Part 35
Förlåt för den kassa uppdateringen, men nu är det helg vilket innebär bättring! ;D Här kommer en väldigt kort bit, men troligtvis kommer mer!
___________________________________________
Shitshitshitshitshit, tänkte jag gång på gång och blev så glad att jag höll på att dö av lycka. Men irritationen jag kände mot Milla fanns fortfarande kvar. Så efter att jag dragit på mig en tjocktröja över nattlinnet jag hade på mig tog jag mobilen och gick mot dörren. I samma stund som jag passerade Milla som fortfarande stod och borstade håret framför spegeln så sa jag:
"Du ska vara vääldigt glad om jag ens presenterar dig för Justin..".
"Äsch, det lär inte behövas, han kommer få upp ögonen för mig utan att du behöver göra så mycket som att ens nämna mitt namn", svarade hon snabbt och tillade.
"Tro bara inte att Justin gillar dig bara för att han höll din hand, gillar man någon på riktigt så ber man om dens nummer och pratar hela nätterna med varandra. Jag vet för jag har faktiskt haft kille jämfört med vissa andra..". Hon syftade på mig, jag hade aldrig gjort så mycket som att ens kysst någon, men Milla hade haft minst fem olika pojkvänner genom hög och lågstadiet och under början av gymnasiet. Jag såg först irriterat på henne men log sedan och sa.
"Jag har tyvärr inte tid för ditt skitsnack, Justin smsade precis och ville att jag skulle ringa honom". Utan att se hennes reaktion vände jag på klacken och gick ut i hotellkorridoren, fortfarande med ett leende på läpparna. Ha ha ha, kan du upprepa vad du nyss sa?
'
"Hej det är Tyra", sa jag till mig själv framför spegeln som satt på väggen mitt emellan hissarna. Nej, det lät för orginellt..
"Tjaoo, vad händer?". Nä, det lät inte så mycket bättre det, tänkte jag tyst för mig själv. Hur skulle jag börja samtalet? En yngre hotellvakt som passerade gav mig en konstig blick men valde att inte säga någonting. Nej det här är ju töntigt, det är ju bara att ringa! Jag hostade till en gång, slog in hans nummer och tryckte på ring.
________________________________________________
Tack vad gulligt av dig "nathilda", jag blir verkligen överglad över att höra sånt! ;D
Part 34
Nästa morgon vaknade jag sent, men inte riktigt lika sent som jag gjort morgonen innan.
"Hur gick det igår?", sa Milla och satte sig upp i sängen med rufsigt hår? Jag såg först frågande på henne, men sedan kom jag på vad jag gjort och blev genast piggare.
"Det gick jättebra", sa jag och log så brett att jag trodde mungiporna skulle spricka. Jag sträckte på mig och jäspade stort innan även jag satt mig upp.
"Ja, men berätta då!", sa hon och drog åt sig hårborsten som låg på nattduksbordet.
"Ja, men alltså.. det var jätte mysigt!"
Milla var inte nöjd med det svaret.
"Ja men berätta då, exakt vad gjorde ni?", hon uttalade ordet vad med extra hög röst och började dra borsten genom håret.
"Ja, vi va ju på matchen.. Så vi kollade på den, sen åt vi lite där.. pommesfrits och chicken nuggets", började jag och upprepade retsamt vad vi åt ännu en gång, hon ville ju veta exakt vad vi gjorde.. Jag blev tyst innan jag utbrast.
"Han höll min hand!", jag sken upp som en sol och fick flashbacks från gårdagen.
"Åh, det var såå mysigt!", sa jag och kramade om min kudde.
"Jaha, inget mer?", sa hon utan att visa något ansiktsuttryck.
"Inte något mer, det där kändes väldigt stort för mig, jag blev superglad!", utbrast jag igen.
"Jaha, men pratade ni något om mig?", hon såg frågande på mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade.
"Ne, inte vad jag kan minnas..". Milla reste båda ögonbrynen.
"Fan vad taskigt", sa hon och reste sig och gick bort till spegeln för att fortsätta borsta ut håret där.
"Va?", utbrast jag och såg frågande på henne.
"Ja, men du kunde ju berättat lite om mig, hur jag är som person och så..", svarade hon och fortsatte snabbt.
"Kanske vad jag har för musiksmak, vad jag gör på fritiden..".
"Och varför skulle jag göra det?!", var jag snabb på att fråga.
"Jamen, det kunde gjort det lite enklare för oss att träffas första gången, han kanske snabbare skulle se hur många saker vi har gemensamt och därför snabbare börja tycka om mig..". Jag orkade inte svar utan skakade bara på huvudet.
"Jaja, nästa gång kan du ju försöka tänka lite på andra också och inte bara på dig själv".. När hon sa det så blev jag riktigt irriterad och skulle precis starta vad som förmodligen skulle bli en väldigt högljudd diskussion när min mobil pep till. Jag drog ur laddaren ur väggen och såg på skärmen. Ett nytt meddelande.
'
(låtsas att det är en iPhone hon håller i.. xD)
Sooon..
Tänkte bara säga att det kommer en del till ikväll, så håll ut! ;P
Part 33
Jag stretade emot lite löst och låtsades försöka ta mig ur hans grepp, men egentligen ville jag ju att han skulle hålla om mig sådär för alltid. Först när vi kommit fram till bilen (efter en hel del snubblande) så släppte han mig och drog på sig sin jacka.
"Tack", sa jag och log tacksamt..
".. men skyll inte på mig sen när du vaknar imorgon bitti och märker att du är så förkyld att du inte kan röra dig!". Justin viftade bort vad jag sagt och knuffade in mig i bilen för att sedan hoppa in själv.
'
Precis när chauffören satte på motorn knastrade radion igång och en tjej sa:
"Och nu är det dags för en kille som enbart är 16 men redan tagit världen med storm. Här har ni Justin Bieber med låten One time..". Det blev tyst innan musiken började spela.
"Höjhöjhöj", utbrast jag så högt att chauffören såg ut att hoppa till en aning. Han såg frågande på mig och efter att än en gång sagt åt honom att höja volymen gjorde han som jag sa.
"Nej, måste vi?!", frågade Justin och såg bedjandes på mig.
"Du är ju grym, varför skulle vi inte lyssna!?"
"Men det känns så konstigt att höra sig själv, erkänn att du någon gång spelat in dig själv sjungandes och sedan kännt dig en aning obekväm över att lyssna på det?". Jag skrattade åt honom och svarade.
"Jo, det är ju sant, men du kan inte jämföra det så.. Du kan ju sjunga, det kan inte jag!"..
