The End

Vet inte hur jag ska skriva det här, så jag gör det enkelt för mig och går rakt på sak. Jag ska sluta skriva i den här novellen. Känns som om jag tappat lusten, och därav min otroligt dåliga uppdatering på senaste tiden, trodde jag skulle vilja fortsätta nu i slutet av sommaren, men så blev det tyvärr inte. Lite trist att sluta mitt i novellen, men känns nästan ännu tristare om jag bara skulle skriva ihop något snabbt slut "bara för att".
'
TUUSEN tack för alla snälla, söta och stöttande kommentarer jag fått, dom har verkligen fått mig på bra humör och gjort mig jätteglad! :D Ni har varit dom perfekta läsarna! ♥ Och förlåt för att jag slutade mitt i novellen. Men vem vet, kanske får jag tillbaks lusten en vacker dag (det har ju hänt förr) och fortsätter skriva, only time can tell.. ;P
'
xoxo /Tyra ;)
'


Part 102

TIDIGARE:
Klockan tickade på och utanför började det skymma vilket kändes oerhört konstigt med tanke på att det fortfarande var sommar! Plötsligt plingade det på dörren i samma stund som det började skramla i låset. Justin och jag slet med ens blickarna från teven och såg på varandra. Jag svalde hårt innan vi båda försiktigt reste oss upp ur soffan. Tänkt om jag inte fick åka?
____________________________________
'
"Hur ska vi göra?", frågade jag Justin nervöst medan vi hörde hur ytterdörren öppnades nere i hallen.
"Vi berättar bara som det är?", sa Justin och log lugnande.
"Men tänk om dom säger nej, klockan är mycket och dom är säkert trötta och griniga.. vi kanske ska..". Innan jag hann fullfölja min mening avbröt Justin mig.
"Det ordnar sig, jag sköter det här the american way, du behöver inte göra så mycket som att lyfta ett finger!".
Jag såg frågande på honom.
"På vilket sett du än sköter det så tror jag nog det är bäst om jag förvarnar dom.. Gå in till mitt rum och vänta så går jag ner och berättar att du är här", sa jag och pekade mot mitt rum en bit bort.
"Deal", sa Justin och tassade tvärs över vardagsrumsgolvet och in till mitt rum. Jag gav honom en "tummen upp", innan jag själv började röra mig nerför trappan.
'
"Hejj Tyra, har det gått bra?", viskade mamma när jag kommit ner samtidigt som hon kämpade med att dra ner dragkedjan till stövlarna hon haft på sig. Bakom henne uppenbarade sig pappa med min lillasyster sovandes i famnen vilket förklarade mammas viskning.
"Jo det gick bra, men du jag måste få säga en sak..", viskade jag lika tyst till svar.
"Tyra flyttar du på stolen är du snäll?", sa pappa medan han försökte balansera sig fram över de överfyllda hallgolvet, fortfarande med min lillasyster sovandes i famnen. Jag drog försiktigt undan den och lät honom passera.
"Ja?", frågade mamma och såg upp på mig i väntan på en fortsättning.
"Eh.. jo alltså.. kommer du ihåg när vi var i USA..?", började jag, jag visste inte riktigt hur jag skulle formulera mig.
"Ja?", svarade hon ännu en gång. I ögonvrån kunde jag se hur pappa började gå upp för trappan, raka vägen mot min lillasysters rum. Jag var tvungen att stoppa honom, mitt rum låg alldeles bredvid min systers. Så nu fanns det ingen tid till att dra ut på vad jag ville ha sagt. Han skulle upptäcka Justin utan min förvarning om jag inte kom på något snabbt.
"Jo alltså Justin är här..", det blev tyst ett tag innan jag snabbt tillade.
"Nu, här i huset.. I mitt rum lixom..". Pappa stannade upp och såg på mig.
"Ja, alltså jag.. eller typ vi skulle behöva fråga er en sak..", fortsatte jag.
"Ja men vad trevligt!", sa mamma, men jag kunde se att hon innerst inne verkade en aning skeptisk.
"Jag kommer snart, ska bara lägga ifrån mig henne..", sa pappa och nickade mot min lillasyster.
"Ska vi sätta på lite tevatten?", frågade mamma.
"Ja, det kan vi väll..", sa jag och ryckte på axlarna innan jag började dra mig uppåt igen.
'
När jag gick in i mitt rum satt Justin på sängkanten med reste sig hastigt när han fick syn på mig.
"Kusten klar?", blinkade han leendes och gick mot mig.
"Kusten klar!", nickade jag och ledde honom ut till köket där både mamma och pappa nu befann sig.
'
Timmen därpå rullade på snabbare än förväntat. Mamma, pappa och Justin kom mer än väl överens och pratade på om allt möjligt.
Det var först när jag gick på toa under några minuter som Justin tog läget i akt att fråga om hur de ställde sig till att jag skulle få följa med hans turne en stund. Det var tydligen de som han kallade för "the american way", att prata själv direkt till föräldrarna. Så när jag kom tillbaks frågade mamma:
"Så du vill att vi ska säga till mormor och morfar att vi kommer en mindre till sommarstället den här sommaren?". Först stod jag bara där som ett frågetecken, men snart gick det upp för mig vad hon försökte få fram..
"Så jag får följa med?", frågade jag och småstuddsade på stället av lycka.
"Yes box darling, du ska med!", sa Justin och skrattade.
___________________________________________________
Ganska händelselöst kapitel, men det blir förhoppningsvis bättre när de väl åker! ;)

