♥

Tänke göra "comeback" idag men då visar det sig att jag ska vara borta hela dagen.. så förhoppningsvis blir det ikväll, men om det inte kommer något då så lovar jag (på riktigt den här gången :P) att det kommer en ny del imorgon! Men ska som sagt verkligen försöka att få ihop i alla fall något litet idag.

'

xoxo, Tyra ;)

Förlååt för den sämsta uppdateringen, har så SJUKT mycket i skolan just nu att jag knappt hinner göra annat än att äta, sova och plugga.. -.- Här kommer en vääldigt kort bit bara för att visa att jag inte glömt er, men imorgon lovar jag mer! ;P

"Så det är såhär det känns att vara känd!", sa jag och log mot kameran. Jag kunde knappt förstå själv att jag som alltid varit så blyg faktiskt stod och pratade engelska med några helt random tjejer jag aldrig träffat förut. Jag kände mig nästan en aning stolt, det här skulle min engelska lärare ha sett. Tjejerna skrattade och pratade med mig ett tag till innan de var tvungna att gå. I samma stund som vi vinkat av varandra pep det till i mobilen.

"Jag tror våra föräldrar står utanför..", började jag och vände mig mot Milla. Men när jag såg smset så visade det sig att det inte alls var varken min mamma eller pappa som smsat.

"Ojj..", var det ända jag fick fram. Milla såg frågande mig innan jag fortsatte.

"Justin frågade precis om vi ville komma backstage!", jag såg upp på Milla med stora ögon.

"Men det är klart, skriv jaa!", sa Milla så snabbt att jag nästan blev förvånad, hon hade inte sagt ett ord till mig sen det visat sig att det var jag som fick komma upp på scenen och inte hon. Jag var tvungen att läsa smset ännu en gång innan jag svarade.

Det tog bara några sekunder innan jag fick ett svar.

Jag höll upp mobilen framför Milla så hon kunde se vad som stod.

"Shit", sa hon och log brett.

"Omg", sa jag och log jag med.

"Nej, inte omg, omb!", rättade hon mig och skrattade.

"Så du är inte arg längre?". Jag kunde inte låta bli att fråga, även om jag visste att det här kunde göra henne ännu surare.

Hon blev tyst en lång stund vilket fick mig att förvänta mig det värsta, men sedan ryckte hon nonchalant på axlarna.

"Jag har väll aldrig vart sur?". Jag skulle precis öppna munnen och motsätta mig hennes fråga, men sedan ångrade jag mig.

"Okej, skönt att höra!", svarade jag istället.

Nu skulle jag bara behöva få in namnet på novellen någonstans (eventuellt i ny header), nån som har lust att hjälpa lilla otekninska jag..?! Eller ännu bättre är ju om nån vet hur jag ska fixa min gamla design gjord av Jennifer för att få den att fungera igen, den var ju så snygg.. :(

När han kommit tillräckligt nära överlämnade han buketten och ställde sig bredvid mig där han sjöng och vevade med armarna i takt till musiken. Jag gjorde detsamma medan jag med smile-groparna uppe i pannan sneglade på honom. Han cirkulerade runt mig några gånger innan han strök sin hand utefter min rygg. Det kittlades så mycket att jag knappt kunde hålla tillbaka på skrattet. På skärmarna som satt upp monterade på varsin sida av scenen kunde jag se mig själv på närbild vilket bara fick mig att skratta ännu mera..

Precis innan låten tog slut så kom Justin och kramade om mig bakifrån vilket fick hela publiken att skrika i kör. Jag lutade huvudet mot honom kort innan han släppte mig.

"Du var amazing..", viskade han i mitt öra innan belysningen släcktes och Justin sprang ut från scenen. Publiken skrek fortfarande.

'

Efter att ha blivit utledd från scenen av samma danskille som visade mig in på scen så följde han mig vidare ut till

"Tyra?", hörde jag en bekant röst bakom mig. Men jag kunde inte komma på varifrån jag kände igen den. Kvickt vände jag mig om och möttes av ingen mindre än Pattie, Justins mamma!

"Helloo, så du är också här! Hur mår du?", sa jag och log ännu bredare.

"Jag mår bara bra! Hur är det själv?".

"Jo, det är bra här med.. är lite nervös bara, jag trodde aldrig jag skulle komma upp på scen.. jag har aldrig stått på en scen förut, jag kommer svimma!", babblade jag på innan Pattie la en lugnande hand på min axel.

"Äsch, det är ingen big deal! Hundra andra tjejer har redan klarat det, och alla är nervösa innan..". Jag log snett mot henne innan jag svarade.

"Jo, men jag var så oberedd, och nu är jag här lixom.. shit..".

"Ja, men det kommer nog gå bra.."

"Kom nu, du måste göra dig beredd", avbröt kvinnan oss. Jag vinkade av Pattie och småsprang ikapp kvinnan som med stora steg börjat gå iväg mot en liten grupp killar en bit bort.

"Ni fixar resten va?", sa hon till en av dom när vi kommit fram.

"Sure babe", svarade han och boxade till henne på armen. Hon skrattade innan hon såg ner på mig.

"Dom berättar vad du ska göra, okej?". Jag nickade och i nästa sekund hade hon vänt på klacken och försvunnit tillbaka dit var vi kom ifrån.