"Det tror jag inte på, bevisa det i så fall..", sa han och flinade. Jag såg på Justin med stora ögon.
"In your dreams!"
'
När vi kommit tillbaks till hotellet stod vi utanför min dörr och bara pratade i säkert en timme, ingen ville att den andre skulle gå, trots att vi visste att vi var tvungna.
"Jag ska på en intervju imorgonbitti, och sen har jag ett uppträdande på någon show på kvällen.. så jag vet inte om vi hinner träffas, jag vet inte om jag kommer tillbaks till hotellet vid lunch eller och jag åker direkt vidare..", Justin såg besviken ut, sedan frågade han.
"Gör du något speciellt imorgon?".
"Nä, inte vad jag vet.. vi kanske åker till någon sevärdhet eller så men annars är jag nog här i krokarna..", sa jag och ryckte på axlarna.
"Men om du vill kanske vi kan träffas någon annan dag?", la jag till. Justin log och svarade.
"Det låter toppen! Men är det okej om jag tar ditt mobilnummer så kan vi höras där?". Jag skrev upp mitt nummer på en lapp och gav till honom, sedan sa vi hejdå till varandra och jag smög in till mig.
________________________________________
Fick en kommentar om att jag skulle göra längre delar, så jag ska försöka! Men ibland hinner ja som sagt inte. Men jag blir jätteglad över att ni ändå läser trots att jag inte har den bästa uppdateringen! :P♥
Part 32
Ursäkta den dåliga uppdateringen, men jag har jätte mycket i skolan just nu! Hoppas ni förstår mig. ♥
_____________________________________
'
Jag blev varm i hela kroppen. Först trodde jag att han utav en slump bara råkat sätta ner handen rakt på min, men när jag kände hur hans fingrar flätades samman med mina förstod jag att han gjorde det väl medvetandes. Jag kramade om hans hand och kände hur antalet fjärilar i min mage bara ökade. Justin vände sitt ansikte mot mig och log brett. Jag såg rakt in i hans mörka ögon och kunde inte göra annat än att le tillbaka. Såhär lycklig hade jag inte känt mig på länge. Jag hade lust att ställa mig upp, springa ut på planen och bara skrika, mitt framför alla. Men som tur var kunde jag hejda mig.
Sådär hand i hand satt vi länge. Medan vi hejade, pratade och skrattade, så efter ett tag blev jag nästan van, om man nu kan säga så. Inte ens när vi skulle gå släppte han min hand, utan vi gick bredvid varandra ner för trappan och hela vägen ut till trottoaren.
'
"Usch vad kallt det är!", sa jag och såg upp mot himlen. Snöflingor stora som pingisbollar singlade ner mot marken,
"Här, ta den här", sa Justin och släppte min hand för att kränga av sig jackan.
"Nejnejnej, du kommer bli sjuk!", utbrast jag och försökte hindra honom.
"Nejdå, jag har skinn som en isbjörn..", svarade Justin. Det blev tyst ett tag innan han tillade.
"Det finns inget uttryck som säger så va?". Jag började skratta.
"Nej jag tror faktiskt inte det är något man brukar säga, men det lät ganska bra ändå!".
Justin skrattade han med och försökte sedan hänga jackan över mina axlar.
"Nej Justin, jag vill att DU ska ha den", sa jag och snurrade ett varv för att få honom att inte lyckas hänga den på mig. Justin lyssnade inte utan försökte förgäves att få på mig jackan. Jag vände mig mot honom och skulle precis säga att han skulle bli sjuk om han inte tog på sig den när han hoppade på mig bakifrån. Kvickt drog han jackan runt mig och höll ihop den bakom min rygg.
"Nu går vi", sa han och flinade medan han höll om mig bakifrån och började vingla framåt.
Part 31
Tack ni som kommenterar, utan er hade jag slutat skriva för länge sen! Fortsätt så! :D ♥
________________________________________
'
Justin och jag stod upp hela första halvleken. Vi skrek, gestikulerade med både armar och ben och skrattade. Varje gång bollen var nära på att gå in i mål, men åkte utanför så ropade vi "noooo" i kör. Vi vevade hysteriskt med våra halsdukar, en gång så dramatiskt att jag råkade tappa min så den flög iväg och hamnade rakt i en gubbes famn som satt några rader framför oss. Så medan Justin vek sig av skratt när han såg mig fick jag gå ner till honom och be om förlåtelse och hämta tillbaka halsduken. Jag höll på att skämmas ihjäl, men så fort jag kommit tillbaka till Justin så släppte mitt stela ansiktsuttryck och även jag började skratta.
'
"Är du hungrig?", ropade Justin till mig, men trots det hörde jag knappt vad han sa, klacken var mitt uppe i en hejjaramsa.
"Ja, jag har inte hunnit äta middag än..", svarade jag.
"Inte jag heller! Jag går och köper något åt oss..", sa han och reste sig upp, men den här gången var jag snabb. Jag reste mig kvickt upp och tryckte ner honom på stolen igen.
"Den här gången bjuder jag!", sa jag och viftade med sedeln jag höll i handen framför honom. Justin såg upp på mig och skulle precis protestera när jag började gå mot trapporna som ledde ner till fösäljningsstånden.
'
En kvart senare efter en massor av velande och funderande över vad jag skulle köpa så var jag påväg upp igen med en enorm korg fylld av pommesfrites och chicken nuggets, och under armen försökte jag balansera två stora coca och en dipp påse.
"Damdam", sa jag och ställde ner allt vad jag höll i framför Justin och fortsatte.
"Bäst för dig att du gillar det, för det var en suuuperlång kö..". Jag stoppade in en pommesfrit i munnen och såg på Justin.
"Jag älskar det!", sa han och högg in.
'
Efter att vi tömt nästan hela korgen och druckit upp all cola var vi inte lika hoppiga som innan, utan nu satt vi hopsjunkna på våra stolar och utbrast bara i glädjerop med jämna mellanrum när någon av Red Fox spelare gjorde något bra..
"Visst är dom väll ganska bra ändå, trots att dom ligger under med 3-1?". Justin såg frågande på mig.
"Ohja, man ser ju att det är dom som äger matchen. Dom andra har bara haft tur med sina mål!", svarade jag och log mot honom.
"Haha, ja men precis! Vilken tur att du håller med mig, annars hade det ju varit lite pinsamt att ens ta med dig hit..", sa han. Jag lyfte blicken från planen och såg på honom, sedan svarade jag.
