♥

'

Men hittills, vad säger ni? HISS eller DISS? ;P

______________________________________________

'

"Ursäkta, är du möjligtvis Tyra?". Det var en äldre dam som frågade mig, hon såg ut att jobba här.

"Jaa.. hurså?", svarade jag tveksamt.

"Ja men jag tänkte väll det. Följ mig, Justin bad mig hämta dig..". När hon uttalade hans namn blev hon med ens på sin vakt och såg sig spionaktigt omkring innan hon ledde mig in i receptionen och ut ur en bakdörr. Samma väg vi tagit tidigare i veckan för att undvika paparazzis. Hon ledde mig fram hela vägen till bilen och öppnade dörren till baksätet åt mig. Artigt tackade jag för hjälpen och hoppade in. Först när hon stängt bildörren fick jag syn på Justin som satt i sätet bredvid. Jag blev så chockad att jag hoppade till en aning.

"Ooh oooooh", visslade han när han mötte min blick innan han fortsatte:

"Snygging!". Jag blev en aning generad, om det var för hans plötsliga uppträdande eller hans kommentar visste jag inte.

"Du med!", sa jag och log brett mot honom innan jag böjde mig fram och kysste honom. Han knäppte sig loss från bältet och hoppade närmre mig medan han besvarade kyssen. Sedan drog han sin hand genom mitt hår några gånger innan vi plötsligt avbröts av ett plötsligt harklande från framsätet. Vi satte oss snabbt till rätta innan chauffören försiktigt frågade.

"Vart var det ni skulle?".

"Black River 43", svarade Justin innan han såg på mig och flinade. Nyansen i mina kinder tycktes bara bli ännu rödare men ändå kunde jag inte undgå att fnittra hysteriskt, samtidigt som jag med en hand för munnen försökte dämpa mig.

"Såå.. vad har du gjort idag då?", började jag att fråga Justin för att inte få chauffören att känna sig skyldig till den pinsamma tystnaden som uppstått. Men han han inte svara innan jag började skratta igen, vilket fick Justin att göra detsamma. Så satt vi hela resan sen, försökte starta en vettig konversation gång på gång. Men var det inte jag som började skratta så var det han.

'

När vi klev ur bilen var jag nästan tårögd av allt skrattande. Jag måste vara övertrött, var min tanke när vi klev in i en stor inglasad byggnad. Justin såg sig kort om innan han tog min hand och drog mig med honom.

"Kom, vi skyndar innan fotograferna hittar oss..". Kenny, Justins livvakt och ännu en storväxt kille jag inte kände igen var snabba på att få personalen i vad jag antog var en restaurang, att visa oss till vårt bord. När servitören öppnade dörren in till de rum där vi bevisligen skulle sitta tappade jag nästan hakan.

"Vi sitter här utanför!", sa Kenny till Justin innan de stängde dörren efter sig och lämnade oss två ensamma i det stora rummet, som egentligen såg ut att rymma minst 20 personer.

"Woow..", sa jag och gick fram till vad man skulle kunna kalla för ena väggen. Saken var bara den, att väggen bestod utav glas, och bakom glaset simmade fiskar av alla dess slag, och jag tror till och med kunde skymta en havssköldpadda. Justin kom upp bakom mig och kramade om mig bakifrån.

"Ballt va?", utbrast han.

"Verkligen!", sa jag och drog med handen längst glaset.

'

Efter att ha studerat fiskarna en lååång stund och diskuterat om vad de alla hette, eller vad de hade för "ras" som jag sa (vilket Justin tyckte var väldigt kul eftersom han sa att det bara är hundar och katter som har raser) så slog vi oss ner vid ett av borden.

"Vad får det lov att vara att dricka?", frågade kyparn som precis kommit in.

"En cola tack!", sa jag och log.

"Samma här!", fortsatte Justin. Kyparn ställde ner en varsin meny framför oss innan han lämnade rummet igen.

'

Vi satt där i flera timmar och pratade om allt mellan himmel och jord, uttryckligen. Men sedan kom vi olyckligtvis in på ämnet jag så länge inte önskat fanns, framtiden.

"Shit vad jag kommer att sakna dig!", utbrast Justin plötsligt. Jag såg honom rakt i ögonen och fick verkligen koncentrera mig för att inte låta tårarna börja rinna. Istället svalde jag en gång innan jag svarade.

"Jag kommer sakna dig också!", sa jag och log..

"Jätte mycket!".. tillade jag.

"Men jag kommer sakna dig ännu mer än jättemycket, jag vet inte hur jag ska överleva när du åker!", sa han, fortfarande med blicken spänd i mig.

"Äsch, säg inte så!", sa jag och log svagt mot honom.

"Vi borde rymma.. du vet, som Romeo och Julia!", utbrast han då. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hans förslag.

'

När klockan var halv 1 så var vi tvungna att lämna våra platser eftersom restaurangen skulle stänga. Jag ville verkligen inte åka hem, eftersom jag visste att det här förmodligen skulle bli min sista natt någonsin tillsammans med honom. Imorgon någon gång på eftermiddagen skulle planet lyfta, usch!

"Kan du inte sova över här inatt?", sa Justin när vi var tillbaks på hotellet och nickade mot hans rum.

"Men tror du verkligen att din mamma..", mer hann jag inte säga innan Justin fortsatte.

"Nejdå, oroa dig inte för henne! Hon har ett eget rum där hon förmodligen redan ligger och sover!".

"Säger du det så!", svarade jag och log mot honom medan han drog upp kortnyckeln och öppnade dörren.

'

Trots att jag den natten egentligen borde ha varit så glad, nöjd och lycklig som jag någonsin kunde bli så hade jag svårt att sova. Jag och Justin låg nerkrupna tätt intill varandra i hans säng och pratade långt in på småtimmarna. Han strök mig varsamt över ryggen och viskade att allt skulle bli bra, att vi skulle ses igen. Trots att jag så gärna ville tro honom så kunde jag bara inte.