Jag såg på killen hon pratat med. Han såg ut att vara i.. 22 års åldern kanske?

"Så du ska vara Justins OLLG?", frågade han och log.

"Japp!", svarade jag och kände hur jag började rodna när hella gruppen av killar tystnade och såg på mig.

"Cool, så här kommer det att gå till.. När låten har kommit till sista refrängen så kommer Will, han där, springa ut med en stol på scenen. Därefter behöver du bara följa med oss. Vi leder dig ut till stolen, sen sköter Justin resten". Han blinkade och log ännu en gång.

"Uppfattat!", svarade jag och log tillbaks.

"Och en till viktig sak.. När låten är slut, sitt bara kvar på pallen så hämtar vi dig och leder dig tillbaks hit sen!", inflikte en av de andra killarna..

"Och en sista viktig sak.. Svimma inte, det ser inte så bra ut på scen om vi ska släpa ut en livlös kropp..", sa den jag pratat med först. Vi skrattade kort innan någon plötsligt hyschade på oss.

"Hör ni, han har börjat!". Killarna började i slowmotion dansa med i takt till musiken.

"Nervös?", frågade den ena av dom mig.

"Jaa, en aning..".

"Äsch, det går bra ska du se, dansa lite det får dig att slappna av. Kan du göra såhär?", frågade han och började moonwalka.

"Ja, fast inte så bra..".

"Får jag se då?". Jag backade och började.

"Ohlala, du kan ju visst!", sa han medan resten av killarna klappade händerna. Jag skrattade, men jag han inte säga något förän alla började räkna ner.

"Ten, nine, eight, är du beredd?", frågade han och såg på mig. Jag nickade. Nu kom nervositeten tillbaks.

"Great", sa han och tog min hand innan vi gick ut. Jag kunde höra Justins röst, men jag såg honom inte. Istället möttes jag av ett enormt folkhav. Det var nästan så jag tappade andan. Jag log så brett att jag automatiskt samtidigt öppnade munnen. Wow.

'

________________________________________________

2 random frågor du gärna får svara på! :)

Han spelade ett flertal olika låtar, somebodey to love, baby, och one time, därefter höll han ett kort "tal" eller vad man skulle kunna kalla det innan Jaden Smith kom ut på scenen. De sjöng never say never och dansade i takt tillsammans med de andra dansarna på scen. I den sista refrängen sprang Justin fram till publiken och "high five"ade fansen. När han kom fram till mig och Milla stannade ha tvärt upp och stod kvar där och sjöng ett tag. Jag gav honom överdrivna slängpussar, precis som jag lovat. Och jag tyckte att jag kunde se honom le bakom micken. Publiken började trycka mot vårt håll för att komma närmre Justin, men innan vi blivit undanknuffade så sprang Justin iväg till andra sidan vilket med ens gjorde det mer luftigt hos oss.

'

'

Plötsligt kom en äldre kvinna i 40-års åldern och ställde sig framför mig fast på scensidan, andra sidan av kravall staketet. Jag muttrade något surt och ställde mig på tå för att kunna se Justin där han befann sig på andra sidan av scenen, men hennes huvud var fortfarande för stort..

"Excuse me..", började hon.

"Ja?", svarade jag tveksamt, var det mig hon pratade med. Jag backade några steg från staketet. Hon var säkert en sån där säkerhetsvakt som ska se till att ingen blir mosad eller kvävd.

"Jag har en fråga till dig..", sa hon och log. Nu såg jag bara oförstående på henne. Hon kanske inte var en säkerhetsvakt ändå?

"Jaa..?", upprepade jag än en gång osäkert.

"Skulle du vilja vara Justins One Less Lonely Girl?". Jag tappade hakan. Hörde jag verkligen rätt? Men entusiasmen jag precis känt försvann med ens när jag kom och tänka på Milla. Hon hade ju redan blivit lovad. Jag suckade och skulle precis berätta att det inte var mig dom lovat, utan tjejen här bredvid när Milla själv utbrast:

"Det är JAG som ska vara Justins OLLG!", hon log brett och falskt mot mig och sa.

"Bättre lycka nästa gång..". Sedan vände hon sig återigen tillbaka till kvinnan.

"Det var mig den där killen lovat att få vara Justin one less lonely girl, ska vi gå in bakom scenen?".

"Jo, jag hörde det, men det går tyvärr inte, jag är väldigt ledsen..". Nu var det Milla som tappade hakan.

"Visst är det du som är..", började kvinnan. Hon drog upp ett anteckningsblock och läste vad som stod innan hon fortsatte.

"Tyra?". Jag nickade långsamt till svar.

"Ja, Justin hade valt ut dig, och vi måste alltid gå efter Justins vilja i första hand..", hon log mot mig och såg sedan ursäktande på Milla.

"Ska du hänga med eller?", fortsatte hon. Jag såg från Milla, sen tillbaka på henne.

"Jaa.. jätegärna!".

"Gå dit bort så öppnar jag grinden åt dig där!", sa hon och pekade åt sidan. Jag nickade och började på skuttande steg röra mig ditåt.