"Men även om dom så förlorat med 573-0 och spelat som krattor så hade jag varit glad att jag följt med! Jag har verkligen jättekul!", jag log och han log tillbaka.
"Aww, du är så söt", svarade han och vände blicken mot matchen när han hörde hur publiken började bua. Jag gjorde detsamma, och det var i den sekunden som jag även kände hans hand greppa om min.
Part 30
Här kommer en ganska kort bit.. Kommentera om ni vill ha en till senare idag!
_____________________________________
'
Justin drog fingret upp och ner längst min spellista.
"Usher, Rihanna..", hittills ser det bra ut sa han högt och log.
"Justin Bieber, ännu bättre", utbrast han när han fick se sitt egna namn komma upp på displayen. Jag rodnade lätt när han satte på "pray", som för tillfället låg högst upp på min "mest spelade" lista.
"Det här är nog min favorit också sa han och log". Det blev tyst ett tag innan jag svarade.
"Jo, den är riktigt bra". Sedan log jag mot honom.
'
När jag såg köerna som slingrade sig fram längst trottoarerna och folkmassorna som stod hoptryckta utanför arenan såg jag frågande på Justin.
"Hur ska du klara dig undan paparazzis och fans här då hade du tänkt?".
"Vi har platser på "lill läktaren", där stöter man inte på så många fans, och paprazzina skiter jag i. Jag orkar inte tänka på dom hela tiden.. om inte du störs av dom såklart?", han såg frågande på mig.
"Nejnej, absolut inte!"
"Och dessutom är det inte så konstigt om de lyckas få bilder på mig när jag sitter på en fotbollsmatch med en tjej. Att däremot att se oss gå ute på gatan tillsammans och sedan in på samma hotell, det kan skapa rubriker..", han flinade med tillade sedan snabbt.
"Men det behöver inte nödvändigtvis spridas över hela världen.. det finns bättre saker att skriva om!".
Vi parkerade en bit bort från ingången. Innan vi klev ur bilen drog Justin fram en svart keps som han satte på huvudet och drog ner en bit över ansiktet.
"Kom, nu går vi..".
'
Det tog ett tag för oss att hitta våra platser. Vi gick fram och tillbaka längst raderna flera gånger men kunde bara inte hitta till rätt nummer. Men efter att jag gått fram och frågat en popcornförsäljare om hjälp så visade det sig att vi var på helt fel läktare.
"Äntligen", sa jag medan vi sjönk ner på de röda plaststolarna. Matchen hade precis börjat när vi kommit till rätta.
Part 29
"Hellooo, hur är läget?", frågade han och höll ut armarna. Den här gången blev jag inte lika chockad som första gången, så jag var kapabel till att förstå att jag skulle gå fram och ge honom en kram..
"Bara bra, hur är det själv?", sa jag och log brett.
"Brabra, men vart är Ma.. Mi.. Milla?", frågade han och såg undrandes på mig.
"Hon har blivit matförgiftad, så hon kunde inte följa med..", sa jag. Justin svarade snabbt..
"Stackarn.. men du, kolla vad jag tog med mig!". Han drog fram två grön/röd randiga halsdukar. "Nu kan vi matcha varandra!".
"Åh, vilka tjusiga!", sa jag och började skratta medan han tog ett steg närmre mig och lindade halsduken runt min hals.
"Jag hade nästan glömt att jag packat med mig dom! Men nu kan vi ju se ut som två riktiga Red Fox fans!", han och hängde på sig sin egna, och sedan utbrast han.
"Sisten till hissen!". Först när han sprungit flera meter förstod jag vad han menade och sprang efter.
"Fuusk, jag förstod ju inte vad du sa!", fick jag fram mellan flåsningarna när vi hoppat in i hissen.
"Äsch, så säger du bara!", svarade Justin och blinkade.
'
När vi kommit ner till lobbyn kände jag igen samma livvakt som vart med oss tidigare under dagen. Han stod lutad mot en stor pelare och pillade med sin mobil. Justin gick mot honom och höjde handen i en hälsning.
Vi blev ledda till en stor bil med tonade rutor som stod och väntade på oss utanför hotellets entré. Justin öppnade dörren åt mig till baksätet och hoppade sedan in och satte sig bredvid mig.
"Slått något nytt tetrisrekord på senaste tiden då?", frågade han och flinade.
Jag puttade honom i sidan, ganska hårt, och fnös.
"Nä, faktiskt inte.. men jag har slått en hel del rekord på flera andra spel..", jag drog upp min iPhone för att visa honom.
"Åh, de där spelet har jag också!", sa han och pekade på en av mina appar.
"Jag är grym på det..", svarade jag och innan jag han säga något mer hade Justin tagit den ur mina händer.
"Kan jag prova?", sa han och började spela. Jag lutade mig närmre honom för att kunna se något. Han luktade jätte gott, jag ville egentligen borra in hela mig i hans hals och sniffa, men för att inte verka dum i huvudet lät jag bli och höll en bit avstånd.
'
När han spelat några omgångar tröttnade han och letade vidare efter något nytt att se på, då såg han min iPod app.
"Kan jag kolla? Vi har ju samma "spelsmak", så vi kanske har samma musiksmak också!", jag såg uppmuntrande på mig.
"Ja.. alltså, jag vet inte.. min musiksmak är ju lite..", jag visste inte hur jag skulle fortsätta. Alla mina mest spelade låtar var HANS låtar, hur skulle han reagera på det? Det kanske fick honom att tro att jag var precis som vilket annat skrikande, gråtande, hysteriskt fan som skulle göra vad som helst för att bara få se honom. En sån som spammade hans twitter med massor av kärleks-smörande och..
"Äsch, det finns ingen musik som är dålig om det är det du försöker säga!". Det blev tyst ett tag innan jag svarade..
"Nä, det är väll sant.. det är bara att kolla". Jag log mot honom medan han tryckte upp sidan, sedan svalde jag högt.
Part 28
Medan jag gick runt i vårat hotellrum och gjorde mig i ordning för kvällen låg Milla och zappade mellan de olika kanalerna på TVn. Jag hade flera gånger försökt att starta en konversation med henne utan någon vidare framgång, jag fick bara svar som "mm, jaa eller nej" och inte en enda följdfråga. Men efter att jag både hunnit bytt om och bättrat på sminket så öppnade hon munnen och sa så mycket som en hel mening!
"Hur gick det idag?". Jag lyfte ansiktet från spegeln och såg frågande på henne.
"Vad menar du?". Egentligen visste jag precis vad hon ville veta, men för att inte få konversationen att dö ut på en gång spelade jag ovetande.