'

'

En läsare vid namn Selina gav mig tipset/önskemålet av att jag skulle lägga in fler bilder eftersom det ger en klarare bild av miljöer osv. Jag har försökt flera gånger men det tar sådan tid att hitta "bra" och passande bilder. Men jag håller med dig om att det är roligare med fler bilder, så jag ska försöka ändra på det så gott jag kan! :D

Börjar skriva på nästa del nu, får se om den kommer antingen ikväll eller imorgon! :)

'

Dagarna rullade på snabbare än vad jag hoppats. Jag visste att det snart var dags för att åka hem så därför kunde jag inte riktigt glädjas åt att vakna på morgnarna på samma sett som jag kunde i början av resan. Om förmiddagarna var jag för det mesta på hotellrummet och bara vilade som läkarna sagt åt mig, och framåt eftermiddagen gick jag antingen ut en sväng med resten av familjerna eller träffade Justin. Vi försökte att umgås så mycket det bara gick under de sista dagarna, oavsett om det gällde timmar eller minuter. Milla såg jag däremot inte mycket av. Hon hade verkligen fått upp ögonen för den där dansaren hon pratat med bakom scen efter Justins konsert, vilket var väldigt skönt för både Justin och mig. Inte för att vara taskig, men det var verkligen en lättnad att slippa behöva tänka på vad hon skulle tycka och tänka om allt jag och Justin gjorde.

'

Så löd smset som jag fick under måndags eftermiddagen när jag satt på Starbucks och drack en caffe latte, till hälften fylld av massa socker och mjölk. Jag kramade om mobilen och log brett.

"Jag börjar gå hem, ska försöka vila lite..", sa jag och reste mig. Bättre ursäkt kom jag inte på. För egentligen hade ,speciellt mamma, uppskattat om jag suttit kvar ett tag till.

"Gör så gumman!", sa hon innan hon fortsatte.

"Vilken tid ska ni träffas?", trots att jag skulle kunna svara i samma sekund som hon ställt frågan så låtsades jag tänka efter ett tag.

"Runt 5 sa han.. Nere i receptionen.".

"Okej, vi ska också ut och äta så vi kommer nog gå tillbaka ganska snart vi med.. Kom förbi mitt och pappas hotellrum innan du går sen bara!".

"Okej, hejdå så länge!", sa jag och vinkade till resten vid bordet.

'

Så fort jag stängt hotelldörren efter mig sprang jag fram till datorn och satte på "Higher" samtidigt som jag satte i plattången och hällde ut allt innerhåll från min sminkväska på sängöverkastet.

'

(fortsättning under klippet..)

'

Jag skuttade runt som ett litet barn samtidigt som jag drog borsten genom håret och bättrade på mascaran gång på gång. Därefter drog jag på mig min outfit efter en hel del velandes hit och dit. Justin hade inte gjort så mycket som att gett mig en ynka liten ledtråd om vart det var vi skulle ikväll, så om jag skulle vara finklädd eller inte hade jag ingen aning om. Det slutade med att det blev en rosa-orange tunika, en tunn jacka, kilklackar och lite smycken av olika slag. Det kunde både anses som något uppklädd, eller lite mer avslappnat. Jag slängde en snabb blick på klockan när jag var färdig, men till min besvikelse var den bara fem över 4, det var hela 55 minuter kvar tills det att vi skulle träffas! Så den tiden fördröjdes bland annat med att bättra på outfiten genom att även måla naglarna.

'

Efter att ha sagt hejdå till mamma, pappa och Milla så ställde jag mig i hissen och åkte ner till lobbyn. Jag drog fram mobilen och kollade på klockan. 16.53. Om 7 minuter borde han vara här.

SVAR: Hahha, det var några fler som kommenterade detta, och självklart så var det inte meningen att Justin skulle förstå smset. Skyller på att jag var lite stressad när jag skrev den delen.. så ja, det var ett slarvfel! Tur att man har sådana uppmärksamma läsare som er! ;)

____________________________________________________________________

'

Dagen rullade på snabbt. När mamma och resterande ur familjen kom och hälsade på gick vi ner och satte oss för att äta lunch på sjukhusets egna café, och jag klarade faktiskt att ta mig hela vägen dit själv, utan varken kryckor eller annat stöd som sjuksköterskan erbjudit mig. När vi slagit oss ner var mamma snabb med att fråga ut mig.

Jag läste hennes sms om och om flera gånger. Kunde det verkligen vara sant?

'

"Är du okej?", frågade Justin som bevisligen vaknat och nu såg på mig med trötta ögon.

"Jaa..", mumlade jag och läste om smset ännu en gång i samma stund som Justin kröp upp bredvid mig och gjorde detsamma.

"Åh, jag visste det!", sa han och la ena handen för pannan medan han drog en djup suck.

"Vadå?", sa jag och såg frågande på honom.

"Det här, du kommer synas överallt..", sa han och nickade mot smset. Innan jag hann svara så fortsatte han:

"De kommer säkert vara efter dig 24/7 nu.. och jag, jag är bara orolig..". Han tystnade ett tag innan han fyllde i meningen.

"Jag är bara rädd för att du inte ska orka med det, pressen och allt, och i stället.. typ skita i allt..".

"Skita i allt?", upprepade jag.

"Ja, skita i det här, skita i oss..", innan han hann prata till punkt var jag snabb med att avbryta.

"Men Justin, säg inte så! Jag bryr mig mig inte om pressen, jag skulle aldrig bara kunna skita i dig!".

"Säker?".

"JA", försäkrade jag honom om med hög stämma.

"Okey, tur för mig..", sa han och flinade innan han gav mig en utdragen kyss.

"Skulle inte du kunna gå och köpa några tidningar?", frågade jag honom sedan och rotade fram en ihop knögglad sedel i jackfickan som hängde på en krok alldeles intill sängen.

"Absolut!", sa han och gick ut utan att ta med sig sedeln. Jag lipade åt honom när han vände sig om och flinade. Att han alltid skulle vara så himla envis.