Part 101

Åh vad glad jag blev över att se att så många fortfarande kikar in här då och då och tuusen tack för att era söta kommentarer! :D Här kommer nästa del, blev ett bildlöst inlägg, han inte fixa bilder, men hoppas ni gillar den ändå! ♥
'_______________________________________________
'
Jag låg på mage över Justin och andades in av hans välbekanta doft.
"Tror du det här verkligen kommer funka? Att jag följer med dig alltså..", frågade jag honom och såg in i hans ögon.
"Vad exakt tror du inte skulle funka?", svarade Justin och flyttade varsamt en hårtess från min panna som hade lagt sig snett över mitt ena öga.
"Jag menar.. allt! Jag kommer bara känna mig ivägen, och vad ska mamma och pappa säga tror du? Och jag menar, hela ditt crew och.. ingen kommer vilja ha mig där och..".
"Schh..", avbröt Justin mig och la sitt finger över mina läppar. Han såg på mig länge innan han fortsatte.
"Jag vill ha dig där, frågan är om.. om du verkligen vill följa med? Jag menar, du kanske har annat planerat nu under sommaren.. så jag förstår dig verkligen om du inte vill eller kan.. men du skulle verkligen inte vara ivägen, inte för någon! Och jag vill verkligen ha dig dä.. ja men du fattar!", han tystnade och vek undan med blicken.
"Justin, det är klart jag vill! Utan tvekan! Det kommer bli fantastiskt!", sa jag och sken upp.
"Så du menar att du.. att du typ.. följer med?", sa Justin och log försiktigt.
"Jaaa.. jag antar det!", svarade jag leendes. Justin log brett, omfamnade mig och drog mig ännu närmre honom.
"Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!", upprepade han och kysste mig länge, länge på munnen. Hans händer sökte sig in under min tröja och upp längst ryggraden medan jag kysste honom längst halsen. I samma stund som jag skulle se upp på honom så ringde telefonen och gav ifrån sig ett högt tjutande vilket fick mig att hoppa till.
"Aoootch!", utbrast Justin som fick min armbåge rakt i magen.
"Så går det!", sa jag och blinkade åt honom innan jag reste mig upp och gick för att svara. Jag hade egentligen velat låta bli, men var det mamma hade hon blivit uttryckligen galen, och säkert ringt polisen om jag inte svarat.. Det hade inte förvånat mig.
"Hej det är Tyra..", inledde jag samtalet.
"Hej Tyra, det är mamma". Jag hade haft rätt.
"Hur har du det? Åt du lassagnen?", frågade hon kvittrandes. Hon hade nog fått i sig ett glas för mycket. Jag sneglade på Justin som nu satt sig upp från soffan och tittade på mig.
"Jag.. jag har det bra och lassagnen är uppäten". Jag orkade inte berätta sanningen nu, den fick vänta.
"Ja vad bra! Jag tänkte bara säga att vi kommer hem om någon timme eller två".
"Okej..", svarade jag kort.
"Ja om du inte vill ha sällskap?".
"Nej, jag klarar mig!", svarade jag snabbt.
"Så bra, då ses vi senare!".
"Yep, hejdåå!".
'
"Vem var det?", sa Justin och såg frågande på mig när jag slagit mig ner i soffan igen.
"Mamma.."
"Phuu, ett tag trodde jag nästan pressen redan luskat ut vart jag är! Men vi lyckades nog dölja våra spår ganska bra!".
"Ja verkligen! Bra jobbat!", sa jag leendes och ruskade om honom i håret innan jag fortsatte:
"Men hur gör vi med mamma och pappa? Ska du åka innan dom kommer hem eller stannar du?".
"Jag ska ta med deras dotter till USA, så jag tror dom vill träffa mig, så det är väll lika bra att jag stannar? Jag sköter snacket så ordnar sig allt!", sa han och blinkade.
Jag gav honom en sarkastisk blick och skakade på huvudet.
"Lycka till!".
"Tack",  svarade han och log retsamt vilket fick mig att i bara farten drämma till honom med soffkudden.
"Varsågod!", svarade jag och log lika retsamt tillbaks.
'
Klockan tickade på och utanför började det skymma vilket kändes oerhört konstigt med tanke på att det fortfarande var sommar! Plötsligt plingade det på dörren i samma stund som det började skramla i låset. Justin och jag slet med ens blickarna från teven och såg på varandra. Jag svalde hårt innan vi båda försiktigt reste oss upp ur soffan. Tänkt om jag inte fick åka?

Hejsan..

Hejsan kära bloggläsare! (om jag nu har några kvar..)
'
Har inte uppdaterat på vääldigt länge som ni säkert märkt, har varit bortrest och de få dagar jag varit hemma har jag inte haft någon lust över huvud taget för att skriva.. Men nu tänkte jag ge novellen ett nytt försök för nu är jag förmodligen hemma under större av delen av resten av sommaren. Men nu tänkte jag först bara fråga om det fortfarande är någon kvar som läser? Annars känns det lite onödigt.. så svara jättegärna i en kommentar om du vill att jag ska fortsätta! (det kanske låter som om jag tigger kommentarer, men vill bara veta om det är lönt för mig att fortsätta med novellen.. hoppas ni förstår! ;P )

Part 100

NU är det dags för nästa del! En aning sent, men ändå! Blev superglad när jag såg att några läsare fortfarande är kvar, trots att det var veckor sen jag skrev sist, har haft så himla mycket annat att tänka på! Så STORT tack till er! :D ♥ Men nu kommer i alla fall nästa del, inte så jättelång, men bättre än inget! :P XOXO