"Bättre lycka nästa gång!", sa jag till Milla innan hon försvann i resten av folkmassorna. Påväg till grinden tycktes flera tjejer förstå vad som var på gång.

"Ska du vara Justins One less lonely girl?!", utbrast de gång på gång med stora ögon.

"Jaa, jag tror det!", sa jag ivrigt.

"OMG OMG OMG, hon ska upp på scen! Shit.. Hälsa Justin!". Jag log och nickade åt allas kommentarer. Shit, hur kunde det kännas så stort helt plötsligt? Jag som knappt brytt mig när Milla berättat att hon skulle upp! Fjärilarna i magen bara växte sig större och större. Det här skulle bli en av de bästa kvällarna i mitt liv, det kände jag redan nu..

'

Nog med det, läs och se vad det rätta svaret var! x)

'

"Va, ska du vara Justins 'one less lonely girl'? Alltså, gå upp på scenen och så?".

"Jaa, fatta vad häftigt!", utbrast Milla.

"Men, vadå, sa han bara ja? Bara sådär?", frågade jag.

"Jaa, fast jag flörtade ju lite också.. jag är ju ganska bra på sådant..", sa hon och blinkade.

"Du är inte avundsjuk va?", frågade hon och la huvudet på sne medan hon såg på mig.

"Nejdå..", sa jag och log. För innerst inne var jag faktiskt inte så värst avundsjuk. Jag menar, jag kunde i princip träffa Justin när jag ville.. Att stå på scen med honom hade förmodligen bara gjort mig svimfärdig. Jag var aldrig den tjej som hade de största replikerna på skolans musikaler och julspel, jag föredrog att stå längst bak i kören där man knappt varken syntes eller hördes. Så jag antar att det här var det bästa för både mig och Milla.

"Är du heeelt säker?", frågade hon igen. "Tänk bara att stå där på scen och se ut över folkmassorna medan han smeker ens kind!"

"Men du kan sluta att fråga, för vad hade du gjort om jag sa att jag VAR avundsjuk? Du hade ju knappast låtit mig gå upp och ta din plats i alla fall..". Milla ryckte på axlarna.

"Tjaa, man vet ju aldrig.. Jag kanske är lite mer omtänksam än vissa andra personer som bara tänker på sig själva hela tiden..". Jag såg på henne och lyfte ena ögonbrynet innan hon fortsatte.

".. men när jag tänker efter så.. nej. Du skulle nog aldrig få gå upp istället för mig. Jag får ju ta min chans medan jag kan, eftersom du aldrig låter mig träffa Justin utan smyger iväg själv med honom..".

"Men det här handlar inte om mig, det handlar om Justin. Vill han träffa dig så hade han svarat på dina sms.. Jag kan inte bestämma vem han ska träffa", svarade jag. Milla visste inte vad hon skulle säga utan fnös bara.

'

Tre timmar senare var arenan redan fullsatt. Hela publiken stod och sjöng några av Justins sånger, jublade åt Justins gitarrist som kom ut och spelade några låtar för oss, dansade till förbandet och jag började faktiskt prata med 3 amerikanska tjejer som hade ståplatserna bredvid mig och Milla. Dom sa att dom varit här sedan 10 imorse och köat eftersom de vart på meet and greet där det fått träffat Justin.

"Du skulle ha sett, han är såå mycket snyggare i verkligheten än på bild. Och han var jätte trevlig! Du hade förstått om du också vart där! Försök att få meet and greeet tickets nästa gång du ska på hans konsert, det är sååå värt det!". Jag kunde knappt låta bli att skratta när de pratat klart. Om de bara visste hur många gånger jag träffat honom..

Plötsligt började hela arenan att skrika hysteriskt. Jag hoppade till och vände blicken mot scen och förstod med ens varför. En stor järnkula hade uppenbarat sig på scen samtidigt som två enorma tv skärmar började visa en kort film, som liknade en reklamsnutt. I samma stund som den tog slut började lampor att blinka och rökmaskinerna att spruta rök. Sen kunde man höra Justins röst, vilket resulterade i att alla blev helt galna och skrek ännu högre, likaså gjorde jag.

Här ovan kan ni se Justins entré. :)

Tack för alla svar till min fråga i förra inlägget! Kul att höra att flera gillar den! :D

"Men Milla, vi har biljetter i golden circle, läängst fram. Så vi behöver inte kriga för bra platser.. vi behöver inte åka så tidigt!".

"Men för säkerhets skull! Man vet aldrig, det kan vara långa köer eller massa annat strul!".

"Jag tänker inte åka nu i alla fall, jag åker tidigast klockan 3!". Milla skruvade på sig innan hon svarade.

"Jaja, okej.. vi åker klockan 3 då.. Men då har vi bara 4 timmar på oss vet du..".

"Bara?".

"Okejokej, vi åker klockan tre!", sa Milla, hon tycktes inte orka diskutera den saken något mer.

'

Timmarna tickade på och plötsligt utbrast Milla:

"Är du klar? Vi ska gå om 10 minuter!".

Vi knackade på hos föräldrarna och sa det var dags att gå. De hade envisats med att följa med oss hela vägen fram till entrén för att se till att vi kom rätt.

"Kom nu ihåg att ha mobilen på heela tiden, och håll koll på varandra. Gå aldrig ifrån varandra..", sa Millas mamma.

