♥

"Säg inte att det är Justin du är ledsen över?", frågade mamma en dag då vi satt på en sightseeing buss och blev guidade runt hela staden. Jag svarade inte utan suckade bara djupt.

"Jag sa ju att du skulle vara beredd på det här, jag sa ju att han skulle lämna dig!"

"Men han kunde ju åtminstone ha sagt hejdå..", mumlade jag tyst. Mamma vände sig tillbaka mot guiden som stod och gestikulerade vilt med båda armarna.

"Och om ni tittar åt höger så ser ni..", utbrast han. Men jag han inte höra avslutningen på hans mening innan jag stoppat i hörlurarna i öronen. Pray började spela vilket fick mina ögon att tåras. Jag tänkte på den där kvällen då han spelat den för mig, då han sagt att jag var söt, men de orden betydde ingenting längre..

'

När guidningsturen var slut hoppade vi av och började leta efter en restaurang att äta på. På väg dit smög mamma diskret upp bredvid mig och knuffade mig lätt i sidan.

"Hörru, sluta vara så tjurig.. du drar ner stämningen hos oss alla. Va lite social!"

"Jag är inte tjurig", sa jag och ökade takten.

"Men du kan ju i alla fall försöka prata med Milla, hon har ju inte gjort något mot dig! Att hålla på såhär är bara barnsligt".

Jag ignorerade henne och höjde volymen. Ett tag tvekade jag över att berätta om hur mycket jag störde mig på Milla, men det var inte rätt tillfälle, och jag var inte på rätt humör.

'

När vi satt på restaurangen började jag prata lite mer, bara för att mamma inte skulle kunna klaga mer på mig. När jag såg åt hennes håll log hon uppskattandes. Det kanske är lika bra att lägga hela den här Justingrejen bakom sig och gå vidare, tänkte jag för mig själv. Ja, det blev nog bäst så. Även om jag visste att det skulle bli svårt så bestämde jag mig för det där och då.

'

Vi kom hem sent den kvällen. Milla somnade som vanligt först av oss två medan jag satt och kollade på någon otroligt dålig komedi. Jag ryckte inte ens på mungiporna en enda gång. Jag zappade mellan kanalerna utan någon vidare framgång, det gick verkligen ingenting sevärt på teve så här dags! Så istället stängde jag av teven och gick ut i badrummet för att borsta tänderna. I samma stund som jag tryckt ut en lagom mängd tandkräm och samtidigt noterat att den var randig så hörde jag det där välbekanta ljudet bortifrån nattduksbordet. Med fjärilar i magen tassade jag dit. Mobilskärmen lös upp hela rummet, så för att inte väcka Milla gick jag tillbaks till badrummet igen för att läsa meddelandet där. Jag höll hårt i mobilen. Skulle jag våga titta? Tänk om det faktiskt var Justin som skrivit något? Fast nej, det kan det ju inte vara. Det är antagligen någon kompis från Sverige som vill önska mig en god jul i efterskott.. Eller, kunde det vara Justin? Bara tanken på att det fanns en minimal chans av att smset var från honom gjorde mig knäsvag. Nej, nu får jag skärpa mig, tänkte jag och såg ner på mobilen.

Jag gapade stort. Shit, det var verkligen från honom. Snabbt klickade jag fram själva meddelandet.

'

__________________________________

Kommentera mycket så blir jag glaad! :D

'

När jag slagit in de sista klapparna och lagt de i en prydligt hög så la jag mig tillrätta i sängen och drog fram min bok. Nu hade jag bara några få sidor kvar. Precis när jag var mitt uppe i upplösningen då jag skulle få reda på vem som blev tillsammans med vem och vart mördaren gömt sig så pep mobilen till. Jag reste mig och gick ut i hallen för att hämta den. Det var från Justin.

Jag stirrade på skärmen i flera minuter, läste om smset gång på gång. Mamma hade nog haft rätt, jag betydde absolut ingenting för honom, det här var förmodligen något han gjort flera gånger. Fått en tjej att verkligen börja gilla honom på riktigt, och sen bara lämnat henne. Tårarna brände innanför ögonlocken, men ja lät dom inte hitta ut. Jag bet mig hårt i läppen. Jag vågade knappt skrolla ner för att se vad som stod där. Förmodligen något som bara skulle göra mig på ännu sämre humör.

När jag läste det fick jag tillbaka en gnutta hopp. Men bara tanken på att han befann sig så långt bort fick allt att kännas så.. långt bort? Jag tvekade med fingrarna över knapparna länge innan jag skrev tillbaka till honom.

Det kanske lät lite väl sorgset, men det var ju precis så jag kände!

'

När kvällen kom satt vi hela familjerna samlade nere i hotellets restaurang. Julbordet var gigantiskt med allt man kunde tänka sig, men trots det åt jag inte mycket mer än några köttbullar med rödbetssallad och några laxbitar.

"Du kommer aldrig få träffa Justin igen", sa jag till Milla med sorgsen röst.. innan hon han svara fortsatte jag.

".. inte jag heller". Jag suckade djupt och rullade en av köttbullarna fram och tillbaks på tallriken.

Milla spärrade upp ögonen och stirrade på mig.

"Vaah?!", utbrast hon och såg frågande på mig.

Jag orkade inte svara utan bläddrade istället fram smset han skickat och höll fram det framför hennes näsa.

"Men han kommer ju tillbaka?", Milla förstod inte varför jag var så ledsen.

"Men hur stor tror du chansen är?", jag förstod egentligen inte hur jag kunde göra så mycket som att ens se på Milla efter att hon betett sig som hon gjort under de senaste dagarna, men nu orkade jag inte bry mig. Hon pratade på om hur Justin aldrig skulle lämna henne sådär, han skulle komma tillbaks, hon skulle smsa honom och så vidare. Efter bara några sekunder slutade jag att lyssna på hennes babblande och kom istället iväg på helt andra tankar.

'

När vi alla ätit upp samlades vi i våra föräldrars hotellrum för paketöppning. Trots att julafton alltid varit en av mina favoritdagar på hela året så kände jag mig inte alls så ivrig som jag brukade göra. Jag visste inte om det berodde på Justin, eller så var det helt enkelt för att jag blivit äldre.

"Jag öppnar föörst", skrek min lillasyster så högt att jag hoppade till och började riva av pappret från ett av paketen.

'

Den natten sov jag inte bra.

____________________________________

Tack än en gång för alla kommentarer, jag uppskattar dom verkligen, fortsätt så! :D

'

Ursäkta den dåliga uppdateringen, men jag har inte någon riktig tillgång till dator. Ska försöka öka uppdateringen så fort det fixat sig!

________________________________

"Godmorgon". Jag satte mig upp och gnuggade mig i ögonen innan jag svarade.

"Godmorgon.. vad är klockan?". Han nickade mot nattduksbordet där en väckarklocka stod.

"Är klockan redan 9?!", utbrast jag och näst intill hoppade upp ur sängen.

"Ja, jag tänkte väcka dig, men du var så söt när du sov", sa Justin och flinade. Jag drog åt mig en kudde och kastade den på honom.

"Ha.ha.ha.. Men shit, vad ska jag säga till mamma, pappa och ..  Milla!", sa jag och såg förskräckt på honom innan jag fortsatte.

"Jag skulle ju ha gått hem igår kväll, då hade jag sluppit förklara.. de kommer bli galna..", jag drog en djup suck.

"Äsch, berätta bara som det är, man kommer alltid längst med sanning..". Jag nickade medhållande.

"Jo, det är ju sant.. mina föräldrar komer förhoppningsvis förstå mig, men Milla..". Jag tystnade.

"Nä, jag får väll bara göra det bästa av situationen helt enkelt".. fortsatte jag och kastade mig tillbaks i sängen och gav Justin en kram, jag tvekade en stund innan jag även gav honom en snabb kindpuss. Påväg ut till hallen sa jag.

"Tack för igår föresten, filmen var grym!". Jag hörde hans skratt utifrån sängen men sa aldrig någonting om hans gitarrspel. Istället fortsatte jag:

"Men alltså, om du vill.. vi kanske kan höras på sms sen.. om vi ska hitta på något, typ senare eller en anan gång!", fortsatte jag. Justin kom även han ut i hallen och såg på mig.

"Jättegärna!", sa han leendes. "Hur länge är ni kvar här?".

Jag började räkna på fingrarna innan jag svarade.

"Jag tror det är en vecka till.. drygt".. Justin nickade och öppnade dörren åt mig.

"Men då ses vi!", sa jag och log mot honom.

"Japp, det kan du lita på!", svarade han.

Precis när dörren slagit igen så kom jag på en sak. Jag vände mig om och knackade på dörren. Justin öppnade och när han fick syn på mig igen såg han på mig med stora ögon.

"God jul!", utbrast jag, och utan att tänka gav jag honom en kyss rakt på munnen. Jag kände hur nyansen på mina kinder sakta steg, men så fort Justin kysste mig tillbaks försvann nervositeten.

"God jul på dig med!", sa han leendes när jag backat tillbaka igen.

"Vi ses!", sa jag innan jag lät dörren glida igen för andra gången.

'

När jag kommit tillbaks till mitt egna hotellrum möttes jag av Millas något irriterade blick.

"Har du vart hos Justin?", frågade hon och såg rakt på mig.

"God jul på dig med!", sa jag och log medan jag släppte ut håret från min toffs.

"Jag är inte dum, har du sovit där också kanske? Eller gick du över dit nu på morgonen medan jag sov?", frågade hon, fortfarande utan att slita blicken ifrån mig.

"Ja, jag var hos Justin", svarade jag kort.

"Sa han något om mig, när ska vi få träffas igen?", frågade hon. Jag ryckte på axlarna och svarade.

"Det får väll du och han bestämma, jag behöver inte lägga mig i..". Milla blev tyst en stund innan hon svarade.

"Om du inte låter oss träffas igen så berättar jag att du inte sovit hemma inatt..". Jag spärrade upp ögonen.

"Men ni får väll bestämma nått själva!", utbrast jag.

"Men det är inte så lätt när du snackar skit om mig hela jävla tiden, jag får ju ingen chans.. Han vägrar ju svara på mina sms också. Så om du inte fixar så jag får en andra chans att träffa honom och visa honom mitt rätta jag så tänker jag berätta för dina föräldrar var du höll hus i natt..". Jag svalde en gång tillräckligt tyst för att inte hon skulle höra mig.

"Mmh, visst..", mumlade jag motvilligt. Det måste väll ändå vara bättre än att mina föräldrar fick reda på vart jag hållit hus inatt, det hade förmodligen fått dom att aldrig låta mig göra så mycket som att sätta min fot utanför det här hotellet igen. Eller ännu värre.. att aldrig få träffa Justin igen.

Tack så grymt mycket för alla fina kommentarer jag fick till inlägget under, jag blir så himla glad av varenda en! :D♥

"Du.. du är så himla söt, söt och snygg på samma gång!". Jag kunde inte undvika att le brett innan jag svarade.

"Aww, och jag kan inte göra annat än att säga detsamma om dig!". Han log minst lika brett som jag.