Tidigare:
"Jag har saknat dig.. jätte mycket!", sa Justin, log och la armen om mig. Jag blev alldeles varm inombords och log tillbaka.
"Jag har saknat dig också! Hur länge stannar du?".
"Två eller tre dagar tror jag, måste vidare och avsluta turnén sen..".
"Okej.. men, men vad gör du egentligen här? I Sverige?".
"Det vill du inte veta..", sa han och flinade.
"Va?", sa jag och såg förvirrat på honom.
"Du hörde vad jag sa!", svarade han med samma hemlighetsfulla leende.
"Har du satt in en extrakonsert?!", han skakade på huvudet.
"Ska du på någon intervjuv? Ha nått slags uppträdande?".
"Nope, eller det kanske blir någon intervjuv, men det är inte anledningen till varför jag är här..".
"Men kom igen Justin, berätta då!"
"Nope!", svarade han kort.
"Joo, har man sagt A måste man säga B!".
"Hmm..", mumlade han.
"Snälla söta rara Justin!"
"Vill du verkligen veta?", sa han.
"Men JAAAA", utbrast jag och såg spänt på honom.
"Okejj..", började han och rätade på sig.
______________________________________________________
'
"Men vad menar du, nu måste du ju berätta!", utbrast jag och fortsatte:
"Alltså, det här kanske låter..", började han långsamt.
"Låter vadå?", frågade jag efter ännu en stunds tystnad.
"Låter.. konstigt, men jag tänkte bara höra om du.. alltså, typ ville..". Justin tystnade och såg på mig. Nu kunde jag knappt sitta still så ivrig som jag var på att höra fortsättningen.
"Men säg då Justin!", sa jag och log uppmuntrande mot honom.
"Ja, vill du typ följa med.. typ följa med på turnén nu i sommar?". Jag blev sittande som ett frågetecken. Menade han verkligen? Nej, det här kunde inte stämma? Eller skulle han verkligen vilja..
"Ja alltså, jag antar att du redan har massa annat inplanerat, men jag tyckte det var värt ett försök..", sa han och log svagt mot mig. Jag satt fortfarande helt borta. Tankarna snurrade inne i huvudet utan att komma någon vart.
"Jag tar tystnaden som ett nej.. men det är okej, jag förstår dig!", sa Justin och började fingra på locket till colaflaskan innan han hällde upp ännu ett glas. Först då reagerade jag.
"Men alltså? Är du seriös? Menar du DIN turne?".
"Haha, ja men det är klart!", svarade han och en glimt av hopp tändes med ens inom honom.
"Det är klart jag vill!", utbrast jag och slängde mig på honom. Colaglaset han hållt i flög i golvet men jag brydde mig inte utan fortsatte krama om honom. Hårt.
"Så du är säker på att du vill?", sa Justin och såg mig djupt i ögonen.
"Hundra procent!", svarade jag och kysste honom.
"Jag älskar dig!", sa jag sedan på svenska innan jag tog hans keps och satte den på mig själv och kysste honom ännu en gång.
"Vad sa du?", sa han och rynkade näsan.
"Gissa!", sa jag och blinkade mot honom.
"Öh?", fick han fram och veckade pannan.
"Nej inte riktigt, du är nära!", sa jag och log retsamt mot honom. Han skrattade.
"Har man sagt A får man säga B!", härmade Justin mig och nöp mig lätt i sidan.
"I..", började jag som en ledtråd, men Justin förstod inte mer för det.
"Love..", fortsatte jag. Och först nu tycktes han förstå, han log brett när jag uttalade det sista ordet.
"You".
"Och vet du vad? Je elskär däj!", sa han i ett försök att prata svenska. Jag kunde inte låta bli att skratta.
"Åh du är så söt!", sa jag innan han slängde sig över mig så jag nu låg ner raklång i soffan. Han log och kysste mig. I pannan, på kinden, och slutligen på munnen. Jag kunde känna hans hjärta slå, och som små vindputsar slog hans andetag emot mig. Såhär lycklig hade jag inte vart på länge, tänkte jag i samma stund som hans läppar mötte mina.
m



..

Tänkte bara slänga in ett kort inlägg och säga att jag lever men har inte haft tid till att uppdatera bloggen på år och dar på grund av att jag har så SJUUUUUUKT mycket i skolan just nu. Men lovar ett nytt kapitel så fort jag får tid!
'
Här är btw en ny design jag funderar på att ha istället för den jag har nu. Eller vad tycker ni? Headern nedan eller den gamla? (Vet att ingen av dom är så jättesnygga, men är man oteknisk som jag så är man, kan inte göra något mer invecklat.. :P ).
XOXO 

Part 99

Tidigare:
"Det är min kusin!". Det tog ett tag innan jag reagerade och förstod vad han sagt.
"Din kusin?", upprepade jag.
"Ja, min kusin, Rachel!". I samma stund som han sagt de orden kändes det som att en stor sten lyfte från mina axlar. På bara en sekund var all ångest jag nyss känt som bortblåst! Jag kunde inte göra annat än att flytta mitt finger från hans läppar och kyssa honom länge, länge!
____________________________________________
'
"Vad är det som luktar..?", frågade Justin och släppte greppet om mig. Jag satte näsan i vädret och drog in ett djupt andetag.
"SHIT, det är lasagnen!", utbrast jag på svenska vilket fick Justin att börja skratta. Om det var mitt panikutslagna ansiktsuttryck eller det främmande språket som roade honom så hann jag inte fråga. Kvickt smet jag förbi honom och sprang med elefant steg ut mot köket. Och mycket riktigt, det var från micron som lukten kom ifrån. Hur kunde jag vara så klantig att glömma den? Jag kunde inte längre se lassagnen där inne, hela micron var fylld av rök. Jag slängde mig över stop knappen och drog upp luckan. Röken vällde ut och la sig som ett tjockt moln runtom mig.
"Shit", utbrast jag igen och började veva med en tidning fram och tillbaka för att skingra röken och därmed undgå att brandlarmet skulle dra igång.
"Hahah, vad håller du på med?", hörde jag Justin skratta bakom mig. Jag vände mig om och gav honom en ledsam blick.
"Min middag blev lite.. bränd..". Justin korsade köksgolvet och kikade försiktigt in i micron.
"Lite? Den är ju kolsvart!", utbrast han innan han började skratta ännu mer.
"Du, klaga inte på mina matkunskaper, jag fick faktiskt MVG i hemkunskap!".
"MVG?", sa han och såg frågande på mig.
"A++++ typ, högsta betyg!".
Justin skakade bara på huvudet och knuffade mig i sidan.
"Vilken himla tur att jag såg en pizzeria bara ett kvarter bort..".
Jag spelade sårad och svarade:
"Jaja, visst.. om inte min mat duger så.. Jag kommer aldrig bjuda dig på min fantastiska mat igen om du ska vara så otacksam!".
"Haha det är lugnt, jag klarar mig nog ganska bra utan den!".
Kvickt var jag framme alldeles intill honom och drämde till honom med tidningen. Men jag ångrade mig redan sekunden därefter när han tog tag om min handled. Han flinade brett innan han förde handen nedåt och nöp mig strax ovanför höften.
"IHH", skrek jag och hoppade till. Han kom ihåg vart jag var som kittligast.
"Sluta bråka och beställ en pizza, annars vet du vad som händer..", sa han och nöp mig på samma ställe ännu en gång vilket fick mig att sträcka upp båda händerna i luften och släppa tidningen.
"Okej, okej, jag ger mig för den här gången!".
'
När pizzorna kommit slog vi oss ner framför teven och såg på "Talang". Justin bad mig var och varannan minut att översätta vad dom sa samtidigt som han försökte härma deras uttal vilket fick mig att kikna av skratt. Man kunde inte urskilja ett enda ord av vad han sa.
"Neej, du måste säga SÄÄL, inte soel! Säg äääää!", försökte jag gång på gång och visade hur han skulle lägga tungan för att få fram ett ä-ljud, men utan vidare framgång.
"Nej, det här går inte!", sa Justin och lutade sig tillbaka i soffan. Jag drack upp colan jag hade kvar i glaset innan jag gjorde detsamma.
"Jag har saknat dig.. jätte mycket!", sa Justin, log och la armen om mig. Jag blev alldeles varm inombords och log tillbaka.
"Jag har saknat dig också! Hur länge stannar du?".
"Två eller tre dagar tror jag, måste vidare och avsluta turnén sen..".
"Okej.. men, men vad gör du egentligen här? I Sverige?".
"Det vill du inte veta..", sa han och flinade.
"Va?", sa jag och såg förvirrat på honom.
"Du hörde vad jag sa!", svarade han med samma hemlighetsfulla leende.
"Men vad menar du, nu måste du ju berätta!", utbrast jag och fortsatte:
"Har du satt in en extrakonsert?!", han skakade på huvudet.
"Ska du på någon intervjuv? Ha nått slags uppträdande?".
"Nope, eller det kanske blir någon intervjuv, men det är inte anledningen till varför jag är här..".
"Men kom igen Justin, berätta då!"
"Nope!", svarade han kort.
"Joo, har man sagt A måste man säga B!"
"Hmm..", mumlade han.
"Snälla söta rara Justin!"
"Vill du verkligen veta?", sa han.
"Men JAAAA", utbrast jag och såg spänt på honom.
"Okejj..", började han och rätade på sig.
kkkd


