♥

Åh vad glad jag blev över att se att så många fortfarande kikar in här då och då och tuusen tack för att era söta kommentarer! :D Här kommer nästa del, blev ett bildlöst inlägg, han inte fixa bilder, men hoppas ni gillar den ändå! ♥

'_______________________________________________

'

"Tror du det här verkligen kommer funka? Att jag följer med dig alltså..", frågade jag honom och såg in i hans ögon.

"Vad exakt tror du inte skulle funka?", svarade Justin och flyttade varsamt en hårtess från min panna som hade lagt sig snett över mitt ena öga.

"Jag menar.. allt! Jag kommer bara känna mig ivägen, och vad ska mamma och pappa säga tror du? Och jag menar, hela ditt crew och.. ingen kommer vilja ha mig där och..".

"Schh..", avbröt Justin mig och la sitt finger över mina läppar. Han såg på mig länge innan han fortsatte.

"Jag vill ha dig där, frågan är om.. om du verkligen vill följa med? Jag menar, du kanske har annat planerat nu under sommaren.. så jag förstår dig verkligen om du inte vill eller kan.. men du skulle verkligen inte vara ivägen, inte för någon! Och jag vill verkligen ha dig dä.. ja men du fattar!", han tystnade och vek undan med blicken.

"Justin, det är klart jag vill! Utan tvekan! Det kommer bli fantastiskt!", sa jag och sken upp.

"Så du menar att du.. att du typ.. följer med?", sa Justin och log försiktigt.

"Jaaa.. jag antar det!", svarade jag leendes. Justin log brett, omfamnade mig och drog mig ännu närmre honom.

"Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!", upprepade han och kysste mig länge, länge på munnen. Hans händer sökte sig in under min tröja och upp längst ryggraden medan jag kysste honom längst halsen. I samma stund som jag skulle se upp på honom så ringde telefonen och gav ifrån sig ett högt tjutande vilket fick mig att hoppa till.

"Aoootch!", utbrast Justin som fick min armbåge rakt i magen.

"Så går det!", sa jag och blinkade åt honom innan jag reste mig upp och gick för att svara. Jag hade egentligen velat låta bli, men var det mamma hade hon blivit uttryckligen galen, och säkert ringt polisen om jag inte svarat.. Det hade inte förvånat mig.

"Hej det är Tyra..", inledde jag samtalet.

"Hej Tyra, det är mamma". Jag hade haft rätt.

"Hur har du det? Åt du lassagnen?", frågade hon kvittrandes. Hon hade nog fått i sig ett glas för mycket. Jag sneglade på Justin som nu satt sig upp från soffan och tittade på mig.

"Jag.. jag har det bra och lassagnen är uppäten". Jag orkade inte berätta sanningen nu, den fick vänta.

"Ja vad bra! Jag tänkte bara säga att vi kommer hem om någon timme eller två".

"Okej..", svarade jag kort.

"Ja om du inte vill ha sällskap?".

"Nej, jag klarar mig!", svarade jag snabbt.

"Så bra, då ses vi senare!".

"Yep, hejdåå!".

'

"Vem var det?", sa Justin och såg frågande på mig när jag slagit mig ner i soffan igen.

"Mamma.."

"Phuu, ett tag trodde jag nästan pressen redan luskat ut vart jag är! Men vi lyckades nog dölja våra spår ganska bra!".

"Ja verkligen! Bra jobbat!", sa jag leendes och ruskade om honom i håret innan jag fortsatte:

"Men hur gör vi med mamma och pappa? Ska du åka innan dom kommer hem eller stannar du?".

"Jag ska ta med deras dotter till USA, så jag tror dom vill träffa mig, så det är väll lika bra att jag stannar? Jag sköter snacket så ordnar sig allt!", sa han och blinkade.

Jag gav honom en sarkastisk blick och skakade på huvudet.

"Lycka till!".

"Tack",  svarade han och log retsamt vilket fick mig att i bara farten drämma till honom med soffkudden.

"Varsågod!", svarade jag och log lika retsamt tillbaks.

'

Klockan tickade på och utanför började det skymma vilket kändes oerhört konstigt med tanke på att det fortfarande var sommar! Plötsligt plingade det på dörren i samma stund som det började skramla i låset. Justin och jag slet med ens blickarna från teven och såg på varandra. Jag svalde hårt innan vi båda försiktigt reste oss upp ur soffan. Tänkt om jag inte fick åka?