'

Jag reste mig sakta upp och ställde mig på båda benen. Ena knät värkte men jag kunde utan att ta stöd med något ta mig fram och tillbaks i rummet. Mamma hade lämnat lite utav mina saker i en liten bag på golvet bredvid mig, så jag drog upp datorn därifrån och gick tillbaks till sängen. I loggade in på spotify och satte på en låt. Mer hann jag inte göra innan Justin kom tillbaka med en bunt tidningar under armen. Han släppte ner dom i min famn och jag började med ens att bläddra. Flera av omslagen pryddes av mig, från olika vinklar och med olika rubriker.

"Shit vad jag ser ut!", utbrast jag och studerade mig närmre. Jag hade en blåtira runt ena ögat och håret var i en enda röra där jag låg i fosterställning på asfalten.

"Shit vad pinsamt! Se hur jag ser ut!", sa jag och skrattade.

"Äsch då, så farligt är det inte, jag tycker du är söt!", sa Justin och flinade innan han fortsatte.

"Den blåa färgen runt ena ögat matchar dina byxor!".

Jag började skratta ännu mer innan jag slängde tidningen på honom.

"Du är inte helt normal du..".

'

Vi satt och studerade bilderna och läste rubrikerna högt för varandra länge. De var så löjliga att det blev skrattretande. I samma stund som vi skrattade som mest ringde Justins mobil och efter att han pratat klart sa han att han var tvungen att gå. Han gav mig en snabb puss innan han reste sig upp från sängen.

"Jag kommer tillbaka senare idag, efter intervjuven!"

Så tack ännu en gång för alla söta kommentarer, jag blir otrooligt glad över dom! :) ♥

Hinner tyvärr inte uppdatera något idag, men imorgon så kommer fortsättnignen, part 86!

'

'

xoxo, Tyra.    ;)

Han skulle precis gå för att hämta den lilla pallen vid fönstret för att sitta på innan jag stoppade honom.

"Äsch, du får också plats här!", jag hoppade åt sidan så att vi gott och väl kunde få plats båda två. Han log innan han slängde sig ner i sängen. Men tog de lite lugnare när han närmade sig mig.

"Har du ont?", frågade han och petade mig försiktigt på armen.

"Njaee, bara lite.."..

"Här då?", frågade han igen och petade mig på benet.

"Haha, nä, inte där..".

"Här då?", sa  han och petade mig på halsen.

"Nope!

"Men här då?", sa han ytterligare en gång och la sitt finger över min mun. Först nu förstod jag vad han var ute efter.

"Haha, nej Justin, inte där heller!", sa jag och log mot honom.

"Vilken tur!", sa han och flinade innan han böjde sig över mig och kysste mig långsamt. Jag kysste honom tillbaka och la handen på hans knä. En aning klumpigt försökte Justin komma ännu närmre mig utan att lägga allt för mycket tyngd på någon av mina kroppsdelar. Men det slutade med att han tappade balansen och ramlade ihop så hans hand hamnade rakt på min mage.

"Iihh", utbrast jag och skrattade. Jag var så kittlig att man nästan kunde tro att jag överdrev. Justin nöp mig på samma ställe igen innan han stäckte sig efter mackorna och juicen.

"Varsågod!", sa han och gav mig en macka.

'

Efter att vi ätit upp nästan allting så somnade Justin i min famn. Han måste ha varit jättetrött med tanke på att han varit vaken hela natten vad jag förstod det som. Försiktigt för att inte väcka honom så sträckte jag mig efter kontrollen och satt på den lilla frukostteven som satt uppmonterad i ena hörnet av rummet. Jag zappade mellan kanalerna en lång stund innan jag beslöt mig för att stanna vid en kanal som kallades TW Z, men efter att ha konstaterat att dom inte visade annat än nyheter där så drog jag fram min mobil ur jackfickan som hängde på en krok alldeles intill sängen. Jag undrade vad som hänt med Milla, tänk om hon också blivit nersparkad efter det att jag tappat medvetandet. Jag fick med ens dåligt samvete över att jag inte tänkt på henne tidigare. Så snabbt knappade jag in ett meddelande där jag frågade hur hon mådde. Bara sekunderna efter att jag tryckt på "skicka", så hörde jag plötsligt Justins namn nämnas på TV:n. Med ens drogs min uppmärksamhet dit. Jag höjde volymen en aning och koncentrerade mig för att försöka förstå vad dom sa.

".. det var strax efter det att Justin Biebers konsert slutat som olyckan inträffade. Enligt uppgifter från vittnen ska en grupp tjejer, förmodligen så kallade beliebers, ha till en början börjat hotat en ensam flicka med kniv för att sedan sparka ner henne. Anledningen sägs vara självaste Justin, det sägs ha varit avundsjuka på denna tjej (enligt uppgifter namnged Tyra), som under ett flertal tillfällen setts tillsammans med Justin själv. Flickorna rymde sedan från platsen men poliserna säger sig veta vilka dom är. Tyras vårdades under natten på sjukhus med hennes tillstånd sägs nu inte vara kritiskt".

'

Jag kunde knappt sluta gapa när sändningen slutat. Var det verkligen mig de pratade om.. på TV? Längre han jag inte tänka innan nästa lilla chock kom. Det stod i smset från Milla.

'

___________________________________________________'

' Vad tror ni nästa "lilla chock" handlar om? ;)

Fick ett tips från en läsare vid namn Amanda om att jag kunde skriva en liten "resumé" i början av varje del från de sista raderna i den näst sista delen (dålig förklaring men jag hoppas ni förstår!). Så tänkte börja med det, tack för tipset! ;)

När Justin klev in i rummet kunde jag inte låta bli att le, han såg så söt ut med sitt något rufsiga hår. Jag vågade knappt tänka på hur jag själv såg ut.

"Shit Tyra, förlåt jag är så ledsen. Det var inte meningen. Förlååt!", sa han medan han korsade golvet och satte sig på sängkanten. Jag la ett finger över hans mun.

"Vadå förlåt? Du har inte gjort något fel". Först när han befann sig så här nära mig kunde jag se hur blek han var, näst intill likblek.

"Jo, om ni bara hade åkt med oss i bilen hade inget av det här hänt! Jag är så ledsen. Och du fattar inte vad orolig jag vart! Mår du bra?".

