♥

Här kommer en liten bit, mer kommer imorgon! :)

"Jo men det är var ju en mysig återvändsgränd..", sa jag sarkastiskt och skrattade. Justin skrattade han med innan han sa:

"Vänta bara..", sa han och greppade tag med båda händerna på en brandstege. Jag såg oförstående på honom innan han tog sats och drog sig upp snabbt och smidigt. Sedan såg han på mig och utbrast.

"Kom!". Jag såg tvekandes på honom.

"Jag kan hjälpa dig upp om det är det du menar..", sa han.

"Nejnej, det är mitt sista problem.. tänkte bara.. är det här en sånn bra idé, din livvakt väntar ju där inne..".

"Kom bara, det går snabbt!". Jag ryckte på axlarna till svar och klängde mig upp nästan lika smidigt som han. Justin såg imponerande på mig.

"Oj, jag trodde jag skulle behöva lyfta upp dig.. Tjejer du vet..".

"Pfft!", fnös jag och knuffade till honom innan han fortsatte att klättra uppåt med mig hack i häl.

'

Vi klättrade länge, det tog minst en kvart, kanske 20 minuter. När vi kommit halvvägs var jag tvungen att stanna till för att knäppa upp jackan, det var verkligen ansträngande!

"Men.. men. Shit vilken utsikt!", sa jag så fort vi kommit till vårt mål, taket.

"Ja, jag sa ju det!", sa Justin och la armarna i kors. Jag skakade bara på huvudet, jag var som mållös.

"Wow", sa jag igen och såg mig åt alla håll. "Hur visste du att det här stället fanns?", frågade jag Justin.

"Här uppe ligger sviten", började han och nickade mot en dörr en bit bort. "Det är egentligen bara dom som bor där har tillträde till den här delen av hotellet, men sist jag bodde här så visade en av de anställda mig det här stället. Ganska coolt va?", jag nickade ivrigt och gick fram till det två meters höga staketet som avgränsade terassen från stupet ner mellan skyskraporna. Ramlade man ner här var man död, det kändes som om det var flera hundra meter ner. Utan att jag märkte något kom Justin smygandes bakifrån mig och tog tag i mina axlar så fort att skrek till av rädsla, jag trodde jag skulle ramla ner av den hastiga skakningen. Men uppspärrade ögon såg jag på honom men jag hann inte säga något innan han började skratta, likaså gjorde jag.

"Var lite schyst Justin! Såhär behandlar man ju inte en tjej!", utbrast jag.

"Vadå såhär?".

"Ja, skrämmer livet ur henne. Det var där du skulle ha gått fram till henne, viskat i hennes öra att hon doftar lika gott som en bukett rosenknoppar, bjudit upp henne till en dans, sett henne djupt in i ögonen, sagt att hon var vacker, smekt hennes kind och ännu en gång sagt att hon luktar rosenknoppar!", jag slog ut med armarna och såg sådär löjligt tillgjord kär ut som man brukar se ut i tecknade serier.

"Men hur luktar rosenknoppar?", frågade Justin. Jag ryckte på axlarna.

"Ingen aning, det lät bara lite romantiskt!". Justin skrattade innan han böjde sig fram över mig.

"Du luktar som rosenknoppar..", viskade han i mitt öra innan han backade upp och log mot mig. Jag fnissade till innan han även slog ut med handen.

"Får jag lov?". Jag såg på handen länge innan jag förstod vad han menade.

"Absolut!", svarade jag och tog hans hand. Vi började snurra runt runt i cirklar. Jag kände mig otroligt klumpig, mina fötter var alltid på fel ställe, men det gjorde bara det hela ännu roligare. Jag räknade högt i takt. Ett, två, tre, ett, två, tre..

"Ursäkta om jag är lite kass, men vals är inte min starka sida!", sa jag och såg upp på honom. Då brast han ut i världens skratt.

"Men vadå, så dålig va jag väll inte!", sa jag.

"Nejdå, det är bara det att det här är inte vals, det är salsa..".

'

Utsikten från taket.