"Vilken tur för mig, annars hade det blivit lite pinsamt..", sa han. Jag skrattade och satte mig upp. Filmen tycktes ha kommit till sitt slut, nu rullade eftertexterna över skärmen.

"Ja, men den där filmen var ju ganska bra ändå!", sa jag till Justin och blinkade. Han sträckte sig efter sin colaburk och svarade.

"Ja vet, jag har nog ganska bra filmsmak trots allt!", sedan ruskade han på huvudet leendes för att få håret att falla på rätt plats och tog en klunk.

'

I säkert en timme låg vi kvar i sängen och bara pratade och allt möjligt. Jag tog en godis innnan jag fick syn på hans gitarr som stod lutad mot väggen.

"Kan du inte spela något?", sa jag och såg uppmuntrande på honom.

"Njaa, jag tror inte gitarren är stämd..", sa han och log snett mot mig. Jag reste mig upp och hämtade den.

"Äsch, det spelar väll ingen roll.. och jag är inte precis den som bryr sig. Själv kan jag bara spela blinka lilla stjärna på gitarr, så kan du något lite mer avancerat än den blir jag fascinerad!". Justin skrattade och tog emot gitarren. Han plingade lite på strngarna medan jag såg på honom med stora ögon.

"Ja men, vad ska jag spela då?", sa han och såg upp på mig. Jag bet mig själv i pekfingret och såg upp i taket medan jag tänkte.

"Hmm..". Justin såg fortfarande på mig.

"Vad som helst som är lite mer komplicerat än blinka lilla stjärna!", sa jag och tillade sedan.

"Någon lungn låt kanske, och vacker..". Justin log brett innan han satte sig tillrätta med gitarren i famnen och sa.

"Jag tror jag vet en låt som är både och..". Han började spela och bara genom att höra de första ackorden urlåten hörde jag vilken låt det var.

'

(Lyssna på låten för att få rätt stämning! x) Texten fortsätter under klippet..)

'

Han sjöng så vackert att jag höll på att smälta. Han lät tusen gånger bättre live än vad han gjort de miljontals gånger då jag hört hans låtar inspelat. Med ögon stora som julgranskulor såg jag på honom medan han sjöng i takt till gitarren. Försiktigt, för att inte störa honom eller få honom att sluta spela, kröp jag tätt intill honom och lutade huvudet mot hans bröst. Jag blundade och kunde höra hans hjärta slå.

'

När låten var slut kände jag hur en tår sakta rullade ner för ena kinden. Kvickt torkade jag bort den och utbrast.

"Justin, det där.. det där var fantastiskt.. Tusen gånger bättre än blinka lilla stjärna!". Han mötte min blick och log, sedan strök han mig över huvudet och drog sina fingrar genom mitt hår. Jag tog hans andra hand och kramade om den hårt, drog in hans doft och slöt ögonen igen. Sedan somnade jag, somnade i Justins famn.

"Den här filmen sög! Du har verkligen ingen smak för film, jag skulle ha valt istället..", sa Justin och puttade mig retsamt i sidan.

"Men det är ju faktiskt DIN f ilm, alltså är det din filmsmak som är kass..", sa jag och kastade en godis på honom som jag precis tänkt att stoppa i munnen. Han fångade den innan den han träffa hans huvud och kastade den tillbaka. Fullträff, jag fick den rakt under ena ögat. Justin började skratta högljutt vilket fick mig att knuffa till honom, precis så pass hårt att han nästan ramlade åt sidan.

"Vem tror du att du är?", utbrast han och såg på mig med stora ögon innan log sedan brett innan han slängde sig över mig. Han började kittla mig över magen vilket fick mig att näst intill skrika av skratt, för om det var någonting jag var väldigt svag för så var det när någon kittlade mig. Bara om någon gjorde så mycket som att lägga en hand på min axel kunde jag rycka till.

"Nej, hahah, sluuutaa!", skrek jag och sprattlade med både armar och ben. Jag försökte göra motstånd men lyckades inget vidare, han var för stark. Men så plötsligt slutade han, just i den sekunden då våra ansikten bara var några centimeter ifrån varandra. Jag tystnade vilket ledde till att det ända som nu hördes var våra djupa andetag. Vi båda var anfådda efter vår korta med intensiva lilla brottningsmatch. Jag såg rakt in i hans mörkbruna ögon, och han såg rakt på mig utan att vika undan med blicken. Från teven hördes höga rop, men varken Justin eller jag lät ljuden ta vår uppmärksamhet. Istället böjde sig Justin ännu närmre mig och utan att jag han reagera så kände jag hans läppar mot mina. Dom var varken varma eller kalla, snarare rumstempererade, om nu läppar kunde vara det. Shit, vad ska jag göra nu var tanken som slog mig när vi låg där, men den försvann lika snabbt som den kommit i och med att Justin backade ifrån mig. Han såg på mig med stora ögon. Gjorde jag något fel?, tänkte jag och kände hur en klump började ta form i magen..

"F.. förlåt.. du kanske.. kanske inte ville..!", utbrast Justin förtvivlat. Jag log mot honom och satte pekfingret mot hans mun. Sedan tog jag ena handen runt hans nacke och drog honom närmare mig. Han luktade gott, någon herrparfym som jag inte kännde igen. Våra läppar möttes ännu en gång medan jag drog mina fingrar genom hans tjocka hår. Han la händerna runt min nacke och besvarade kyssen. Det var så fantastiskt att jag trodde jag skulle svimma av lycka vilken sekund som helst..

Jag gick upp och drog på mig en alldeles för stor collagetröja och ett par mjukisbyxor innan jag tyst smög ut i badrummet där jag efter några snabba borstningar satte upp håret i en slarvig tofs. Var det film mys vi skulle ha så var det, och då orkade jag inte bry mig speciellt om utseendet. Efter att ha plockar ihop lite av de godiset vi köpt på flygplatsen och dragit ur mobilen ur laddaren tassade jag ut i hallen och stängde sakta dörren efter mig.

'

Väl ute i korridoren hördes inte mycket mer än hissens svaga surrande. Jag gick i bara strumpor längst golvet som var heltäckt av en vinröd matta. Tveksamt stannade jag utanför den dörren där jag sett Justin gått in flera gånger, men jag vågade inte knacka på, tänk om det var fel dörr? Diskret la jag ena örat mot dörren men kunde inte höra något, att chansa och knacka på var helt uteslutet. Istället drog jag upp mobilen och skrev ett kort sms till Justin där jag sa att han skulle öppna sin dörr. Bara sekunderna senare så slogs dörren upp så snabbt att jag inte han reagera vilket resulterade i att jag fick dörren rakt i huvudet.

"Aoo", sa jag tyst och la båda händerna i pannan.

"Shit, gick det bra?", utbrast Justin och la sina händer på mina axlar. Jag såg upp på honom och rakt in i hans mörka ögon innan jag började skratta högljutt, vilket tycktes smitta av sig. Justin såg sig om innan han drog in mig i hans hotellrum och stängde dörren efter oss, vi ville inte väcka hela korridoren.

"Det var ju sådär vi träffades för allra första gången "på riktigt", ganska häftigt va!", sa Justin leendes när vi slutat skratta.

"Ja, verkligen..", svarade jag innan jag sträckte fram plastpåsen till honom där jag lagt ner godiset. Han kikade ner i påsen och nickade belåtet.

"Men.. vart är Milla?", sa han och såg frågande på mig.

"Hon somnade direkt när vi kom hem från restaurangen..", sa jag och såg leendes på honom.

"Skönt, för jag måste erkänna att hon var lite småjobbig sådär.. men det behöver du ju inte berätta för henne!", sa Justin och blinkade med ena ögat.

'

"Såå.. vilken film ska vi se?!", frågade jag och kröp upp i hans säng. Justin drog fram ett fodral ur hans väska och kastade den till mig.

"Välj nått själv", sa han och plockade fram två coca color ur minibaren. Jag började bläddra mellan filmerna och kom efter en hel dels velande fram till att vi skulle se någon amerikansk komedi som ingen av oss hade sett tidigare. Justin satte in skivan, serverade mig en cola och skönk sedan ner bredvid mig.

'

Här kommer en lång del bara för att ni som kommenterar är så söta! ;D + att det är uppesittarkväll! :D

Råkade publicera den här delen innan den var klar först, så det var därför det såg lite knas ut (om någon nu han se..), men nu är den helt klar! ;)

Efter att ha bytt om inne på toaletten, borstat ut håret och sminkat mig la jag mig i sängen och läste en bok. Jag och Milla sa inte ett ord till varandra på hela eftermiddagen. Först när klockan var tio i fem så frågade hon:

Efter att Milla duschat klart och kommit ut med turban på huvudet berättade jag om vad mamma nyss sagt. Klockan 5 skulle vi ut på restaurang, och den här gången var vi tvungna att komma i tid eftersom vi reserverat ett bord. Sedan hoppade även jag in i duschen. Jag lät varmvattnet strömma ner för min kropp medan jag tänkte på vad mamma sagt åt mig, inte det där som handlade om restaurangbesöket, utan det hon sagt om Justin. Du vet att han förmodligen vilken dag som helst kommer resa vidare och glömma dig.. Någonstans innerst inne var detta något jag redan tänkt på flera gånger, jag menar.. han har miljontals fans, han är känd över hela världen och han dejtar förmodligen redan Selena Gomez eller någon annan snygg kändis. Jag drog en djup suck, jaja det är ju alltid trevligt med en ny vänn, trots att man tappar kontakten med som så fort man skiljs åt. Tankarna flög iväg till kollot jag vart på för 2 år sedan. Jag träffade två tjejer där som jag blev jätte tajt med. Det gick inte en sekund utan att vi tre inte sågs tillsammans. Dagen då vi skulle skiljas åt grät vi floder, men vi lovade varann att aldrig tappa kontakten utan träffas minst varje lov. Efter den dagen har jag aldrig sett dom igen.

Jag stängde av kranen och gick ut, nu ska jag bara ta vara på de sista dagarna jag har med Justin, mer kan jag inte göra.

'

När jag kom ut med handduken tätt lindad om mig såg jag Milla sitta på min sida av sängen och stirra neråt. Hon satt med ryggen mot mig så jag höjde ögonbrynen och gick mot henne för att se vad hon höll på med. När jag såg att hon höll i min mobil utbrast jag:

"Vad håller du på med!". Hon hoppade till och la tillbaks mobilen på nattduksbordet, hade hon inte hört mig komma?

"Ja.. jag spelade ju bara spel, ta det lugnt!", sa hon och gav mig en sur blick.

"Jag såg att du var inne på mina sms, du spelade inte alls spel!", jag såg henne rakt i ögonen.

"Okejokej, jag kanske råkade kolla på nått sms, men jag letade bara efter Justins nummer!", utbrast hon till svars ocg tillade snabbt.

".. han sa ju själv att han inte hann byta nummer med mig, han var för stressad. Men du kunde ju se på hans blick hur ledsen han var över det..".

"Ja, eller så sa han så för att han faktiskt inte ville ha ditt nummer!".

"Men tat lugnt tjejen, jag har hans nummer så nu ska jag aldrig mer röra din mobil igen..".

"Nej, det är bäst för dig", röt jag och drog åt mig min mobil och gick tillbaks till badrummet med en hög kläder under ena armen.