______________________________________
Tack så jätte mycket för era kommentarer. jag blir SKIIT GLAAAAD!♥

Part 98

Tidigare:
"Kom in!", ropade jag högt och gick fram till datorn för att sänka musiken som fortfarande stod och spelade. Därefter började gå ner mot ytterdörren. Juste, det var ju låst! Jag ökade stegen och väl framme var jag snabb på att vrida om låset och öppna dörren. Till en början kunde jag varken se någon eller något. Men så plötsligt uppenbarade sig en gestalt bakom dörren. Det tog ett bra tag för mig att förstå vem det var, och när jag väll förstått vem det var tog det ännu ett tag för att jag skulle reagera.
"Oj.. hej!", var det enda jag lyckades få fram. Justin flinade mot mig innan han snabbt såg sig omkring.
"Är det okej om jag kommer in, så att ingen ser mig.."
"Eh, javisst!", sa jag och kunde inte undgå att le.
________________________________________________
'
Jag knuffade upp dörren och lät honom passera innan jag stängde den efter oss. Jag vände mig om och såg honom rakt i ögonen, de var lika bruna och gnistrande som vanligt. Jag skulle precis öppna munnen för att säga något när han kastade sig över mig i en enorm kram.
"Shit vad jag har saknat dig!", utbrast han. Jag blev lite osäker men var bara tvungen att krama honom tillbaka. Jag borrade in näsan i hans munkjacka och log brett när han kysste mig på pannan.
"Hur är det med dig?", frågade han sedan när han släppt mig.
"Jo men det är väll.. bra.. Hur är det själv?", svarade jag, och med ens kom bilderna av Justin och den andra tjejen upp i bakhuvudet vilket gjorde mig lite illa till mods.
"Det är jättebra nu när jag äntligen fått träffa dig igen", sa han och flinade innan han tillade.
"Och Sverige är ju jättemysigt! Förstår inte varför jag aldrig varit här tidigare!".
"Haha, mysigt och mysigt..", upprepade jag och grimaserade.
"Ja, faktiskt!", sa han och log innan han fortsatte.
"Är du ensam hemma?".
'
Påväg upp för trappan mot vardagsrummet efter att ha kommenterat hur söt jag var under mitt senaste skolfoto som han olyckligtvis lyckats sett utbrast Justin.
"Men varför har du inte svarat på mina sms?", han såg nästan lite oroligt på mig. Jag studerade honom noga, det var väll ändå tvärtom?
"Det låter som en fråga jag skulle kunna ställa till dig, varför har inte du svarat på mina? Jag har inte fått något från dig!", innan han han börja försvara sig tillade jag.
"Jo ett, det var den där gången när jag fick en bild på dig i mustasch!", jag kunde inte låta bli att le, trots att jag antog att det här var ett sådant där tillfälle där jag egentligen borde se stenhård ut, inte visa några känslor alls.
"Vad pratar du om? Eller alltså, mustachbilden minns jag, men du menar att inga andra sms kommit fram?", sa Justin.
Jag skakade på huvudet.
"Ne, inte ett enda efter det..".
"Verkligen?", sa han och rynkade på näsan samtidigt som han drog upp sin IPhone. Han knappade en stund på skärmen innan han höll upp den framför mig.
"Oj", var det enda jag fick fram när jag såg den senaste konversationen mellan oss. Han såg ut att ha skickat minst 50 sms utan att ha fått ett enda svar från mig.
Jag fiskade upp min IPhone ur fickan och visade mina senaste sms till honom, det såg ut som om jag suttit och pratat med mig själv eftersom man inte här heller kunde se ett enda svar jag fått.
"Skumt..", sa han innan han sprack upp i ett finurligt leende.
"Vad?".
"Så det betyder att du typ.. typ kanske vill fortsätta träffa mig? Jag har hela tiden trott att du kanske, du vet gått vidare eftersom jag aldrig fått något svar på mina sms..", sa han vilket fick mig att le brett.
"Ja, jag vill fortsätta typ träffa dig!", sa jag och skulle precis besvara hans kyss som han böjde sig fram för att ta då jag än en gång kom att tänka på bilderna på han och den där andra tjejen.
"Vänta!", sa jag och höll upp mitt pekfinger mot hans läppar. Det var otroligt svårt att inte skita i allt och bara fortsätta där vi precis slutat, men jag visste att det här var något jag var tvungen att göra.
"Alltså..", började jag. Justin såg oroligt på mig och tog min hand.
"Jag måste bara fråga.. Har du..", jag blev tyst ett tag. Skulle jag bara fråga det rakt ut? Jag antog att det var det bästa sättet att göra det på.
"Har du träffat en annan tjej?". Justins ögon blev stora som pingisbollar innan han utbrast.
"Nej verkligen inte, jag skulle aldrig kunna göra något sådant mot dig!"
"Men, bilderna..?", fick jag fram tyst och bet mig i tungan för att inte börja gråta. Var jag tvungen att vara så överkänslig!
"Nej, nej, nej..", sa Justin och log. "Menar du dom på mig och en tjej i bikini på stranden?"
Jag nickade till svar.
"Det är min kusin!". Det tog ett tag innan jag reagerade och förstod vad han sagt.
"Din kusin?", upprepade jag.
"Ja, min kusin, Rachel!". I den stunden som han sagt de orden kändes det som att en stor sten lyfte från mina axlar. På bara en sekund var all ångest jag nyss känt som bortblåst! Jag kunde inte göra annat än att flytta mitt finger från hans läppar och kyssa honom länge, länge!
__________________________________________________
Ursäkta för ett kanske lite rörigt och bildlöst inlägg. Men ville bara ge er en liten "upplösning" eftersom det var så länge sedan jag skrev senast! Men novellen lever fortfarande och jag har en del idéer på lager, så redan nästa inlägg blir förmodligen bättre! Hoppas jag fortfarande har några läsare kvar, har märkt att statistiken sjunkit en liten bit, men det kan jag bara skylla mig själv och min dåliga uppdatering på! :P
Glöm inte att gärna kommentera med idéer, tankar, kritik eller något helt annat! ;) xoxo