"Vi kommer klara oss, ta det lungt!", suckade både jag och Milla i kör innan vi vinkade av dom och gick mot biljettluckorna intill den enorma arenan.

"We have this golden circle tickets, are we supposed to walk here?", lyckades Milla få fram på knagglig engelska till mannen som satt i biljettluckan medan hon höll upp våra biljetter.

"Nej, ni ska ditåt..", svarade han och pekade mot en annan ingång en bit bort. Vi tackade och gick vidare.

Väl där så fick vi komma in. Vi läste oss fram på skyltar innan vi slutligen hittade vår ingång, A 1-30.

"Woow", var det ända jag lyckades få fram när jag såg arenan. Den var minst dubbelt så stor som globen som jag var van med hemma i Sverige. Milla kunde inte göra annat än att instämma.

"Woooow".

Det var flera människor som redan radat upp sig längst kravall staketen. Halva golvet var redan fullt.

"Kom nu då", sa Milla och drog mig vidare. Vi gick fram mot scenen och fick visa våra biljetter ännu en gång för att komma in till de avgränsade stället precis framför scenen. Det var redan en stor grupp tjejer som var där, men vi lyckades trots det få platser alldeles intill scenen.

"Jahapp, vad gör vi nu i 3 timmar?", frågade jag Milla.

"Det kommer gå fort..", sa Milla och fortsatte.

"Vänta här! Passa min plats!". Jag såg oförstående på henne när och sprang i väg till sidan av våran avgränsade inhägnad och började prata med någon kille som stod där, fast på "scensidan", och gav instruktioner till en elektriker som stod en bit bakom honom. När Milla kommit fram till honom log han och nickade, sa någonting, nickade igen.. Någon minut senare kom hon tillbaks skuttande med världens leende på läpparna.

"Vad va det där om?", frågade jag henne.

"Vill du verkligen veta det?", frågade hon och flinade.

"Jaa, men det är klart!".

Men hennes svar gjorde mig långt ifrån lika glad som hon själv tycktes ha blivit.

___________________________________________

'

Nästa del kommer imorgon!

Någon som kan gissa vad Milla sa till killen? Den första som gissar rätt får en länkning (om någon nu lyckas gissa rätt..)! x)

'

Stoooor kram till er läsare som fortfarande läser! ;) ♥

I väntan på nästa del får du gärna svara på den här frågan:

'

Tack till er som fortfarande orkar kommentera.. blir superglad! :D Fortsätt så!!

Här kommer bara en kort bit, hinner inte skriva mer.. antingen kommer mer ikväll eller imorgon..

_________________________________

'

"Mhhh, vad gör du?", grymtade jag från sängen och lät huvudet sjunka ännu längre ner i kudden.

"Det är konsert idag, Justins konsert! Man måste ju göra sig i ordning i tid!", svarade hon och satte i hårfönen i eluttaget. Jag vände mig om och såg på klockan.

"Men den är ju bara halv 9! Du har hela dagen på dig, konserten börjar inte förän klockan 7 ikväll!", suckade jag.

"Den börjar då ja, men vi ska åka dit vid senast klockan 2 för att få platserna längst fram!", sa Milla och började föna håret. Hon hade bevisligen redan hunnit duscha också.

"Lycka till", sa jag och slöt ögonen igen.

"Nej, kom igen nu sömntuta! Du ska också upp!", sa Milla och började dra mig i armen innan hon fortsatte. "Vilken outfit ska jag ha? Den här.. eller den här? Fast jag tycker den här är ganska snygg också. Vilken skulle Justin gilla bäst tror du? Kanske lila, det är hans favoritfärg!".

"Du, jag bryr mig faktiskt inte, ta vad som helst bara!", sa jag och stretade emot. Jag skulle sova ett tag till. Men efter några minuters oavbrutet tjat från Milla kände jag att det var lönlöst att ens försöka vilket ledde till att jag också klev upp och tog en dusch.

'

Efter att ha duschat klart drog jag på mig min favorit outfit, den jag nästan alltid använde då jag ville känna mig lite extra fin, eller ja.. snarare snygg. Sedan satte jag upp håret i en slarvig tofs och drog på lite mascara.

"Nu är jag klar!", sa jag till Milla och slängde mig i sängen innan jag fortsatte.

"Skulle vi äta frukost på bufén idag eller ute?".

"Ute, dom vuxna skulle komma och knacka på när dom var klara", sa Milla och gjorde ännu ett försök till att sätta upp håret i en frisyr som jag visste skulle ramla sönder så fort hon rörde sig det minsta. Varje gång jag pratade med henne lät jag lite smått irriterad på henne, för det var precis vad jag var. Inte lika mycket som förut, men hon skulle ändå inte tro att jag glömt allt ihop hon gjort.

'

Efter att jag läst ut 2 kapitel ur min bok och Milla applicerat ett ton hårspray i sitt hår knackade äntligen de vuxna på dörren och sa att det var dags för frukost.

Vi åt på ett litet, litet café i slutet av en lång gata. Precis när jag skulle sätta tänderna i min baguette jag beställt så pep mobilen till.

Du kommer väll ikväll? xoxo Justin. Jag log brett innan jag svarade.