__________________________________________________

Kommenterar ni mycket kommer ännu en del senare idag! :)

(P.S. snart händer något gulligt..). 8)

"Shit", hade jag sagt vilken även fick Milla att böja sig över datorskärmen..

"Men tryck då!", utbrast Milla vilket fick mig att komma på mig själv med att sitta och stirra rakt fram med öppen mun.

"Va?", frågade jag och såg frågande på henne.

"Men är du seg eller?", sa hon och puttade undan min hand för att kunna styra musen själv. Ett klick senare var bilden uppe över hela skärmen. "Är hon den lycklige?", löd rubriken med stora bokstäver. Milla började läsa texten som stod strax under bilden högt.

"Tonårsidolen Justin Bieber syntes igår (fredag) tillsammans med en tjej vars namn är okänt. De åt tillsammans på Pancake House där de enligt vittnen såg ut att ha det mycket trevligt, för att sedan gå in på samma hotell. Kanske är detta början på vinterns mest omtalade romans eller så är det bara ren vänskap, just nu är det något som bara Justin själv vet".

När Milla läst till punkt blev vi båda sittandes stumma en lång stund innan jag sakta öppnade munnen.

"MSNs hemsida, det är ju hur stort som helst..". Milla ryckte på axlarna och svarade:

"Ja, lite grann kanske..". Sen gick hon ut till badrummet och låste om sig. Strax därefter drog duschen igång.

'

Inte ens efter att ha läst om texten fem gånger kunde jag förstå att det var sant. Jag vet egentligen inte varför jag reagerade så stark på texten. Den betydde ju egentligen ingenting, det var väll det här som kallades 5 minuter i rampljuset. Men hur skulle alla andra där hemma reagera? Eller, de hade förmodligen inte ens sett det. Plötsligt knackade de på dörren. Kvickt sprang jag fram och vred om låset i hopp om att det kanske var Justin, men när jag såg att det bara var mamma så drog jag en djup suck och innan jag hann säga hej så öppnade hon munnen.

"Har du sett det här?". Hon log finurligt och bläddrade lite i en tidning innan hon höll upp en sida för mig. Jag började läsa vad som stod i texten men hittade ingen intressant, så jag såg på henne oförstående. Då pekade hon på en bild. Det var samma bild som jag nyss sett på datorn, med exakt samma text under. Den var inte stor, men tillräckligt för att man skulle kunna lägga märke till den.

"Så det där är Justin?", frågade mamma.

"Japp, det är Justin, jag såg nyss att exakt samma bild på MSN's startsida!".

"Oj, så pass!".

Mamma kom in och satte sig ner ett tag. Jag berättade om hur kvällen på fotbollsmatchen varit (dock inte i detalj..) och att vi nyss ätit lunch med honom.

"Så du tycker inte det känns konstigt eller så då?", frågade mamma och såg allvarligt på mig.

"Nej, han är som vilken annan kille som helst, jätte schyst!", svarade jag och log.

"Okej, vad bra.. Men var försiktig bara, för du vet att han förmodligen vilken dag som helst kommer resa vidare och glömma dig..". Det högg till i magen när hon sa sådär, men jag visade inte vad jag kände utan nickade bara.

"Kom bara ihåg att smsa eller ringa när du gör någonting där inte vi är med". Jag nickade ännu en gång.

"Och juste, ikväll tänkte vi äta ute igen, du kan ju hälsa Milla det också". Vi sa hejdå och hon gick tillbaka hem till sig.

"Hur hade ni det igår då?", frågade Milla och såg frågande på Justin. Jag la pannan i djupa veck, hade inte jag något att säga till om, ville hon inte veta hur jag haft det? Justin såg först på Milla och sedan på mig, så började han flina.

"Jo men det gick väll bra.. emellan åt var det lite vilt, eller Tyra rättare sagt var lite vild..". Jag såg frågande på honom, vad hade han menat?

"Halsdukar flög åt alla håll..", fortsatte han och flinade ännu bredare. Först då förstod jag vad han menat och brast ut i skratt.

"Åh, det var så pinsamt!", svarade jag och slog båda händerna i pannan.

"Men det var kul!", tillade Justin och log.

"Ja, men tack så jätte mycket att jag fick följa med, jag hade verkligen jättekul!". Justin var snabb på att svara:

"Det var kul att du ville följa med, jag hade också jättekul!". Sen la han sin hand över min, trots att vi satt mitt emot varandra. Jag började rodna lätt och log mot honom.

"Wow, kolla där!", utbrast Milla och pekade bortåt köket medan hon med den andra handen ryckte i Justins arm vilket fick honom att släppa taget om mig. Vi alla såg ditåt, men jag kunde inte se något speciellt märkvärdigt.

"Åh nej, nu försvann den, dom hade värsta häftiga bakelsen på bordet där!", sa Milla. Jag gav henne en skeptisk blick innan Justin sa.

"Juste, på tal om bakelser, vill ni ha någon efterrätt?"..

"Nej tack, det är bra. Jag är proppmätt!". Milla instämde nickandes.

"Okej, vilken tur för nu slog det mig att jag ändå inte hunnit äta något", svarade han efter att ha slängt en snabb blick på hans klocka som satt runt handleden.

'

Efter att ha bett om notan gick jag och Milla in till vårt hotellrum och Justin in till sitt. Han skulle inte hinna göra mycket mer än att byta om innan han var tvungen för att åka vidare till sitt sound check.

"Jag smsar sen", hade han sagt innan vi skildes åt.

"Jo men du.. Justin, ska vi byta nummer, kom på att jag inte har ditt.. Jag menar, man vet ju aldrig, det kanske skulle vara smart..", sa Milla och började rota i sin väska efter mobilen.

"Kanske nästa gång, jag måste skynda mig..", sa han och log snett.

'

Väl inne på rummet blev Milla som hysteriskt.

"Såg du hur han såg på mig, såg du när han nuddade mig, typ femton gånger. OMG!", trots att jag inte han svara på något av de hon sa fortsatte hon i minuter. Jag satte mig framför datorn och slog upp locket, och synen jag möttes av när jag tryckt upp internetsidan fick mig att gapa.

"Shit!", utbrast jag och först då blev Milla tyst och kom fram och kikade fram bakom min axel. När även hon upptäckte vad jag nyss kunde hon inte göra annat än att upprepa vad jag nyss sagt.

"Shit".

______________________________________

"Anonym", jag fyllde 17 förra månaden.. ;P

"Vi har gått i samma klass sen sexårs"..

"Åh, precis som jag och min bästa kompis, Christian!", sa han och började bläddra i menyn som en kypare precis lagt ner framför oss.

"Vad vill ni ha och dricka?", frågade samma kypare sedan och såg på oss alla en i taget.

"Jag tar en cola", sa jag medan han antecknade.

"Jag också", la Justin till

Milla funderade ett tag innan även hon bestämde sig för en.

"Så vad gillar du att göra på fritiden?", frågade Milla Justin och studerade honom noga. Man märkte att hon ville komma in i samtalet.

"Ja, alltså.. när jag väl får lite tid över gillar jag att åka skateboard, bara vara med kompisar, ibland bowlar jag eller kanske spelar fotboll..". Milla såg facineratt på Justin och när han pratat till puknt utbrast hon:

"Wow, precis de saker som jag gillar att göra!" Jag sneglade på henne och lyfte ena ögonbrynet.

"Jaha, vilket sammanträffande!", svarade Justin och log. Sedan fortsatte han..

"Så du och Tyra kanske spelar i samma fotbollslag eller?". Det blev tyst ett tag innan Milla svarade.

"Ja, eller alltså.. fotboll är väll den enda saken som jag inte är så förtjust i, jag brukar mest stå vid sidan om och heja", hon log flörtigt mot honom.

'

När maten kom in blev jag lättad. Milla hade uttryckligen hängt på Justin de senaste minuterna. Varje gång han sa något skrattade hon falskt och lutade huvudet mot hans axel. Jag skulle inte ha låtit henne sitta bredvid Justin, men det var lite svårt att undvika när hon hade småsprungit om mig påväg mot vårt bord bara för att få just den platsen.

"Åh, vad gott jag älskar flygande jacob!", utbrast Milla och luktade ner i tallriken. Något jag lärt mig under alla våra år som kompisar var att hon inte var förtjust i just sådana maträtter, de var för såsiga som hon själv valt att utrycka sig.

"Du gör det? Det är faktiskt en utav mina favoriter också..", sa Justin och snurrade upp lite pasta med köttfärsås på sin gaffel.

"Men gud vad mycket vi verkar ha gemensamt då!", sa Milla leendes och stoppade försiktigt in en tugga i munnen.

"Men Milla, du är ju allergisk mot jordnötter..?", sa jag och såg på henne. Hon log falskt mot mig och svarade.

"Jo men jag brukar faktiskt pilla bort dom". Jag ryckte på axlarna och började äta jag också, att Justin gillade flygande jacob var säkerligen något som Milla googlat upp..

_______________________________________________

Här kommer en ganska kort och händelselös del, men mer kommer nog ikväll! :)

Kommentera gärna! :D

Här kommer en kort bit, mer kommer imorgon!

_______________________________________________

"Du fick visst sms..", sa Milla och uppenbarade sig i dörröppningen med min mobil i handen. Jag drog den till mig och läste tyst för mig själv. Kom ner till receptionen när ni är klara! xoxo Justin.

"Så ska vi gå eller?", sa Milla och såg på mig. Hon hade bevisligen läst meddelandet redan innan hon gett mobilen till mig.

"Mmm snart", mumlade jag till svar och fortsatte att borsta ut håret.

'

Tio minuter senare stod vi i hissen på väg ner. Jag hade på mig svarta stövlar, jeans och en tjockare stickad kofta medan Milla såg lite mer uppklädd ut med kjol, linne och även hon stövlar. Vi sa ingenting till varandra under hela vägen ner till lobbyn, men jag brydde mig inte, jag var fortfarande irriterad på henne.

'

När vi klivit ut ur hissen kunde jag se honom redan på långt håll. Han bar svarta jeans, collegetröja och en keps där han satt ner i samma soffgrupp där vi suttit den där kvällen. Så fort han fick syn på oss så reste han sig kvickt och började gå mot oss.

"Äntligen kom ni", sa han när vi bara var några meter ifrån varandra samtidigt som han höll ut armarna. Han gav mig en lång kram och backade sedan upp för att kunna se Milla.

"Eh, det här är Milla..", sa jag och höll ut handen mot henne..

"Och ja, det här är Justin", fortsatte jag. Justin skakade artigt hennes hand, det blev ingen kram för henne inte. Yes, tänkte jag tyst för mig själv, 1-0 till Tyra.

"Så, är det okej om vi äter här eller?", frågade Justin och pekade mot hotellets restaurang.

"Det blir super", svarade jag och log mot honom medan Milla nickade medstämmande. Så vi gick in till restaurangen och blev visade till ett bord.

Här kommer en lång del som ni ville, jag lovar att det kommer mer senare idag också! :D

"Hey det är Justin", sa han. Det blev tyst i någon sekund innan jag förstod att jag var tvungen att svara.

"Ee.. hej Justin, det är Tyra..".