Part 97

Tidigare:
"OMG, OMG..", skrek hon rakt ut i luren.
"Vad hände?", frågade jag chockat och rynkade på näsan.
"James svarade, han vill träffas! Shit det här är min dag!", sa hon i samma höga tonläge innan hon fortsatte.
"Du, jag måste ringa honom medsamma, men vi hörs senare, okej?".
"Ja, visst.. hejdå..". Hon han knappt säga hejdå tillbaka innan hon lagt på luren. Själv sjönk jag tillbaks ner i soffan och drog en djup suck. Vad är det som händer egentligen?
_______________________________________________________
'
Vad jag hade tänkt mig skulle föreställa en kort vilostund förvandlades till en riktig sovstund, jag vaknade inte fören 2 timmar därefter av de välbekanta gnisslandet från ytterdörren en våning ner.
"Hallå, är någon hemma?", ropade mamma.
"Mhmm..", svarde jag så högt jag förmådde liggandes på mage med ansiktet nertryckt i mammas finaste prydnadskudde, woops. Sakta satte jag mig upp och gäspade stort innan jag reste mig upp och gick ner.
"Har du sovit?", frågade mamma när jag kommit ner till köket där hon hade fullt upp med att packa upp matvaror från 3 överfyllda matkassar.
"Mhmm..", mumlade jag ännu en gång och tog juicepaketet ur hennes ena hand som hon precis skulle ställa in i kylen.
"Ja, det syns, du har kuddsträck i hela ansiktet!", sa hon och skrattade lite diskret innan hon fortsatte:
"Vi ska över till Anette och Peter på middag ikväll, så du får välja själv om du vill följa med eller stanna hemma?".
Jag behövde inte tänka länge innan jag svarade. Anette och Peter hade en son på 2 år, och en dotter på 6, ingen som jag hade så mycket gemensamt med så att säga. Men min lillasyster följde gladerligen med då flickan på 6 år var en av hennes bästisar, som hon själv så stolt uttryckte det. Detta skulle betyda att jag hade hela huset för mig själv hela kvällen, BINGO!
"Nej, jag stannar nog hellre hemma..", sa jag och hällde upp ett glas juice.
"Okej, det finns en bit lassagne i frysen att värma på, ska jag ta fram en bit och låta den tina?".
"Nej, jag fixar det själv sen..".
'
Så fort familjen lämnat huset så drog jag ner rullgardinen som vette mot grannarnas hus, hämtade datorn från mitt rum och satte på spotify högsta volym.
(fortsättning nedan..)
'
Jag sjöng med och dansade i takt länge, länge innan jag med en lätt pust slog mig ner i soffan och torkade de små svettpärlorna som bildats i hårfästet. Jag kastade en snabb blick på klockan. Om en kvart började en av mina favoritserier på tv, då borde det var lagom om jag gjorde i ordning lassagnen nu. Att sitta och äta framför teven var nämligen enligt mig en av de bästa fördelarna man hade med att vara ensam hemma.
'
Jag satte på micron och stirrade på lassagnen som snurrade runt, runt där inne. Det var näst intill hypnotiserande. För att inte somna öppnade jag luckan och petade på den, men den var till min besvikelse fortfarande iskall, så jag lät den fortsätta utöva sina piruetter där inne medan jag gick och dukade upp i vardagsrummet med kniv, gaffel, underlägg och ett glas vatten. Det kanske inte blev den mest exklusiva dukningen jag någonsin sett, men det var bättre än inget!
I samma stund som jag skulle gå ut i köket för att känna på lassagnen ännu en gång så plingade det på dörren.
"Kom in!", ropade jag högt och gick fram till datorn för att sänka musiken som fortfarande stod och spelade. Därefter började gå ner mot ytterdörren. Juste, det var ju låst! Jag ökade stegen och väl framme var jag snabb på att vrida om låset och öppna dörren. Till en början kunde jag varken se någon eller något. Men så plötsligt uppenbarade sig en gestalt bakom dörren. Det tog ett bra tag för mig att förstå vem det var, och när jag väll förstått vem det var tog det ännu ett tag för att jag skulle reagera.
"Oj.. hej!", var det enda jag lyckades få fram. Justin flinade mot mig innan han snabbt såg sig omkring.
"Är det okej om jag kommer in, så att ingen ser mig.."
"Eh, javisst!", sa jag och kunde inte undgå att le.
h
Typsnitten på texten blev lite olika, har ingen aning om varför.. Hoppas det inte störde er allt för mycket! ;P

