i plattången och hällde ut allt innerhåll från min sminkväska på sängöverkastet.

'

(fortsättning under klippet..)

'

Jag skuttade runt som ett litet barn samtidigt som jag drog borsten genom håret och bättrade på mascaran gång på gång. Därefter drog jag på mig min outfit efter en hel del velandes hit och dit. Justin hade inte gjort så mycket som att gett mig en ynka liten ledtråd om vart det var vi skulle ikväll, så om jag skulle vara finklädd eller inte hade jag ingen aning om. Det slutade med att det blev en rosa-orange tunika, en tunn jacka, kilklackar och lite smycken av olika slag. Det kunde både anses som något uppklädd, eller lite mer avslappnat. Jag slängde en snabb blick på klockan när jag var färdig, men till min besvikelse var den bara fem över 4, det var hela 55 minuter kvar tills det att vi skulle träffas! Så den tiden fördröjdes bland annat med att bättra på outfiten genom att även måla naglarna.

'

Efter att ha sagt hejdå till mamma, pappa och Milla så ställde jag mig i hissen och åkte ner till lobbyn. Jag drog fram mobilen och kollade på klockan. 16.53. Om 7 minuter borde han vara här.

SVAR: Hahha, det var några fler som kommenterade detta, och självklart så var det inte meningen att Justin skulle förstå smset. Skyller på att jag var lite stressad när jag skrev den delen.. så ja, det var ett slarvfel! Tur att man har sådana uppmärksamma läsare som er! ;)

____________________________________________________________________

'

Dagen rullade på snabbt. När mamma och resterande ur familjen kom och hälsade på gick vi ner och satte oss för att äta lunch på sjukhusets egna café, och jag klarade faktiskt att ta mig hela vägen dit själv, utan varken kryckor eller annat stöd som sjuksköterskan erbjudit mig. När vi slagit oss ner var mamma snabb med att fråga ut mig.

Jag läste hennes sms om och om flera gånger. Kunde det verkligen vara sant?

'

"Är du okej?", frågade Justin som bevisligen vaknat och nu såg på mig med trötta ögon.

"Jaa..", mumlade jag och läste om smset ännu en gång i samma stund som Justin kröp upp bredvid mig och gjorde detsamma.

"Åh, jag visste det!", sa han och la ena handen för pannan medan han drog en djup suck.

"Vadå?", sa jag och såg frågande på honom.

"Det här, du kommer synas överallt..", sa han och nickade mot smset. Innan jag hann svara så fortsatte han:

"De kommer säkert vara efter dig 24/7 nu.. och jag, jag är bara orolig..". Han tystnade ett tag innan han fyllde i meningen.

"Jag är bara rädd för att du inte ska orka med det, pressen och allt, och i stället.. typ skita i allt..".

"Skita i allt?", upprepade jag.

"Ja, skita i det här, skita i oss..", innan han hann prata till punkt var jag snabb med att avbryta.

"Men Justin, säg inte så! Jag bryr mig mig inte om pressen, jag skulle aldrig bara kunna skita i dig!".

"Säker?".

"JA", försäkrade jag honom om med hög stämma.

"Okey, tur för mig..", sa han och flinade innan han gav mig en utdragen kyss.

"Skulle inte du kunna gå och köpa några tidningar?", frågade jag honom sedan och rotade fram en ihop knögglad sedel i jackfickan som hängde på en krok alldeles intill sängen.

"Absolut!", sa han och gick ut utan att ta med sig sedeln. Jag lipade åt honom när han vände sig om och flinade. Att han alltid skulle vara så himla envis.

'

Jag reste mig sakta upp och ställde mig på båda benen. Ena knät värkte men jag kunde utan att ta stöd med något ta mig fram och tillbaks i rummet. Mamma hade lämnat lite utav mina saker i en liten bag på golvet bredvid mig, så jag drog upp datorn därifrån och gick tillbaks till sängen. I loggade in på spotify och satte på en låt. Mer hann jag inte göra innan Justin kom tillbaka med en bunt tidningar under armen. Han släppte ner dom i min famn och jag började med ens att bläddra. Flera av omslagen pryddes av mig, från olika vinklar och med olika rubriker.

"Shit vad jag ser ut!", utbrast jag och studerade mig närmre. Jag hade en blåtira runt ena ögat och håret var i en enda röra där jag låg i fosterställning på asfalten.

"Shit vad pinsamt! Se hur jag ser ut!", sa jag och skrattade.