"Du åt lunch med Justin Bieber, vad tror du jag vill veta?!". Milla höjde dosan och knäppte av teven, sedan rätade hon på sig och satte sig upp i skräddarställning.
"Berätta allt!", sa hon och log. Jag log tillbaka och slog mig ner i en av fåtöljerna.
"Vill du verkligen veta allt?", frågade jag och log retsamt.
Milla nickade ivrigt, och sedan började jag berättade in i detalj om vad vi gjort. Vad vi hade beställt för mat, vart vi gick, lite utav våra samtalsämnen, livvakten som följt oss och slutligen om hur vi mött alla paparazzis. Mitt och Justins lilla samtal vi haft alldeles nyss ute i korridoren sa jag ingenting om.
"Wow, tänk om du blir känd imorgon!", sa Milla med stora ögon! Jag skrattade och svarade.
"Nej, jag tror nog inte det, eller jag hoppas inte det..".
"Varför inte?!", utbrast Milla.
"Men jag har ju inget vettigt att bli känd för?" Milla skakade bara oförstående på huvudet och suckade.
"När jag blir frisk och får träffa honom, då jäklar ska jag låta hela världen få reda på att jag dejtar Justin Bieber".
"Du är ju knäpp", sa jag och gick tillbaka till spegeln för att fullfölja sminkningen.
'
Klockan gick snabbt den eftermiddagen trots att vi inte gjorde mycket annat än att ligga framför teven. En gång sprang jag i och för sig ut till andra sidan gatan och köpte med mig lite "starbucks fika", för att få Milla på bättre humör. Hon sa att illamåendet hade börjat lagt sig en aning, men hon var fortfarande försiktig för att inte stoppa i sig allt för mycket. Jag åt en morotskaka och drack någon kaffedrink som smakade väldigt milt (och tur var väll det eftersom starkt kaffe inte är en av mina favoriter), medan Milla fick en kaffelatte med extra mycket socker i och en stor brownie. Precis när jag stoppat in den sista biten i munnen så knackade någon på dörren. Precis som imorse kikade jag ut genom titthålet och kunde skymta Justins frisyr. Jag stoppade ett tuggummi i munnen och drog åt mig min väska, men sen ångrade jag mig. Det fick räcka med att stoppa mobilen i jackfickan.
"Hejdå Milla", ropade jag och vred om låset och lät dörren glida upp.
'
________________________________________
Kommentera mycket så kommer flera parter idag! (:
Sorryy..
Kom precis hem, så jag orkar inte skriva en ny part nu som jag sa att jag egentligen skulle.. Började på en men det blev inge bra, antar att jag är för trött.. :P Blir mer imorgon istället, kolla in då vettja! ;D
'
Part 27
Tack "Anonym" för din kommentar! Jag blev superglad! :D
'
Här kommer en ganska kort "part", ska försöka hinna med en till inom kort, annars kommer en ny ganska sent ikväll, för jag kommer vara borta hela dagen.. :P
_________________________________
"Har föräldrarna kommit tillbaks ännu?", frågade jag Milla.
"Mmm, kan du kasta hit kontrollen?", svarade hon och nickade mot det lilla skrivbordet en bit bort. Jag hämtade den åt henne och gick sedan ut i korridoren. Först där slog det mig att, tänk om jag inte får följa med Justin ikväll?! Bara tanken gjorde mig illamående. Vad skulle ja göra om dom sa nej? Det fick ju bara inte hända.. Medan jag knackade på deras dörr så funderade jag över om jag skulle kallprata innan eller gå direkt på vad jag ville ha sagt.
"Hej gumman, vart har du hållit hus?", det var mamma som stod i dörröppningen med en turban på huvudet, det ångade utifrån duschen, hon hade precis duschat.
"Jo, alltså.. det är en sak jag skulle behöva berätta..", sa jag. Här fanns inge tid för kallprat.
"Har det hänt något?", frågade mamma mig och rynkade pannan.
"Nejnej! Eller, jo.. på sätt och vis".. Vi satte oss ner på den nybäddade sängen när jag började. Hur det hade börjat den där kvällen när han krockat in i min dörr, om nästa gång då vi träffats lite snabbt nere vid frukostbuffén, när han kommit fram till mig nere i lobbyn och vi suttit och pratat i timmar och slutligen lite kort om dagens lunch, men jag nämnde inte paparazzina..
"Så nu undrar jag.. eller han undrar rättare sagt, om jag får följa med på en fotbollsmatch ikväll, det är på en arena här i närheten..?".
Mamma såg tveksamt på mig. Fjärilarna som nyss fladdrat omkring i magen förvandlades till små blyklumpar.
"Jag vet inte om det är en sådan bra idé..", sa hon och la pannan i djupa veck, sedan fortsatte hon.
"Vad hette killen nu igen?". Jag svarade snabbt.
"Justin.. Justin Bieber, du har sett honom i någon tidning, du skulle känna igen honom om du såg honom". Det blev tyst ett tag innan hon svarade.
"Om du kan visa mig en bild på honom och sen lova mig att ha telefonkontakt med mig heela matchen så kan du väll få gå".
Jag blev så glad att jag utan tanke gav henne en snabb kindpuss och sedan en lång kram.
"Tack mamma!".
'
Jag skuttade hela vägen tillbaka till vårt hotellrum men skärpte mig när jag skulle gå in. Jag ville inte göra Milla på ännu sämre humör.
part 26
Wiie, igår hade jag besöksrekord, 42 unika! ;P Hoppas ni alla fortsätter läsa min novell!
Och kommentera gärna mycket, det är det som får mig att vilja skriva mer! :D
_________________________________
'
Det var Justin som tog initiativet till att starta konversationen efter det att vi satt oss ner.
"Förlåt", sa han och stirrade rakt fram. Jag såg på honom som om han var dum i huvudet.
"Om det är någon här som ska säga förlåt så är det väll ändå jag!". Justin såg förvånat på mig och skulle precis svara, men den här gången hann jag före..
"Jag känner mig så dum! Hon kom fram med sin jäkla microfon och blockerade vägen för mig. Jag fick panik och såg upp och där var kameran, jag tror dom fick nån bild, tänk om dom kommer ut i tidningarna..". Justin la ett finger för min mun och sa:
"Det är just därför JAG ska be om förlåtelse! Jag visste ju att det här var risken som fanns, men jag sa det aldrig till dig.. du hade ju ingen aning om vad du gav dig in på och nu kanske du hamnar på framsidan av morgondagens alla tidningar, jag är verkligen jätte ledsen.. det var bara det att..". Det blev tyst. Jag såg honom rakt in i ögonen innan han andades in djup och fullföljde meningen..