Part 96

Tidigare:
Tankarna gick i högvarv, länge, länge. På teven susade bilderna förbi, utan något sammanhang. Men plötsligt pep mobilen till vilket fick mig att hoppa till. Jag måste verkligen sänka sms signalen, den skulle få en hel elefant att hoppa till, tänkte jag medan jag sträckte mig efter den där den låg på soffbordet bredvid fjärrkontrollen."Från Milla", avslöjade den upplysta skärmen innan jag öppnade smset och fick en lättare variant på hjärtstillestånd.
TYRA, JUSTIN ÄR I SVERIGE!
___________________________________________
'
Jag läste om smset gång på gång men jag blev inte smartare för det utan satt fortfarande orörligt kvar i soffan. Drev hon med mig? Ja, det är klart hon gör. Justin är mitt uppe i sin turné, och så vitt jag vet har han och hans gäng inga planer på att komma till Sverige för att uppträda, de säger att efterfrågan på honom här är för låg, trots att jag är säker på att de lätt skulle kunna sälja ut hela globen på bara någon sekund..
Jag såg ner på skärmen ännu en gång innan jag knappade in ett svar.
Milla, du vet att första april var för nästan en månad sedan?
Jag han knappt resa mig från soffan innan mobilen plingade till.
Jag svär! Kolla själv, bilderna är från arlanda! Alla beliebers är galna!
Sakta skrollade jag längre ner i smset och möttes av en länk. Tvekandes gjorde jag som Milla sagt och tryckte mig vidare vilket ledde till att en hel drös med bilder lyste upp den lilla skärmen på min iphone.
"Shit", utbrast jag högt för mig själv när jag insåg att Milla hade haft rätt. Jag kände igen mig på platserna där han stod och poserade och på en av bilderna kunde man till och med skymta de välbekanta bokstäverna. A-R-L-A-N-D-A. Det kändes som om det var nyss jag själv stått där hemkommen från USA. Trots dessa tydliga bevis hade jag svårt för att tro att det var sant. Snabbt loggade jag in på twitter för att se vad folk skrivit där. Hela min "wall" med de nyaste uppdateringarna var full av ord som "Justin", "sweden", "OMG". Ännu ett tecken på att det tycks vara sant? Men jag fick fortfarande inte ihop det. Vad i hela världen skulle han ha att göra här i Sverige?
'
Har du svimmat eller vad hände? ;)
Det var Milla som smsade mig. Men innan jag han svara så hade hon även ringt mig. Jag lät två signaler gå fram innan jag tryckte på svara.
"Tjaaa Milla.."
"Så du lever i alla fall?", sa hon i samma stund som jag kunde se hennes breda leende uppenbara sig framför mig.
"Japp..", svarade jag kort.
"Fattar du vad det här betyder?! JAMES är också här, i Sverige!". Jag blev tyst, James? Milla måste ha förstått min tystnad och tillade snabbt.
"Den där kilen jag träffade när vi var backstage på Justin konsert du vet? Han jag träffade under de sista dagarna i USA..".
"Ja men juste, nu minns jag!".
"Ja, fatta va kul! Jag har precis smsat honom, hoppas han svarar. Vad sägs om en dubbeldejt? Du och Justin och jag och James? Det måste i bara göra, jag vet ett..", jag var tvungen att avbryta henne. Milla var en sådan person som skulle kunna snacka flera timmar i sträck om ingen avbröt henne..
"Njaa, du och James borde definitivt göra det, men jag och Justin.. Nee, det är inget mellan oss längre tror jag..". Nu var det Milla som avbröt mig.
"OMG, OMG..", skrek hon rakt ut i luren.
"Vad hände?", frågade jag chockat och rynkade på näsan.
"James svarade, han vill träffas! Shit det här är min dag!", sa hon i samma höga tonläge innan hon fortsatte.
"Du, jag måste ringa honom medsamma, men vi hörs senare, okej?".
"Ja, visst.. hejdå..". Hon han knappt säga hejdå tillbaka innan hon lagt på luren. Själv sjönk jag tillbaks ner i soffan och drog en djup suck. Vad är det som händer egentligen?
cdd



BLOGGEN LEVER!

Tänkte bara kasta in ett snabbt inlägg och säga att jag inte lagt ner bloggen trots att jag inte bloggat på en vecka. Har knappt haft tillgång till internet så ja, där har ni anledningen. Hoppas ni fortfarande är kvar! :P
Läste precis era kommentarer till förra inlägget och shit vad glad jag blev! TACKTACKTACK! :D Bara för det ska försöka knåpa ihop en ny del redan ikväll, annars blir det absolut SENAST imorgon..
'
xoxo Tyra.. ;)



Part 95

Aw, tack så suupermycket för era kommentarer, ni är så söta allihoppa! :D Fortsätt så!
Nu kommer en ganska kort del, men ska försöka förbättra mig genom att skriva lite längre delar också..