Det tog inte många sekunder innan han svarade.

"Varför blev du så glad för?", sa mamma och försökte kika över min axel för att se smset.

"Inget speciellt..", svarade jag och log hemlighetsfullt mot henne innan jag började äta av min baguette.

Tyras outfit.

Det blir tyvärr ingen mer del ikväll, men imorgon så! :D (Då är det btw även konsertdagen! ;P)

_____________________________________________

'

"Det här är så overkligt!", sa jag och log mot Justin.

"Javet, det är riktigt vacker!", svarade han.

"Nej, alltså jag menar inte utsikten.. fast den är ju i och för sig också overkligt vacker.. men jag tänkte mer på allt. Att sitta på ett tak med dig, Justin Bieber. Hela världen vet vem du är. Att JAG av alla skulle få träffa dig liksom. Jag fattar inte! En trist tjej från en liten håla i Sverige.. Det går inte ihop!". Justin såg länge på mig innan han svarade.

"Jag är också från en liten håla, och du är absolut ingen trist tjej, i så fall hade du ju inte suttit här! Och jag är jätte glad över att jag fick träffa DIG, det är minst lika overkligt för mig".

"Aww Justin, jag trodde det inte fanns killar som dig!".

"Hur menar du nu?", sa Justin och flinade.

"Ja men du vet.. du är inte en sån kille som bara ska visa dig stor och stark, snygg och cool hela tiden. Med dig kan man prata, du ska se killarna hemma i min klass, eller i hela skolan rättare sagt. Alla killar är så himla.. barnsliga. I alla fall 90% av dom..".

"Påstår du att jag är svag och ful kanske?", sa Justin och gapade överdrivet stort. Jag började skratta.

"Nej, det förstår du väll att jag inte..". Jag han inte prata till punkt innan Justin fortsatte.

"Va va va, är det verkligen det du tycker?". Innan jag hann svara så brottade han ner mig på cementgolvet.

"Så svag är jag inte!", sa han stolt medan han höll fast mig i båda armarna och flinade. Jag försökte vrida mig loss utan vidare framgång. Justin såg bara på mig leendes.

"Pfft, jag var ju inte beredd!"..

"Skyll på det!", sa Justin. Våra ansikten var bara centimeter ifrån varandras nu, jag andades långsamt och såg röken som kom ur min mun. Det var så kallt att jag huttrade till. Jag slöt ögonen och lyfte långsamt på huvudet. Jag kände hans läppar emot mina, de var betydligt varmare än resten av luften som omslöt oss. Jag kände hur Justin log men han reste sig inte utan fortsate kyssa mig. Så fort han släppt min ena hand la jag den bakom hans rygg under jackan och tryckte honom närmre mig. Jag kysste honom längst halsen vilket fick honom att flåsa lätt. Han drog sina händer genom mitt hår medan tungan försiktigt sökte sig längre in i min mun. Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att det kunde kännas så.. bra? Plötsligt kändes vanliga kyssar så obetydliga. Jag lät min hand leta sig under Justins tröja och började smeka hans mage.

Justin och jag ryckte till och såg åt sidan. Där stod en kille på insidan av ,vad jag antar var sviten, och såg frågande på oss. På bara någon sekund stod vi upp, båda lätt generade. Justin bugade mot honom (fråga mig inte varför) medan jag skrattandes försökte dra med mig honom. Innan vi i världens fart började ta oss ner för brandstegen, som egentligen var en smal trappa, så slängde jag en snabb blick bakom axeln, och bara genom att se killen i fönstrets blick kunde jag se att han precis kännt igen Justin. Hans haka hängde och ögonen var stora som tefat medan han gestikulerade och såg ut att ropa på någon annan som troligtvis också befann sig i samma rum.

"Han kände igen dig!", ropade jag skrattandes hack i häl på Justin.

"Ja, det var ju en himla tur att han inte gjorde det medan vi låg där.. morgondagens rubriker hade inte vart så roliga i så fall!".

"Verkligen!", höll jag med flåsandes. Plötsligt stannade Justin så tvärt att jag höll på att snubbla över honom. Han vände sig om och såg rakt på mig och log.

".. men jag hade det i alla fall jätte kul, så det hade fortfarande vart värt det om han fångat oss på bild".

"Aw, Justin!", sa jag innan vi skyndade oss ner de sista våningarna för att inte riskera att killen kom efter.

Här kommer en liten bit, mer kommer imorgon! :)

"Jo men det är var ju en mysig återvändsgränd..", sa jag sarkastiskt och skrattade. Justin skrattade han med innan han sa:

"Vänta bara..", sa han och greppade tag med båda händerna på en brandstege. Jag såg oförstående på honom innan han tog sats och drog sig upp snabbt och smidigt. Sedan såg han på mig och utbrast.

"Kom!". Jag såg tvekandes på honom.

"Jag kan hjälpa dig upp om det är det du menar..", sa han.

"Nejnej, det är mitt sista problem.. tänkte bara.. är det här en sånn bra idé, din livvakt väntar ju där inne..".

"Kom bara, det går snabbt!". Jag ryckte på axlarna till svar och klängde mig upp nästan lika smidigt som han. Justin såg imponerande på mig.