".. att jag var rädd att du inte skulle vilja träffa mig annars". Nu stirrade han ner i golvet igen, så jag såg honom bara i profil. Men jag tyckte nästan att jag ändå kunde se honom rodna.
"Alltså.. det var så länge sen jag fick chansen att umgås med en tjej som dig..". Jag blev helt mållös, vad skulle man svara på något sådant? Tack, kanske? Nä, det lät för enkelt..
"Jag kan bara säga detsamma om dig", sa jag. Vi såg leendes på varandra.
"Så du är inte arg?", frågade Justin och såg oroligt på mig.
"Tjaa.. det får vi väll se imorgon antar jag.. publicerar dom en bild när jag är i mitt fulaste skick kanske jag inte blir så glad.. ", Justin skrattade men sa sedan med en något allvarligare ton.
"Äsch, du kan nog inte ens bli ful på bild!", jag blev varm i hela kroppen.
"Haha, vi säger väll så då!", svarade jag.
'
Innan jag skulle in till mig och Justin till sig bestämde vi tid för när han skulle komma förbi och hämta upp mig inför matchen.
"Men du, Milla.. vad ska jag göra med henne, jag kan inte bara lämna henne ensam igen?!", jag rynkade på näsan.
Justin ryckte bara på axlarna.
"Ta med henne då!", sedan log han. Jag var glad att han tog det så lätt och inte såg det som ett problem, trots att det kanske var precis vad jag gjorde..
'
"Milla, är du här?", ropade jag så fort jag klivit innanför dörren. Utan att ha hunnit fått ett svar fortsatte jag..
"Justin och jag ska gå på någon fotbollsmatch ikväll, ska du följa med?". Jag ångrade nästan att jag inte riggat upp en filmkamera innan jag sagt det för att kunna filma hennes reaktion. Det här kunde bli hennes livs dag! Trots att jag givetvis helst umgåtts ensam med Justin kunde jag inte låta bli att vara lite glad för Millas skull. Vilken sekund som helst skulle hon säkert bryta ut i ett glädjeskrik.
Jag hade fortfarande inte fått något svar när jag tagit av mig skorna. Men när jag kommit in en bit i rummet och kunde se sängen förstod jag varför..
Milla såg ut som ett levande lik där hon låg nerbäddad i sängen med bara huvudet ovanför täcket. Nedanför sängkanten stod papperskorgen. Hon såg nästan gråtfärdig ut när jag möttes hennes blick.
"Varför nu, varför jag?", jämrade hon sig.
"Men Milla, vad har hänt?!", utbrast jag och satte mig på sängkanten bredvid henne.
"Jag har blivit matförgiftad, snälla säg att det du nyss sa inte var sant?", snyftade hon.
"Joo, alltså.. jag är ledsen Milla men du hörde nog rätt".. Jag tillade snabbt:
"Men du jag loovar att jag ska fixa så vi kan hitta på något en annan dag alla tre!", jag log uppmuntrande mot henne. Till svar mumlade hon bara något ohörbart i stil med.
"Jävla köttfärsås..", jag antog att det var av den hon blivit matförgiftad.
Part 24
TACK, för era gulliga kommentarer, jag blir verkligen GRYMT glad av dom!! Ni förstår inte hur mycket dom betyder! :D Bara för det kommer en till del nu.. ;)
________________________________
'
Jag blev bländad av blixtarna från kamerorna som trycktes av med bara hundradelars mellanrum.
"Justin, hur mår du? Vart är du på väg? Hur gick ditt senaste uppträdande? Är det där din flickvän?", Justin överöstes med frågor. Själv försökte jag koncentrera mig på att se ner i marken och inte snubbla på något, eller någon. Men jag kunde inte låta bli att le när "flickvän" frågan ställdes. Haha, hur kunde dom tro något sådant?
Plötsligt blockerades min väg av en journalist som tryckte upp en mikrofon i ansiktet på mig.
"Hur är din relation till Justin?". Jag var tvungen att stanna upp, hon blockerade vägen för mig, och utan att tänka på det såg jag upp och hamnade mittemot en enorm kamera. Jag la armen för ansiktet medan blixtarna avfyrades.
"Ey, ur vägen!", hörde jag Justins livvakt säga. Han knuffade undan journalisten och hjälpte mig framåt. Justin slängde en blick bak mot mig och mimade, "är du okej?". Jag nickade kort och ökade stegen ännu för att komma ikapp honom.
'
Journalisterna följde oss hela vägen till hotellet men väl där blev de bedda att stanna av personalen så länge de inte tänkt att övernatta på hotellet. Vi stod tysta och var djupt inne i våra egna tankar hela vägen upp till våra rum. Först när vi stod utanför min dörr så öppnade Justin munnen.
"Vi klarar oss, du kan gå", jag förstod till en början ingenting, men sedan när jag såg mig själv över axeln såg jag att det var hans livvakt Justin hade pratat med. Han nickade och gick mot sitt hotellrum mitt emot Justins, när han passerade oss så sa jag tyst:
"Tack".. Han kastade en snabb blick på mig och började sedan skratta diskret. Så dum som jag kände mig då hade jag nog aldrig känt mig förut. Jag var verkligen bara en jobbig liten irriterande tjej som bara orsakade problem. Stackars Justin. Jag suckade högt och lutade huvudet i händerna.
"Ska vi sätta oss där ett tag, eller har du bråttom till något?", frågade Justin mig och nickade bort mot två fåtöljer som stod utplacerade i slutet av korridoren.
"Nejdå, jag har tid", mumlade jag till svar och följde sedan efter honom..
Part 23
När sista fatet med pannkakor toppade med äppelskivor och kanel lades ner på bordet kände jag hur magen spände.
"Ojj, så här mätt har jag inte vart på länge", sa jag. Justin petade upp en äppelbit på gaffeln och stoppade i munnen.
"Men.. vissht var e gott?", sa han mellan tuggorna.
"Om det var!", svarade jag och log, sedan fortsatte jag.
"Det här är från och med nu även min favorit restaurang..". Justin visade tummen upp till svar och tuggade ur de sista bitarna.
"Nä, ska vi dra oss vidare, eller vad säger du?", jag nickade och vi ropade in notan. I ögonvrån kunde jag se hur livvakten gjorde detsamma..
"Här", sa jag och la upp en sedel på bordet. "Jag betalar!".
