Part 14

Milla skuttade nynnandes fram mot dörren medan jag själv tog lite mer avstånd och ställde mig bakom badrumsdörren som stod på glänt. Hon drog ner handtaget och öppnade. När jag hörde den välkända rösten pustade jag ut och gick fram jag med.
"Ni kan inte spela såhär hög musik förstår ni väll, det hörs ända bort till oss!", det var min mamma som stod i dörröppningen, inte Justin som jag trott, eller kanske snarare hoppats på.. Jag var snabb på att svara.
"Då får ni väll skylla er själva, hade vi fått gått på konserten hade vi stått där och skrikit istället".. Det blev tyst ett tag, mamma visste inte vad hon skulle svara på det.
"Jaja, när ni blir lika gamla som oss kommer ni förstå varför vi inte lät er gå..", jag och Milla såg med en suck på varandra innan hon fortsatte.
"Men jag kom inte hit för att diskutera det här. Vart vill ni äta ikväll? Antingen går vi ut idag med, eller så tänkte vi beställa några pizzor upp till rummen..". Jag pekade på mina fötter och öppnade munnen.
"Jag röstar för alternativet där man slipper gå, jag har skoskav överallt!". Milla sa detsamma.
"Okej, vet ni redan nu vad ni vill ha så vi kan ringa och beställa?"
"En calzone till mig", sa Milla.
"Och du Tyra?", hon såg på mig medan jag fundersamt såg upp i taket.
"Hm.. en hawai skulle sitta fint!".
'
Ett halvtimme senare satt vi och slabbade med pizzabitarna i sängen medan vi såg på "simpsons". Vi sa inte mycket till varandra under hela tre avsnitt. Jag satt i andra tankar. Jag tänkte på Justins och mitt lilla morgonmöte, han hade vart som vilken tonåring som helst, och när jag väl stod där hade jag nästan glömt bort vem han egentligen var. Men samtidigt kunde jag inte förstå att det verkligen var han. Men tänk om det ändå inte varit han? Det kanske bara var någon annan kille som såg ut som också hette Justin, som såg ut som honom, och som också skulle repa till en konsert den här eftermiddagen.. Men hur stor är den risken, eller kanske skulle jag säga chansen? Jag drog en djup suck.
"Just NU hade vi kunnat stått och gungat med till musiken till "pray", LIVE!"
Milla stoppade in en pizzabit i munnen och mumlade något ohörbart tillbaks. Hon var fullt koncentrerad på teven.
Åh så tråkigt jag hade det. Det är ju knappast såhär man ska spendera en fredagskväll i Kanada. Jag brukade vanligtvis tycka att hemmakvällar framför teven kunde vara mysiga, men inte idag. Så det var med besvikelse jag kunde konstatera att det här förmodligen skulle bli den tråkigaste fredagskvällen jag upplevt på länge.
'
Men oj så fel jag hade!

Kommentarer
Postat av: Anonym

omg meeeer!!!!!!! snälla kan inte ni skriva lite längre noveller? men älskar den ialla fall så. :D :P

2010-12-03 @ 22:14:16
Postat av: amanda

mer:D

2010-12-04 @ 00:06:18
URL: http://yoamanda.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0