"Oj, jag trodde jag skulle behöva lyfta upp dig.. Tjejer du vet..".

"Pfft!", fnös jag och knuffade till honom innan han fortsatte att klättra uppåt med mig hack i häl.

'

Vi klättrade länge, det tog minst en kvart, kanske 20 minuter. När vi kommit halvvägs var jag tvungen att stanna till för att knäppa upp jackan, det var verkligen ansträngande!

"Men.. men. Shit vilken utsikt!", sa jag så fort vi kommit till vårt mål, taket.

"Ja, jag sa ju det!", sa Justin och la armarna i kors. Jag skakade bara på huvudet, jag var som mållös.

"Wow", sa jag igen och såg mig åt alla håll. "Hur visste du att det här stället fanns?", frågade jag Justin.

"Här uppe ligger sviten", började han och nickade mot en dörr en bit bort. "Det är egentligen bara dom som bor där har tillträde till den här delen av hotellet, men sist jag bodde här så visade en av de anställda mig det här stället. Ganska coolt va?", jag nickade ivrigt och gick fram till det två meters höga staketet som avgränsade terassen från stupet ner mellan skyskraporna. Ramlade man ner här var man död, det kändes som om det var flera hundra meter ner. Utan att jag märkte något kom Justin smygandes bakifrån mig och tog tag i mina axlar så fort att skrek till av rädsla, jag trodde jag skulle ramla ner av den hastiga skakningen. Men uppspärrade ögon såg jag på honom men jag hann inte säga något innan han började skratta, likaså gjorde jag.

"Var lite schyst Justin! Såhär behandlar man ju inte en tjej!", utbrast jag.

"Vadå såhär?".

"Ja, skrämmer livet ur henne. Det var där du skulle ha gått fram till henne, viskat i hennes öra att hon doftar lika gott som en bukett rosenknoppar, bjudit upp henne till en dans, sett henne djupt in i ögonen, sagt att hon var vacker, smekt hennes kind och ännu en gång sagt att hon luktar rosenknoppar!", jag slog ut med armarna och såg sådär löjligt tillgjord kär ut som man brukar se ut i tecknade serier.

"Men hur luktar rosenknoppar?", frågade Justin. Jag ryckte på axlarna.

"Ingen aning, det lät bara lite romantiskt!". Justin skrattade innan han böjde sig fram över mig.

"Du luktar som rosenknoppar..", viskade han i mitt öra innan han backade upp och log mot mig. Jag fnissade till innan han även slog ut med handen.

"Får jag lov?". Jag såg på handen länge innan jag förstod vad han menade.

"Absolut!", svarade jag och tog hans hand. Vi började snurra runt runt i cirklar. Jag kände mig otroligt klumpig, mina fötter var alltid på fel ställe, men det gjorde bara det hela ännu roligare. Jag räknade högt i takt. Ett, två, tre, ett, två, tre..

"Ursäkta om jag är lite kass, men vals är inte min starka sida!", sa jag och såg upp på honom. Då brast han ut i världens skratt.

"Men vadå, så dålig va jag väll inte!", sa jag.

"Nejdå, det är bara det att det här är inte vals, det är salsa..".

'

Utsikten från taket.

'

På vägen hem var Justin tvungen att stanna och ta några kort med några fans som känt igen honom. De blev hysteriska och ville ha minst 3 kort var poserandes med honom. Själv fick jag agera stativ till deras ameror oc mobiltelefoner. Plötsligt utbrast en av tjejerna.

Anonym om Part 67:

Det finns glass i sverige? -.--

Fick precis den här kommentaren som jag tänkte svara på lite snabbt. Ja, självklart finns det glass i Sverige, men jag syftade mer på glassbarerna.. för dom finns det inte alls många av här jämfört med i USA. Hela den här delen blev lite otydlig och slarvig, hade tomt på ideer plus att jag skrev den ganska snabbt.. Hoppas ni förstår ändå.. xd

"Ska vi dra vidare till ett glass ställe?". Jag såg frågande på honom.

"Ett glass ställe?!".

"Ja, du vet.. där man äter glass", sa Justin och såg på mig som om jag var korkad.

"Öh, ja.. visst..", sa jag osäkert.

"Säg inte att ni INTE har glass ställen i Sverige?!", sa Justin och såg förvånat på mig.

"Tja.. räknas McDonalds?". Justin skakade på huvudet.

"Du har en hel del att lära om USA märker jag.."

'

Efter att ha väntat in en av Justins livvakter begav vi oss ut på gatan bakvägen. Vi gick i tio minuter innan vi stannade framför en stor byggnad pyntad med neonskyltar som lös i rosa och limegrönt. Trots att klockan var halv 7 och det egentligen var middagstid så var det ganska mycket folk både innanför och ute.

"Det här är ett riktigt glasställe!", sa Justin och slog ut med armarna.

"Eller, ja.. egentligen är det frozen yogurt.. men det är nästan godare än vanlig glass!", fortsatte han medan vi gick in.

Jag såg i ögonvrån hur några tjejer började peta på varandra och sedan mot vårt håll. Jag gick närmre Justin och viskade diskret i hans öra.

"Är du säker på att du vill synas här med mig? Vi kan låtsas att vi inte känner varann om du vill så slipper du rykten..".

