Part 83
Hinner inte skriva mer just nu, så här kommer en kort bit.. Lovar fortsättningen senare ikväll!
___________________________________________________
'
Jag öppnade sakta ögonen och möttes av ljusrörens bländande belysning. Den var så stark att jag var tvungen att kisa. Vart var jag någonstans? Luften jag andades in var frisk och luktade plast, plast och skurmedel.
Försiktigt försökte jag ta stöd med armbågarna för att sätta mig upp, men jag kom inte så längre än halvvägs förrän det tog emot, hela ena armen värkte.
"Aoo", kved jag och knep ihop ögonen igen.
"Tyra, Tyra hör du mig?", hörde jag en välbekant röst innan jag kände någons hand emot min panna.
"Mamma?", frågade jag och öppnade ännu en gång motvilligt ögonen.
"Åh, gumman! Jag är här nu, mamma är här! Hur är det fatt? Jag har vart så orolig! Mår du bra, är du okej?". Jag nickade långsamt till svar.
"Jag har ont i armen, och i huvudet.. vart är jag?", svarade jag och såg mig omkring. Innan hon hade svarat kunde jag lista ut det själv genom att de möbleringen i de rummet jag befann mig i.
"På sjukhuset.. men som tur är är läget inte så kritiskt som det kanske låter. Du fick ju några sparkar mot huvudet men..", mamma fortsatte prata men jag slutade att lyssna och kom med ens ihåg vad jag råkat ut för. Tjejernas blickar flög förbi framför mig, deras röster ekade i mitt huvud.
"Tyra, är du säker på att du är okej?", sa mamma oroligt och såg på mig. Hon måste ha märkt att jag slutat lyssna på henne.
"Jadå, jag är bara.. lite trött..".
"Ja jag förstår det, klockan är bara 5 på morgonen och..", mer hann inte mamma säga innan en sjuksköterska kom in i rummet. Hon log vänligt mot mig och skakade min hand försiktigt.
"Åh, vad skönt att se att du vaknat! Vi har varit ganska oroliga.. Mitt namn är Dr. Clave, och du är Tyra, inte sant?"
Jag nickade till svar innan hon fortsatte.
"Jag vet att det kan vara jobbigt för dig att ta in allt som hänt, men innan du somnar om skulle jag bara behöva be dig om en liten tjänst, tror du att du klarar av det?".
Även denna gång nickade jag till svar.
"Toppen! Jo det är så att polisen gärna skulle vela prata lite snabbt med dig, helst så fort som möjligt. Dom står här utanför. Tror du att du skulle orka..?".
"Ja, visst..", svarade jag och rätade på mig.
"Så bra! Jag har redan sagt till dom att inte stanna allt för länge, för du behöver all vila du kan få".
"Okej", svarade jag och såg hur hon lämnade rummet. När poliserna kom in var mamma snabbt framme och hälsade innan hon återigen slog sig ner på den lilla pallen bredvid fönstret.
'
Poliserna frågade ut mig om händelsen. Hur mycket jag kom ihåg, om jag sagt någonting till dom, vad dom gjort, om jag hade slagit tillbaks, hur dom såg ut osv. Slutligen tog en av de två poliserna fram en svart mapp som de började bläddra i. Hon sträckte fram ett tunt häfte till mig fylld med bilder på tjejer i olika åldrar.
"Känner du igen någon?". Jag studerade varje bild noga innan jag kunde konstatera:
"Ja, hon och hon.. och hon. Men det är dom enda."
"Tack så mycket för hjälpen, det är dom vi haft som misstänkta. Dom kom med på övervakningskameran och sedan hittade vi deras bilder på facebook. Inga rutinerade brottslingar det där inte..", sa hon och log mot mig.
"Ja men det var nog bara det vi hade för tillfället.. vi återkommer kanske någon annan dag, visst fick vi ert mobilnummer?", frågade den andre polisen och såg på mamma.
"Yes, ring bara om det är något!", svarade hon.
"Absolut, krya på dig Tyra!". I samma stund som de stängt dörren efter sig suckade jag djupt.
"Nu vill jag sova..", sa jag.
"Ja lite sömn är du allt värd!", sa mamma och strök mig i pannan innan hon fortsatte:
"Men du, skulle du orka med en sak till..?". Jag tvekade en stund innan jag svarade.
"Okej då, men bara om det går snabbt.."..
"Jadå det tror jag nog.. Justin har väntat här hela natten, han har varit så orolig. Så om han bara kunde få se att du mår bra..", så fort jag hörde hans namn så blev jag med ens piggare. Hur kunde jag nästan ha glömt bort honom? Allt jag tänkt på de senaste minuterna var hur trött jag var och hur gärna jag ville sova.
"Skulle du kunna hämta honom?", frågade jag mamma. Hon måste ha märkt hur jag plötsligt piggnat till för hon log finurligt mot mig innan hon svarade.
"Absolut!".
Kommentarer
Postat av: Johanna
mer mer :D
Postat av: Amanda
Super bra! , längtar till ikväll när nästa kapitel kmr!
Men tänkte på en sak kan du inte skriva en liten resumé från det sista som hände i kapitlet innan och skriva det unna det nya kapitlet om du förstår vad jag menar. Det blir lite lättare att hänga med i historien som läsare!! Men som alltid super duper bra ;)
Postat av: felicia
längtar till nästa del! :)
Postat av: Wilma
Längtar så till nästa del. :) Du skriver jättebra!!
Postat av: Anonym
Gud så bra. Längtar efter nästa del c(: Meer ;D
Postat av: Alexandra
Komigen! Nästa kapitel ska upp tidigt imorgon och måste lägga mig snart så vill ha det nu! :D
Trackback