"Heey Tyra, så du har vaknat nu?!", svarade han och jag kunde inte undvika att le av att höra hans röst.

"Ja, haha, det har jag faktiskt!".

"Brabra, det var därför jag inte vågade ringa, ville inte väcka dig.. själv har jag vart uppe sen 6.."

"Aw vad gulligt av dig..", sa jag och fortsatte.

"Sen 6?! Stackare, du måste vara jättetrött..".

"Ja, lite gran kanske, men jag är van!". Innan jag han svara så sa han.

"Men du, jag ville att du skulle ringa bara för att säga att vi kanske hinner träffas idag ändå! Alltså.. jag menar, om du vill alltså.. och kan!". Jag log brett och svarade snabbt.

"Självklart, jag har all tid i världen!"

"Åh, vad bra!", svarade han och fortsatte sedan.

"Intevjuven är nog klar om en halvtimme eller något, så då åker vi tillbaks till hotellet och äter lunch där och låter crewet vila ett tag innan vi drar vidare till soundchecken inför showen ikväll..".

"Åh vad kul!", utbrast jag.

"Ska jag smsa när vi kommer? Vi har bokat bord nere i hotellets restaurang, så antingen kan vi äta där eller någon annanstans.. men helst inte ute.. det är väldigt mycket folk ute den här tiden en lördag.. om det funkar för dig?".

"Nämen absolut, det spelar ingen roll för mig! Gör så att du smsar när du kommer!".

"Och juste, ska jag boka en extra plats åt Milla också eller vad hon hette? Om vi väljer att äta på restaurangen eller?.. För jag antar att du kanske inte kan gå utan henne?" Det knöt sig ännu en gång i magen på mig.

"Jo, alltså.. Jag har ju försökt, men hon är.. hon har blivit jätte skum..". Han undrade om något hänt och då berättade jag om vårt lilla morgontjaffs. När jag pratat till punkt började Justin skratta.

"Men det här kan ju bli riktigt kul i så fall.. och någon gång måste väll antagligen bli den första gången jag träffar henne på riktigt?"..

"Ja, om du känner för det så visst! Men va väl förberedd på hennes speciella beteende.."

"Självklart..", sa Justin. Sedan var jag tvungen att gå.

"Men du nu måste jag gå, en hel hög med kinesiska turister kom just ut från hissarna och jag står här ute i korridoren helt ensam med bara nattlinne på mig..". Justin skrattade igen och svarade.

"Ja, bäst att du springer in igen så dom inte drar fram kamerorna..".

"Ha. Ha. Ha.", svarade jag och avslutade sedan samtalet med ett:

"Hejdå, vi ses".

"Hejdå Tyra, c ya!".

'

Tänk om Justin skulle börja gilla Milla, vad skulle hända då? Eller han kanske till och med redan gjorde det och nu bara använde mig som länk för att få kontakt med henne. Jag drog upp dörren med en suck och klev in i hotellrummet. Milla stod fortfarande framför spegeln men hade nu övergått från att borsta håret till att börja sminka sig. Hon såg upp på mig utan att säga något. Själv kröp jag tillbaks ner i sängen och blundade hårt. Motvilligt öppnade jag munnen.

"Jag och Justin ska äta lunch tillsammans, skaru med?".

Milla mumlade till svars,

"Mmm..". Hon var fortfarande sur för att hon inte kunde acceptera sina egna misstag, hon klarade bara inte av säga att hon hade haft fel. Det var något hon alltid varit dålig på.

"Vilken tid?", att hon ens pratat med mig fick mig att bli förvånad.

"Vet inte, om nån timme typ..". Den här gången svarade hon inte alls.

Förlåt för den kassa uppdateringen, men nu är det helg vilket innebär bättring! ;D Här kommer en väldigt kort bit, men troligtvis kommer mer!

___________________________________________

"Du ska vara vääldigt glad om jag ens presenterar dig för Justin..".

"Äsch, det lär inte behövas, han kommer få upp ögonen för mig utan att du behöver göra så mycket som att ens nämna mitt namn", svarade hon snabbt och tillade.

"Tro bara inte att Justin gillar dig bara för att han höll din hand, gillar man någon på riktigt så ber man om dens nummer och pratar hela nätterna med varandra. Jag vet för jag har faktiskt haft kille jämfört med vissa andra..". Hon syftade på mig, jag hade aldrig gjort så mycket som att ens kysst någon, men Milla hade haft minst fem olika pojkvänner genom hög och lågstadiet och under början av gymnasiet. Jag såg först irriterat på henne men log sedan och sa.

"Jag har tyvärr inte tid för ditt skitsnack, Justin smsade precis och ville att jag skulle ringa honom". Utan att se hennes reaktion vände jag på klacken och gick ut i hotellkorridoren, fortfarande med ett leende på läpparna. Ha ha ha, kan du upprepa vad du nyss sa?

'

"Hej det är Tyra", sa jag till mig själv framför spegeln som satt på väggen mitt emellan hissarna. Nej, det lät för orginellt..

"Tjaoo, vad händer?". Nä, det lät inte så mycket bättre det, tänkte jag tyst för mig själv. Hur skulle jag börja samtalet? En yngre hotellvakt som passerade gav mig en konstig blick men valde att inte säga någonting. Nej det här är ju töntigt, det är ju bara att ringa! Jag hostade till en gång, slog in hans nummer och tryckte på ring.

________________________________________________

Tack vad gulligt av dig "nathilda", jag blir verkligen överglad över att höra sånt! ;D

"Hur gick det igår?", sa Milla och satte sig upp i sängen med rufsigt hår? Jag såg först frågande på henne, men sedan kom jag på vad jag gjort och blev genast piggare.

"Det gick jättebra", sa jag och log så brett att jag trodde mungiporna skulle spricka. Jag sträckte på mig och jäspade stort innan även jag satt mig upp.

"Ja, men berätta då!", sa hon och drog åt sig hårborsten som låg på nattduksbordet.

"Ja, men alltså.. det var jätte mysigt!"

Milla var inte nöjd med det svaret.

"Ja men berätta då, exakt vad gjorde ni?", hon uttalade ordet vad med extra hög röst och började dra borsten genom håret.

"Ja, vi va ju på matchen.. Så vi kollade på den, sen åt vi lite där.. pommesfrits och chicken nuggets", började jag och upprepade retsamt vad vi åt ännu en gång, hon ville ju veta exakt vad vi gjorde.. Jag blev tyst innan jag utbrast.

"Han höll min hand!", jag sken upp som en sol och fick flashbacks från gårdagen.

"Åh, det var såå mysigt!", sa jag och kramade om min kudde.

"Jaha, inget mer?", sa hon utan att visa något ansiktsuttryck.

"Inte något mer, det där kändes väldigt stort för mig, jag blev superglad!", utbrast jag igen.

"Jaha, men pratade ni något om mig?", hon såg frågande på mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade.

"Ne, inte vad jag kan minnas..". Milla reste båda ögonbrynen.

"Fan vad taskigt", sa hon och reste sig och gick bort till spegeln för att fortsätta borsta ut håret där.

"Va?", utbrast jag och såg frågande på henne.

"Ja, men du kunde ju berättat lite om mig, hur jag är som person och så..", svarade hon och fortsatte snabbt.

"Kanske vad jag har för musiksmak, vad jag gör på fritiden..".

"Och varför skulle jag göra det?!", var jag snabb på att fråga.

"Jamen, det kunde gjort det lite enklare för oss att träffas första gången, han kanske snabbare skulle se hur många saker vi har gemensamt och därför snabbare börja tycka om mig..". Jag orkade inte svar utan skakade bara på huvudet.

"Jaja, nästa gång kan du ju försöka tänka lite på andra också och inte bara på dig själv".. När hon sa det så blev jag riktigt irriterad och skulle precis starta vad som förmodligen skulle bli en väldigt högljudd diskussion när min mobil pep till. Jag drog ur laddaren ur väggen och såg på skärmen. Ett nytt meddelande.

'

(låtsas att det är en iPhone hon håller i.. xD)

"Tack", sa jag och log tacksamt..

".. men skyll inte på mig sen när du vaknar imorgon bitti och märker att du är så förkyld att du inte kan röra dig!". Justin viftade bort vad jag sagt och knuffade in mig i bilen för att sedan hoppa in själv.

'

Precis när chauffören satte på motorn knastrade radion igång och en tjej sa:

"Och nu är det dags för en kille som enbart är 16 men redan tagit världen med storm. Här har ni Justin Bieber med låten One time..". Det blev tyst innan musiken började spela.

"Höjhöjhöj", utbrast jag så högt att chauffören såg ut att hoppa till en aning. Han såg frågande på mig och efter att än en gång sagt åt honom att höja volymen gjorde han som jag sa.

"Nej, måste vi?!", frågade Justin och såg bedjandes på mig.

"Du är ju grym, varför skulle vi inte lyssna!?"

"Men det känns så konstigt att höra sig själv, erkänn att du någon gång spelat in dig själv sjungandes och sedan kännt dig en aning obekväm över att lyssna på det?". Jag skrattade åt honom och svarade.

"Jo, det är ju sant, men du kan inte jämföra det så.. Du kan ju sjunga, det kan inte jag!"..

"Det tror jag inte på, bevisa det i så fall..", sa han och flinade. Jag såg på Justin med stora ögon.

"In your dreams!"

'

När vi kommit tillbaks till hotellet stod vi utanför min dörr och bara pratade i säkert en timme, ingen ville att den andre skulle gå, trots att vi visste att vi var tvungna.

"Jag ska på en intervju imorgonbitti, och sen har jag ett uppträdande på någon show på kvällen.. så jag vet inte om vi hinner träffas, jag vet inte om jag kommer tillbaks till hotellet vid lunch eller och jag åker direkt vidare..", Justin såg besviken ut, sedan frågade han.

"Gör du något speciellt imorgon?".

"Nä, inte vad jag vet.. vi kanske åker till någon sevärdhet eller så men annars är jag nog här i krokarna..", sa jag och ryckte på axlarna.

"Men om du vill kanske vi kan träffas någon annan dag?", la jag till. Justin log och svarade.

"Det låter toppen! Men är det okej om jag tar ditt mobilnummer så kan vi höras där?". Jag skrev upp mitt nummer på en lapp och gav till honom, sedan sa vi hejdå till varandra och jag smög in till mig.

Fick en kommentar om att jag skulle göra längre delar, så jag ska försöka! Men ibland hinner ja som sagt inte. Men jag blir jätteglad över att ni ändå läser trots att jag inte har den bästa uppdateringen! :P♥

Ursäkta den dåliga uppdateringen, men jag har jätte mycket i skolan just nu! Hoppas ni förstår mig. ♥

_____________________________________

'

Sådär hand i hand satt vi länge. Medan vi hejade, pratade och skrattade, så efter ett tag blev jag nästan van, om man nu kan säga så. Inte ens när vi skulle gå släppte han min hand, utan vi gick bredvid varandra ner för trappan och hela vägen ut till trottoaren.

'

"Usch vad kallt det är!", sa jag och såg upp mot himlen. Snöflingor stora som pingisbollar singlade ner mot marken,

"Här, ta den här", sa Justin och släppte min hand för att kränga av sig jackan.