"Men säg inte så, ingenting var ditt fel! Det här är sånt som händer! Och ja, jag mår bra!", sa jag och log lugnande mot honom.

"Jag trodde nästan du var död när du låg där på marken.. Du fattar inte hur rädd jag var. ".

"Så jag är nog en ganska bra skådespelerska trots allt?", sa jag och knuffade honom lätt i sidan. Han flinade innan han med ens blev seriös igen.

"Nej men shit, se bara vad dom gjorde med dig, vilka äckel!", han drog handen strax under mitt öga. Jag antog att jag hade fått en blåtira där.

"Men vadå, såg du oss? Eller mig? När jag låg där?", frågade jag och såg upp på honom.

"Ja.. när vi åkte förbi med bilen så såg vi en massa folk i en stor klunga, och sen såg jag Milla..", han tystnade och ryckte på axlarna.

"Ja, och sen såg jag dig". Jag la en hand på hans och log.

"Men nu är jag ju bra! Hur är det med dig? Du borde gå hem och lägga dig!".

"Jag tror dig inte, menmen, säger du det så! Jo jag mår bra, lite i chock fortfarande bara. Hoppas dom där äckeltjejerna åker fast..".

"Aw, du är så himla söt Justin! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig!".

"Ja, inte ligga sönderslagen på ett sjukhus i alla fall..", muttrade han.

"Men kom igen! Det var ju verkligen inte ditt fel!". Justin ryckte bara på axlarna till svar.

"Är du hungrig?", frågade han sedan. Jag kastade en snabb blick på klockan innan jag svarade.

"Justin, vet du vad klockan är?".

"Snälla? Då har jag en anledning till att stanna längre.. och jag behöver inte oroa mig för att du svimmar av eller något..", han såg bedjande på mig.

"Haha, ja visst.. för mig är det lugnt, men du har väll intervjuer imorgon? Måste inte du sova?".

"Äsch, dom börjar inte förens 12! Jag kommer snart..", han skuttade upp ur sängen och gick med raska steg ut från rummet.

'

I samma stund som Justin lämnat rummet så kom mamma in igen. Hon måste ha stått och försökt att tjuvlyssna bakom dörren. Jag berättade snabbt för henne om hur läget var. Och vi kom tillsammans överens om att hon skulle åka tillbaka till hotellet och få lite sömn, hennes djupa ringar under ögonen avslöjade att det var något hon verkligen skulle behöva.

"Men du har ju mitt mobilnummer, visst kommer du ihåg det? Jag kan skriva upp det på en lapp och lägga det här om du skulle glömma..".

"Mamma, jag har inte blivit senil om det är det du tror!".

"Nej, men för säkerhetsskull. Och sen har jag mobilen på hela tiden om det är något, så tveka inte på att ringa!".

"Jaja, gå och lägg dig nu!", sa jag. Mamma log mot mig och gav mig en hejdåkram.

"Vi kommer tillbaks om några timmar!".

'

När Justin kom tillbaka igen höll han i två kassar, en i varje hand.

"Utbudet var inte så stort, men det var några affärer som redan öppnat..".

"Öh, inte så stort?", upprepade jag när han ställde ner kassarna på sängkanten och började packa upp.

"Munkar, juice, mackor.. nån yoghurt tror jag och kakor!". Han knögglade ihop kassarna och slängde dom det lilla nattduksbordet som knappt rymde något mer än väckarklockan och vattenflaskan som redan stod där.

_________________________________________

'

Lite hastigt slut, men huínner inte mer.. Fortsättningen kommer imorgon!

Hinner inte skriva mer just nu, så här kommer en kort bit.. Lovar fortsättningen senare ikväll!

___________________________________________________

'

Jag öppnade sakta ögonen och möttes av ljusrörens bländande belysning. Den var så stark att jag var tvungen att kisa. Vart var jag någonstans? Luften jag andades in var frisk och luktade plast, plast och skurmedel.

Försiktigt försökte jag ta stöd med armbågarna för att sätta mig upp, men jag kom inte så längre än halvvägs förrän det tog emot, hela ena armen värkte.

"Aoo", kved jag och knep ihop ögonen igen.

"Tyra, Tyra hör du mig?", hörde jag en välbekant röst innan jag kände någons hand emot min panna.

"Mamma?", frågade jag och öppnade ännu en gång motvilligt ögonen.

"Åh, gumman! Jag är här nu, mamma är här! Hur är det fatt? Jag har vart så orolig! Mår du bra, är du okej?". Jag nickade långsamt till svar.

"Jag har ont i armen, och i huvudet.. vart är jag?", svarade jag och såg mig omkring. Innan hon hade svarat kunde jag lista ut det själv genom att de möbleringen i de rummet jag befann mig i.

"På sjukhuset.. men som tur är är läget inte så kritiskt som det kanske låter. Du fick ju några sparkar mot huvudet men..", mamma fortsatte prata men jag slutade att lyssna och kom med ens ihåg vad jag råkat ut för. Tjejernas blickar flög förbi framför mig, deras röster ekade i mitt huvud.

"Tyra, är du säker på att du är okej?", sa mamma oroligt och såg på mig. Hon måste ha märkt att jag slutat lyssna på henne.

"Jadå, jag är bara.. lite trött..".

"Ja jag förstår det, klockan är bara 5 på morgonen och..", mer hann inte mamma säga innan en sjuksköterska kom in i rummet. Hon log vänligt mot mig och skakade min hand försiktigt.

"Åh, vad skönt att se att du vaknat! Vi har varit ganska oroliga.. Mitt namn är Dr. Clave, och du är Tyra, inte sant?"

Jag nickade till svar innan hon fortsatte.

"Jag vet att det kan vara jobbigt för dig att ta in allt som hänt, men innan du somnar om skulle jag bara behöva be dig om en liten tjänst, tror du att du klarar av det?".

Även denna gång nickade jag till svar.

"Toppen! Jo det är så att polisen gärna skulle vela prata lite snabbt med dig, helst så fort som möjligt. Dom står här utanför. Tror du att du skulle orka..?".

"Ja, visst..", svarade jag och rätade på mig.