"Nejnejnej, adrig!", sa Justin och puttade tillbaka sedeln mot mig. Sedan sträckte han kvickt fram en av sina sedlar när kyparn kom. Jag hade inte en chans att göra ett nytt försök till att betala.
"Tack", sa jag men la även till:
"Men nu får du lova mig att jag får betala nästa gång!". Justin log finurligt och reste sig upp från stolen.
"Kom, nu drar vi..".
'
Ute på gatan hade de nyss så små snöflingorna förvandlas till stora pingisbollar. Ingen av oss hade kläder anpassade efter just detta, så det tog inte lång tid innan vi blev blöta och började huttra.
"Oh shit!", utbrast plötsligt Justin i samma sekund som han drog på sig luvan. Jag såg frågande på honom men han inte säga något innan han fortsatte.
"Tyra, vad du än gör, kolla inte åt höger, se bara på mig hela tiden". Jag stirrade på honom, rakt in i hans mörkbruna ögon, och jag kunde se att han var seriös, det här var inget skämt.
"Jag såg precis en bunt paparazzi på andra sidan gatan, jag är inte säker på om dom såg oss men..".
"Justiiin", hörde vi någon ropa en bit bort.
"Okej, dom såg oss, gör bara som jag säger okej?", han såg på mig och jag nickade snabbt.
"Gå bara på snabbt och undvik att svara på någon fråga eller se upp i kamerorna".
"Okej", pep jag medan vi ökade stegen. Justins livvakt som nyss gått flera meter bakom oss var nu alldeles vid Justins sida. Vi var bara ett kvarter från hotellet när klungan av journalister och fotografer nådde oss.
Part 22
"Här har vi det! Min personliga favorit!", sa Justin leende och slog ut famnen mot en vad jag antog var en restaurang. Jag kisade och läste vad det stod på skylten.
"Pan.. pancake house?". Mer han jag inte säga innan han tog tag i min hand och ledde mig framåt. Jag kände hur blodet i mig pumpade snabbare, jag visste inte hur jag skulle reagera. Så jag klämde löst tillbaks och följde efter. Men när vi kommit fram till dörren släppte han mig och drog ner kepsen en bit över ansiktet. Med ett ryck öppnade han dörren och klev in.
"Ett bord för två", sa Justin, lättat över att det var en gammal tant som tog emot oss, hon kände förmodligen inte igen honom. Jag petade försiktigt på Justins axel och nickade bakåt mot hans livvakt som stod någon meter bakom oss. Skulle inte han också äta?
"Jag sa ju att vi skulle låtsas som om han inte fanns, han klarar sig själv", sa Justin och blinkade mot mig. Så när vi slog oss ner vid vårt bord så blev han visad till ett eget alldeles vid fönstret. Själv satt vi mitt emot varandra längst in i ett hörn eftersom risken att Justin skulle bli igenkänd därifrån var mindre.
"Så vad vill du ha?", frågade Justin och såg på mig.. Jag granskade menyn innan jag svarade.
"Samma som dig, du av någon borde väll veta vad som är godast här om det här var din favorit restaurang..". Justin vinkade till sig kyparn och började beställa.
"En pannkakstallrik med nutella, två belgiska våfflor..". Han fortsatte rabbla upp ett flertal rätter till innan han slutligen avslutade med.
".. och två apelsinjuice!". När kyparn gått skrattade jag åt Justin och skakade på huvudet.
"Hur ska man orka sådär mycket?!". Han svarade lugnt.
"Jag lovar, det kommer gå åt!".
Vi satt och pratade om allt möjligt medan maten, eller snarare efterrätterna kom in med jämna mellanrum. Jag berättade om hur det var att gå i skolan i Sverige och om hur mitt liv såg ut i allmänhet, och Justin om hur det var att bli intervjuvad i direktsändning och uppträda för tusentals fans. Mitt liv kändes rätt så trist i kontrast mot hans, men Justin lyssnade på mig med stora ögon, han verkade iallafall något intresserad.
"Wow, nån dag måste du visa mig allt det där!", sa han och log brett.
"Haha, visst.. Har du vägarna förbi med ditt privatplan kan du ju alltid ta en mellanlandning hemma hos mig, vi har ganska stor trädgård!". Justin skrattade innan han tog en stor tugga av sin pannkaka och frågade mig.
"Så, vad gör du på fritiden?"
"Ja alltså, det som de flesta ungdomar gillar att göra.. Träffa kompisar, shoppa lite ibland, måla, spela fotboll.."
"Spelar du fotboll?", sa Justin och höjde ögonbrynen.
"Ja, fast mest för kul, jag satsar inte på att bli proffs direkt..".
"Men va kul!"
"Eh.. ja, ganska..", svarade jag osäkert.
"Ja, jag menar, det är inte så jätte många tjejer som är intresserade av det.. skulle inte du kunna följa med mig ikväll då? Jag ska se Red Fox spela på en arena här i närheten.. Det är ett ganska litet lag, men det är kul ändå!". Han log uppmuntrande mot mig.
"Alltså, är du säker.. jag menar, vill du verkligen det? Att jag följer med alltså?"
"Jaa, jag skulle bli jätteglad om du ville följa med!", svarade han och sken upp. Jag blev så glad att jag började skratta.
"Jätte gärna, jag följer jätte gärna med!".
_____________________________________
Lämna gärna en kommentar! :D
'
Jag lovar att minst en till "part" kommer senare idag!
Part 21
När vi stod i hissen på väg ner såg Justin på mig och frågade..
"Menar du att vi ska gå ut? Du vet ut ut? Ut på gatan alltså..?"
Jag såg förvånat på honom och svarade sen tveksamt.
"Ja, eller alltså.. vad känner du för?"
"Jo, det låter kul, men i så fall.. Okej, jag vet att det här låter töntigt, men i så fall måste jag ta med mig en livvakt.."
Innan jag han svara fortsatte han.
"Alltså, det är inte så konstigt som det låter, han kommer gå en bit bakom oss hela tiden.. bara ifall att. Vi kan bara låtsas att han inte finns. Jag förstår om du tycker att det är jobbigt, men jag har inget val.. så om du vill kan vi ju.."
"Justin, det är lugnt, jag ser inget problem med det". Han log tacksamt och drog upp mobilen ur fickan. Hissen stannade på bottenvåningen och vi gick ut. Justin började prata med någon i mobilen och strax därefter mötte vi upp en kraftigt byggd man utanför receptionen. Justin dunkade honom i ryggen som hej och log sedan mot mig.
"Då går vi då!"