"Nejnejnej, du kommer bli sjuk!", utbrast jag och försökte hindra honom.

"Nejdå, jag har skinn som en isbjörn..", svarade Justin. Det blev tyst ett tag innan han tillade.

"Det finns inget uttryck som säger så va?". Jag började skratta.

"Nej jag tror faktiskt inte det är något man brukar säga, men det lät ganska bra ändå!".

Justin skrattade han med och försökte sedan hänga jackan över mina axlar.

"Nej Justin, jag vill att DU ska ha den", sa jag och snurrade ett varv för att få honom att inte lyckas hänga den på mig. Justin lyssnade inte utan försökte förgäves att få på mig jackan. Jag vände mig mot honom och skulle precis säga att han skulle bli sjuk om han inte tog på sig den när han hoppade på mig bakifrån. Kvickt drog han jackan runt mig och höll ihop den bakom min rygg.

"Nu går vi", sa han och flinade medan han höll om mig bakifrån och började vingla framåt.

Tack ni som kommenterar, utan er hade jag slutat skriva för länge sen! Fortsätt så! :D ♥

'

"Är du hungrig?", ropade Justin till mig, men trots det hörde jag knappt vad han sa, klacken var mitt uppe i en hejjaramsa.

"Ja, jag har inte hunnit äta middag än..", svarade jag.

"Inte jag heller! Jag går och köper något åt oss..", sa han och reste sig upp, men den här gången var jag snabb. Jag reste mig kvickt upp och tryckte ner honom på stolen igen.

"Den här gången bjuder jag!", sa jag och viftade med sedeln jag höll i handen framför honom. Justin såg upp på mig och skulle precis protestera när jag började gå mot trapporna som ledde ner till fösäljningsstånden.

'

En kvart senare efter en massor av velande och funderande över vad jag skulle köpa så var jag påväg upp igen med en enorm korg fylld av pommesfrites och chicken nuggets, och under armen försökte jag balansera två stora coca och en dipp påse.

"Damdam", sa jag och ställde ner allt vad jag höll i framför Justin och fortsatte.

"Bäst för dig att du gillar det, för det var en suuuperlång kö..". Jag stoppade in en pommesfrit i munnen och såg på Justin.

"Jag älskar det!", sa han och högg in.

'

Efter att vi tömt nästan hela korgen och druckit upp all cola var vi inte lika hoppiga som innan, utan nu satt vi hopsjunkna på våra stolar och utbrast bara i glädjerop med jämna mellanrum när någon av Red Fox spelare gjorde något bra..

"Visst är dom väll ganska bra ändå, trots att dom ligger under med 3-1?". Justin såg frågande på mig.

"Ohja, man ser ju att det är dom som äger matchen. Dom andra har bara haft tur med sina mål!", svarade jag och log mot honom.

"Haha, ja men precis! Vilken tur att du håller med mig, annars hade det ju varit lite pinsamt att ens ta med dig hit..", sa han. Jag lyfte blicken från planen och såg på honom, sedan svarade jag.

"Men även om dom så förlorat med 573-0 och spelat som krattor så hade jag varit glad att jag följt med! Jag har verkligen jättekul!", jag log och han log tillbaka.

"Aww, du är så söt", svarade han och vände blicken mot matchen när han hörde hur publiken började bua. Jag gjorde detsamma, och det var i den sekunden som jag även kände hans hand greppa om min.

Här kommer en ganska kort bit.. Kommentera om ni vill ha en till senare idag!

_____________________________________

'

"Usher, Rihanna..", hittills ser det bra ut sa han högt och log.

"Justin Bieber, ännu bättre", utbrast han när han fick se sitt egna namn komma upp på displayen. Jag rodnade lätt när han satte på "pray", som för tillfället låg högst upp på min "mest spelade" lista.

"Det här är nog min favorit också sa han och log". Det blev tyst ett tag innan jag svarade.

"Jo, den är riktigt bra". Sedan log jag mot honom.

'

När jag såg köerna som slingrade sig fram längst trottoarerna och folkmassorna som stod hoptryckta utanför arenan såg jag frågande på Justin.

"Hur ska du klara dig undan paparazzis och fans här då hade du tänkt?".

"Vi har platser på "lill läktaren", där stöter man inte på så många fans, och paprazzina skiter jag i. Jag orkar inte tänka på dom hela tiden.. om inte du störs av dom såklart?", han såg frågande på mig.

"Nejnej, absolut inte!"

"Och dessutom är det inte så konstigt om de lyckas få bilder på mig när jag sitter på en fotbollsmatch med en tjej. Att däremot att se oss gå ute på gatan tillsammans och sedan in på samma hotell, det kan skapa rubriker..", han flinade med tillade sedan snabbt.

"Men det behöver inte nödvändigtvis spridas över hela världen.. det finns bättre saker att skriva om!".

Vi parkerade en bit bort från ingången. Innan vi klev ur bilen drog Justin fram en svart keps som han satte på huvudet och drog ner en bit över ansiktet.

"Kom, nu går vi..".

'

Det tog ett tag för oss att hitta våra platser. Vi gick fram och tillbaka längst raderna flera gånger men kunde bara inte hitta till rätt nummer. Men efter att jag gått fram och frågat en popcornförsäljare om hjälp så visade det sig att vi var på helt fel läktare.

"Äntligen", sa jag medan vi sjönk ner på de röda plaststolarna. Matchen hade precis börjat när vi kommit till rätta.

"Bara bra, hur är det själv?", sa jag och log brett.

"Brabra, men vart är Ma.. Mi.. Milla?", frågade han och såg undrandes på mig.

"Hon har blivit matförgiftad, så hon kunde inte följa med..", sa jag. Justin svarade snabbt..

"Stackarn.. men du, kolla vad jag tog med mig!". Han drog fram två grön/röd randiga halsdukar. "Nu kan vi matcha varandra!".

"Åh, vilka tjusiga!", sa jag och började skratta medan han tog ett steg närmre mig och lindade halsduken runt min hals.

"Jag hade nästan glömt att jag packat med mig dom! Men nu kan vi ju se ut som två riktiga Red Fox fans!", han och hängde på sig sin egna, och sedan utbrast han.

"Sisten till hissen!". Först när han sprungit flera meter förstod jag vad han menade och sprang efter.

"Fuusk, jag förstod ju inte vad du sa!", fick jag fram mellan flåsningarna när vi hoppat in i hissen.

"Äsch, så säger du bara!", svarade Justin och blinkade.

'

När vi kommit ner till lobbyn kände jag igen samma livvakt som vart med oss tidigare under dagen. Han stod lutad mot en stor pelare och pillade med sin mobil. Justin gick mot honom och höjde handen i en hälsning.

Vi blev ledda till en stor bil med tonade rutor som stod och väntade på oss utanför hotellets entré. Justin öppnade dörren åt mig till baksätet och hoppade sedan in och satte sig bredvid mig.

"Slått något nytt tetrisrekord på senaste tiden då?", frågade han och flinade.

Jag puttade honom i sidan, ganska hårt, och fnös.

"Nä, faktiskt inte.. men jag har slått en hel del rekord på flera andra spel..", jag drog upp min iPhone för att visa honom.

"Åh, de där spelet har jag också!", sa han och pekade på en av mina appar.

"Jag är grym på det..", svarade jag och innan jag han säga något mer hade Justin tagit den ur mina händer.

"Kan jag prova?", sa han och började spela. Jag lutade mig närmre honom för att kunna se något. Han luktade jätte gott, jag ville egentligen borra in hela mig i hans hals och sniffa, men för att inte verka dum i huvudet lät jag bli och höll en bit avstånd.

'

När han spelat några omgångar tröttnade han och letade vidare efter något nytt att se på, då såg han min iPod app.

"Kan jag kolla? Vi har ju samma "spelsmak", så vi kanske har samma musiksmak också!", jag såg uppmuntrande på mig.

"Ja.. alltså, jag vet inte.. min musiksmak är ju lite..", jag visste inte hur jag skulle fortsätta. Alla mina mest spelade låtar var HANS låtar, hur skulle han reagera på det? Det kanske fick honom att tro att jag var precis som vilket annat skrikande, gråtande, hysteriskt fan som skulle göra vad som helst för att bara få se honom. En sån som spammade hans twitter med massor av kärleks-smörande och..

"Äsch, det finns ingen musik som är dålig om det är det du försöker säga!". Det blev tyst ett tag innan jag svarade..

"Nä, det är väll sant.. det är bara att kolla". Jag log mot honom medan han tryckte upp sidan, sedan svalde jag högt.

Medan jag gick runt i vårat hotellrum och gjorde mig i ordning för kvällen låg Milla och zappade mellan de olika kanalerna på TVn. Jag hade flera gånger försökt att starta en konversation med henne utan någon vidare framgång, jag fick bara svar som "mm, jaa eller nej" och inte en enda följdfråga. Men efter att  jag både hunnit bytt om och bättrat på sminket så öppnade hon munnen och sa så mycket som en hel mening!

'

'

Här kommer en ganska kort "part", ska försöka hinna med en till inom kort, annars kommer en ny ganska sent ikväll, för jag kommer vara borta hela dagen.. :P

Det var Justin som tog initiativet till att starta konversationen efter det att vi satt oss ner.

TACK, för era gulliga kommentarer, jag blir verkligen GRYMT glad av dom!! Ni förstår inte hur mycket dom betyder! :D Bara för det kommer en till del nu.. ;)

"Justin, hur mår du? Vart är du på väg? Hur gick ditt senaste uppträdande? Är det där din flickvän?", Justin överöstes med frågor. Själv försökte jag koncentrera mig på att se ner i marken och inte snubbla på något, eller någon. Men jag kunde inte låta bli att le när "flickvän" frågan ställdes. Haha, hur kunde dom tro något sådant?

Plötsligt blockerades min väg av en journalist som tryckte upp en mikrofon i ansiktet på mig.

"Hur är din relation till Justin?". Jag var tvungen att stanna upp, hon blockerade vägen för mig, och utan att tänka på det såg jag upp och hamnade mittemot en enorm kamera. Jag la armen för ansiktet medan blixtarna avfyrades.

"Ey, ur vägen!", hörde jag Justins livvakt säga. Han knuffade undan journalisten och hjälpte mig framåt. Justin slängde en blick bak mot mig och mimade, "är du okej?". Jag nickade kort och ökade stegen ännu för att komma ikapp honom.

'

Journalisterna följde oss hela vägen till hotellet men väl där blev de bedda att stanna av personalen så länge de inte tänkt att övernatta på hotellet. Vi stod tysta och var djupt inne i våra egna tankar hela vägen upp till våra rum. Först när vi stod utanför min dörr så öppnade Justin munnen.

"Vi klarar oss, du kan gå", jag förstod till en början ingenting, men sedan när jag såg mig själv över axeln såg jag att det var hans livvakt Justin hade pratat med. Han nickade och gick mot sitt hotellrum mitt emot Justins, när han passerade oss så sa jag tyst:

"Tack".. Han kastade en snabb blick på mig och började sedan skratta diskret. Så dum som jag kände mig då hade jag nog aldrig känt mig förut. Jag var verkligen bara en jobbig liten irriterande tjej som bara orsakade problem. Stackars Justin. Jag suckade högt och lutade huvudet i händerna.