"Så bra! Jag har redan sagt till dom att inte stanna allt för länge, för du behöver all vila du kan få".

"Okej", svarade jag och såg hur hon lämnade rummet. När poliserna kom in var mamma snabbt framme och hälsade innan hon återigen slog sig ner på den lilla pallen bredvid fönstret.

'

Poliserna frågade ut mig om händelsen. Hur mycket jag kom ihåg, om jag sagt någonting till dom, vad dom gjort, om jag hade slagit tillbaks, hur dom såg ut osv. Slutligen tog en av de två poliserna fram en svart mapp som de började bläddra i. Hon sträckte fram ett tunt häfte till mig fylld med bilder på tjejer i olika åldrar.

"Känner du igen någon?". Jag studerade varje bild noga innan jag kunde konstatera:

"Ja, hon och hon.. och hon. Men det är dom enda."

"Tack så mycket för hjälpen, det är dom vi haft som misstänkta. Dom kom med på övervakningskameran och sedan hittade vi deras bilder på facebook. Inga rutinerade brottslingar det där inte..", sa hon och log mot mig.

"Ja men det var nog bara det vi hade för tillfället.. vi återkommer kanske någon annan dag, visst fick vi ert mobilnummer?", frågade den andre polisen och såg på mamma.

"Yes, ring bara om det är något!", svarade hon.

"Absolut, krya på dig Tyra!". I samma stund som de stängt dörren efter sig suckade jag djupt.

"Nu vill jag sova..", sa jag.

"Ja lite sömn är du allt värd!", sa mamma och strök mig i pannan innan hon fortsatte:

"Men du, skulle du orka med en sak till..?". Jag tvekade en stund innan jag svarade.

"Okej då, men bara om det går snabbt.."..

"Jadå det tror jag nog.. Justin har väntat här hela natten, han har varit så orolig. Så om han bara kunde få se att du mår bra..", så fort jag hörde hans namn så blev jag med ens piggare. Hur kunde jag nästan ha glömt bort honom? Allt jag tänkt på de senaste minuterna var hur trött jag var och hur gärna jag ville sova.

"Skulle du kunna hämta honom?", frågade jag mamma. Hon måste ha märkt hur jag plötsligt piggnat till för hon log finurligt mot mig innan hon svarade.

"Absolut!".

Ursäkta om jag tjatar, men jag måste bara säga: TACK för alla kommentarer! Blir skitglaad! :D

När vi kom tillbaka till det vad Justin och gänget kallat "chillrummet" så kom Milla skuttandes mot mig.

Nu kommer nästa del.. Jag vet att det kanske är lite sent, men eftersom jag lovat er en del så tänkte jag bättre sent än aldrig.. ;P

"Ja, eller alltså..".

"Jag är en bra lyssnare!", försäkrade jag honom om och log.

"Ja det tror jag säkert.. men..". Vi satt tysta ett tag. Det ända som hördes var brummandet från läskautomaten som stod borta i ena hörnet. Jag la min ena hand på hans knä och såg på honom.

"Hur tror du att det kommer bli sen?", frågade han plötsligt.

"Vad menar du?", sa jag och såg frågande på honom.

"Ja, när du åker, och när jag turnerar vidare..?". Jag blev tyst en lång stund. Det här var något jag aldrig riktigt vågat tänka på.

"Mmh..", mumlade jag till svar.

"Jag menar.. jag kommer i alla fall att sakna dig..".

"Ja, jag med..", svarade jag och såg honom rakt i ögonen.

"Fast sakna dig då menar jag såklart..", var jag snabb med att tillägga. Justin skrattade innan han la sin hand över min som fortfarande vilade på hans knä.

"Jag kommer verkligen verkligen verkligen sakna dig..".

"Jag kommer också verkligen verkligen verkligen sakna dig och jag vill verkligen verkligen verkligen inte tappa kontakten trots att vi kommer befinna oss 38487 mil ifrån varandra..", svarade jag och log svagt. Justin strök försiktigt bort en hårslinga som lagt sig framför mitt ena öga.

"Lovar du?".

"Jaaa men det är klart!", sa jag och fortsatte.

"Frågan är om du lovar.. Du kommer förmodligen glömma mig lika snabbt som vi lärde känna varandra..".

"Säg inte så! Dig kommer jag aldrig glömma! Jag..", han tystnade en lång stund innan han suckade djupt..

"Jag tror jag.. jag typ älskar dig..". Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle svara. De där tre orden, att de kunde betyda så mycket! Aldrig hade någon sagt så till mig, kanske mina föräldrar någon gång då och då, men aldrig med så mycket mening bakom. Jag kände hur jag nästan blev tårögd. Snabbt drog jag handen under ögonen för att slippa mascararänder.

"Typ älskar mig?", frågade jag honom och log. Innan han hunnit svara hoppade jag upp i hanns famn och satte mig gränsle över honom. Jag höll hans ansikte i mina händer och kysste honom försiktigt och länge.

"Du är så amazing, vet du det?", sa jag och log brett innan jag kysste honom igen. Justin log han med och la sina båda händer på min rygg, tryckte sig närmre mig och besvarade kyssen. Jag drog mina fingrar genom hans hår medan hans händer sökte sig innanför tröjan och upp längst min rygg. Jag rös av välbehag vilket fick honom att stanna upp mitt i rörelsen.

"Fryser du?", frågade han och såg nästan oroligt på mig.

"Nejdå, när man sitter såhär nära en het kille som dig finns nog inte den den risken", svarade jag och blinkade. Justin skrattade innan han fortsatte att stryka mig över ryggen, långsamt upp och ner. Jag kysste honom passionerat och drog in hans doft. Kysste honom längst halsen och hela vägen upp bakom örat.

'

Så satt vi länge. Utan att säga ett ord till varandra. Det var så mysigt att jag knappt kunde sluta le. Därefter la vi oss ner bredvid varandra i den smala soffan under ljusrör-belysningen och pratade om allt möjligt. Och när jag säger allt möjligt menar jag verkligen allt möjligt..

"Visste du att den största pingvinen som fanns blev 165 centimeter lång! Det är typ lika långt som mig! Jag är bara några centimetrar kortare!".