'
Efter att ha utbytt några ord med en av receptionisterna så visade hon oss vägen till baksidan av hotellet. Vi gick igenom en lång korridor innan vi kom fram till dörren som krävde både nyckel och portkod för att öppna.
"Voila!", sa receptionisten när hon öppnade dörren och pekade med handen ut. Justin tackade artigt och gick ut med mig hack i häl. Vi kom ut på en smutsig återvändsgränd som man inte alls skulle kunna tro var baksidan av de annars så lyxiga hotellet.
'
Jag såg upp i himlen. Små, små snöflingor singlade sakta ner från himlen och la sig som ett lager florsocker på marken. Justin sträckte ut tungan och försökte fånga en. Jag skrattade innan även jag gjorde ett par försök.
"Så, vart tycker du vi ska gå?", frågade Justin mig och såg rakt in i ögonen.
"Ja alltså.. jag hittar inte så bra här, jag kom hit i förrgår.. men..". Jag han inte fullfölja min mening innan min mage började kurra högljutt, som på beställning.
"Vi ska gå och äta! Jag vet ett perfekt ställe..", svarade Justin och drog upp sina senapsfärgade byxor samtidigt som han ökade takten en aning.
Part 20
Milla satt till en början och bara stirrade på oss. Sedan lyckades hon haspla ur sig:
"Är.. ä.. är du Justin .. Biber?"
Han nickade och gick fram och skakade hennes hand.
"Yep, det är jag som är Justin, trevligt att råkas!", jag fick sätta handen för munnen för att kväva skrattet som var nära på att bryta ut flera gånger. Milla kunde inte svara, istället tog hon tag i hans hand och skakade den ivrigt.
Jag tyckte synd om Justin, han visste inte vad han skulle göra eftersom Milla inte var så värst pratglad på grund av tillståndet hon befann sig i. Det såg ut som om hon skulle börja gråta när som helst.
"Ja, alltså Milla, vi tänkte gå ut ett tag, ska du följa med eller?". De sista orden ville jag helst inte uttala, jag visste att stämningen skulle bli helt annorlunda jämfört med hur den var igår kväll om Milla skulle följa med.
Milla vinkade mig närmare så fort Justin släppt hennes hand och gått fram till nattduksbordet för att studera boken som låg där. Sedan viskade hon.
"Gå, se hur jag ser ut! Jag måste fixa mig, jag är ju helt osminkad, han kommer aldrig att ens tänka tanken på att vilja bli tillsammans med mig om jag ser ut så här". Hon blev tyst ett tag innan hon fortsatte.
"Men lova att jag får träffa honom igen senare då?". Jag lyfte ena ögonbrynet och såg på henne.
"Visst". Egentligen var det inte ens säkert på att han någonsin skulle vilja se varken mig eller Milla igen, men det sa jag aldrig. Nu var jag bara glad och såg fram emot en eftermiddag ensam med Justin.
"Kom Justin, ska vi gå? Här finns ändå inte mycket att göra..".
"Visst", sa han och följde mig till dörren. Precis när vi skulle gå ut så hörde jag Milla ropa efter oss på vad som skulle föreställa engelska.
"Justin, kan jag få ta ett foto?". Vi vände oss om och såg hur Milla viftade med kameran. Jag suckade djupt och slog handen i pannan. Varför måste hon jämt vara så pinsam?! Justin däremot verkade inte bry sig.
"Visst!", sa han och ställde upp sig bredvid henne. Milla kastade kameran till mig och lutade huvudet mot Justins axel samtidigt som hon drog båda armarna runt honom. Motvilligt klickade jag av ett kort och sa sedan snabbt.
"Kom, nu går vi..".
Så fort vi stängt dörren efter oss ursäktade jag mig för Millas agerande. Egentligen gjorde hon väll inget fel, men jag kunde inte låta bli att skämmas. Justin skrattade bara.
"Det är lugnt, du ska veta att jag stött på fans som är tusen gånger värre än vad hon var.. och hon var väll egentligen inte så himla konstig?"
"Säg om det nästa gång du träffar henne också.."
____________________________________________
'
Tack så jätte mycket för era kommentarer, jag blir verkligen superglad när jag ser dom! Och nu när jag vet att jag faktiskt har några trogna läsare ska jag försöka öka uppdateringen.. Men som sagt kanske det blir lite mindre inlägg under vardagarna när jag går i skolan.. men minst 1 om dagen iallafall! :D
Part 19
Jag kastade mig mot dörren och kikade ut genom hålet, och mycket riktigt, där stod han! "Shitshitshit", tänkte jag och sprang tillbaka in till badrummet för att se så jag såg okej ut. Ja la på lite rouge på kinderna och fäste upp en hår tess som föll ner över ansiktet. Jag backade upp ett steg och konstaterade att jag i alla fall såg okej ut. Lite morgontrötta ögon kanske, men det fick gå!
'
Han knackade igen. Tre knackningar tätt följda efter varandra.
"Öppna då, det är bara mamma som ska säga att dom går nu..", hörde jag Milla ropa till mig utifrån sovrummet. Jag svarade inte utan tassade bara tyst ut i hallen. Jag svalde tre gånger och bet mig i underläppen, sedan öppnade jag dörren sakta för att inte slå upp den i hans ansikte ännu en gång!
"Helloo Tyra!", sa han leendes och höll ut armarna.
"Hi", svarade jag tyst, och gav honom en snabb kram. Sedan gick jag ut i korridoren och stängde dörren efter mig, men inte helt. Justin såg frågande på mig, så jag böjde mig fram och viskade.
"Jo.. alltså. Jag tror jag glömde säga en sak igår..". Det blev tyst i någon sekund innan jag fortsatte:
"Du vet Milla som jag nämde igår?". Justin nickade och väntade på fortsättningen.
"Jo, alltså.. Jag bor ju med henne så hon är här inne.. och vad ska jag säga, hon är typ.. alltså, besatt av dig, så hennes reaktion kan bli lite.. galen typ. Hon tror mig inte heller när jag berättar att jag träffat dig, så ja.. hon kanske hamnar i chock och..". Justin satte ett finger för min mun. Jag såg förvånat på honom.
"Jag är van..", svarade han nonchalant och log brett. Jag skrattade, glad över att han förstod.
"Ja men välkommen in då! Sa jag och puttade upp dörren och bockade". Sedan fortsatte jag snabbt.
"Men va beredd på att det kan vara lite stökigt, jag vaknade nyss..."
Jag följde Justin in genom dörren.