"Ska vi sätta oss där ett tag, eller har du bråttom till något?", frågade Justin mig och nickade bort mot två fåtöljer som stod utplacerade i slutet av korridoren.

"Nejdå, jag har tid", mumlade jag till svar och följde sedan efter honom..

"Ojj, så här mätt har jag inte vart på länge", sa jag. Justin petade upp en äppelbit på gaffeln och stoppade i munnen.

"Men.. vissht var e gott?", sa han mellan tuggorna.

"Om det var!", svarade jag och log, sedan fortsatte jag.

"Det här är från och med nu även min favorit restaurang..". Justin visade tummen upp till svar och tuggade ur de sista bitarna.

"Nä, ska vi dra oss vidare, eller vad säger du?", jag nickade och vi ropade in notan. I ögonvrån kunde jag se hur livvakten gjorde detsamma..

"Här", sa jag och la upp en sedel på bordet. "Jag betalar!".

"Nejnejnej, adrig!", sa Justin och puttade tillbaka sedeln mot mig. Sedan sträckte han kvickt fram en av sina sedlar när kyparn kom. Jag hade inte en chans att göra ett nytt försök till att betala.

"Tack", sa jag men la även till:

"Men nu får du lova mig att jag får betala nästa gång!". Justin log finurligt och reste sig upp från stolen.

"Kom, nu drar vi..".

'

Ute på gatan hade de nyss så små snöflingorna förvandlas till stora pingisbollar. Ingen av oss hade kläder anpassade efter just detta, så det tog inte lång tid innan vi blev blöta och började huttra.

"Oh shit!", utbrast plötsligt Justin i samma sekund som han drog på sig luvan. Jag såg frågande på honom men han inte säga något innan han fortsatte.

"Tyra, vad du än gör, kolla inte åt höger, se bara på mig hela tiden". Jag stirrade på honom, rakt in i hans mörkbruna ögon, och jag kunde se att han var seriös, det här var inget skämt.

"Jag såg precis en bunt paparazzi på andra sidan gatan, jag är inte säker på om dom såg oss men..".

"Justiiin", hörde vi någon ropa en bit bort.

"Okej, dom såg oss, gör bara som jag säger okej?", han såg på mig och jag nickade snabbt.

"Gå bara på snabbt och undvik att svara på någon fråga eller se upp i kamerorna".

"Okej", pep jag medan vi ökade stegen. Justins livvakt som nyss gått flera meter bakom oss var nu alldeles vid Justins sida. Vi var bara ett kvarter från hotellet när klungan av journalister och fotografer nådde oss.

"Pan.. pancake house?". Mer han jag inte säga innan han tog tag i min hand och ledde mig framåt. Jag kände hur blodet i mig pumpade snabbare, jag visste inte hur jag skulle reagera. Så jag klämde löst tillbaks och följde efter. Men när vi kommit fram till dörren släppte han mig och drog ner kepsen en bit över ansiktet. Med ett ryck öppnade han dörren och klev in.

"Ett bord för två", sa Justin, lättat över att det var en gammal tant som tog emot oss, hon kände förmodligen inte igen honom. Jag petade försiktigt på Justins axel och nickade bakåt mot hans livvakt som stod någon meter bakom oss. Skulle inte han också äta?

"Jag sa ju att vi skulle låtsas som om han inte fanns, han klarar sig själv", sa Justin och blinkade mot mig. Så när vi slog oss ner vid vårt bord så blev han visad till ett eget alldeles vid fönstret. Själv satt vi mitt emot varandra längst in i ett hörn eftersom risken att Justin skulle bli igenkänd därifrån var mindre.

"Så vad vill du ha?", frågade Justin och såg på mig.. Jag granskade menyn innan jag svarade.

"Samma som dig, du av någon borde väll veta vad som är godast här om det här var din favorit restaurang..". Justin vinkade till sig kyparn och började beställa.

"En pannkakstallrik med nutella, två belgiska våfflor..". Han fortsatte rabbla upp ett flertal rätter till innan han slutligen avslutade med.

".. och två apelsinjuice!". När kyparn gått skrattade jag åt Justin och skakade på huvudet.

"Hur ska man orka sådär mycket?!". Han svarade lugnt.

"Jag lovar, det kommer gå åt!".

Vi satt och pratade om allt möjligt medan maten, eller snarare efterrätterna kom in med jämna mellanrum. Jag berättade om hur det var att gå i skolan i Sverige och om hur mitt liv såg ut i allmänhet, och Justin om hur det var att bli intervjuvad i direktsändning och uppträda för tusentals fans. Mitt liv kändes rätt så trist i kontrast mot hans, men Justin lyssnade på mig med stora ögon, han verkade iallafall något intresserad.

"Wow, nån dag måste du visa mig allt det där!", sa han och log brett.

"Haha, visst.. Har du vägarna förbi med ditt privatplan kan du ju alltid ta en mellanlandning hemma hos mig, vi har ganska stor trädgård!". Justin skrattade innan han tog en stor tugga av sin pannkaka och frågade mig.

"Så, vad gör du på fritiden?"

"Ja alltså, det som de flesta ungdomar gillar att göra.. Träffa kompisar, shoppa lite ibland, måla, spela fotboll.."

"Spelar du fotboll?", sa Justin och höjde ögonbrynen.

"Ja, fast mest för kul, jag satsar inte på att bli proffs direkt..".

"Men va kul!"

"Eh.. ja, ganska..", svarade jag osäkert.

"Ja, jag menar, det är inte så jätte många tjejer som är intresserade av det.. skulle inte du kunna följa med mig ikväll då? Jag ska se Red Fox spela på en arena här i närheten.. Det är ett ganska litet lag, men det är kul ändå!". Han log uppmuntrande mot mig.

"Alltså, är du säker.. jag menar, vill du verkligen det? Att jag följer med alltså?"

"Jaa, jag skulle bli jätteglad om du ville följa med!", svarade han och sken upp. Jag blev så glad att jag började skratta.

"Jätte gärna, jag följer jätte gärna med!".

_____________________________________

Lämna gärna en kommentar! :D

'

Jag lovar att minst en till "part" kommer senare idag!

"Menar du att vi ska gå ut? Du vet ut ut? Ut på gatan alltså..?"

Jag såg förvånat på honom och svarade sen tveksamt.

"Ja, eller alltså.. vad känner du för?"

"Jo, det låter kul, men i så fall.. Okej, jag vet att det här låter töntigt, men i så fall måste jag ta med mig en livvakt.."

Innan jag han svara fortsatte han.

"Alltså, det är inte så konstigt som det låter, han kommer gå en bit bakom oss hela tiden.. bara ifall att. Vi kan bara låtsas att han inte finns. Jag förstår om du tycker att det är jobbigt, men jag har inget val.. så om du vill kan vi ju.."

"Justin, det är lugnt, jag ser inget problem med det". Han log tacksamt och drog upp mobilen ur fickan. Hissen stannade på bottenvåningen och vi gick ut. Justin började prata med någon i mobilen och strax därefter mötte vi upp en kraftigt byggd man utanför receptionen. Justin dunkade honom i ryggen som hej och log sedan mot mig.

"Då går vi då!"

'

Efter att ha utbytt några ord med en av receptionisterna så visade hon oss vägen till baksidan av hotellet. Vi gick igenom en lång korridor innan vi kom fram till dörren som krävde både nyckel och portkod för att öppna.

"Voila!", sa receptionisten när hon öppnade dörren och pekade med handen ut. Justin tackade artigt och gick ut med mig hack i häl. Vi kom ut på en smutsig återvändsgränd som man inte alls skulle kunna tro var baksidan av de annars så lyxiga hotellet.

'

Jag såg upp i himlen. Små, små snöflingor singlade sakta ner från himlen och la sig som ett lager florsocker på marken. Justin sträckte ut tungan och försökte fånga en. Jag skrattade innan även jag gjorde ett par försök.

"Så, vart tycker du vi ska gå?", frågade Justin mig och såg rakt in i ögonen.

"Ja alltså.. jag hittar inte så bra här, jag kom hit i förrgår.. men..". Jag han inte fullfölja min mening innan min mage började kurra högljutt, som på beställning.

"Vi ska gå och äta! Jag vet ett perfekt ställe..", svarade Justin och drog upp sina senapsfärgade byxor samtidigt som han ökade takten en aning.

"Är.. ä.. är du Justin .. Biber?"

Han nickade och gick fram och skakade hennes hand.

"Yep, det är jag som är Justin, trevligt att råkas!", jag fick sätta handen för munnen för att kväva skrattet som var nära på att bryta ut flera gånger. Milla kunde inte svara, istället tog hon tag i hans hand och skakade den ivrigt.

Jag tyckte synd om Justin, han visste inte vad han skulle göra eftersom Milla inte var så värst pratglad på grund av tillståndet hon befann sig i. Det såg ut som om hon skulle börja gråta när som helst.

"Ja, alltså Milla, vi tänkte gå ut ett tag, ska du följa med eller?". De sista orden ville jag helst inte uttala, jag visste att stämningen skulle bli helt annorlunda jämfört med hur den var igår kväll om Milla skulle följa med.

Milla vinkade mig närmare så fort Justin släppt hennes hand och gått fram till nattduksbordet för att studera boken som låg där. Sedan viskade hon.

"Gå, se hur jag ser ut! Jag måste fixa mig, jag är ju helt osminkad, han kommer aldrig att ens tänka tanken på att vilja bli tillsammans med mig om jag ser ut så här". Hon blev tyst ett tag innan hon fortsatte.

"Men lova att jag får träffa honom igen senare då?". Jag lyfte ena ögonbrynet och såg på henne.

"Visst". Egentligen var det inte ens säkert på att han någonsin skulle vilja se varken mig eller Milla igen, men det sa jag aldrig. Nu var jag bara glad och såg fram emot en eftermiddag ensam med Justin.

"Kom Justin, ska vi gå? Här finns ändå inte mycket att göra..".

"Visst", sa han och följde mig till dörren. Precis när vi skulle gå ut så hörde jag Milla ropa efter oss på vad som skulle föreställa engelska.

"Justin, kan jag få ta ett foto?". Vi vände oss om och såg hur Milla viftade med kameran. Jag suckade djupt och slog handen i pannan. Varför måste hon jämt vara så pinsam?! Justin däremot verkade inte bry sig.

"Visst!", sa han och ställde upp sig bredvid henne. Milla kastade kameran till mig och lutade huvudet mot Justins axel samtidigt som hon drog båda armarna runt honom. Motvilligt klickade jag av ett kort och sa sedan snabbt.

"Kom, nu går vi..".

Så fort vi stängt dörren efter oss ursäktade jag mig för Millas agerande. Egentligen gjorde hon väll inget fel, men jag kunde inte låta bli att skämmas. Justin skrattade bara.

"Det är lugnt, du ska veta att jag stött på fans som är tusen gånger värre än vad hon var.. och hon var väll egentligen inte så himla konstig?"

"Säg om det nästa gång du träffar henne också.."