"Lika kort menar du?", sa Justin och flinade. Jag armbågade honom i sidan.

"Nej, jag är låång..", började jag men avbröts sedan av några hastiga knackningar. Jag och Justin satte oss kvickt upp till sittande position och såg mot dörren. Sekunderna därefter kom Alex in. När han fick syn på oss flinade han.

"Vi tänkte börja dra oss, men ni turturduvor kanske tänkte stanna kvar?". Justin himlade med ögonen.

"Nej, vi följer också med".. Han hjälpte mig upp ur soffan innan vi började gå mot utgången.

'

Blev tyvärr inget inlägg idag, men imorgon kan jag garantera er ett! ♥

____________________________________

SVAR: Haha, jo jag förstår vad du menar, ska försöka tänka på det! ;) Tack för tipset!

____________________________________

'

Om du också har en fråga eller vet något du tycker kan bli bättre eller helt enkelt bara vill berömma ( x) ), hör av dig i en kommentar så lovar jag ett svar! ;)

Nu kommer en ny lång del! Hoppas ni gillar den! :) Kom ihåg att ni gärna får lämna en kommentar sen, ni förstår inte hur mycket dom betyder! Blev skitglad efter förra inlägget då jag fick 5, man får typ "glädjeryck" av att läsa varenda en av dom! x) ♥

Killarna låg fortfarande utsträckta i soffan och skrattade när Justin kom tillbaka.

"Ni är ju bara liiite onormala..", sa han och suckade djupt. Jag skakade på huvudet och började skratta jag med.

"Inte du också!", utbrast Justin och slog till mig med en kudde.

"Love is in the air..", började Alex och Chris sjunga tyst och vagga fram och tillbaka i takt. Justin tog i allt var han hade och drämde till dom så hårt med kudden att alla runt hela bordet tystnade och såg mot vårt håll med stora ögon.

"Det är lugnt, ingen kom till skada!", sa Justin och höll oskyldigt upp båda händerna i luften. Med ens fortsatte konversationerna där de nyss slutat ljudnivån i rummet höjdes.

"Nä, ska vi gå iväg ett tag innan jag slår till dom RIKTIGT hårt..", sa Justin till mig och nickade menande mot Alex och Chris. Jag nickade och log.

"Sure!". Justin ställde sig upp och drog upp mig ur soffan. När vi nästan var framme vid dörren så kastade jag en snabb blick på Milla för att se om hon kanske var sur för att vi gick. Men till min lättnad var hon helt uppslukad av den där dansaren hon delat fåtölj med. Hon satt med ena armen om honom och skrattade åt något han nyss sagt. Hon tycktes inte ens ha tid till att se upp när jag ropade hennes namn. Jag ryckte på axlarna och började gå mot Justin som stod och höll upp dörren åt mig.

"Vilket kap Justin, både snygg och smart!", hörde jag hur Alex ropade efter oss. Jag vände mig om och lipade medan de skrattade hysteriskt.

"Sorry om dom är lite.. speciella", ursäktade sig Justin.

"Haha, det är lugnt, dom är ju bara roliga!".

'

Vi passerade dörr efter dörr innan Justin plötsligt stannade. Han höll händerna för skylten på dörren.

"Gissa vad det står?", frågade han och flinade. Jag kliade mig på hakan och la pannan i djupa veck innan jag kom med en chansning.

"Hm.. kan det möjligtvis stå Justin Bieber?".

"Nej ännu bättre!", utbrast han och hoppade åt sidan.

"Justin den snygga, godhjärtade, underbara, swaggiga, fantastiska Bieber..", läste jag högt från skylten.

"NAW, tycker du verkligen allt det där om mig?", sa han och log mot mig.

"Du är ju knäpp..", sa jag och skakade på huvudet. Justin drog upp ett kort ur bakfickan som han öppnade dörren med.

"Voíla!", sa han och slog ut med armen när dörren gled upp.

Jag gick in i rummet och såg mig omkring. Två soffor, ett sminkbord, en teve, två gitarrer, ett bord, en garderob och en läskautomat.

"Tjusigt!", sa jag och fortsatte.

"Vem är det här?". Jag studerade ett fotografi som föreställde Justin och två betydligt yngre barn som satt i hans famn.

"Mina syskon, Jazmyn och Jaxon!", sa han och ställde sig bredvid mig innan han fortsatte.

"Ja, alltså.. jag är ju inte den snyggaste på den där bilden.. men vi har inte hunnit tagit nya än!". Jag började skratta.

"Nejdå, du är minst lika söt som dina syskon!".

"Haha, bra försök där!", sa han och började skratta han med.

"Nej, men jag är seriös!", utbrast jag men kunde ändå inte sluta le brett. Jag försökte dölja leendet för att se ut som om jag verkligen menade vad jag sagt, men han var visst inte tillräckligt dum för att tro mig.

"Du är inte en så värst bra skådespelare!", sa Justin leendes och slog sig ner i soffan med en duns. Jag kom efter och satte mig alldeles intill honom.

"Säg vad du vill men jag tyckte i alla fall att du var söt!", sa jag och lutade mig mot honom.

"Kan du inte spela något!", fortsatte jag och lyfte försiktigt gitarren till honom.

"Eller nej, ännu bättre! Kan du inte lära MIG att spela gitarr!", jag såg på honom med bedjande ögon.

"Haha, visst! Vilken låt vill du lära dig?".

"Hm.. Kanske pray? Eller är den svår?", frågade jag.

"Nejdå, den är enkel!", svarade han och började med ens att plinga på refrängen. Sedan överlämnade han gitarren till mig.

"Först håller du fingrarna på den strängen, och den där..", började han förklara.

"Nejnej, inte den dära. Den! Ser du? Bra, fast du får inte hålla ner alla samtidigt. Försök vinkla fingrarna lite mer.. Sådär.. Fast åt andra hållet..".

"Men ååh, det här kommer ju aldrig gå!", skrattade jag.

"Jodå, vänta.. Sätt dig här!", sa han och tog gitarren och visade sedan att jag skulle sätta mig i hans famn.