Tidigare:
Jag slog ihop datorn och sjönk ihop på sängen. Studerade de blåflätade armbandet jag hade runt handleden och kunde nästan höra hans röst, de ord han sagt när han överlämnat det till mig. "Nej, jag vill att du ska ha det, då har vi en anledning till att träffas igen..". Tomma ord, utan någon alls mening bakom. Varför hade jag inte lyssnat på de andras varnande ord tidigare? Han skulle glömma mig. Jag drog upp volymen på max i mina hörlurar, tryckte på play och slöt ögonen.
_______________________________________________________
'
Jag vaknade dagen därpå utav min väckarklockas ljudliga oväsen. Det måste varit mamma som vart inne och satt på det åt mig innan hon gick till jobbet för att jag skulle undvika att sova bort hela den här helgen också. Med en duns for den ner i golvet och tystnade. Så jag slöt ögonen och somnade om.
'
Nästa gång jag vaknade var det inte utav väckarklockan utan av solen som gassade mot fondväggen precis bredvid min säng. Jag sparkade av mig täcken och satte mig upp. Små, små svettpärlor hade redan börjat bildats i hårfästet. Jag lunkade sakta ner mot köket, och först där insåg jag hur mycket klockan var. Halv ett! Tur att man inte har något att passa i alla fall.
Jag gjorde vant i ordning en skål med flingor och mjölk innan jag sjönk ner i soffan i vardagsrummet och slog på teven. Precis när jag skulle låta den första tuggan glida ner genom strupen ringde telefonen vilket nästan fick mig att sätta i halsen.
"Hej det är Tyra!", svarade jag och torkade bort mjölken som på något underligt sätt hamnat uppe på kinden.
"Hej, mitt namn är Pelle Tegner och jag ringer från Aftonbladet..".
"Nejtack, jag är inte intresserad".
"Lägg inte på.. jag ska berätta. Vi är villiga att betala mycket för att få en kort intrevjuv med dig, hur mycket..".
"Hejdå!", sa jag och la på luren. Att dom aldrig kunde förstå? Den där Pelle hade säkert ringt mig 3726 gånger redan.
'
Hela den dagen spenderades i pyjamas uppkrypen i soffan. Teven stod på hela tiden, men jag kollade aldrig riktigt. Jag bara låg där och tänkte. Jag var förvånad över att jag inte gråtit, knappt en enda gång under den senaste veckan i alla fall. Kanske var det ett bra tecken? Ett tecken på att jag kunde gå vidare. Det är klart jag skulle klara mig, jorden går inte under! Och Justin, han var ju bara en helt vanlig kille.. typ.. Och killar finns det flera miljoner av här på jorden, jag skulle bara kunna välja och vraka.. Nej, nu kom dom. Tårarna, en efter en. Jag skulle bli ensam för alltid. Justin var den första och sista killen som jag någonsin skulle älska. Han var så speciell. Med honom kunde jag verkligen vara mig själv från dag ett! Innan jag träffade honom hade jag inte gjort så mycket som att hålla handen med en kille! Men med honom kändes det så självklart. Aldrig igen skulle jag få känna den känslan av att vara älskad och betydelsefull för någon annan. Eller ja, bevisligen kände han väll inte riktigt så för mig med tanke på den nya tjejen han hittat. Men samtidigt, han kan få exakt vilken tjej han vill, varför skulle han då välja ha mig? Jag borde ha tänkt lite mer logiskt redan från början så det här inte skulle komma som en sådan chock. Nej vad töntig jag är. Jag ska klara det!
'
Tankarna gick i högvarv, länge, länge. På teven susade bilderna förbi, utan något sammanhang. Men plötsligt pep mobilen till vilket fick mig att hoppa till. Jag måste verkligen sänka sms signalen, den skulle få en hel elefant att hoppa till, tänkte jag medan jag sträckte mig efter den där den låg på soffbordet bredvid fjärrkontrollen. "Från Milla", avslöjade den upplysta skärmen innan jag öppnade smset och fick en lättare variant på hjärtstillestånd.
TYRA, JUSTIN ÄR I SVERIGE!

m



Part 94

Tidigare:
Jag rynkade pannan, vadå odla mustach? Men strax därefter förstod jag när jag fick syn på bilden han bifogat. En bild på han själv i en tjock mustach och fluga, antog att det hörde till fotograferingen.
Ohlala SNYGGING! ;) xoxo
Skickade jag tillbaks och kunde inte undgå att le brett för mig själv. Det där var Justin i ett nötskal!
_____________________________________________________
'
Dagarna fortsatte rulla på i sakta mak utan att jag hörde av Justin vare sig på telefonen eller datorn. Två gånger hade jag försökt få tag honom, dels genom sms och dels genom twitter, men utan vidare resultat. Jag kunde ligga i min säng och stirra upp i taket i timtals väntandes på svar.
En hel vecka gick, två veckor. Nu hade jag skickat ännu ett till meddelande till honom utan att få något svr, så jag bestämde mg för att inte försöka igen. Ville han ha kontakt med mig fick han ta initiativet, trots att det var svårt att inse.
"Är det inte dags att sluta hoppas, han lär inte komma tillbaka..", påmindes jag om varje dag av både mamma, Milla och människor vars namn jag inte ens kunde. Men det var först när jag satt på tåget en dag och hörde ett gäng tjejers uttalande om Justin. Jag sänkte volymen på ipden och spetsade öronen.
"Ja, jag vet.. hon och Justin Bieber träffades i Los Angeles va?".
"Ah, jag tror det.. fett synd!"
"Varför då?"
"Ja men nu har man själv ingen chans på honom ju! Han är faktiskt söt!".
"Haha, ja det är han ju.. men hon verkar vara okej ändå, har du sett bilderna? Dom är ju riktigt söta tillsammans!".
Jag stirrade rakt framför mig. Menade dom verkligen, Justin.. och en annan tjej? En klump började sakta ta form i magen. Jag bet mig i underläppen. Det kanske bara var rykten? Fast bilder..? Kunde det verkligen vara så att..? Tusentals frågor snurrade i mitt huvud när jag hoppade av tåget och med långsamma steg drog mig mot bussen. Två tjejer som suttit ett säte framför mig kom ifatt mig och knackade mig på axeln vilket fick frågorna att stanna upp för ett tag. Jag såg frågande på dem.
"Hej, visst är du Tyra? Du vet, Justins Tyra?".
Jag nickade och förstod men ens va de var ute efter då de höll upp mobilen.
"Får vi ta ett kort?", frågade den ene och log brett mot mig.
"Självklart..", svarade jag. De ställde sig på varsin sida om mig och bad en förbipasserande knäppa av en bild åt dom. Jag log svagt och vinkade hejdå åt dom innan jag fortsatte min färd mot bussen. Det här hade blivit lite utav min vardag nuförtiden. Och det konstigaste av allt var att jag redan vant mig. De flesta (i alla fall Justin Bieber fans) visste vem jag var.
'
Så fort jag kom hem googlade på Justins namn, och mycket riktigt, där kom bilderna upp en efter en under de senast tillagda. Bilderna på han som höll om en annan tjej. Hennes hår var blankt och brunt och låg i vågor utefter hennes brunbrända axlar. Jag såg på bilderna en efter en innan jag kände att allt jag inte klarade mer utan att tårarna skulle börja rinna. Jag slog ihop datorn och sjönk ihop på sängen. Studerade de blåflätade armbandet jag hade runt handleden och kunde nästan höra hans röst, de ord han sagt när han överlämnat det till mig. "Nej, jag vill att du ska ha det, då har vi en anledning till att träffas igen..". Tomma ord, utan någon alls mening bakom. Varför hade jag inte lyssnat på de andras varnande ord tidigare? Han skulle glömma mig. Jag drog upp volymen på max i mina hörlurar, tryckte på play och slöt ögonen.
'
__________________________________________
'
Kommentera gärna om vad ni tycker, och så måste jag bara passa på att fråga.. Ser ni min header? Det var nämligen visa som hade problem med det förut.. :/ Egentligen är den bara tillfällig, men orkar aldrig fixa nått nytt. Känner någon sig manad att hjälpa mig med det är det bara att höra av sig i en kommentar! :P ♥