____________________________________________

'

Tack så jätte mycket för era kommentarer, jag blir verkligen superglad när jag ser dom! Och nu när jag vet att jag faktiskt har några trogna läsare ska jag försöka öka uppdateringen.. Men som sagt kanske det blir lite mindre inlägg under vardagarna när jag går i skolan.. men minst 1 om dagen iallafall! :D

Jag kastade mig mot dörren och kikade ut genom hålet, och mycket riktigt, där stod han! "Shitshitshit", tänkte jag och sprang tillbaka in till badrummet för att se så jag såg okej ut. Ja la på lite rouge på kinderna och fäste upp en hår tess som föll ner över ansiktet. Jag backade upp ett steg och konstaterade att jag i alla fall såg okej ut. Lite morgontrötta ögon kanske, men det fick gå!

'

Han knackade igen. Tre knackningar tätt följda efter varandra.

"Öppna då, det är bara mamma som ska säga att dom går nu..", hörde jag Milla ropa till mig utifrån sovrummet. Jag svarade inte utan tassade bara tyst ut i hallen. Jag svalde tre gånger och bet mig i underläppen, sedan öppnade jag dörren sakta för att inte slå upp den i hans ansikte ännu en gång!

"Helloo Tyra!", sa han leendes och höll ut armarna.

"Hi", svarade jag tyst, och gav honom en snabb kram. Sedan gick jag ut i korridoren och stängde dörren efter mig, men inte helt. Justin såg frågande på mig, så jag böjde mig fram och viskade.

"Jo.. alltså. Jag tror jag glömde säga en sak igår..". Det blev tyst i någon sekund innan jag fortsatte:

"Du vet Milla som jag nämde igår?". Justin nickade och väntade på fortsättningen.

"Jo, alltså.. Jag bor ju med henne så hon är här inne.. och vad ska jag säga, hon är typ.. alltså, besatt av dig, så hennes reaktion kan bli lite.. galen typ. Hon tror mig inte heller när jag berättar att jag träffat dig, så ja.. hon kanske hamnar i chock och..". Justin satte ett finger för min mun. Jag såg förvånat på honom.

"Jag är van..", svarade han nonchalant och log brett. Jag skrattade, glad över att han förstod.

"Ja men välkommen in då! Sa jag och puttade upp dörren och bockade". Sedan fortsatte jag snabbt.

"Men va beredd på att det kan vara lite stökigt, jag vaknade nyss..."

Jag följde Justin in genom dörren.

"Tyra, kan du kasta hit vattenflaskan som står på nattduksbordet?", frågade Milla mig utan att lyfta blicken från tidningen. Justin såg på mig med stora ögon och jag höll nästan på att börja skratta åt hans min. Han förstod inte ett enda ord av vad hon nyss sagt.

"Hämta den själv, jag har besök", svarade jag och gick fram till skrivbordet.

"Jättekul av Justin va? Hämta den bara". Nu lät hon riktigt sur. Justin reagerade på hennes tonläge så jag skakade bara på huvudet åt honom och sa sedan.

"Justin, this is my friend Milla, Milla this is Justin!". Först då såg Milla upp från tidningen, och hennes min gick inte att beskriva.

___________________________________________

En fråga ni jätte gärna får svara på.

Följer du min novell eller kom du bara hit av en slump?

¨

Skulle vara jättekul att veta, för om de flesta kommer hit av en slump och aldrig tänker komma tillbaks så känns det nästan onödigt att skriva.. :P

"Äntligen, du har sovit jätte länge.."

Jag satte mig yrvaket upp och rätade till den alldeles för stora t-shirten som jag använde som nattlinne. Milla fortsatte:

"Resten av gänget har redan gått ner och ätit frukost OCH kommit upp igen, nu är de påväg ut för att gå till något museum..". Det sista hon sa gick in genom ena örat och ut genom andra, istället tänkte jag på den första meningen hon nyss uttalat.

"Vänta..". Jag höll upp handen för att tysta ner henne.

"Har jag sovit länge? Vad är klockan?". Milla drog upp mobilen ur fickan och svarade snabbt.

"Halv 12".

"HALV 12?!", nästan skrek jag. Justin hade sagt att han skulle komma förbi runt lunch, och lunchtid låg väll normalt mellan halv 12 och 1..?

"Ja men ta det lugnt, jag fick lite pengar så vi kunde äta frukost ute någonstans istället". Jag sprang in på toaletten och började med att borsta ut håret som självklart såg ut som en rishög just idag av alla dagar..

"Det är inte det.. Jag ska träffa Justin!", ropade tillräckligt högt för att Milla skulle höra mig.

Hon kom in i badrummet och lutade sig mot väggen.

"Kan du inte bara sluta med ditt Justinsnack, du försöker bara få mig att må dåligt!", nu lät hon sådär irriterad igen. Jag satte upp håret i en tofs och började måla ögonfransarna med mascaran.

"Milla, jag har inte tid med sånt här, men jag säger bara att allt jag sagt om honom är SANT. Jag lovar att visa dig honom så fort han kommer..". Milla skakade bara på huvudet och gick tillbaks till sin fotölj. Själv sprang jag vidare till min resväska och letade upp något passande att klä på mig. Jag konstaterade att det snöade ute, så de fick bli ett par svarta jeans, vitt linne och en stor collegetröja. Efter en snabb blick i spegeln virade jag även på mig min halsduk. Nu såg jag helt okej ut för att ha gjort i ordning mig på under 5 minuter!

När jag förstod att jag hade lite mer tid att spela på kopplade jag in plattången i uttaget. Men precis när jag skulle platta ut första locken, eller snarare vågen hörde jag hur de knackade på dörren..

"Ojj, vad mycket klockan blev!", sa Justin och såg på mig med stora ögon. Jag nickade och svarade motvilligt.

"Ja, det kanske är dags att börja dra sig uppåt..". Det var egentligen det sista jag ville göra just nu. Jag hade gärna suttit uppe och pratat hela natten om den chansen fanns.

"Ja, vi ska väll göra det..", han reste sig långsamt och sträckte armarna rakt upp. Sedan jäspade han stort och gick fram till mig. Han sträckte ut handen och drog upp mig ur min halvliggande ställning i soffan. Nu stod vi plötsligt bara några centimeter ifrån varandra. Mina kinder hettade till, så för att undvika att han skulle se det böjde jag mig snabbt ner och började packa ihop datorn.

'

När vi stod bredvid varandra i hissen frågade han mig:

"Hur länge ska du stanna här?". Jag började räkna på fingrarna innan jag svarade.

"Jag tror vi ska vara här i två veckor, ungefär.. Vi åker hem strax efter jul".

Han nickade och skulle precis säga något när hissen stannade och ett äldre par klev in. Vi stod alla fyra knäpptysta. Det enda som hördes var mannens tunga andning. Men så fort vi klivit av vid vår våning fullföljde Justin sin mening.

".. då kanske vi hinner ses igen?". Jag visste inte om han drev med mig.

"Ja, men.. alltså.. om du vill så självklart, eller om.. om du hinner..". Han log brett när han hörde hur jag hakade upp mig på vartannat ord.

"Självklart, annars hade jag ju inte frågat!". Jag blev alldeles varm i hela kroppen och log tillbaks.

"Ska vi säga imorgon? Jag kan komma förbi vid lunch.. kan du då?". Utan att tänka efter svarade jag direkt.

"Jaa, det funkar perfekt!". Nu hade vi stannat utanför min dörr.

"Härligt, då kanske du kan visa dina skills i tetris då?", han flinade och knuffade mig lätt i sidan.

"OM du ska få se mina skills!", utbrast jag så högt att jag nästan trodde att jag skulle väcka någon.

Justin skrattade och sa:

"Det låter bra, och tack för ikväll, jag hade jättetrevligt!". Sedan gav han mig en kram. Det var ingen lång, men den kändes oändlig. Om jag blev varm i kroppen nyss måste jag ha kokat nu. Jag kramade tillbaka och log.

"Jag hade det också jättetrevligt". Han släppte mig och gick mot sin dörr. Precis innan dörren slog igen kikade han ut och vinkade. Jag skrattade och vinkade tillbaka innan även jag gick in.

'

Den första synen jag möttes av när jag kom in var Milla som låg utspridd över hela dubbelsängen, och i handen höll hon fjärrkontrollen. Teven stod på och färgade hela rummet blått, gult och vitt om vartannat.

Efter att ha tagit på mig pyjamasen, borstat tänderna, släckt ner och rullat över Milla till hennes sida av sängen gick jag och la mig. Men liksom igår natt hade jag svårt att somna, fast av en bra anledning. Det var fjärilarna som fladdrade omkring i min mage höll mig vaken.

Innan jag satte på datorn puffade jag till en kudde och satte bakom ryggen. Sedan tryckte jag på "on" och knappade in koden jag nyss fått av receptionisten. Jag loggade in på facebook och kollade in de senaste händelserna. Alice hade tydligen köpt en hundvalp. Jag klickade upp fotot och studerade det noga. En gyllenbrun klump satt i mitten av bilden, och bredvid sig hade han ett stort hundben. Åh så söt, tänkte jag innan jag klickade mig vidare till nästa "nyhet".

'

Jag började spela tetris. De färgglada klossarna föll över skärmen och bildade torn som bara blev högre och högre. Flera gånger var jag bara en hårsmån från att förlora, men på något underligt sätt klarade jag mig alltid i sista sekunden. När jag var just i ett sådant "nära-att-förlora moment", så hörde jag en välbekant röst en bit bakom mig.

"Tyra?"

Jag vände mig motvilligt om (eftersom jag visste att det skulle innebära en säker förlust) och fick se ingen mindre än Justin komma rakt emot mig. När han bara var någon meter framför mig stannade han upp.

"Whut´s up Tyra, vad gör du här?", han log brett mot mig och inväntade ett svar.

"Eh..eh, jag spelar.." fick jag fram och pekade på skärmen. Han böjde sig över mig för att se vad jag menade, och i samma sekund dök de feta bokstäverna upp på skärmen. "YOU LOSE".

Han började skratta men jag var snabb på att försvara mig.

"Det var ditt fel, du tog min uppmärksamhet.. annars är jag grym!"

"Ska jag tro på det?", sa han och höjde ena ögonbrynet.

"Ja, det borde du".. Det blev tyst ett tag innan jag frågade.

"Men vad gör egentligen DU här?"

"Tjaa, jag kom precis tillbaka till hotellet och såg dig, så jag gick över hit för att kolla läget".

Jag nickade långsamt och plötsligt frågade han.

"Är det okej om jag sätter mig?"

Jag såg på honom med stora ögon innan jag utbrast:

"Självklart!"

Han slog sig ner i fotöljen som stod mitt emot soffan jag satt i.

"Såå, vart kommer du ifrån?", han såg mig rakt i ögonen och la huvudet lite på sne.

Jag skrattade kort och svarade.

"Sverige, hörs det på min engelska eller?". Justin var snabb på att svara.

"Nejnej, det var absolut inte så jag menade! Jag hörde bara att du hade en speciell brytning.. men du pratar ju grymt bra för att vara från Sverige!". Jag gav honom en skeptisk blick innan jag svarade.