"Okej, nu jäklar!", sa jag och slog mig försiktigt ner.

"Säg till om det blir för tungt!".

"Haha, du väger ju ingenting", sa han och satte gitarren framför oss båda.

"Sådär ja. kolla på mina fingrar! Du ska hålla den där.. och den där. Pröva du! Ja, bra, sen flyttar du bara den dit!", sa han och flyttade mina händer till de rätta ställena. Han fick det att låta så enkelt.

'

När vi suttit sådär i minst en kvart och skrattat åt hur dålig jag var så hade jag trots allt lärt mig två hela akord.

"Du är snabblärd!", sa Justin och skrattade.

"Kanske det, men den där låten var ju knappast enkel!", sa jag och skrattade jag med åt min otroligt dåliga fingersättning. Jag började plingade på strängarna sakta. Det lät ganska vackert. Eller så var det bara önsketänkande. För bevisligen så kunde jag inte spela gitarr.

"Du..", började han.

"Mmm..", mumlade jag och plingade på strängen ännu en gång.

"Eller nej, det var inget..", sa han kort. Jag vände mig om och såg på honom.

"Jo, vadå?".

"Nej men det är bara det..". Han blev tyst en lång stund.

"Vadå? Nu måste du ju säga!".

"Jag tänkte bara.."

'

'

Här kommer en ganska lång bit för att "gottgöra" er! Glöm inte att kommentera! :D♥

"Det är lugnt, det gör inget!", var Milla snabb på att svara.

"Vilken tur!", sa Justin. Jag log mot honom innan jag fortsatte.

"Vad duktig du var på scen!".

"Njaa.. jag vet inte riktigt. Jag har börjat få så ont i halsen under de senaste dagarna så rösten skar sig några gånger.. Min röstpedagog tyckte att jag borde ha ställt in konserten helt för att inte göra det värre eftersom jag har 3 konserter på rad nästa vecka.. Men det skulle jag aldrig klara av, fansen skulle blivit besvikna..".

"Oj shit 3 konserter?!.. Men jag hörde inte att rösten skar sig, förmodligen inte någon annan heller för den delen.. du hörde ju hur vi skrek! Du var grym!". Justin log tacksamt mot mig.

"Du var också grym, med tanke på att du tydligen var lite nervös!", sa Justin och flinade..

"Haha, åh nej.. pratade du med din mamma?", frågade jag honom och skrattade.

"Jaa..", började han men avbröts av Millas diskreta harklande. Jag hade nästan glömt att hon satt bredvid oss.

"Nämen, ska vi gå?!", sa Justin och reste sig hastigt för att sedan se frågande på oss.

"Vart då?", sa jag och reste mig jag med.

"Till chillrummet!", sa Justin med tillgjord röst innan han fortsatte.

"Där finns i alla fall betydligt skönare sittplatser än här..". Jag och Milla gav de vita plaststolarna en sista blick innan vi följde efter honom.

'

Vi gick tillbaks genom samma korridor som vi kommit ifrån och stannade framför en av dörrarna.

"Välkommen till mitt andra hem!", sa Justin och höll upp dörren. Vi klev in och såg oss omkring. Det såg i princip ut som ett vardagsrum, med orangea och fåtöljer utplacerade runt om i hela rummet.

"Så det här är ditt.. chillrum?!", frågade jag honom.

"Japp, det här är mitt chillrum! Eller ja, inte bara mitt som ni lär märka snart..", jag skulle precis fråga vad han menade med märka snart, när han fortsatte.

"Vill ni ha något att dricka?", han gick fram till en minibar och böjde sig ner..

"Det finns cola, fanta, sprite, vatten eller.. iste..".

"Jag tar gärna en cola..", började jag.

"Jag med", sa Milla kort. Jag var förvånad över att Milla sa så lite. Kanske var hon generad.. hon visste ju att Justin visste vad hon gjort mot oss, att hon försökt förstöra för oss, få oss att bli ovänner.. kanske hon skämdes nu? Men det kändes så olikt Milla..

"Varsågoda..", sa Justin och sträckte över två burkar till oss innan han slog sig ner i en av de största sofforna och öppnade sin egna burk.

"Vad fint det var här..", sa Milla och såg sig runt medan hon slog sig ner i en av fotöljerna.

"Tack så mycket..", sa Justin och tog en stor klunk men precis när han skulle fortsätta meningen så drogs dörren upp med ett ryck. Jag hoppade till och såg mot det hållet.

"Bonjour amigos!", sa Justin när en hel grupp unga killar uppenbarade sig i dörren följt av ett mindre gäng med både kvinnor och män som såg ut att vara i medelåldern.

"Hellooo Justinboyy!", sa en av dom och gick fram till minibaren, likaså gjorde de flesta andra. Först när de kommit fram till våran soffgrupp så kände jag igen dom, det var ju dansarna.

"Här är två kompisar. Tyra och Milla, det här är mina dansare.. Och därborta är min ljudkille, hon där håller på med ljuset.. Och resten.. ja, ni lär er med tiden". Vi hälsade på varandra innan de flesta andra dansarna slog sig ner i samma soffgrupp som vi satt i. Milla gjorde plats hos sig i fåtöljen vilket resulterade i att en av killarna slog sig ner där. Bara sekunderna därefter var han och Milla inne i en livlig diskussion.

"Ni hade träffats innan va?", sa Justin och nickade först mot mig och sedan mot en av dansarna.

"Japp det har vi, hon är ju en fena på att moonwalka, jag såg det med egna ögon! Visste du det?", svarade danskillen som presenterat sig som Alex.

"Ohlala, det måste du visa mig någon gång!", sa Justin och knuffade mig i sidan. Jag började skratta.

"Njaa, tveksamt hörru!", sa jag innan jag tog några klunkar av colan.

"Men du Justin, rösten klarade sig lät det som!", sa Alex och såg uppmuntrande på honom.

"Njaa, det gick väll helt okej.. lite falskt blev det emellanåt men det kunde gått betydligt värre så.. ja..".

"Äsch, det gick ju kanon, eller hur?". Han såg på mig och jag nickade ivrigt.