"Äsch då, så farligt är det inte, jag tycker du är söt!", sa Justin och flinade innan han fortsatte.

"Den blåa färgen runt ena ögat matchar dina byxor!".

Jag började skratta ännu mer innan jag slängde tidningen på honom.

"Du är inte helt normal du..".

'

Vi satt och studerade bilderna och läste rubrikerna högt för varandra länge. De var så löjliga att det blev skrattretande. I samma stund som vi skrattade som mest ringde Justins mobil och efter att han pratat klart sa han att han var tvungen att gå. Han gav mig en snabb puss innan han reste sig upp från sängen.

"Jag kommer tillbaka senare idag, efter intervjuven!"

Så tack ännu en gång för alla söta kommentarer, jag blir otrooligt glad över dom! :) ♥

Hinner tyvärr inte uppdatera något idag, men imorgon så kommer fortsättnignen, part 86!

'

'

xoxo, Tyra.    ;)

Han skulle precis gå för att hämta den lilla pallen vid fönstret för att sitta på innan jag stoppade honom.

"Äsch, du får också plats här!", jag hoppade åt sidan så att vi gott och väl kunde få plats båda två. Han log innan han slängde sig ner i sängen. Men tog de lite lugnare när han närmade sig mig.

"Har du ont?", frågade han och petade mig försiktigt på armen.

"Njaee, bara lite.."..

"Här då?", frågade han igen och petade mig på benet.

"Haha, nä, inte där..".

"Här då?", sa  han och petade mig på halsen.

"Nope!

"Men här då?", sa han ytterligare en gång och la sitt finger över min mun. Först nu förstod jag vad han var ute efter.

"Haha, nej Justin, inte där heller!", sa jag och log mot honom.

"Vilken tur!", sa han och flinade innan han böjde sig över mig och kysste mig långsamt. Jag kysste honom tillbaka och la handen på hans knä. En aning klumpigt försökte Justin komma ännu närmre mig utan att lägga allt för mycket tyngd på någon av mina kroppsdelar. Men det slutade med att han tappade balansen och ramlade ihop så hans hand hamnade rakt på min mage.

"Iihh", utbrast jag och skrattade. Jag var så kittlig att man nästan kunde tro att jag överdrev. Justin nöp mig på samma ställe igen innan han stäckte sig efter mackorna och juicen.

"Varsågod!", sa han och gav mig en macka.

'

Efter att vi ätit upp nästan allting så somnade Justin i min famn. Han måste ha varit jättetrött med tanke på att han varit vaken hela natten vad jag förstod det som. Försiktigt för att inte väcka honom så sträckte jag mig efter kontrollen och satt på den lilla frukostteven som satt uppmonterad i ena hörnet av rummet. Jag zappade mellan kanalerna en lång stund innan jag beslöt mig för att stanna vid en kanal som kallades TW Z, men efter att ha konstaterat att dom inte visade annat än nyheter där så drog jag fram min mobil ur jackfickan som hängde på en krok alldeles intill sängen. Jag undrade vad som hänt med Milla, tänk om hon också blivit nersparkad efter det att jag tappat medvetandet. Jag fick med ens dåligt samvete över att jag inte tänkt på henne tidigare. Så snabbt knappade jag in ett meddelande där jag frågade hur hon mådde. Bara sekunderna efter att jag tryckt på "skicka", så hörde jag plötsligt Justins namn nämnas på TV:n. Med ens drogs min uppmärksamhet dit. Jag höjde volymen en aning och koncentrerade mig för att försöka förstå vad dom sa.

".. det var strax efter det att Justin Biebers konsert slutat som olyckan inträffade. Enligt uppgifter från vittnen ska en grupp tjejer, förmodligen så kallade beliebers, ha till en början börjat hotat en ensam flicka med kniv för att sedan sparka ner henne. Anledningen sägs vara självaste Justin, det sägs ha varit avundsjuka på denna tjej (enligt uppgifter namnged Tyra), som under ett flertal tillfällen setts tillsammans med Justin själv. Flickorna rymde sedan från platsen men poliserna säger sig veta vilka dom är. Tyras vårdades under natten på sjukhus med hennes tillstånd sägs nu inte vara kritiskt".

'

Jag kunde knappt sluta gapa när sändningen slutat. Var det verkligen mig de pratade om.. på TV? Längre han jag inte tänka innan nästa lilla chock kom. Det stod i smset från Milla.

'

___________________________________________________'

' Vad tror ni nästa "lilla chock" handlar om? ;)