"Äsch, det spelar ingen roll.. frågan är om DU är beredd på att ta konsekvenserna?", viskade han tillbaka.

"Ja, men..", mer hann jag inte säga förrän han tog tag i min hand. Jag blev chockad men kramade den tillbaks.

"Så.. vilken smak ska man ta då?", frågade jag och såg upp på honom.

"Vilken? Gör om frågan till vilken du inte ska ta". Jag skrattade, men efter att Justin beställt förstod jag att han inte skämtade. Vi gick därifrån med en varsin skål som snarare var lika stor som en hink fylld med alla regnbågens färger av olika smaker, och med 7 olika toppings. Kiwibitar, chokladsås, kakdeg, jordgubbar, banan, strössel och hackade nötter.

"Eh, Justin.. hur tänkte du här?" frågade jag och studerade lasset jag hade på min tallrik.

"Säg om det där efter att du tagit din första tugga.. då kan du inte sluta äta!", sa Justin och stoppade in en stor sked i munnen och log. Jag gjorde detsamma och Justin hade haft rätt. Det var bland det godaste jag ätit på länge.

'

När jag ätit upp hälften av allt kände jag hur mätt jag faktiskt blivit.

"Shit vad gott det är!", sa jag och tog en klunk vatten. Justin såg upp på mig och började sedan skratta. Jag såg oförstående på honom. Jag drog handen övre munnen, var jag kladdig? Men det fick bara Justin att skratta ännu högre.

"Vad är det?!", utbrast jag och började skratta bara av att se Justin skratta.

"Kolla på dig själv..", sa han fortfarande skrattandes. Kvickt drog jag upp mobilen och speglade mig i skärmen. Då förstod jag vad han skrattade åt, jag hade chokladsås runt hela munnen. Jag började skratta högt jag med medan jag försökte torka mig runt munnen med en servett.

"Oj, du har visst också något där..", sa jag och pekade på Justins kind. Han slutade skratta och kände med hand runt munnen. Jag sträckte mig fram för att torka bort det år honom samtidigt som han lutade sig närmre mig. Diskret doppade jag fingret i min halvt smälta glass som låg kvar på tallriken och sekunden där efter hade Justin fått den i ansiktet. Den här gången var det jag som skrattade högst.

"Tyraaa..!", utbrast han och försökte låta sur.

"Hur ska nu morgondagens lödsedlar se ut? Justin Bieber attackerad med glass av galet fan..", sa jag.

"Eller ännu bättre.. Justin Bieber är så het att glassen smälter på honom!", sa han och flinade.

"Nej, i så fall föredrar jag det första alternativet.. att bli kallad för galet fan!"..

"Passa dig", sa Justin och hytte med fingret innan han började skratta igen.

'

Här kommer en till del, ganska kort den med.. men bättre än inget! ;P

"Vi ska inte vara här länge..". Jag nickade och klev in efter Justin.

"Mamma?", ropade Justin nästan överdrivet högt med tanke på att det var i ett hotellrum vi befann oss och inte i något palats. Men så fort vi lämnat hallen så förstod jag varför han ropat. Det här hotellrummet var säkert minst sju gånger så stort som mitt och Millas. Jag beundrade inredningen med stora ögon medan Justin tog min hand och nästan drog mig vidare in i nästa rum. Varje rum var luftigt och väldigt modernt inrett. Istället för att ha "vardagsrum", hall och sovrum i ett och samma rum som jag hade så var istället varje del i ett eget rum. I vardagsrummet fanns en stor plasmateve, en stor hörnsoffa, två enorma fåtöljer, ett soffbord och en liten minibar.

När vi kommit in till sovrummet fick jag syn på henne. Om jag mindes rätt så hette hon Pattie, jag har för mig att jag läst det i någon skvallertidning. Hon stod vid ena sängänden och vek kläder.

"Mamma här är Tyra", sa Justin vilket fick henne att vända sig om kvickt. Hon släppte tröjan hon precis skulle vika ihop och kom fram mot oss leendes. Jag sträckte fram handen och hälsade artigt.

"Hejhej, Tyra!".

"Hello, mitt namn är Pattie! Justin har pratat så mycket om dig..". Jag log mot henne och svarade.

"Trevligt att träffas! Han har pratat en hel del om dig också!". Pattie började skratta.

"Ja, jag hoppas att han pratat gott om mig..", hon rufsade om honom i håret. Justin försökte glida undan och gjorde sedan en hairflip för att räta till frisyren.

"Jadå, hittills har jag bara fått höra bra saker..", svarade jag. För att inte skapa pinsam tystnad fortsatte jag.

"Jag känner igen dig.. jag tror jag sett sig i någon tidning..". I samma stund som orden kommit ur mig så förstod jag hur korkat det lät. Så innan hon hann svara så fortsatte jag.

"Ja, eller alltså.. det är väll inte så konstigt.. men.. äsch, glöm det!", jag kände hur nyansen i mina kinder sakta började stiga. Kunde jag inte ha låtit bli att säga sådär över huvud taget!

"Haha, ja, jag har ju vart med i några tidningar, det är många som kommer fram till mig och känner igen mig därifrån!", jag hörde hur hon försökte rädda situationen åt mig. Det var väll gulligt, men jag skämdes otroligt ändå.