"Njaa.. alltså engelska är ju inte mitt starkaste ämne om man säger så..". Han viftade med handen.

"Äsch, jag förstår ju iallafall vad du säger!", sedan log han igen.

"Men du, jag måste bara fråga dig.. Är du Justin Bieber, du vet, den riktiga?". Jag kände att frågan kom lite opassande, men jag var bara tvungen att fråga. Han blev tyst och jag skämdes nästan över att jag sagt det.

"Japp, det är jag är den "riktiga"!", sa han och skrattade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, så jag sa bara:

"Cool".

"Haha, ja kanske, men hur vet du vem jag är?", sa han och spelade förvånad. Jag log och skakade på huvudet.

"Hur skulle jag inte kunna veta vem du är?". Sedan fortsatte jag snabbt.

"Föresten, hur gick konserten?".

"Joo.. alltså. Det gick väll helt okej!", svarade han och log. Jag log snett tillbaks och förklarade hur min och Millas föräldrar inte låtit oss gå.

Därefter flöt samtalet på som sanden i ett timglas. Vi pratade om allt möjligt.

"Snäälla Milla, kan vi inte hitta på något annat?"

"Skojar du, den här filmen är mitt uppe i upplösningen", svarade hon utan att se på mig. Sedan fortsatte hon.

"Ser du honom där, det kanske är han som är mördaren. Fast man kan inte veta säkert eftersom han inte fångades på övervakningskameran utanför kontoret där den där tjejen jobbade.. Fett skumt ju!". Själv hade jag slutat följa filmens handling efter bara tio minuter, actionkomedier var inget som föll mig i smaken.

"Men kom igen, vi kan spela spel, gå ut en sväng, knacka på andras dörrar och sen springa iväg och gömma oss, åka hiss.. vad som helst förutom det här!", jag la mig med ansiktet ner i kudden.

"SCHH", svarade Milla. Det var då jag fick nog. Jag fick helt enkelt hitta på något på egen hand, här orkade jag inte stanna!

'

Jag satte mig upp och gick fram till min resväska, drog upp ett par mjukisbyxor och en tjocktröja som jag satte på mig. Sedan tog jag min bärbara dator under armen och gick fram till dörren. Först då reagerade Milla.

"Vart ska du?"

"Ner till lobbyn, hörde att det fanns gratis surf där..".

"Okej, jag kanske kommer ner sen". Jag nickade och stängde dörren efter mig.

'

Hissen plingade till när jag nådde bottenvåningen och dörrarna gled upp. Jag såg mig förvirrat omkring, vart skulle jag sätta mig? Med bestämda steg gick jag mot receptionen, jag ville inte se ut som någon vilsen turist som bara stod och såg sig omkring.

"Excuse me, hur ska jag göra om jag vill surfa ute på internet?", jag ställde mig på tå för att kvinnan som satt på andra sidan disken skulle se mig. Hon började rota bland några papper innan hon gav mig en liten lapp.

"Här har du koden, det är bara att skriva in den när du startar datorn", sa hon och log.

Jag tackade och gick mot en soffgrupp som var ledig. Egentligen var nästan alla fotöljer och soffor lediga, det var inte många som satt här så här sent. De flesta hade förmodligen redan gått och lagt sig, förutom de som fortfarande satt kvar inne på hotellets bar och restaurang. Med jämna mellanrum kunde jag höra ljudliga rop och skratt där inifrån. Jag slog mig ner och vek upp datorn.

_________________________________________

P.S. Jag lovar att det kommer minst en till "part" ikväll! :)

"Ni kan inte spela såhär hög musik förstår ni väll, det hörs ända bort till oss!", det var min mamma som stod i dörröppningen, inte Justin som jag trott, eller kanske snarare hoppats på.. Jag var snabb på att svara.

"Då får ni väll skylla er själva, hade vi fått gått på konserten hade vi stått där och skrikit istället".. Det blev tyst ett tag, mamma visste inte vad hon skulle svara på det.

"Jaja, när ni blir lika gamla som oss kommer ni förstå varför vi inte lät er gå..", jag och Milla såg med en suck på varandra innan hon fortsatte.

"Men jag kom inte hit för att diskutera det här. Vart vill ni äta ikväll? Antingen går vi ut idag med, eller så tänkte vi beställa några pizzor upp till rummen..". Jag pekade på mina fötter och öppnade munnen.

"Jag röstar för alternativet där man slipper gå, jag har skoskav överallt!". Milla sa detsamma.

"Okej, vet ni redan nu vad ni vill ha så vi kan ringa och beställa?"

"En calzone till mig", sa Milla.

"Och du Tyra?", hon såg på mig medan jag fundersamt såg upp i taket.

"Hm.. en hawai skulle sitta fint!".

'

Ett halvtimme senare satt vi och slabbade med pizzabitarna i sängen medan vi såg på "simpsons". Vi sa inte mycket till varandra under hela tre avsnitt. Jag satt i andra tankar. Jag tänkte på Justins och mitt lilla morgonmöte, han hade vart som vilken tonåring som helst, och när jag väl stod där hade jag nästan glömt bort vem han egentligen var. Men samtidigt kunde jag inte förstå att det verkligen var han. Men tänk om det ändå inte varit han? Det kanske bara var någon annan kille som såg ut som också hette Justin, som såg ut som honom, och som också skulle repa till en konsert den här eftermiddagen.. Men hur stor är den risken, eller kanske skulle jag säga chansen? Jag drog en djup suck.

"Just NU hade vi kunnat stått och gungat med till musiken till "pray", LIVE!"

Milla stoppade in en pizzabit i munnen och mumlade något ohörbart tillbaks. Hon var fullt koncentrerad på teven.

Åh så tråkigt jag hade det. Det är ju knappast såhär man ska spendera en fredagskväll i Kanada. Jag brukade vanligtvis tycka att hemmakvällar framför teven kunde vara mysiga, men inte idag. Så det var med besvikelse jag kunde konstatera att det här förmodligen skulle bli den tråkigaste fredagskvällen jag upplevt på länge.

'

Men oj så fel jag hade!

"Dom är seriöst äckligt elaka just nu", mumlade Milla till mig när vi var på väg tillbaks till hotellet. Klockan hade redan blivit runt 6 och affärerna började sakta stänga. Jag nickade medhållande och kastade en (vad som skulle föreställa) ilsken blick mot föräldrarna som gick några meter bakom oss.

'

När vi kommit tillbaka till hotellrummet slängde vi kassarna vi fått med oss hem från de olika affärerna på golvet och sjönk ner i en varsin fåtölj som stod placerade varsitt hörn av rummet. Det var då först jag kände hur fötterna började värka. Vi hade förmodligen sammanlagt gått flera mil idag.

Milla höjde fjärrkontrollen och tryckte på teven. När hon såg vad klockan var drog hon en djup suck.

"Nu skulle vi ha varit där.. eller iallafall påväg dit".

"ÅHH, sluta säg så där", svarade jag och stirrade upp i taket. Sedan reste jag mig hastigt och gick fram till resväskan. Jag rotade fram iPodhögtalarna och tryckte på play.

'

Det kanske går lite fort fram nu, men det är bara för att jag vill att Justin ska komma in mer i bilden så fort som möjligt.. :P

"Fyfan vad taskigt.. han var ju inte alls där"..

Jag spelade oskyldig, även om jag egentligen ville skratta av lycka, både för min och Millas skull. Hon hade gjort bort sig totalt och jag hade skämts enormt.

"Nej men jag lovar, seriöst! Han var där!"

"Shure bacon", sa hon dystert och kastade en baconbit på mig som legat ensam kvar på tallriken. Humöret fanns trots allt fortfarande kvar vilket jag blev glad över att se.

"Milla, jag lovar dig att innan den här resan är slut så ska du också få träffa honom", jag såg uppmuntrande på henne. Hon såg tillbaka på mig med rynkad panna, men någonstans långt inne i hennes ögon tycktes jag ändå se en gnutta hopp och iver.

"Nä nu måste vi dra oss vidare, vi ska inte slösa bort hela vår semester framför frukostbordet!", utbrast Millas pappa och slog ihop händerna. Så vi reste oss upp och begav oss till våra rum.

'

Höghusen reste sig högt över oss där vi spatserade fram längst gatorna. Vi hade under ett snabbt "familjeråd" kommit fram till att idag skulle det bli en shoppingdag. Inget turistande, utan enbart shopping här i närheten. Det var lika bra att göra sig hemma här i trakterna innan vi begav oss längre ut i landet som min mamma så klyftigt förklarat det.

'

Vi sprang ut och in ur victoria secret, forever 21 och alla andra "måste" butiker under hela förmiddagen. Den enda gången vi satt ner var när vi tog en snabbfika på "starbucks", även det just för att det är ett måste. Jag hade på senare tid börjat gilla kaffe lite smått, men då med massor av mjölk och socker i, så jag lyckades faktiskt få i mig en hel caffe latte. Milla däremot höll sig till den hederliga coca colan. I vilket land man än besökte var de en av de få drycker som aldrig svek en.

"Hur ska vi göra ikväll?", frågade Milla mig och skruvade upp det röda locket på cola flaskan.

Jag förstod direkt vad hon pratade om och svarade:

"Vi kan väll alltid försöka tjata på våra föräldrar, men det känns ju rätt meningslöst"..

Milla såg på mig med sorgsen blick.

"Jag vet, men det är alltid värt ett försök..", hon gick med samma fram till våra föräldrar som satt vid bordet bredvid och började försöka charma. Men kort där efter, efter flera om och men kunde vi konstatera att vi inte skulle få gå. Våra föräldrar hade börjat diskutera saken, och ett tag såg det riktigt ljust ut, men sedan kom de in på säkerheten, att vi inte kunde gå dit själva, sen kostade det för mycket och det hade tydligen fortfarande inte kommit över våran lilla miss med tiden från gårdagen. Så nej, konserten var bara att glömma.

Här kommer en kort bit, ska försöka hinna med ännu en part ikväll! :)

"Vad hände med ägget?"

Då kunde jag inte hålla mig längre. Jag berättade som det var. Att jag träffat Justin ännu en gång, hur han kommit ihåg min klädsel från igår. Jag struntade i hur Milla skulle reagera, skulle hon bli lika sur som sist så fick hon bli det, jag orkade inte bry mig. När jag pratat klart till punkt utan att blivit avbruten en enda gång såg Milla på mig, fortfarande utan att säga något. Sedan utbrast hon:

"Nä, men nu ljuger du väll ändå!"

Jag skakade bestämt på huvudet.

"Nope, tro vad du vill men det är sant!"

"Vart sitter han då?", hon såg på mig förväntansfullt.

"Där borta", sa jag och nickade bort mot andra sidan av salen, sedan fortsatte jag.

"Men du om någon borde ju veta att han hatar att bli avbruten eller störd när han äter! Du kan ju allt om honom, så att gå fram nu är inget jag skulle rekommendera..". Men Milla hade redan ställt sig upp.

"Klart jag vet det, det är ju trots allt min blivande man vi snackar om! Jag ska bara ta en titt..", sedan vände hon på klacken och gick åt det håll jag sett honom gått åt. Jag slog handen i pannan och suckade djupt. Stackars, stackars Justin!