..

Åh vad glad jag blev och såg hur många söta kommentarer jag fått! :D Blev super peppad på att fortsätta skriva, men hinner tyvärr inte nu, ska bort och kommer vara borta hela kvällen, men jag kan LOVA er att fotsättningen kommer imorgon! :D Tack ännu en gång, ni förstår inte hur glad jag blir! ♥



Part 93

Tidigare:
"Stay away!", sa Millas pappa och höll ut en hand i luften när några av dom blev för närgångna. Resten av människorna på flygplatsen stod alla med nyfikna blickar och uttryckligen stirrade på oss som om vi vore utomjordingar. Dom trodde nog vi var en bunt kändisar som precis anlänt, eller det var i alla fall vad det såg ut som. Paparazzina följde oss hela vägen ut till parkeringen där vi hoppade in i två taxibilar.
______________________________________________
'
Dagarna därpå rullade på sakta men säkert. Det kändes nästan som om inget av det jag varit med om faktiskt hänt trots att jag blev påmind utav det vart jag än befann mig.
I skolan visste plötsligt alla vem jag var. Folk pekade och viskade så fort jag passerade. De hade sett mig i tidningar och på nätet. "Där är hon, Justin tjejen!", kunde jag höra hur de gång på gång upprepade. Jag tog inte illa vid utav det. Visst kände jag mig nästan lite stolt emellanåt, men det var inget mer med det. Tjejerna i klassen men också sådana jag aldrig mött tidigare öste frågor över mig. Hur var Justin? Kan du fixa en autograf? Ska han till Sverige snart? Vart träffade du honom? Är ni släkt? Jag svarade så gott jag kunde utan att ge ut för mycket information. Vissa frågor svarade jag inte på över huvudtaget vilket gjorde några irriterade, men de gav sig tillslut.
'
De första dagarna ringde telefonen hemma 24/7. Tillslut blev vi så trötta på de eviga signalerna att vi drog ut kontakten helt och hållet och istället bara använde oss utav våra mobiler. Men kort därefter blev även min mobil nerringd. Folk ville träffa mig för intervjuer, fotojobb, någon undrade till och med om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i en ny tv show som skulle börja sändas som handlade om "hundars talan". Jag tackade nej till varenda en av dom.
'
En dag när jag som minst anade det plingade min mobil till. Det var under mattelektionen en fredag.
I miss you i miss you i miss you i miss you! What r u doing? xoxo Justin
Jag blev varm i hela kroppen. Än hade han inte glömt mig!
"Är det från Justin?", frågade en tjej i klassen och försökte kika mig över axeln. Jag la en hand för skärmen men hon tycktes redan ha läst vem avsändaren var.
"Shit, Tyra har fått sms från Justin!", utbrast hon vilket förvandlade hela klassrummet till en hönsgård. Tjejerna flockades runt mig som om jag vore en magnet och alla ville se vad som stod.
"Nej, det var inte från Justin!", sa jag och såg menade på var och en av tjejerna. Men de trodde mig inte vilket fick läraren att rycka in.
"Sätter ni er inte flyttar jag fram provet tills imorgon!", röt han, och bevisligen hjälpte det för sekunderna därefter satt alla knäpptysta på sina platser igen. Jag log och knapprade in ett svar.
MISS YOU 2! Jag har matte, tråååkigt! Vad händer i ditt liv då?<3
Det tog bara några sekunder innan jag fick svar.
Åh vad roligt det låter, räkna några tal åt mig också! Jag är på en photoshoot, tänker på dig och odlar mustach.. Heheh.. xoxo
Jag rynkade pannan, vadå odla mustach? Men strax därefter förstod jag när jag fick syn på bilden han bifogat. En bild på han själv i en tjock mustach och fluga, antog att det hörde till fotograferingen.
Ohlala SNYGGING! ;) xoxo
Skickade jag tillbaks och kunde inte undgå att le brett för mig själv. Det där var Justin i ett nötskal!

ff
________________________________________________            Har inte uppdaterat på väääldigt länge som ni förmodligen märkt, på grund av bristande intresse och brist på tid, men nu är jag tillbaka igen! Det här var en väldigt kort och ganska "ospännande" del.. men jag ska försöka skriva mer i veckan, och jag kan lova att riktigt roliga saker kommer hända! ;) ___________________________________________________


Om

Min profilbild

RSS 2.0