"Men visst är du från Sverige?", frågade hon sedan. Jag nickade och svarade.

"Ja precis, vi är bara här på semester, jag och min familj och våra kompisar..".

"Jaha, vad kul! Vad tycker du då? Jag menar om landet?"..

"Menar du Sverige eller USA?", frågade jag.

"USA"

"Jag älskar det! Miljön, folket.. och maten! Allt!".

"Ja, vad kul att höra! Själv tycker jag att Sverige verkar vara ett väldigt spännande land. Jag hoppas hela tiden att Justins managers någon gång bestämmer att vi ska åka dit med turnen! Eller hur Justin, visst hade det vart kul?".

"Ja, men är det verkligen sant att det finns isbjörnar som går runt på gatorna där?", han vände sig mot mig, och först när jag såg hans allvar i blicken så började både jag och Pattie att skratta högt.

"Jamen förlåt, jag har aldrig varit där!", sa han till försvar.

"Eller så är det så att du slarvat med geografin..", sa Pattie. Justin ryckte på axlarna.

"Jaja, kanske det.. Men hur som helst, vi tänkte dra vidare nu..". Pattie och jag skakade hand ännu en gång och sa att det var trevligt att träffas innan jag och Justin gick tillbaks ut igen.

"Jag smsar sen om vi måste åka på den där intervjuven som blev uppskjuten, i så fall ska vi vara där halv 8..", ropade Pattie efter Justin innan vi stängde dörren efter oss.

Tack för era otroligt söta kommentarer, utan dom hade jag slutat skriva för länge sen.. Det säger jag inte bara för att, jag menar det verkligen! ♥

___________________________________

'

"Förlåt att jag är lite sen, men vi hade krismöte..". Jag himlade med ögonen medan Justin såg oförstående på mig.

"Krismöte? Om vad..?". Jag berättade om allt vi pratat om medan Justin lyssnade intresserat. När jag pratat klart utbrast han.

"Ja, men det var väll ett bra initiativ av era föräldrar, konserten kanske gör att ni blir kompisar igen!". Jag lyfte på ena ögonbrynet.

"Alltså, naee.. jag tror inte det va..".

"Ja, alltså jag kan ju ta upp er på scenen och låta er förlåta varandra där.. det är svårt att vägra när man väll står där med en så stor publik..", började Justin.

"Ha.Ha.Ha..", sa jag sarkastiskt men kunde inte låta bli att le av bara tanken.

'

När vi suttit där i en halvtimme så sa plötsligt Justin.

"Juste, kan inte du komma upp och träffa min mamma? Hon vill gärna träffa dig..". Jag stirrade på honom som om han precis berättat att hela världen skulle gå under om bara några minuter. Jag skruvade bedrövat på mig och såg på honom.

"Alltså, är det en så bra idé verkligen? Tänk om hon inte gillar mig.. då lär vi aldrig ses igen". Justin viftade med handen i luften.

"Nejdå, det är inte något slags förhör, men hon vill bara veta att du inte är typ.. någon reporter som försöker, ja du vet.. eller, det var vad hon sa. men jag tror hon bara är nyfiken..". Justin såg hur tveksam jag såg ut och fortsatte.

"Dessutom gillar hon dig nog redan. Hon hörde hela vårt.. bråk utanför mitt rum tidigare idag. Hon tyckte du verkade gullig och smart.. Att du skulle rulla in dig i lakan bara för att få vara med mig..", Justin flinade. Jag slog till honom med en kvarglömd tidning.

"Fast det tyckte ju jag också i och för sig.. Att det var gulligt alltså..". Han slängde sig över mig och kramade om mig hårt. Jag skrek till och började skratta när han kysste mig under hakan.

"Neej, jag är kittlig!", utbrast jag. Justin stannade upp och såg mig rakt i ögonen.

"Följ med då så slutar jag..", sa han och log finurligt.

"Okejokej!", sa jag och höll upp båda händerna som för att visa att jag gav mig. Justin reste sig och drog upp mig, innan vi gick mot hissen.

'

Hela vägen upp stod Justin och skrattade åt mina nervösa frågor.

"Justin tänk om jag gör bort mig? Hon kommer tycka jag är helt knäpp som inte kan prata normal engelska! Har jag jätte mycket accent när jag pratar? Ska jag springa och byta om först?". Plötsligt började Justin sjunga.

"When I see your facee, there's not a thing that I would change. Cause you're amazing, just the way you are!
And when you smile, the whole world stops and stares for awhile. Cause girl you're amazing, just the way you aaaare!". Jag log mot honom.

"Du är jättegullig Justin, men du borde inte sjunga sådär innan du sett mitt face när jag ligger hemma och är magsjuk.. Då är jag nog inte så amazing och vacker längre..".

Justin skrattade högt medan vi började gå genom korridoren mot Justins hotellrum.

När jag hörde att Milla duschat klart rafsade jag ihop plånbok, mobil och mina vantar innan jag slängde på mig jackan och gick ut. Just nu hade jag aldrig klarat av att göra så mycket som att se på henne, så irriterad var jag.

'

P.S. Hahahh på tal om inget, det är grymt kul att se hur många som kommenterat att dom hatar Milla.. x)