"Tyra, kan du kasta hit vattenflaskan som står på nattduksbordet?", frågade Milla mig utan att lyfta blicken från tidningen. Justin såg på mig med stora ögon och jag höll nästan på att börja skratta åt hans min. Han förstod inte ett enda ord av vad hon nyss sagt.
"Hämta den själv, jag har besök", svarade jag och gick fram till skrivbordet.
"Jättekul av Justin va? Hämta den bara". Nu lät hon riktigt sur. Justin reagerade på hennes tonläge så jag skakade bara på huvudet åt honom och sa sedan.
"Justin, this is my friend Milla, Milla this is Justin!". Först då såg Milla upp från tidningen, och hennes min gick inte att beskriva.
___________________________________________
En fråga ni jätte gärna får svara på.
Följer du min novell eller kom du bara hit av en slump?
¨
Skulle vara jättekul att veta, för om de flesta kommer hit av en slump och aldrig tänker komma tillbaks så känns det nästan onödigt att skriva.. :P
Part 18
Morgonen därpå vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag öppnade ögonen och såg på Milla som satt i en av fåtöljerna och läste ur en skvallertidning. När hon såg att jag vaknat utbrast hon:
"Äntligen, du har sovit jätte länge.."
Jag satte mig yrvaket upp och rätade till den alldeles för stora t-shirten som jag använde som nattlinne. Milla fortsatte:
"Resten av gänget har redan gått ner och ätit frukost OCH kommit upp igen, nu är de påväg ut för att gå till något museum..". Det sista hon sa gick in genom ena örat och ut genom andra, istället tänkte jag på den första meningen hon nyss uttalat.
"Vänta..". Jag höll upp handen för att tysta ner henne.
"Har jag sovit länge? Vad är klockan?". Milla drog upp mobilen ur fickan och svarade snabbt.
"Halv 12".
"HALV 12?!", nästan skrek jag. Justin hade sagt att han skulle komma förbi runt lunch, och lunchtid låg väll normalt mellan halv 12 och 1..?
"Ja men ta det lugnt, jag fick lite pengar så vi kunde äta frukost ute någonstans istället". Jag sprang in på toaletten och började med att borsta ut håret som självklart såg ut som en rishög just idag av alla dagar..
"Det är inte det.. Jag ska träffa Justin!", ropade tillräckligt högt för att Milla skulle höra mig.
Hon kom in i badrummet och lutade sig mot väggen.
"Kan du inte bara sluta med ditt Justinsnack, du försöker bara få mig att må dåligt!", nu lät hon sådär irriterad igen. Jag satte upp håret i en tofs och började måla ögonfransarna med mascaran.
"Milla, jag har inte tid med sånt här, men jag säger bara att allt jag sagt om honom är SANT. Jag lovar att visa dig honom så fort han kommer..". Milla skakade bara på huvudet och gick tillbaks till sin fotölj. Själv sprang jag vidare till min resväska och letade upp något passande att klä på mig. Jag konstaterade att det snöade ute, så de fick bli ett par svarta jeans, vitt linne och en stor collegetröja. Efter en snabb blick i spegeln virade jag även på mig min halsduk. Nu såg jag helt okej ut för att ha gjort i ordning mig på under 5 minuter!
När jag förstod att jag hade lite mer tid att spela på kopplade jag in plattången i uttaget. Men precis när jag skulle platta ut första locken, eller snarare vågen hörde jag hur de knackade på dörren..
Part 17
Både jag och Justin glömde bort tiden, så när vi såg på klockan hade den redan blivit halv 2!
"Ojj, vad mycket klockan blev!", sa Justin och såg på mig med stora ögon. Jag nickade och svarade motvilligt.
"Ja, det kanske är dags att börja dra sig uppåt..". Det var egentligen det sista jag ville göra just nu. Jag hade gärna suttit uppe och pratat hela natten om den chansen fanns.
"Ja, vi ska väll göra det..", han reste sig långsamt och sträckte armarna rakt upp. Sedan jäspade han stort och gick fram till mig. Han sträckte ut handen och drog upp mig ur min halvliggande ställning i soffan. Nu stod vi plötsligt bara några centimeter ifrån varandra. Mina kinder hettade till, så för att undvika att han skulle se det böjde jag mig snabbt ner och började packa ihop datorn.
'
När vi stod bredvid varandra i hissen frågade han mig:
"Hur länge ska du stanna här?". Jag började räkna på fingrarna innan jag svarade.
"Jag tror vi ska vara här i två veckor, ungefär.. Vi åker hem strax efter jul".
Han nickade och skulle precis säga något när hissen stannade och ett äldre par klev in. Vi stod alla fyra knäpptysta. Det enda som hördes var mannens tunga andning. Men så fort vi klivit av vid vår våning fullföljde Justin sin mening.
".. då kanske vi hinner ses igen?". Jag visste inte om han drev med mig.
"Ja, men.. alltså.. om du vill så självklart, eller om.. om du hinner..". Han log brett när han hörde hur jag hakade upp mig på vartannat ord.
"Självklart, annars hade jag ju inte frågat!". Jag blev alldeles varm i hela kroppen och log tillbaks.
"Ska vi säga imorgon? Jag kan komma förbi vid lunch.. kan du då?". Utan att tänka efter svarade jag direkt.
"Jaa, det funkar perfekt!". Nu hade vi stannat utanför min dörr.
"Härligt, då kanske du kan visa dina skills i tetris då?", han flinade och knuffade mig lätt i sidan.
"OM du ska få se mina skills!", utbrast jag så högt att jag nästan trodde att jag skulle väcka någon.
Justin skrattade och sa:
"Det låter bra, och tack för ikväll, jag hade jättetrevligt!". Sedan gav han mig en kram. Det var ingen lång, men den kändes oändlig. Om jag blev varm i kroppen nyss måste jag ha kokat nu. Jag kramade tillbaka och log.
"Jag hade det också jättetrevligt". Han släppte mig och gick mot sin dörr. Precis innan dörren slog igen kikade han ut och vinkade. Jag skrattade och vinkade tillbaka innan även jag gick in.
'
Den första synen jag möttes av när jag kom in var Milla som låg utspridd över hela dubbelsängen, och i handen höll hon fjärrkontrollen. Teven stod på och färgade hela rummet blått, gult och vitt om vartannat.
Efter att ha tagit på mig pyjamasen, borstat tänderna, släckt ner och rullat över Milla till hennes sida av sängen gick jag och la mig. Men liksom igår natt hade jag svårt att somna, fast av en bra anledning. Det var fjärilarna som fladdrade omkring i min mage höll mig vaken.