"Ja, det var ju det jag sa, det var bara du som märkte det!".

'

Efter att jag, Justin och Alex suttit och diskuterat huruvida man på bästa och coolaste sätt skulle öppna en colaburk i några minuter så kom ännu en av dansarna och slog sig ner bredvid oss.

"Neeej, du får sitta någon annan stans, det blir för trångt!", utbrast Alex medan han som nyss kommit försökte trycka sig ner bredvid honom.

"Skyll dig själv, jag sa ju att du inte skulle ha tagit den där extra kakbiten igår, du blir bara större och större för var dag som går!", svarade han och skruvade upp vattenflaskan och tog en klunk medan jag och Justin började skratta. När han fick syn på mig spärrade han upp ögonen.

"Ojj förlåt! Jag såg inte att du var här! Jag är Chris!", sa han och skakade min hand.

"Haha, det är lugnt, jag heter Tyra!", svarade jag och log mot honom.

"Tyra..?", frågade han och studerade mig noga.

"Jaa..", svarade jag utdraget och såg frågande på honom.

"Du är ju den där tjejen som Justin pratat om så ofta!", jag såg fortfarande på honom, lika frågande. Och sen på Justin.

"Alex, det där är ju..", Chris böjde sig fram och viskade något i Alex öra. Trots mitt tappra försök till att höra vad dom sa så kunde jag inte urskilja mer än en massa mummel. Justin knuffade till honom i sidan.

"Äsch, kom igen!".

"Oh oohhh..", visslade Alex när Chris pratat till punkt. Jag såg bara frågande på dom en efter en. Justin skakade snabbt på huvudet, men  trots det tyckte jag mig se att han rodnade lätt.

"Nej, någon som ska ha en till cola?", sa han och reste sig upp samtidigt som han viftade med hans tomma burk.

"Nej tack, det är bra..", svarade jag.

"Nej tack, men gärna lite romantik..", sa Alex och dunkade Justin i ryggen när han passerade för att gå till minibaren. Justin vände sig om och boxade honom lätt i magen innan han gick vidare medan Alex och Chris halvlåg i soffan och skrattade. Jag såg bara oförstående på dom där de låg och kiknade av skratt. När de såg mig så böjde sig Alex fram och viskade.

"Ja, Justin har pratat en hel del om dig.. På ett bra sätt såklart!". Han blinkade. Mer han han inte säga innan Justin kom tillbaka.

'

Hade ingen passande bra bild, så ni får bara en bild på soffan de satt i.. x)

"Njaa, den större delen av publiken skulle väll gå först, och som det ser ut nu är ju nästan alla kvar..". Milla suckade djupt och sjönk ner på marken.

"Ursäkta..?", började en röst en bit bort vilket fick Milla snabbt upp på benen igen. Jag snurrade runt och såg till min förvåning samma kvinna som visat mig bakvägen till scenen tidigare under konserten.

"Nämen, är det du igen som är den lyckliga? Visst är det..", hon tog upp en lapp och såg vad som stod där innan hon avslutade meningen.

"Tyra.. och Milla? Visst är det ni?". Milla var snabb på att svara.

"Japp, det är vi!". Jag nickade medhållande.

"Ja, kom med mig, jag ska visa er vart ni ska!", Milla gav mig ett snabbt leende innan hon följde kvinna hack i häl, likaså gjorde jag.

"Så hur kommer det sig att du har en sådan här tur två gånger i rad?", sa hon och såg på mig med ett finurligt leende. Jag tänkte efter ett tag innan jag ryckte på axlarna och svarade leendes..

"Det är nog mest tur.. Väldigt mycket tur!".

'

Vi gick igenom en lång korridor med dörrar märkta med olika namn och olika crew och team. Jag läste tyst för mig själv på varenda skylt. "Dance crew, Camera crew, Margareth Lisebon, Ryan..". Vi svängde in i en annan korridor innan vi kom ut i ett stort rum, där det var ett helt gäng personer.

"Innan ni går in..", började kvinnan och började rota i midjeväskan hon hade runt höften.

".. så måste ni alltid bära dom här..", fortsatte hon och hängde på oss ett varsitt vip-pass som visade att vi var tillåtna att vistas i det här området.

"Ni kände Justin va?", frågade hon oss sedan. Jag nickade och såg mig runt i den stora lokal som vi nu befann oss i.

"Perfekt, då lämnar jag er här! Okej?", jag såg frågande på henne. Vadå lämnar oss, vart skulle hon gå?

"Justiiin!", ropade hon vilket fick en hel grupp med människor en bit bort att vända sig om och se mot vårt håll. Det var först då jag fick syn på honom. Justin fick syn på oss också och vinkade glatt.

"Ja, men hejdå då!", sa kvinnan och lämnade rummet. Justin vinkade åt oss att komma dit där dom redan stod. Milla och jag såg på varandra snabbt innan vi började korsa lokalen.

"Hola chicas!", sa Justin flörtigt och gav oss en varsin snabb kram. Gruppen som nyss pratat i mun på varandra tystnade och såg på oss. Jag kände hur nyansen i mina kinder sakta började stiga..

"Allihopa, det här är några kompisar.. Tyra och Milla.. Tyra och Milla, det här är.. ja.. några.. typ kompisar?", sa Justin och slog ut med armen över de människor som stod runt om honom.

"Är vi inte mer än dina kompisar, jag trodde vi var bästa vänner!", utbrast en av killarna och låtsades torka en tår.. Vi började skratta medan Justin gick fram och rufsade honom i håret.

"Du kommer alltid vara min bästa vänn", sa han och log.

Justin vände sig mot oss.

"Vi måste bara fixa klart det här.. så ni kan bara slå er ner därborta så länge..", sa han och pekade mot några stolar en bit bort. Så så fort vi artigt hälsat på var och en av de som befann sig runt Justin så gick vi bort och satte oss. Klungan av människor vi nyss hälsat på hjälpte Justin av med mikrofoner och dylikt och gick igenom någonting inför morgondagen lät det som. Nästan först en kvart senare var de äntligen klara.

'